Det är en vecka sedan sist och sommaren har kommit känns det som. Små, små skott hade kommit upp i rabatten på landet, humlorna surrade förnöjt runt äppelträden och jag smällde säsongens första envetna mygga.

Varje dag den här veckan har vi hämtat en svettig och dammig treåring som glatt berättar om alla lekar han lekt på dagisgården. Det är härligt att kunna springa omkring utan jacka och vinterskor. Varje kväll är det spännande att se vad som är sand och vad som är solbränna när han kommit ut ur duschen.

Jag ägnade helgen åt Philip Pullman och den sista delen i triologin om Lyra. "Bärnstenskikaren" utspelar sig i olika världar och det är krig. Lyra och Will är nyckelpersonerna som ska avgöra universums öde och de beger sig till ställen ingen trodde var möjliga. Av de tre böckerna var nog den här som jag hade svårast att fastna i, men när jag väl gjorde det kunde jag inte sluta. Vill ni veta mer om triologin och Philip Pullman så läs här (sök på recensioner och P, som i Pullman). Långt in i boken kändes det som att allt skulle gå åt skogen och det gick inte alls att förutsäga vad som skulle hända. Sådant gillar jag!