Månadens dikt februari 2025

 Så är det lördag och ny månad. Solen skiner idag och allt känns lite lättare även om det gärna kunde ha fått vara lite snö också.

Igår körde nya datasystemet igång på riktigt med öppet bibliotek och för mig var det bokbuss. Lite spännande var det allt och inget gick fort och smidigt direkt. Men med lite vana och rutin så kommer det att bli bra.

Ikväll blir det middag hos en syster och imorgon ska jag och systrarna till Stockholm för att kolla in en lägenhet. En av dem funderar på att flytta dit och vill börja undersöka bostadsmarknaden. Själv tycker jag att det är väldigt trevligt att åka dit på besök men jag känner ingen önskan att bo där.

Jag är ingen stor fan av Andreas Norén, nuvarande talman. Eller rättare sagt, jag har egentligen ingen bild av vem han är. Men nu har jag läst hans diktantologi "Talmannens guide till svensk poesi" och måste ändå erkänna att jag är förtjust, så till den milda grad att jag funderar på att köpa den. Just nu har jag ett exemplar från biblioteket hemma. Hans förhållningssätt till poesi och val av dikter från olika tider tilltalar mig och jag har hittat flera dikter som jag aldrig läst tidigare men fastnat för nu.

Ni ska få en dikt här som samtidigt blir månadens dikt. Det är den allra första i boken, skriven av Carl Johan Almqvist.

xxvi Du går icke ensam 

Om bland tusen stjärnor

någon enda ser på dig.

tro på den stjärnans mening.

tro hennes ögas glans.

Du går icke ensam.

Stjärnan har tusen vänner.

alla på dig de skåda,

skåda för hennes skull.

Lycklig du är och säll.

Himlen dig har i kväll.

 Biblioteken i Enköpings kommun är stängda  och vi har haft tre dagar med möten. Jag har ont i kroppen, nästan som kramp, och misstänker att det är för att jag inte är van vid att sitta så mycket.

Imorgon kan det vara så att det nya systemet fungerar. Det kommer att bli otroligt spännande.

Eftersom vi har stängt så öppnar det möjligheten att hinna göra lite annat så imorgon ska jag tillbringa tre timmar med årskurs 5, en timme med varje grupp. Jag ska presentera författaren Lena Ollmark som kommer på författarbesök i slutet av mars/början av april och sedan är planen att börja läsa högt ur boken "Inmurade", första delen i triologin "Firnbarnen" som alla eleverna ska få. Årskursen är ganska stökig och många av eleverna är svåra att få att läsa och därför tänker jag att det är bra att passa på att spendera tid med dem och kanske lyckas sparka igång deras läsning av boken. Även lärarna kan behöva det.

Till min stora lycka fick jag tag i den andra delen av den isländska deckarserien om Hildur av Satu Rämö på biblioteket och nu är den läst. "Rósa & Björk" var precis lika bra som "Hildur" och det gick inte att sluta läsa när man väl börjat. Jag kommer inte att avslöja något om handlingen eftersom det skulle spoila alldeles för mycket men detta är en bokserie jag verkligen rekommenderar!

Böcker av Jonas Moström

 Efter åratals lyssning så gick jag i mål med Jonas Moströms deckare i somras. Av en slump började jag med hans böcker som ljudböcker och bestämde då att just den serien skulle jag inte läsa utan lyssna på. Böckerna är bra men på slutet blev jag lite trött, särskilt på Natalie Svensson. Hennes personlighet irriterar mig av någon anledning och jag är ganska säker på att jag skulle ha ännu mindre fördragsamhet med henne i verkliga livet. Johan är kanske inte heller alltid den mest sympatiska personen om jag ska vara helt ärlig men jag har alltid svårare för kvinnor (den skulle man vilja analysera i en terapisoffa).

Nåja, nu är det klart bortsett från att jag sett att det är minst en ny bok på gång på Storytel under våren. Och jo, jag kommer att lyssna på den också. Det är den där tvångstanken jag har om att avsluta saker. 

Böckerna är indelade i två delar. Först handlar det om polisen Johan Axberg och sedan i den nionde boken dyker psykologen Natalie Svensson upp.

Allra sist på listan kommer de korta ljudböckerna i serien "Unga Natalie Svensson". som jag förstås lyssnat på och som inte är mina favoriter.

Jag kommer för övrigt att ta bort Moströms böcker från listan med serier jag vill läsa klart.

Johan Axberg

1. Dödens pendel
2. Svart cirkel
3. Hjärtats mörker
4. Rymd utan stjärnor
5. Mirakelmannen
6. Evig eld
7. Stryparen
8. Storsjöodjuret

Natalie Svensson

1. Himlen är alltid högre
2. Dominodöden
3. Midnattsflickor
4. Trogen intill döden
5. Skuggorna ruva
6. Skytten
7. Den omänsklige
8. Kameleonten
9. Blindspår
10. Rovdjur
11. Drottningen

Unga Natalie Svensson

1. En sista önskan
2. Den du inte ser
3. När döda talar

 Nästa vecka är det ju datasystembyte på alla kommunala bibliotek i Enköpings kommun. På mitt lilla bibliotek märks det genom en viss nervositet hos stamkunderna, om man säger så...

Jag har haft Meröppetlåntagare som bunkrat böcker de senaste dagarna för att vara säkra på att inte bli utan nästa vecka. Lite kul är det med tanke på att stängningen är i fyra dagar så de borde överleva kan man tycka. Kul och ganska gulligt på något sätt. Och inte minst ett mycket gott betyg för Meröppet-konceptet eftersom vi ger låntagarna tillgång till böcker närhelst de behöver i vanliga fall.

Själv så fortsätter jag på deckartemat. I åratal har jag tänkt att jag ska ta mig an Elly Griffiths och nu har det äntligen blivit av. Jag har börjat från början med den allra första boken om arkeologen Ruth Galloway som blir indragen i ett fall där två flickor blivit bortrövade, med tio års mellanrum. Kriminalkommissarien Harry Nelson vänder sig till Ruth när polisen hittat ben från ett barn.

Boken heter "Flickan under jorden" och kom 2009. Boken är välskriven. Plötsligt kände jag hur många halvbra, ganska språkligt torftiga deckare jag läst under åren. Så nu är jag väldigt sugen på att fortsätta. Det finns typ 18 böcker så jag kan verkligen grotta ner mig i Ruths och Nelsons värld om jag vill.

Det enda som var lite trist var att jag förstod vem mördaren var alldeles för tidigt, innan jag läst halva boken. Men det kan vara för att jag läst så många deckare och har lärt mig hur författare brukar plantera ledtrådar. Och det förstörde ändå inte läsupplevelsen.

Kul att läsa två riktigt bra deckare på raken. "Hildur" var ju också bra.

Om ni vill kolla in mina serier som jag vill läsa klart så finns de under fliken listor

 Det är måndag och jag bara nyser och nyser idag. Vet inte om det är någon förkylning på gång eller om det bara är någon underlig nyssjuka. 

På jobbet laddar vi inför att byta ut hela datorsystemet på kommunens bibliotek. Det är mycket nervöst för många och vi kommer att ha helt stängt under fyra dagar. Till och med Meröppet. På lediga stunder får vi bibliotekarier sitta och träna på det nya systemet och jag tror egentligen inte att det är så komplicerat men det kommer förstås att ta ett tag att vänja sig. Så är det ju alltid.

I februari är det dags för bokcirkel igen och jag har just läst färdigt den första boken; "Hildur" av Satu Rämö

Författaren är finsk men bor på Island och det är första delen i en deckarserie. Själva deckarintrigen är ganska ordinär. Flera mord inträffar och till att börja med har polisen svårt att hitta en gemensam nämnare för offren. Hildur är polis, ensamstående men umgås med sin granne. Hon har ingen annan familj än sin moster och trivs med det. Till den lilla byn kommer polisen Jakob, från Norge, för att göra praktik. Han vill byta miljö efter en svår skilsmässa och har alltid fascinerats av Island.

De två samarbetar bra och blir fort vänner.

Bortsett från mordhistorien så finns det så mycket jag tycker om med boken. För det första Hildur och Jakob, spännande personligheter som inte liknar andra litterära poliser. Hildur tar alla chanser hon får att surfa till exempel. Hon går varje vecka hem till sin moster på middag. Jakob har ett helt annat sätt att varva ner och koppla bort jobbet. Han stickar islandströjor! 

Och så är det det där med böcker som utspelar sig på Island, miljön och vädret är som en egen viktig karaktär. Saker händer på grund av vädret och människorna måste anpassa sina liv efter det.

Sist men inte minst så fullkomligt älskar jag isländska! Har sagt det förut men det tål att upprepas. När det dyker upp namn eller ord på isländska så måste jag alltid viska dem tyst för mig själv. Så har det varit ända sedan jag en gång i tiden gav mig på att läsa Arnaldur Indridason.

Vi kommer att ha så mycket att prata om på bokcirkeln!

 Ny vecka och nya funderingar...

I lördags brottades jag med julgranen och när den väl var avklädd, utburen och alla barren uppsopade (bortsett från att jag hittar barr lite här och där hela tiden efteråt) så var jag totalt slutkörd. 

Nästa projekt var huvtröjan som jag stickar åt T. Det var dags för det lilla mönstret på oket, en snygg, stilren geometrisk rand kanske man kan beskriva det som. HA! Det där blir lätt tänkte jag övermodigt och körde igång. Och det var lätt i sju varv av åtta. Men sedan kom det sista där liksom randen skulle bindas ihop, eller hur jag nu ska förklara. Och då var det som att det slog slint i hjärnan. Det blev fel! Inte en gång utan tre. Efter tredje repningen skrev jag i stickmönstret, med blyerts tack och lov, att mönstret var felskrivet, ifall jag eller någon annan någonsin skulle ge sig på att sticka tröjan igen i framtiden. Så tog jag mig en liten korvbit, Fuet, för att muntra upp mig och sedan gick jag igenom diagrammet en sista gång, maska för maska samtidigt som jag kollade på min tröja. Och tänka sig, plötsligt såg jag...att jag gjort fel. Så då kunde jag sticka det sista varvet och det blev hur bra som helst.

Efter att ha suddat i mönstret, det där om att det var fel, så började jag med raglanminskningarna, mycket nöjd med mig själv. Och inga problem, jag fattade direkt. Efter drygt ett varv kändes det som att jag hade stenkoll så då slutade jag kolla i mönstret. Efter ytterligare tre varv kontrollerade jag mönstret för säkerhets skull och upptäckte att jag stickat fel i tre varv. I det ögonblicket kom T, tittade på mig och undrade

-Ska det inte vara rofullt att sticka? Just nu känns det inte som att du stickar in någon kärlek i min tröja?

Han insåg själv att det bästa nog var att gå till ett annat rum  en stund efter den kommentaren.

Men, men,  jag repade och nu är jag på banan igen och den här gången kollar jag hela tiden om det blir rätt. 

Jag har läst ytterligare en bok på min Damma av-lista.

När jag fyllde år fick jag boken "Mord i solen", första delen i deckarserien "Ett fall på Capri" av Anders och Anette De La Motte.

Det var H som gav den till mig och om man får en bok i present av sin son så måste man förstås läsa den inom en snar framtid.

En ganska reguljär, lite småmysig deckare om gymnasieläraren Hugo, änkling, som åker på semester till Capri tillsammans med ett gäng andra svenskar. Den italienska guiden Lara tar väl hand om gruppen men vad hjälper det när en person hittas död.

Jag kommer förmodligen att läsa följande delar i serien vad det lider. En sak irriterar mig lite och det är att på två ställen så är det grammatiska fel vilket jag tycker är oproffsigt och får det att kännas slarvigt.

 Efter första dagen på jobbet så känns det redan som att jag är på banan igen, som jag visste att det skulle göra.

Dagen har varit lugn, inte så många besökare. Antar att det blir lite mer ruschigt i morgon när skolan börjar.

Jag har passat på att plocka undan alla julböcker, adventsljusstaken, det röda glittret och skyltat och fixat i stort sett hela dagen. Som jag skrev igår så är det så himla skönt att ta bort julen och satsa på vår och ljus!

Lärarna har varit på plats så det har varit en del pyssel med deras önskemål om högläsningsböcker och annat. 

I februari har vi den första bokcirkeln och till dess ska jag ha läst "Hildur" av Satu Rämö så den har jag ställt mig i kö på på biblioteket.  Jag har också en barnbok som ska läsas inför författarbesök i vår i årskurs 5; "Finnbarnen, Inmurade" av Lena Ollmark. Precis där före jullovet fanns ingen ork eller inspiration överhuvudtaget att ta tag i sådant men nu är det dags. Jag har också tagit på mig uppdraget att göra en PowerPoint om Lena Ollmark så det får jag också sätta igång med snart. Och sedan är det årets verksamhetsberättelse  och annat som jag inte kommer ihåg för tillfället. Så, ja ni hör ju att det finns saker att göra de närmsta veckorna. Det är bara att ta en sak i taget och beta av allt i lagom takt på lediga stunder. För den mesta tiden går förstås åt till bibliotekets besökare.