Så är det fredag igen!  Jag har lunchat sushi med syster, mycket trevligt fast förskäckligt blött och då menar jag inte bluddrigt lunchdricka utan spöregn. När jag kom hem kluckade skorna (som J uttryckte det) och det rann från knävecken. Typiskt nog har det nu, en timme senare, slagit om helt och solen strålar. Det här är bra för min trötta bananplanta som fått åka ut på balkongen på kollo. Den var så trött, dammig och ledsen där den stod i sitt mörka hörn.

Jag försöker bearbeta Felica Feldts hemska barndom med August Strindberg. Hittills tycker jag att det mest intressanta med "Fröken Julie" har varit förordet skrivet av Strindberg själv. Kanske är det för att jag inte är överdrivet förtjust i att läsa pjäser eller så är min hjärna bara inte insälld på Strindbergs-kanalen för jag tycker att det är lite segt. Jag gillade "Hemsöborna" bättre. Men, det är lättläst så jag har snart läst klart den. Jag piggar upp mig lite emellanåt med en supersorglig historia om en 36-årig kvinna som mist sin man i cancer, "Brustna hjärtans café" av Lolly Winston. Det låter kanske som ett skumt ämne att pigga upp sig med, men den är skriven i lite chic-lit-anda med humor och jag anstränger mig hårt för att inte grotta ner mig i det sorgliga utan att fnissa åt det humoristiska.

Ett säkert tecken på att tillvaron börjar lätta är annars att jag börjar komma på kluriga högpoängsord på Wordfeud igen. På sista tiden har jag förlorat alla omgångar eftersom min hjärna inte kunnat fokusera utan jag bara slängt ihop något. Ikväll blir det After Work med den andra systern, så livet är rätt bra just nu!