Jag ska få åka på bokmässan! Tillsammans med tre kollegor ska jag få lulla runt där i två dagar. Det känns otroligt kul. Jag har redan alldeles för många saker jag vill se och höra, men jag ska försöka pricka in när den nya läsambassadören presenteras tänkte jag. Förra gången, för två år sedan, hamnade jag av en slump på tillställningen när Johan Anderberg klev upp på scenen och det var nästan lite Nobelpriskänsla över det hela.
Roligt är också att min syster ska dit en av dagarna så då får jag kanske träffa henne en liten stund också. Fast vi har ju helt olika typ av jobb så jag har en känsla av att vi inte kommer att dras till riktigt samma saker. Hon jobbar mot folkhögskolor.
Idag har jag varit hemma, lite krasslig. Jag är den sista i familjen som drabbats av höstförkylningen, inte lika snuvig som de andra två, men med lite feber och värk i olika delar av kroppen. Så jag har, bortsett från att klia Speedy bakom öronen, sett en hel dokumentärserie om Donald Trum på svt-play.

Donald Trump- Vägen till makten

Som alltid vill jag förstå. Vad har skapat den här fullständigt galne mannen och hur i hela fridens dagar har han lyckats bli president? Nu ska man inte glädjas åt att vara sjuk, men jag kanske inte hade orkat ge mig i kast med serien annars. Varje avsnitt är nästan en och en halv timme långt och det är tre avsnitt, men nu när jag sett hela tycker jag att det var väl värt det. Jag tycker faktiskt att jag lärt mig en hel del och fått ledtrådar till hela den bisarra historien. Nu undrar jag bara hur det kan finnas så många blinda, högt positionerade amerikaner som gång på gång missat chansen att stoppa galningen?! Om ni orkar så se den!

Äntligen dök Elin Olfssons senaste bok "Herravälde" upp till mig på biblioteket. Som jag väntat...
Jag tyckte mycket om den. Jag tycker mycket om Alice, den "fina" flickan som levt hela sitt liv i skuggan av sin lillebror som dog när han var åtta. Halvard tycker jag också mycket om. Halvard som är barn till Jons-Kari, fyllkajan som tar emot karlar för att få sprit. Brita behövde nästan hela boken innan jag började  tycka att hon var okej. Hon är syster till Halvard, misslyckas med allt i livet och är bitter på Alice som har allt (i Britas ögon). Fast, långt innan jag började känna sympati med Brita så tyckte jag synd om henne. Thomasine måste jag också tycka om. Om Fredric, Anna och Gussa tycker jag inte!
Året är 1921. Kvinnorna ska få rösta men karlarna gör mest som de vill med dem. Och hur ska man orka sätta sig in i politik när livet handlar om att överleva? Alice är gift med Fredric men kan inte glömma Halvard som hon älskat ända sedan den gången han försökte rädda en älg från att drunkna. Det är en händelserik bok och mer än en gång tänkte jag att det här kommer aldrig att gå vägen. Handlingen är kanske aningens osannolik och fantastisk ibland, men å andra sidan så överträffar ju verkligheten dikten emellanåt också och jag struntar i om det är lite väl fantastiskt och köper historien rakt av.