Så är vi på plats! Det vill säga, semestern är igång och vi befinner oss i Jämtlands inland. Vi kom igår eftermiddag och resan gick bra. Vi mötte många timmerbilar, det verkar vara högsäsong för dem. Det var skönt att kunna köra raka vägen och inte pausa var tionde mil för att rasta Speedy. 

Idag regnar det och jag som tänkt påbörja sommarens joggingrutin känner mig utmanad men jag vet ju att om jag inte sätter igång efter planen så är det lätt hänt att det inte blir något på hela sommaren...

I eftermiddag blir det postfika hos en faster men annars har vi inga direkta planer. När H fyllde år så fick han presentkort på en gitarr av sin far. I måndags slog han till och köpte en jättefin som naturligtvis är med hit. Så jag somnade till ljudet av far och son som jammade på varsin gitarr igår, mysigt.

Min familj stannar endast över midsommar. Sedan far de tillbaka en vecka för att jobba och greja. 

Det är så grönt här att det man nästan blir bländad när man tittar ut. Vi såg mängder av midsommarblomster, smörblommor och hundkex längs vägrenen och färre lupiner än vanligt. Jag försökte optimistiskt få pappa att säga att de håller på att försvinna men han tog omedelbart ner mig på jorden och påpekade att de bara flyttar på sig.

Så, två böcker har det blivit sedan sist.

Dels en bok som  heter "Att hitta hem" av Caroline Twamley som handlar om Inga som är nyskild och uppfyller sin dröm att åka till Irland. I alla år har hon drömt om att få åka dit men hennes man har aldrig låtit henne. Väl där blir hon vän med Colleen och hennes son. I Sverige finns också Malin som sörjer sin mamma som dött ett år tidigare. Pappan har hittat en ny kvinna vilket inte Malin är så glad för. Han har också bestämt sig för att sälja huset och när Malin ska hjälpa honom att städa så hittar hon något som vänder upp och ner på hela hennes tillvaro. Ingas, Colleens och Malins liv korsas vilket påverkar allas liv. Kanske inte den mest trovärdiga historien men trevlig underhållning. 

Min andra bok kan man inte heller anklaga för att vara verklighetsförankrad men känns som den perfekta hängmatteboken på semestern. Katie Gayle är egentligen två väninnor som bor i Sydafrika och skriver mysdeckare tillsammans. Deras huvudkaraktär heter Julia Bird, nybliven pensionär som även hon är nyskild och har flyttat till en liten engelsk by för att få en nystart.  Boken heter "Mord i en engelsk trädgård" och som titeln antyder så börjar allt med att Julia ska bygga ett hönshus i sin nya trädgård men hittar ett lik under trädgårdsskjulet.

Lugnet efter stormen

 Just nu känner jag mig som en urvriden disktrasa. Idag var sommarens stora event på vårt lilla bibliotek, nämligen Sommarboken. Vi har haft tipsrunda, hemliga böcker och boktips, popcorn och festis samt höjdpunkten; gör din egen hemliga kompis med 3D-penna.

3D-pennorna var det som var populärast utan tvekan.

Dagens höjdpunkt för mig var att jag fick en present! En flicka som har hängt med mig på biblioteket hela vårterminen, alla raster hon fått och jag har varit på plats.

Idag kom hon med en egenmålad mugg. Faktiskt väldigt likt mig om jag får säga det själv. Jag blev så orimligt glad. Det är en mycket stor ära att betyda något för ett barn som behöver det!

I morgon är det sista arbetsdagen före semestern och jag är så sjukt trött. Det enda jag orkar göra på kvällarna är att titta på serier på Netflix. Orkar knappt läsa eller sticka. Då och då måste jag gå ut och umgås med grannkatten, hon blir extremt sur annars.

På tisdag är planen att fara norröver. Resten av familjen kommer troligtvis lite efter men jag orkar inte vänta i år. 

 

"Alla dessa djäfla qvinnor" av Anna Laestadius Larsson handlar om tre av historiens 1700-talsfeminister;  den svenska Hedvig Charlotta Nordenflycht, Olympe de Gouge samt Mary Wollstenecraft. Jag fick en helt ny bild av 1700-talet efter att ha läst, en fantastisk bok. De här tre kvinnorna vägrade hållas tillbaka och överbevisade männen om sin intelligens och kompetens, gång på gång. Inte för att det hjälpte alla gånger. Männen kämpade hårt för att de inte skulle lyckas. Inte förrän efter åtminstone sisådär hundra år har de fått sin rättmätiga uppmärksamhet.

 Nu är det inte många skoldagar kvar och i biblioteket stormar det av alla elever som, av olika skäl, inte riktigt klarar av det här med sommarlov. För så är det, vissa orkar knappt vänta en timme till på att få ledigt, vissa kanske innerst inne inte vill ha sommarlov och blir som förbytta av det. Så, klockan nio i morse hade jag hunnit gömma kvittorullen, utlåningsdatorn hade hängt sig tre gånger och jag hade fått starta om den en gång. En och en halv timme senare gick jag in i tidningsrummet och hittade omslaget till en KP-tidning sönderriven och utan innehåll. Vart det tagit vägen återstår att se. 

Vid lunch var jag mycket nära att stänga in mig i mitt lilla arbetsrum och låtsas som att jag inte var på biblioteket alls. 

Jag blev inte direkt på bättre humör av att det varit fruktansvärt kvavt hela dagen, så där så att det nästan inte går att andas. När sista klassen gått satte jag mig vid skrivbordet, körde igång bordsfläkten på högsta nivå och bara andades. Jag vill verkligen inte vara den arga bibliotekarien med rynkiga ögonbryn som väser åt eleverna men ibland är det en nästan omöjlig insats att var den glada, lugna och hjälpsamma personen som jag vill vara. Och jag vet ju att de där struliga eleverna som far omkring som furier bland hyllorna just nu förmodligen inte riktigt kan rå för det, så många känslor flyger runt så här under de sista veckorna av läsåret.

Nåja, imorgon är en annan dag då jag får ta nya tag!

Ett sätt för mig att bearbeta ångesten och maktlösheten jag känner inför klimatförändringarna och den nonchalans jag tycker att många människor uppvisar inför problemen är att läsa faktaböcker som berättar om världen, de problem som finns men också visar på vägar hur vi kan reda upp saker och ting.

"Skogen Om träd, människor och 25 000 andra arter" av Anne Sverdrup-Thygeson är en bok som lärt mig mycket och ger mig tröst. Hon är en norsk biologiprofessor med en passion och ett mycket stort engagemang för skogen. I hennes bok får man inte bara lära sig allt man behöver veta om träden och allt annat som lever i skogen. Hon pekar på det faktum att det inte är bara träden som gör skogen utan att alla växter, svampar och djur har olika roller och är viktiga för miljön. Vi kan inte kalavverka, plantera nya träd och tro att vi då återskapat det vi tagit bort. 

Dessutom knyter hon ihop sin kunskap med kultur, geografi, historia, språk, ja, allt man kan tänka sig.

En otroligt intressant bok som förutom att den visar sakernas tillstånd också ger förslag på hur vi ska komma vidare och rädda de skogsmiljöer som finns kvar. Återigen en sådan där bok som man önskar att alla skulle läsa för att den berikar ens värld så att man ser den på ett annat sätt.

 Nu är det två veckor kvar till semester! Nästa vecka är det studentfirande , vi är lediga på onsdag för att kunna titta på studenten när hon och kompisarna "springer ut". Jisses hur lycklig man var när man gjorde det. Just då förträngde man allt jobbigt som händelsevis skulle dyka upp i vuxenlivet...

På lördag blir det studentfest för den lyckliga studentflickan med alla familjemedlemmar. 

På torsdag är de Sveriges nationaldag så då är man också ledig.

Sedan är det en veckas jobb och efter det ledigt!

Vår sällskapliga kattgranne fortsätter att besöka oss. Härom kvällen höll hon oss sällskap i flera timmar innan vi gick in från trädgården. En stund senare när jag skulle gå och lägga mig så tittade jag ut och där stod hon vid vår altan och jamade uppfordrande, ungefär som att nu vill jag komma in och lägga mig, klockan är mycket!

Så då fick jag helt enkelt klä på mig (hade hunnit ta på nattlinne), och följa henne hem, ringa på dörren så att hon fick komma in i rätt hus.

Efter det så tror jag att de jobbat på att lära henne var hon egentligen bor för hon kommer fortfarande, men inte riktigt lika ofta. Det är inte så lätt att flytta till ett nytt ställe när man är gammal.

Jag har läst Mikael Niemis bok "Sten i siden". En bok jag rekommenderar mycket varmt! Trots att den var över 500 sidor så tog det knappt tre dagar att läsa den. Det gick inte att sluta när jag satte mig då jag ville veta hur det skulle sluta. Den handlar om Tornedalen på 30-talet. Fattigdomen var svår för många och de med resurser och pengar utnyttjade samvetslöst de som inte hade något. Vi får följa Eino som blir utslängd från föräldrahemmet när föräldrarna dött. Den äldste brodern får ärva allt. Det enda bra i Einos liv är att han vinner Saaras kärlek, trots att den rike brodern också försöker få henne. Men det är ändå en förändringens tid, socialismen är på frammarsch och folk runt om i Sverige börjar protestera mot de orättvisor som finns i samhället. När det ska byggas vägar i Tornedalen och torparna ännu en gång utnyttjas så blir det strejk.

Parallellt med 30-talets händelseutveckling så får vi följa Siw som växer upp på 70-talet och som har ärvt en övernaturlig förmåga att känna när någon ska dö, och sådant som hänt i det förflutna.

Alltihop vävs ihop på ett fascinerande sätt och allt får sin förklaring. Som alltid när jag läser något riktigt bra så blev jag uppslukad av historien, människorna och miljön samtidigt som jag lärde mig saker om hur det var då.

Jag kommer att tänka på den här boken länge! 

Oh, det är varmt...

 Jag börjar äntligen känna mig som folk igen efter förkylningarna, eller om det var samma förkylning som höll mig i sitt grepp två gånger.

I helgen firade vi en nittonåring samt var på en systers vårkonsert i Botaniska, en mycket trevlig helg.

Vi har plötsligt blivit med husdjur, eller, i ärlighetens namn så bor hon inte riktigt hos oss men spenderar mycket tid med oss i trädgården. Det är grannarna som har ärvt en kattdam på 15 år. I hennes riktiga familj finns två barn och en yngre katthanne så vi misstänker att hon tycker att det är lugnt och skönt hemma hos oss. Hon är väldigt bestämd när hon kommer smygande. Vi ska klappa henne på magen och hon pratar. T är allergisk och påstår att han inte gillar katter överhuvudtaget. Men nu är det ju bara så att vi är stora djurvänner i familjen, allihopa, och kan inte motstå att gosa när det dyker upp någon som vill. 

Jag läser i en rasande takt just nu för att hinna klart med bibliotekshögen vid sängen. Det kommer nog inte att bli färdigläst före semestern misstänker jag så några böcker lär få åka med norrut.

"Högerhumor" av Kalle Lind är en genomgång av svensk högerhumor genom tiderna. Jag är väldigt svag för Kalle Lind och brukar läsa hans böcker med förtjusning men den här var lite seg får jag erkänna. Anledningen tror jag är att mycket av den där humorn har blivit aningens daterad och dammig och därför ganska ointressant. Men nu har jag läst den och kan konstatera att mycket av det vi skrattade åt i min barndom dök upp i boken.

Nästa bok är den andra delen i Julia Quinn-serien "Familjen Rokesby". Den heter "Tack vare Cecilia Harcourt" och var väl inget mästerverk direkt. När hennes pappa dött beger sig Cecilia Harcourt från England till New York för att leta efter sin bror som rapporterats saknad i de amerikanska kolonierna.  Man kan säga att hon rymmer eftersom hennes otrevlige kusin har dykt upp och vill gifta sig med henne för att kunna lägga beslag på godset. Det är inte okej för en ung, ogift kvinna att ge sig iväg utan förkläde men hon lyckas ändå. 

När hon kommer fram så hittar hon inte sin bror Thomas utan i stället hans bäste vän Edward som ligger medvetslös på ett fältsjukhus. För att få tillstånd att ta hand om honom och samtidigt leta efter Thomas så drar hon till med en lögn. Hon säger att hon är gift med broderns vän. Ni förstår ju att det blir komplicerat och inte blir det enklare när Edward vaknar upp med en minnesförlust. Han är lite frågande inför det faktum att han har en fru, men samtidigt inte helt misnöjd.

      

     

Jag har avslutat fantasyserien "Caraval" av Stephanie Garber. Den tredje och sista boken, "Finale", finns bara på engelska så det fick det bli. Den var spännande och jag undrade mer än en gång hur det skulle gå. Klart läsvärt.

 

 

För ett tag sedan skrev jag att jag var färdig med Jonas Moströms deckarserie om Johan Axberg och Natalie Svensson. Det visade sig snart att det inte var helt sant. Jag hade tre böcker jag inte lyssnat på. Men nu är jag i mål och har lyssnat på alla.

De tre sista var "Stryparen", "Rovdjur" samt del två i

serien "Den unga Natalie Svensson; "Den du inte ser".

 

 Här kommer ett snörvligt inlägg från en som tycker synd om sig själv...

Efter förra helgens härliga Finlandsresa så har jag fått ett återfall av den monstruösa förkylningen jag precis återhämtat mig ifrån. Och, japp, med en liten extra bonuspresent, feber. Oklart är om det är samma förkylning som tagit omtag eller om det är en helt ny. 

Så i två dagar har jag nu legat hemma, hostat, snörvlat och tittat på Bridgerton på Netflix. Det har precis kommit en tredje säsong och när jag ändå legat i soffan så har jag passat på att titta på de gamla säsongerna igen. Lagom ansträngande för de snuviga hjärncellerna.

Utanför skiner sommarsolen men det är som att jag förvandlats till en vampyr och jag vill bara ha svalt och skugga.

Igår kom H hem från sin sista praodag. Han fick fina betyg från handledaren och en hel pappkasse med osannolikt färskt bröd. Praoplatsen var på en brödtransportfirma. Det kändes som att han var stolt och nöjd själv också. Inte så ofta som femtonåriga killar får beröm från vuxna som inte är deras föräldrar tror jag. Och det vet ju alla att vuxna i ens närhet inte räknas, såsom mammor och pappor...

"Hem till Appleby Farm" är den andra boken jag läser i vår av Cathy Bramley. Det verkar vara ett tecken i tiden att författare rör sig i ett universum där karaktärer från olika böcker möts eller åtminstone snuddar vid varandra utan att det för den skull är en kronologisk serie. Så även här. Huvudpersonen Lilly från förra boken "Fyra årstider på Ivy Lane" dyker upp även i denna bok liksom flera andra  karaktärer. Och denna boks huvudperson, Freya figurerade lite snabbt på slutet  av den boken. Hon är en rastlös, entusiastisk person som lägger ner hela sin själ i saker tills de kommit på plats, då lämnar hon för något nytt. Hon är ihop med Charlie, som hade en rätt stor roll i förra boken, och jobbar på ett café. 

Så ringer hennes faster och ber henne komma och hjälpa till. Farbrodern har varit med om en olycka och kan inte ta hand om gården på några dagar. Freya som alltid älskat sin faster och farbror och tillbringat större delen av sin barn- och ungdom på Appleby Farm tvekar inte utan åker direkt. Men det visar sig att det behövs mer hjälp än någon visste och Freya blir kvar betydligt längre än hon trott. Charlie gnölar och vips dyker Freyas bästa barndomsvän Harry upp. 

Kanske är det inte så enkelt att lämna gården och livet där? Kanske är det Appleby Farm som är hemma?

                                               

Månadens dikt maj 2024

 Hör ni....

Nu tror jag att det är dags för majdikten...

En dikt av Lars Forsell tror jag att det blir.

Fyra färger

fyra färger:

Ljusockra, cinnober,

zinkvitt, elfenbenssvart

Om jag kunde måla som Rafael

skulle jag med dessa färger

måla ett jordiskt paradis

för vad skall jag med mina tusentals ord

när tre kan bära käpprätt åt helvete-

ARBAIT MACHT FREI.

-Lars Forsell-

ur boken

Förtroenden, 2000