Så var det snart slut på en vecka igen. Jag jobbade igår och sedan grillade vi med systrarna. Känner mig en aning sliten. Idag bestämde jag att nu får det vara dags att börja träna lite igen så jag har varit och simmat på Centralbadet. Jag har läst att Coronaviruset inte trivs i vatten och har bestämt mig för att lita på det. Dessutom undrar jag om jag inte har haft en lättversion av Corona? Jag har åtminstone haft underliga symtom ibland under våren. Det vore ju praktiskt om man hade klarat av det utan att vara jättesjuk.

"Juliette Kvinnan som läste på metron" av Christine Fèret-Fleury är en speciell bok. Jag har upptäckt att de få franska författares böcker  jag läst ofta varit lite egensinniga och uppiggande. Den här handlar om Juliette som lever ett mycket inrutat liv. Varje dag åker hon metron till sitt tråkiga kontorsjobb. Hennes enda ljuspunkt i tillvaron är att läsa och hon älskar att studera vad andra läser, i smyg.
En dag kliver hon av två hållplatser för tidigt och råkar träffa den mystiske Soliman som äger en lika mystisk bokhandel. Soliman skickar ut "boksmugglare" som studerar människor för att sedan ge dem den bok just den personen behöver. Han behöver hjälp i sin affär och ber Juliette. Hon tvekar, det vore att totalt ändra sitt liv, men på ett sätt är det ju det hon vill. En mycket mysig bok att läsa och jag rekomenderar den varmt.

"Fjärilsrummet" är en helt nyutkommen bok av min  senaste favoritförfattare; Lucinda Riley. Den är lika bra som hennes andra böcker och uppbyggd på ett liknade sätt med en historia i nutid och en parallell från länge sedan som förklarar det som händer nu.
Posy är 70 år, bor i ett gigantiskt hus som hon ärvt av sina föräldrar. Där uppfostrade hon sina två söner efter att mannen tragiskt dött i en bilolycka när pojkarna var små och där har hon blivit kvar. Huset börjar bli förfallet och hon inser att hon nog måste sälja det eftersom hon inte har råd, eller ork, att renovera det.
Vi får också följa Posys två, nu vuxna, söner och deras familjer. Sam som är äldst dricker för mycket, ger sig in i misslyckade ekonomiska projekt och är inte vidare rädd om sin fru och sina två små barn. Lillebror Nick har just flyttat hem till England efter att ha bott nästan tio år i Australien där han haft en framgångsrik antikvitetsaffär. På ytan verkar de alla leva helt vanliga, ganska bra liv, men hemligheter kommer upp till ytan och det förflutna gör sig påmint och det blir som en lavin som inte går att stoppa. Boken var sjukt spännande och jag lyckades inte lista ut den största hemligheten, traumat som förändrade allas liv för länge sedan.