Så var det tisdag med sovmorgon för mig. Insåg att vi nu är inne i en helt ny era när jag följde vår fjärdeklassare till bussen, inte för att han egentligen behöver sällskap utan mer för att det är mysigt att ha någon att prata med en stund. Så nu har jag en massa tid för eget pyssel, när jag inte behöver följa med till skolan på tisdagarna. Tänkte lufta kaninen men han pep in under soffan, snabbt som blixten och så var det med den saken. I helgen satt han på sin sten och stirrade intensivt på småflickorna som lekte i parken. När de sprang så sprang Speedy åt samma håll. Han hade bra gärna velat vara med och lekt, det behövs ju alltid en stallkanin tror jag att han tänkte!
Igår tränade jag efter jobbet. Jag har inte återhämtat mig än. Värmen gjorde att jag blev svettig bara av att cykla dit. Sedan skulle jag cykla hem och efter det så orkade jag med nöd och näppe duscha. Konditionen är kanske inte riktigt på topp än så länge.

"Du och jag mot världen" är en Novellixnovell av Zulmir Beĉeviĉ (tecknen i efternamnet blev upp och ned men jag har inte rätt tecken på mitt tangentbord). Det är berättelsen om barnet som flytt till Sverige med sin mamma men fått lämna pappan kvar. Han är helt säker på att pappa ska komma efter och han vägrar leva under tiden. Som jag sagt förut, ibland är det tur att det är en novell för jag skulle inte orka med mer, trots att det är fruktansvärt bra. Det korta formatet ger berättelsen en oerhörd skärpa och säger mer än många 400-sidors romaner gör.