Nu kan jag nog säga att jag börjat komma igång så smått med skolbibliotekarieverksamheten, mer på riktigt. I onsdags hälsade jag på första skolan för att presentera mig. Deras reaktioner skulle jag kunna beskriva som artigt skeptiska. Bortsett från rektorn, som är positiv och lite mer insatt, så var det väldigt uppenbart att de undrade vad jag ska kunna tillföra som de inte kan själva. Och det är klart, om man aldrig haft tillgång till en skolbibliotekarie förut så är det inte lätt att veta. Jag får helt enkelt överbevisa dem om hur bra det är att ha mig!

Jag är hos pappa, det är lördag morgon, regnet hänger i luften och lommen tjoade på sjön när jag kom ut i morse. Idag ska vi hacka päran (potatis). Förhoppningsvis ska det inte vara samma kroppsansträngning som i min ungdom eftersom pappa numera täckodlar så man behöver inte hacka lika djupt för att komma åt guldklimparna.

På måndag ska jag ut och köra bil, 12 mil, för att hälsa på nästa skola. Det känns lite nervöst. Kanske inte sträckan utan mer att köra så långt med en helt ny bil som jag aldrig kört förut. Men, med åren har jag insett att de flesta svårigheter är värst innan man genomfört dem och sedan känner man sig nöjd och duktig när man klarat av det.

"Hon minns inte" av Jonas Brun är en mycket sorglig bok, med stor igenkänning för mig, om hans mamma som har Alzheimer. Genom att berätta om allt hon inte minns så ringar han in hennes liv. Jag känner igen många av de saker mamman gör och säger, saker som uppenbart är sjukdomen. Han beskriver hur hon packar påsar med allt möjligt, påsar som ligger överallt och kan innehålla vad som helst. Min egen mamma gjorde exakt samma sak när hon började bli dement och det blir så uppenbart för mig att det är ett sätt att försöka få någon slag kontroll över tillvaron. Boken berörde mig mycket och fick mig att bearbeta mina egna erfarenheter. Men jag tror inte att jag hade orkat läsa den för fem år sedan...

 Så är det fredag igen. Utanför skiner solen och jag tycker att jag fått en del gjort idag.

I kväll ska 16-åringen ut och tälta i Hågadalen med sina klasskompisar. Det kanske är tur att jag sitter 60 mil bort för jag är en äkta hönsmamma som har väldigt svårt att vänja mig vid tanken på ett snart vuxet barn. Vi låter honom göra det mesta och låtsas som att vi inte oroar oss i onödan men innerst inne oroar vi oss ständigt. Eller, i alla fall jag. Det blir ju inte direkt bättre när jag tänker på den värld där han rör sig. Egentligen är det inte honom jag inte litar på utan omgivningen som är oförutsägbar och osäker för alla.

Nåja, som sagt, det är fredag!

Igår blev det ingen simning för jag kände mig totalt ur form. Hela veckan har jag känt mig lite risig, ända sedan förra lördagen egentligen. Hoppas att jag kan vila mig pigg i helgen.

Så här inför helgen vill jag tipsa om två ungdomsböcker som jag läst för jobbets räkning och som var superbra, båda två.

Den första är "Kuben" av Nils Lundkvist. På mitt nya bibliotek har de något som heter Sigrid-priset till minne av Beppe Wolgers. Ni kommer väl ihåg dockan Sigrid i Beppes godnattstund?

"Kuben" är en äkta ungdomsdystopi och som vanligt inte alls som jag föreställt mig innan jag läste den.

John bor med sina föräldrar, som är möbelsnickare, i den Yttersta vildmarken. En dag kommer en lastbil med en leverans, en stor kub, nästan som en husvagn.

I kuben befinner sig en pojke i samma ålder som John. Från början är det hela oförklarligt men efter hand förstår både John och jag som läser mer och mer, får fler pusselbitar. Min första känsla var obehag. Det kändes nästan lite läskigt. John gjorde en del dumma saker och vem var egentligen pojken? Men ganska snabbt var jag totalt fast och tyckte om John. Jag tycker mig ha sett en fortsättning och den är jag riktigt sugen på för allt slutade ouppklarat. 

En ganska kul anekdot i samband med boken är att biblioteket hade beställt en klassuppsättning av den för att eleverna i juryn ska få läsa. När böckerna kom och vi började bläddra så visade det sig att omslaget stämde men boken inuti var en romance; "Libertinens kyss", på norska!!!

Jisses vad jag skrattade. Det där är min humor...

Den andra boken är ett seriealbum. 6-12 oktober är det Banned Books Week och jag och min barnbibliotekariekollega har bestämt att vi ska bjuda in klasser under veckan för att prata om demokrati och förbjudna böcker. Så nu förbereder jag mig genom att läsa. Boken jag har läst heter "Gender Queer" och är en självbiografi av Maia Kobabe som handlar om hens uppväxt och kamp för att hitta sin identitet och plats i tillvaron. En otroligt intressant, ganska rolig och insiktsfull berättelse. Jag är inte ett dugg förvånad över att den hamnat på listan över förbjudna böcker.

Om "Kuben" funnits på engelska är jag ganska övertygad om att den också förbjudits på sina håll...

 Snart har en vecka gått igen. På vissa sätt går det framåt, på vissa sätt känns det som att jag mest står och stampar och slösar bort tid. Jag kan inte skriva så mycket på skolbiblioteksplanen innan jag fått respons. Tre skolbesök är inbokade men det börjar inte förrän nästa vecka. Vi filar lite på att bjuda in några klasser för att fira Banned Book Week men det händer inte förrän i oktober. Ja, det är en hel del som hänger lite i luften för tillfället.

Men solen skiner idag och imorgon är det fredag. I tisdags gick jag och simmade. Det var enastående skönt efter alla datatimmar. Jag kunde nästan höra nackmusklerna knaka.

Jag har avlutat den fantastiskt bra ungdomsfantasyserien "De utvalda" av Kristin Cashore. Den sista boken heter "Drottningens spion" och handlar om Bitterblues halvsyster Hava som kan förvandla sig och ta skepnaden av saker. Förmågan gör att hon är drottningen Bitterblues spion.

Som jag grät i min ensamhet igår kväll när jag låg på soffan och läste!

Den var så där sorglig, romantisk och fantastisk som nästan bara ungdomsböcker kan vara.

Tänk om det kunde komma fler delar...

Månadens dikt augusti 2025

 Så är det dags...En månad för sent ,men jag vill ändå ha med en liten, väldigt fin augustidikt fast det egentligen är dags för septembers...

Klart för natten

Just när man

skall till att

reflektera 

är det över,

sommaren slut

barnen vuxna

livet ombytt

och klart 

för natten

Dikten är hittad på Facebook

på kontot Waldersten

 I fredags eftermiddag skickade jag mitt utkast till skolbiblioteksplan till chefen och och nu är det bara att vänta på respons. Jag har tänkt läsa igenom den igen imorgon efter att den fått ligga till sig lite, men annars fokuserar jag på annat.

När jag skickat in den visste jag inte riktigt vad jag skulle hitta på men så pratade jag lite helt apropå med en kollega som är barnbibliotekarie och hon nämnde att hon är sugen på att göra något med demokrati under Banned Book Week som är i oktober. Och där slog det ner en gnista i mina hjärnceller och tankarna började spinna! Det där skulle vara perfekt att haka på och jobba med i någon klass. Så nu har vi spånat lite och har en idé!

Och jag är på banan igen. Förra veckan kände jag mig lite deppad för det kändes som att mitt liv bara bestod av akademiska formuleringar om skolbibliotek, viktigt och relevant men ACK så tråkigt!

Min styrka har alltid varit kontakten med andra människor och att jobba praktiskt men jag förstod inte hur viktigt det är för mig förrän nu när jag sitter och skriver. Kanske är det inte författare som är mitt drömyrke?

På lediga stunder försöker jag just nu annars att ta mig an barn-och ungdomslitteratur för att ha något att erbjuda om det skulle dyka upp ett bokprat eller behov av boktips.

En bok jag läst är "Vi kommer ändå att bli becknare" av Rihab Garci; lärare, influencer och krönikör som brinner för förortens ungdomar. Boken handlar om Samir, Selma och Sebbe. De går i nian, i samma klass och har varit bästa vänner sedan de var små. Det är en värld där det är nästan omöjligt att inte hamna fel och där både vuxenvärlden och de själva i princip gett upp om framtiden.

En otroligt bra bok om att växa upp, hitta sin väg och välja rätt. Jag skulle behöva googla på vad de olika slangorden betyder fast det har jag inte gjort, än i alla fall.

 Så var det helg igen och jag kan pusta ut i härligt brittsommarväder. Ryktet säger att det ska bli regn i helgen men just nu strålar solen i alla fall.

Jag har träffat rektorerna idag. Det var en kort sväng och min glasögon immade hela tiden under besöket men det var trevligt. Roligt är också att de verkar glada och sugna på att använda mina tjänster och det verkar ju lovande.

Nästa vecka blir det spännande för då öppnar simhallen och enligt deras tider kan man motionssimma två kvällar i veckan. Dessutom är alla bad i kommunen gratis! Jag undrar om det finns någon annanstans i Sverige? Jag tänker i alla fall ge det en chans. Efter två veckor då jag mest kraschat i soffan på kvällarna så börjar jag bli sugen på att hitta på saker. Jag har också ett par kompisar från förr som jag ska leta upp.

Läste häromdagen om den nya utbildningen som Academy Online erbjuder. Genom en åttaveckors digital utbildning ska du få en "bibliotekarielicens".

Bortsett från att det är ett hån mot alla bibliotekarier som har kämpat sig igenom ett antal års akademisk utbildning (fråga mig, jag vet) och ett hån mot de elever som skulle få en sådan bibliotekarie på sin skola så är det också ett rent lurendrejeri mot de personer som betalar för att gå kursen.

Jag hoppas verkligen att ingen stackare går på det där och söker!

Läs mer här nedanför.

Magasin K

Jag har plöjt Jenny Colgans senaste bok, del två i serien om flickskolan där Maggie Adair jobbar. Hon bytte från en fattig kommunal skola med en massa problem till en privat, tjusig internatskola. Flytten medförde att hon fick lämna pojkvännen Stan och sin övriga familj under terminen. 

Inte långt från flickskolan finns en pojkskola där den snygge och mycket trevlige David jobbar. Och ja, du anar säkert vad som händer. I den första boken "Den lilla skolan på klippan" fick vi även lära känna rektorn Veronica Deveral och ett gäng elever med diverse problem och utmaningar.

Denna andra bok heter "Andra året på den lilla skolan på klippan". Det är ingen nyhet att jag gillar att hänga i Jenny Colgans universum men det är heller ingen hemlighet att det retar gallfeber på mig att alla svenska titlar ska heta något med "den lilla"...och ha typ samma bild på omslaget. 

Och sedan finns det en sak som jag faktiskt inte gillade med boken. På väldigt många ställen kommenteras personernas kroppar och det framställs som att man måste vara smal för att vara glad. Jag kan förstå att det kan bli så när man ska beskriva en grupp med tonårsflickor, deras rangordning och världsbild, Men jag tycker inte att det görs på ett bra sätt och det känns faktiskt inte särskilt fräscht och modernt.

Annars så var det som vanligt bra och lättläst.

 Jag kämpar på med min skolbibliotekarieplan. Igår läste  jag igenom den innan jag gick hem och kände mig försiktigt optimistisk. Det kanske kan bli bra!

Idag på förmiddagsfikat satt vi och diskuterade skolbibliotek och lite allt möjligt runt det vilket gav mig feeling och inspiration. Men så, på eftermiddagen tog det tvärstopp och plötsligt var det som att inte ett ord kunde värkas fram. Och då bestämde jag mig för att imorgon är det dags att skicka texten till chefen så att jag får respons och vet om jag är på rätt väg eller ska börja om från början. 

Och imorgon är det fredag!

Jag ser fram emot ett par dagars paus igen från alltihop. Imorgon förmiddag ska jag äntligen träffa rektorerna. Det ska bli kul.

Det blir mycket stickat och läst för tillfället. Är lite mellan serier för tillfället så igår kväll blev det en svt play-dokumentär om Liza Minelli av alla människor. Den var otippat bra måste jag ändå tillstå.

Äntligen har jag läst första delen i deckarserien av Sara Strömberg som utspelar sig runt Åre. I den första "Sly" lär vi känna  journalisten Vera Bergström som blivit uppsagd efter att lokalredaktionen stängt. Hon bor ovanpå en gammal sunkig station och jobbar som assistent på en skola. 

När en mördad kvinna hittas på ett hygge kontaktas Vera av sin gamle chef som undrar om hon kan tänka sig att skriva några rader? Efter lite övertalning går hon med på det och dras snabbt in i historien då hon inte kan släppa kvinnans öde utan vill ta reda på mer.

Jag både gillar Vera och tycker att hon är lite jobbig. En sak är i alla fall säker. Jag kommer att fortsätta läsa serien.