Just nu är jag så taggad på mitt jobb!

Den här veckan har jag gjort två längre bilresor med kommunens helhybrid. Vi kanske inte är bästisar än men efter att jag både lyckats byta radiokanal och få upp tanklocket, båda sakerna hände dag 2, så känner jag mig ganska välvilligt inställd ändå.

Rektorerna på båda skolorna var väldigt positiva och visade på alla sätt att är de är förväntansfulla och glada över att jag finns. De har också en mycket tydligare bild av vilken roll en skolbibliotekarie har än lärarna.

Annat som händer just nu är att jag har börjat spana efter en ny bil. Både min far och den käre T är mycket nervösa och jag har en stark känsla av att de inte litar på mig. 

T vill att jag ska kolla runt och jämföra på alla affärer i trakten men jag har surfat runt en del på nätet och känner att det spelar ingen roll. Jag kommer inte att bli mycket klokare av det. Vi har alltid olika köpbeteende och han blir alltid lite nervös när jag ska shoppa.

Sen på bollen så har jag äntligen läst Booktoksuccèn "En duktig flickas handbok i mord" av Holly Jackson.

Först så tyckte jag att den var svårläst. Pip ska göra ett specialarbete i skolan och har valt att undersöka ett mord som skedde på en tjej i hennes skola fem år tidigare. Tjejens pojkvän blev anklagad för mordet men tog livet av sig och sedan dess är händelsen som ett oläkt sår för alla i samhället.

Pip har fått hårda förhållningsorder av sin lärare att inte prata med de inblandade och att hålla sig på en lagom nivå. Tror vi på att hon kommer att hålla det? Nej så klart. Genast börjar Pip att gräva och det där med specialarbetet är kanske mest ett svepskäl till att hon vill veta vad som hänt. Sal, pojkvännen som tog självmord har en bror Ravi som också vill veta sanningen och snabbt blir han och Pip ett team. Ju mer de får reda på desto farligare blir det och rätt som det är börjar det komma hot till Pip.

Anledningen till att det gick trögt i början var att Pips loggbok ligger insprängt i texten och jag fastnade ständigt där. Men till syvende och sist var det en otroligt spännande bok och jag blev lite tårögd på slutet även om jag inte fulgrät (som jag gör när jag läser något riktigt sorgligt).

Månadens dikt september 2025

 Hon tror det är en stjärna

Damen med konvaljerna är sent ute.

Grindarna stängs vid solnedgången.

Ovisst vem hon tänker uppvakta:

något av de smakfulla snillena

eller bysnillet med jordsmak i munnen?

Här ligger de utströdda

de som strödde ord.

Allt ljus är lånat.

Planeterna kretsar i fjättrade banor

runt solen.

Jourhavande spegel just nu är Jupiter.

Snart dyker den upp till vänster om kyrktornet.

Hon tror det är en stjärna.

Fladdermusen och damen med konvaljerna

skriker båda till vid mötet under lindarna.

Att de är släkt

det vill hon inte tro.

Av

Werner Aspenström

Ur

"Enskilt och allmänt"  

1991

 Nu kan jag nog säga att jag börjat komma igång så smått med skolbibliotekarieverksamheten, mer på riktigt. I onsdags hälsade jag på första skolan för att presentera mig. Deras reaktioner skulle jag kunna beskriva som artigt skeptiska. Bortsett från rektorn, som är positiv och lite mer insatt, så var det väldigt uppenbart att de undrade vad jag ska kunna tillföra som de inte kan själva. Och det är klart, om man aldrig haft tillgång till en skolbibliotekarie förut så är det inte lätt att veta. Jag får helt enkelt överbevisa dem om hur bra det är att ha mig!

Jag är hos pappa, det är lördag morgon, regnet hänger i luften och lommen tjoade på sjön när jag kom ut i morse. Idag ska vi hacka päran (potatis). Förhoppningsvis ska det inte vara samma kroppsansträngning som i min ungdom eftersom pappa numera täckodlar så man behöver inte hacka lika djupt för att komma åt guldklimparna.

På måndag ska jag ut och köra bil, 12 mil, för att hälsa på nästa skola. Det känns lite nervöst. Kanske inte sträckan utan mer att köra så långt med en helt ny bil som jag aldrig kört förut. Men, med åren har jag insett att de flesta svårigheter är värst innan man genomfört dem och sedan känner man sig nöjd och duktig när man klarat av det.

"Hon minns inte" av Jonas Brun är en mycket sorglig bok, med stor igenkänning för mig, om hans mamma som har Alzheimer. Genom att berätta om allt hon inte minns så ringar han in hennes liv. Jag känner igen många av de saker mamman gör och säger, saker som uppenbart är sjukdomen. Han beskriver hur hon packar påsar med allt möjligt, påsar som ligger överallt och kan innehålla vad som helst. Min egen mamma gjorde exakt samma sak när hon började bli dement och det blir så uppenbart för mig att det är ett sätt att försöka få någon slag kontroll över tillvaron. Boken berörde mig mycket och fick mig att bearbeta mina egna erfarenheter. Men jag tror inte att jag hade orkat läsa den för fem år sedan...

 Så är det fredag igen. Utanför skiner solen och jag tycker att jag fått en del gjort idag.

I kväll ska 16-åringen ut och tälta i Hågadalen med sina klasskompisar. Det kanske är tur att jag sitter 60 mil bort för jag är en äkta hönsmamma som har väldigt svårt att vänja mig vid tanken på ett snart vuxet barn. Vi låter honom göra det mesta och låtsas som att vi inte oroar oss i onödan men innerst inne oroar vi oss ständigt. Eller, i alla fall jag. Det blir ju inte direkt bättre när jag tänker på den värld där han rör sig. Egentligen är det inte honom jag inte litar på utan omgivningen som är oförutsägbar och osäker för alla.

Nåja, som sagt, det är fredag!

Igår blev det ingen simning för jag kände mig totalt ur form. Hela veckan har jag känt mig lite risig, ända sedan förra lördagen egentligen. Hoppas att jag kan vila mig pigg i helgen.

Så här inför helgen vill jag tipsa om två ungdomsböcker som jag läst för jobbets räkning och som var superbra, båda två.

Den första är "Kuben" av Nils Lundkvist. På mitt nya bibliotek har de något som heter Sigrid-priset till minne av Beppe Wolgers. Ni kommer väl ihåg dockan Sigrid i Beppes godnattstund?

"Kuben" är en äkta ungdomsdystopi och som vanligt inte alls som jag föreställt mig innan jag läste den.

John bor med sina föräldrar, som är möbelsnickare, i den Yttersta vildmarken. En dag kommer en lastbil med en leverans, en stor kub, nästan som en husvagn.

I kuben befinner sig en pojke i samma ålder som John. Från början är det hela oförklarligt men efter hand förstår både John och jag som läser mer och mer, får fler pusselbitar. Min första känsla var obehag. Det kändes nästan lite läskigt. John gjorde en del dumma saker och vem var egentligen pojken? Men ganska snabbt var jag totalt fast och tyckte om John. Jag tycker mig ha sett en fortsättning och den är jag riktigt sugen på för allt slutade ouppklarat. 

En ganska kul anekdot i samband med boken är att biblioteket hade beställt en klassuppsättning av den för att eleverna i juryn ska få läsa. När böckerna kom och vi började bläddra så visade det sig att omslaget stämde men boken inuti var en romance; "Libertinens kyss", på norska!!!

Jisses vad jag skrattade. Det där är min humor...

Den andra boken är ett seriealbum. 6-12 oktober är det Banned Books Week och jag och min barnbibliotekariekollega har bestämt att vi ska bjuda in klasser under veckan för att prata om demokrati och förbjudna böcker. Så nu förbereder jag mig genom att läsa. Boken jag har läst heter "Gender Queer" och är en självbiografi av Maia Kobabe som handlar om hens uppväxt och kamp för att hitta sin identitet och plats i tillvaron. En otroligt intressant, ganska rolig och insiktsfull berättelse. Jag är inte ett dugg förvånad över att den hamnat på listan över förbjudna böcker.

Om "Kuben" funnits på engelska är jag ganska övertygad om att den också förbjudits på sina håll...

 Snart har en vecka gått igen. På vissa sätt går det framåt, på vissa sätt känns det som att jag mest står och stampar och slösar bort tid. Jag kan inte skriva så mycket på skolbiblioteksplanen innan jag fått respons. Tre skolbesök är inbokade men det börjar inte förrän nästa vecka. Vi filar lite på att bjuda in några klasser för att fira Banned Book Week men det händer inte förrän i oktober. Ja, det är en hel del som hänger lite i luften för tillfället.

Men solen skiner idag och imorgon är det fredag. I tisdags gick jag och simmade. Det var enastående skönt efter alla datatimmar. Jag kunde nästan höra nackmusklerna knaka.

Jag har avlutat den fantastiskt bra ungdomsfantasyserien "De utvalda" av Kristin Cashore. Den sista boken heter "Drottningens spion" och handlar om Bitterblues halvsyster Hava som kan förvandla sig och ta skepnaden av saker. Förmågan gör att hon är drottningen Bitterblues spion.

Som jag grät i min ensamhet igår kväll när jag låg på soffan och läste!

Den var så där sorglig, romantisk och fantastisk som nästan bara ungdomsböcker kan vara.

Tänk om det kunde komma fler delar...

Månadens dikt augusti 2025

 Så är det dags...En månad för sent ,men jag vill ändå ha med en liten, väldigt fin augustidikt fast det egentligen är dags för septembers...

Klart för natten

Just när man

skall till att

reflektera 

är det över,

sommaren slut

barnen vuxna

livet ombytt

och klart 

för natten

Dikten är hittad på Facebook

på kontot Waldersten

 I fredags eftermiddag skickade jag mitt utkast till skolbiblioteksplan till chefen och och nu är det bara att vänta på respons. Jag har tänkt läsa igenom den igen imorgon efter att den fått ligga till sig lite, men annars fokuserar jag på annat.

När jag skickat in den visste jag inte riktigt vad jag skulle hitta på men så pratade jag lite helt apropå med en kollega som är barnbibliotekarie och hon nämnde att hon är sugen på att göra något med demokrati under Banned Book Week som är i oktober. Och där slog det ner en gnista i mina hjärnceller och tankarna började spinna! Det där skulle vara perfekt att haka på och jobba med i någon klass. Så nu har vi spånat lite och har en idé!

Och jag är på banan igen. Förra veckan kände jag mig lite deppad för det kändes som att mitt liv bara bestod av akademiska formuleringar om skolbibliotek, viktigt och relevant men ACK så tråkigt!

Min styrka har alltid varit kontakten med andra människor och att jobba praktiskt men jag förstod inte hur viktigt det är för mig förrän nu när jag sitter och skriver. Kanske är det inte författare som är mitt drömyrke?

På lediga stunder försöker jag just nu annars att ta mig an barn-och ungdomslitteratur för att ha något att erbjuda om det skulle dyka upp ett bokprat eller behov av boktips.

En bok jag läst är "Vi kommer ändå att bli becknare" av Rihab Garci; lärare, influencer och krönikör som brinner för förortens ungdomar. Boken handlar om Samir, Selma och Sebbe. De går i nian, i samma klass och har varit bästa vänner sedan de var små. Det är en värld där det är nästan omöjligt att inte hamna fel och där både vuxenvärlden och de själva i princip gett upp om framtiden.

En otroligt bra bok om att växa upp, hitta sin väg och välja rätt. Jag skulle behöva googla på vad de olika slangorden betyder fast det har jag inte gjort, än i alla fall.