Det finns böcker man måste läsa på grund av ren nyfikenhet. "Hon Han och Döden" av Sven Wollter var en sådan. Att romandebutera vid 82 års ålder, efter att ha gjort nästan allt man kan tänka sig inom skådespelarbranschen är en bedrift. Jag visste att han skrivit en bok, men jag visste inte egentligen vad den handlade om. Från börjar var jag besviken. Det äldre paret är hos doktorn. Mannen har fått veta att han har en tumör i hjärnan och att det inte är något man kan göra. Han säger att han behöver gå på toaletten och lämnar frun och doktorn. Utan att han själv förstår vad som händer så hamnar han på en buss, utan hjul och åker iväg till ett kargt, odefinierbart ställe där han träffar en man som varit försvunnen i många år. Hela historien utvecklas till ett drömlikt tillstånd där kärlek, längtan och minnen är det viktiga. Efter att ha läst en tredjedel av boken så bestämde jag mig för att inte dissa den utan att ställa om blicken, läsa den ur ett annat perspektiv. Faktum är att det hjälpte. Det är fortfarande inte min favoritbok för året, men jag är glad att ha läst den.
Om mig
- bokslukaren
- En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!
tisdag 20 september 2016
Sven Wollter
En ny vecka rullar på. Igår var jag och H på gympa. Simskolan får vila i år och nu har vi gett oss på kullerbyttor, trampetthopp och den stora utmaningen; hjulningar! När man är sju år, van vid att kunna klättra, springa och hoppa obehindrat så är det sååå frustrerande att inse att man inte är bäst på allt. Det finns flera i gruppen som hjular runt i gymnastiksalen som om de aldrig har gjort annat och det svider. Men han har inte gett upp. Och jag tror nog att det är nyttigt att få utmana sig själv och kämpa en aning.
Det finns böcker man måste läsa på grund av ren nyfikenhet. "Hon Han och Döden" av Sven Wollter var en sådan. Att romandebutera vid 82 års ålder, efter att ha gjort nästan allt man kan tänka sig inom skådespelarbranschen är en bedrift. Jag visste att han skrivit en bok, men jag visste inte egentligen vad den handlade om. Från börjar var jag besviken. Det äldre paret är hos doktorn. Mannen har fått veta att han har en tumör i hjärnan och att det inte är något man kan göra. Han säger att han behöver gå på toaletten och lämnar frun och doktorn. Utan att han själv förstår vad som händer så hamnar han på en buss, utan hjul och åker iväg till ett kargt, odefinierbart ställe där han träffar en man som varit försvunnen i många år. Hela historien utvecklas till ett drömlikt tillstånd där kärlek, längtan och minnen är det viktiga. Efter att ha läst en tredjedel av boken så bestämde jag mig för att inte dissa den utan att ställa om blicken, läsa den ur ett annat perspektiv. Faktum är att det hjälpte. Det är fortfarande inte min favoritbok för året, men jag är glad att ha läst den.
Det finns böcker man måste läsa på grund av ren nyfikenhet. "Hon Han och Döden" av Sven Wollter var en sådan. Att romandebutera vid 82 års ålder, efter att ha gjort nästan allt man kan tänka sig inom skådespelarbranschen är en bedrift. Jag visste att han skrivit en bok, men jag visste inte egentligen vad den handlade om. Från börjar var jag besviken. Det äldre paret är hos doktorn. Mannen har fått veta att han har en tumör i hjärnan och att det inte är något man kan göra. Han säger att han behöver gå på toaletten och lämnar frun och doktorn. Utan att han själv förstår vad som händer så hamnar han på en buss, utan hjul och åker iväg till ett kargt, odefinierbart ställe där han träffar en man som varit försvunnen i många år. Hela historien utvecklas till ett drömlikt tillstånd där kärlek, längtan och minnen är det viktiga. Efter att ha läst en tredjedel av boken så bestämde jag mig för att inte dissa den utan att ställa om blicken, läsa den ur ett annat perspektiv. Faktum är att det hjälpte. Det är fortfarande inte min favoritbok för året, men jag är glad att ha läst den.
lördag 17 september 2016
Förra veckan gick vi på bio och såg SVJ, berättelsen om den Store Vänliga Jätten, av Roald Dahl. Vi läser den dessutom. H var välvilligt inställd till boken redan innan vi börjat eftersom hans kusin, som inte kan ha fel, har berättat om den. Boken är ju en äkta klassiker och håller fortfarande. Filmen var också riktigt bra. Steven Spielberg är den som ligger bakom den. Jag imponerades över tekniken, trots att filmen var animerad så fattades det inte en detalj, varje hårstrå såg verkligt ut.
Historien var också välberättad, tyckte jag. SVJ såg verkligen genomsnäll ut. Sekvensen när Sophie och SVJ var på slottet och bjöd drottningen och hovet på skottskumpa var kul. Det passade sjuåringen perfekt (utan att avslöja för mycket).
Idag har jag jobbat. Det gick bra, fast började mindre bra...
Lyckades sätta igång larmet, min värsta mardröm. Så efter en kvart när jag yrat omkring utan att veta vad jag skulle ta mig till, så dök det upp två, stora, starka, men tack och lov väldigt trevliga säkerhetsvakter.
Historien var också välberättad, tyckte jag. SVJ såg verkligen genomsnäll ut. Sekvensen när Sophie och SVJ var på slottet och bjöd drottningen och hovet på skottskumpa var kul. Det passade sjuåringen perfekt (utan att avslöja för mycket).
Idag har jag jobbat. Det gick bra, fast började mindre bra...
Lyckades sätta igång larmet, min värsta mardröm. Så efter en kvart när jag yrat omkring utan att veta vad jag skulle ta mig till, så dök det upp två, stora, starka, men tack och lov väldigt trevliga säkerhetsvakter.
fredag 9 september 2016
fredagsjerkan
Eftersom jag behöver en liten paus i studierna (inte den första idag...hm...) så bloggjerkar jag lite. Annikas fråga denna vecka lyder
Har du några ”bokliga” minnen av en födelsedag som ligger dig extra varmt om hjärtat? Hur skulle en perfekt födelsedag kunna se ut om du fick bestämma? Eller har du något annat att berätta som är kopplat till en födelsedag (antingen riktig eller fiktiv)?
Jag har alltid fått böcker på mina födelsedagar och så är det fortfarande. Trots min sambos protester så ger jag också bort väldigt mycket böcker eftersom jag tycker att det är den perfekta presenten. Min sambo menar att barnen runt omkring mig kanske inte tycker att en bok är den ultimata presenten, men jag tycker inte att man kan ta så mycket hänsyn till det.
Nu kommer jag inte på någon speciell födelsedag eller någon speciell bok, men det var en speciell känsla av rikedom när jag växte upp och fick flera bokpaket, den där känslan av att lägga böckerna i en hög på nattygsbordet och bara kunna välja vilken man skulle ta först.
Har du några ”bokliga” minnen av en födelsedag som ligger dig extra varmt om hjärtat? Hur skulle en perfekt födelsedag kunna se ut om du fick bestämma? Eller har du något annat att berätta som är kopplat till en födelsedag (antingen riktig eller fiktiv)?
Jag har alltid fått böcker på mina födelsedagar och så är det fortfarande. Trots min sambos protester så ger jag också bort väldigt mycket böcker eftersom jag tycker att det är den perfekta presenten. Min sambo menar att barnen runt omkring mig kanske inte tycker att en bok är den ultimata presenten, men jag tycker inte att man kan ta så mycket hänsyn till det.
Nu kommer jag inte på någon speciell födelsedag eller någon speciell bok, men det var en speciell känsla av rikedom när jag växte upp och fick flera bokpaket, den där känslan av att lägga böckerna i en hög på nattygsbordet och bara kunna välja vilken man skulle ta först.
Etiketter:
bokbloggsjerka,
det här är jag
torsdag 8 september 2016
Så var arbetsveckan över och imorgon är det studier hela dagen. Jag tycker fortfarande att det är det roligaste man kan hålla på med. Hela tiden har jag en nästan nervös känsla av att någon snart kommer att avslöja mig, ta mig i örat och släpa med mig till mitt riktiga jobb.
Jag har nu träffat de flesta klasserna på skolan, allt från sexåringarna som gick i spinn av lycka när de fick sitt eget lånekort till niorna som fyllde upp hela biblioteket och var sååå låånga! Det kändes som om jag var en liten näbbmus bland ett gäng älgar (ja, älgar och näbbmöss är väldigt aktuella så här i september i vår värld). När sexåringarna och jag pratade om vad man kan tänka på i ett bibliotek så var det en flicka som kom på att man ska ge trasiga böcker till bibliotekarien. Och eftersom det inte finns något mer rättrådigt än en sexåring så satsades det hårt på att hitta trasiga böcker den gången. Nästa gång kanske det blir lite mer bokläsning.
Att umgås med tonåringar är en ganska ovan erfarenhet för mig, men något jag ser fram emot. Jag måste bara komma över känslan av pyttighet när jag står mitt ibland dem. Och de måste förstås komma ihåg att titta nedåt så att de ser och hör mina boktips.
Jag läser mycket nu. Många barn- och ungdomsböcker blir det, eftersom jag snart tänker börja med bokprat. En bok jag har läst är "Jag lever tror jag" , en debut av Christine Lundgren.
Jag har nu träffat de flesta klasserna på skolan, allt från sexåringarna som gick i spinn av lycka när de fick sitt eget lånekort till niorna som fyllde upp hela biblioteket och var sååå låånga! Det kändes som om jag var en liten näbbmus bland ett gäng älgar (ja, älgar och näbbmöss är väldigt aktuella så här i september i vår värld). När sexåringarna och jag pratade om vad man kan tänka på i ett bibliotek så var det en flicka som kom på att man ska ge trasiga böcker till bibliotekarien. Och eftersom det inte finns något mer rättrådigt än en sexåring så satsades det hårt på att hitta trasiga böcker den gången. Nästa gång kanske det blir lite mer bokläsning.
Att umgås med tonåringar är en ganska ovan erfarenhet för mig, men något jag ser fram emot. Jag måste bara komma över känslan av pyttighet när jag står mitt ibland dem. Och de måste förstås komma ihåg att titta nedåt så att de ser och hör mina boktips.
Jag läser mycket nu. Många barn- och ungdomsböcker blir det, eftersom jag snart tänker börja med bokprat. En bok jag har läst är "Jag lever tror jag" , en debut av Christine Lundgren.
Kim ska ta studenten om två månader och hela livet ligger framför henne. Men så dör plötsligt hennes bästa vän i en bilolycka och allt bara stannar upp.För hur lever man vidare när en sådan sak händer? Känslan av att ingen förstår. Kim stänger ute alla, sina föräldrar och vänner. Varje dag är svart och meningslös. En natt smyger hon in på kyrkogården, till kompisen Moas grav. Där stöter hon på Stig, en änkling som besöker sin frus grav varje natt. De två blir vänner och om inte Stig funnits hade Kim känt sig totalt ensam.
Etiketter:
Att vara bibliotekarie,
ungdomslitteratur
söndag 4 september 2016
Jerkan
Helgens bloggjerka fråga är
Personligen är jag inte så intresserad av att se filmatiseringar av böcker jag har tyckt om, eftersom jag med få undantag har blivit riktigt besviken på hur någon kan ”slakta” en bok och göra en skitfilm av den. Hur är det med dig? Har du sett en film som kanske till och med var bättre än boken (eller lika bra), eller har du läst en bok som du tycker ska bli film?
Det här är en fråga som passar mig perfekt just idag. Igår ramlade jag nämligen över en ganska ny filmatisering på biblioteket. Jag visste inte ens att den fanns. Det var "Skämmerskans dotter". Jag älskar den bokserien av Lene Kaaberböl. Den utspelar sig i en medeltida fantasyvärld. Filmen är gjord 2015 och den var ganska läskig, men otroligt bra. Dina och hennes mamma har en förmåga, när de ser in i en människas ögon ser de allt som den personen skäms över. Förmågan gör att folk både är rädda för dem och samtidigt vill använda deras tjänster. När furstesonen Nico blir anklagad för att ha mördat sin styvmor och halvbror så anlitas Dinas mor. Men sanningen är inte alltid det folk vill höra...
Personligen är jag inte så intresserad av att se filmatiseringar av böcker jag har tyckt om, eftersom jag med få undantag har blivit riktigt besviken på hur någon kan ”slakta” en bok och göra en skitfilm av den. Hur är det med dig? Har du sett en film som kanske till och med var bättre än boken (eller lika bra), eller har du läst en bok som du tycker ska bli film?
Det här är en fråga som passar mig perfekt just idag. Igår ramlade jag nämligen över en ganska ny filmatisering på biblioteket. Jag visste inte ens att den fanns. Det var "Skämmerskans dotter". Jag älskar den bokserien av Lene Kaaberböl. Den utspelar sig i en medeltida fantasyvärld. Filmen är gjord 2015 och den var ganska läskig, men otroligt bra. Dina och hennes mamma har en förmåga, när de ser in i en människas ögon ser de allt som den personen skäms över. Förmågan gör att folk både är rädda för dem och samtidigt vill använda deras tjänster. När furstesonen Nico blir anklagad för att ha mördat sin styvmor och halvbror så anlitas Dinas mor. Men sanningen är inte alltid det folk vill höra...
Etiketter:
barnbokstips,
bokbloggsjerka,
filmatiseringar
söndag 28 augusti 2016
bloggjerkar lite på söndasgkvällen...
Plötsligt, hastigt och lustigt kom jag på att jag nog ska bloggjerka ikväll och frågan visade sig vara.
Vad läser du just nu?
Jag läser just nu en liten lättsam deckarhistoria, nämligen "Döden i Monmartre" av Claude Izner. Det är den tredje boken om bokhandlaren Victor Legris, i Paris i slutet av 1800-talet, som hellre löser mordmysterier än jobbar med böcker.
En ung kvinna hittas, strypt och oigenkännlig eftersom mördaren har vanställt hennes ansikte. Hon är helt klädd i rött och barfota.
Några dagar lämnas en röd sko in i bokhandeln och mysteriet är i gång.
En perfekt bok om man vill ha något lagom avslappnande och en bit bort från de vanliga vardagsbekymren.
Igår jobbade jag min första lördag, inte den första någonsin, men det har inte hänt på tjugo år. Det gick jättebra, även om jag var lite nervös innan för att jag skulle larma av och på, vilket inte riktigt är min grej. På skolan har jag lyckats sätta igång larmet i alla fall tre gånger under årens lopp. Men det gick bra. Inga säkerhetsvakter dök upp i alla fall.
Idag har vi jagat Pokemons på stan. Vi lånade med oss en kusin. Fyra personer och tre telefoner och på något outgrundligt sätt slutade det med att jag bar ett paraply, över min son och min telefon. Jahapp, så kan det gå. Mysigt hade vi i alla fall, trots duggregnet.
Dagens boktips är en ny barnbok som ramlade in på biblioteket i torsdags.
"Kråkes medeltidskola" av Marie Bosson Rydell är en blandning mellan faktabok och skönlitterär bok. Kråke och hans klass jobbar med medeltiden. De bygger svärd, provar medeltidsmat och får lära sig lekar. En bok som passar för lågstadiet och kanske för fyror.
Etiketter:
Att vara bibliotekarie,
barnbokstips
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




