Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

måndag 3 juni 2024

 Nu är det inte många skoldagar kvar och i biblioteket stormar det av alla elever som, av olika skäl, inte riktigt klarar av det här med sommarlov. För så är det, vissa orkar knappt vänta en timme till på att få ledigt, vissa kanske innerst inne inte vill ha sommarlov och blir som förbytta av det. Så, klockan nio i morse hade jag hunnit gömma kvittorullen, utlåningsdatorn hade hängt sig tre gånger och jag hade fått starta om den en gång. En och en halv timme senare gick jag in i tidningsrummet och hittade omslaget till en KP-tidning sönderriven och utan innehåll. Vart det tagit vägen återstår att se. 

Vid lunch var jag mycket nära att stänga in mig i mitt lilla arbetsrum och låtsas som att jag inte var på biblioteket alls. 

Jag blev inte direkt på bättre humör av att det varit fruktansvärt kvavt hela dagen, så där så att det nästan inte går att andas. När sista klassen gått satte jag mig vid skrivbordet, körde igång bordsfläkten på högsta nivå och bara andades. Jag vill verkligen inte vara den arga bibliotekarien med rynkiga ögonbryn som väser åt eleverna men ibland är det en nästan omöjlig insats att var den glada, lugna och hjälpsamma personen som jag vill vara. Och jag vet ju att de där struliga eleverna som far omkring som furier bland hyllorna just nu förmodligen inte riktigt kan rå för det, så många känslor flyger runt så här under de sista veckorna av läsåret.

Nåja, imorgon är en annan dag då jag får ta nya tag!



Ett sätt för mig att bearbeta ångesten och maktlösheten jag känner inför klimatförändringarna och den nonchalans jag tycker att många människor uppvisar inför problemen är att läsa faktaböcker som berättar om världen, de problem som finns men också visar på vägar hur vi kan reda upp saker och ting.
"Skogen Om träd, människor och 25 000 andra arter" av Anne Sverdrup-Thygeson är en bok som lärt mig mycket och ger mig tröst. Hon är en norsk biologiprofessor med en passion och ett mycket stort engagemang för skogen. I hennes bok får man inte bara lära sig allt man behöver veta om träden och allt annat som lever i skogen. Hon pekar på det faktum att det inte är bara träden som gör skogen utan att alla växter, svampar och djur har olika roller och är viktiga för miljön. Vi kan inte kalavverka, plantera nya träd och tro att vi då återskapat det vi tagit bort. 
Dessutom knyter hon ihop sin kunskap med kultur, geografi, historia, språk, ja, allt man kan tänka sig.

En otroligt intressant bok som förutom att den visar sakernas tillstånd också ger förslag på hur vi ska komma vidare och rädda de skogsmiljöer som finns kvar. Återigen en sådan där bok som man önskar att alla skulle läsa för att den berikar ens värld så att man ser den på ett annat sätt.


lördag 1 juni 2024

 Nu är det två veckor kvar till semester! Nästa vecka är det studentfirande , vi är lediga på onsdag för att kunna titta på studenten när hon och kompisarna "springer ut". Jisses hur lycklig man var när man gjorde det. Just då förträngde man allt jobbigt som händelsevis skulle dyka upp i vuxenlivet...

På lördag blir det studentfest för den lyckliga studentflickan med alla familjemedlemmar. 

På torsdag är de Sveriges nationaldag så då är man också ledig.

Sedan är det en veckas jobb och efter det ledigt!

Vår sällskapliga kattgranne fortsätter att besöka oss. Härom kvällen höll hon oss sällskap i flera timmar innan vi gick in från trädgården. En stund senare när jag skulle gå och lägga mig så tittade jag ut och där stod hon vid vår altan och jamade uppfordrande, ungefär som att nu vill jag komma in och lägga mig, klockan är mycket!

Så då fick jag helt enkelt klä på mig (hade hunnit ta på nattlinne), och följa henne hem, ringa på dörren så att hon fick komma in i rätt hus.

Efter det så tror jag att de jobbat på att lära henne var hon egentligen bor för hon kommer fortfarande, men inte riktigt lika ofta. Det är inte så lätt att flytta till ett nytt ställe när man är gammal.

Jag har läst Mikael Niemis bok "Sten i siden". En bok jag rekommenderar mycket varmt! Trots att den var över 500 sidor så tog det knappt tre dagar att läsa den. Det gick inte att sluta när jag satte mig då jag ville veta hur det skulle sluta. Den handlar om Tornedalen på 30-talet. Fattigdomen var svår för många och de med resurser och pengar utnyttjade samvetslöst de som inte hade något. Vi får följa Eino som blir utslängd från föräldrahemmet när föräldrarna dött. Den äldste brodern får ärva allt. Det enda bra i Einos liv är att han vinner Saaras kärlek, trots att den rike brodern också försöker få henne. Men det är ändå en förändringens tid, socialismen är på frammarsch och folk runt om i Sverige börjar protestera mot de orättvisor som finns i samhället. När det ska byggas vägar i Tornedalen och torparna ännu en gång utnyttjas så blir det strejk.

Parallellt med 30-talets händelseutveckling så får vi följa Siw som växer upp på 70-talet och som har ärvt en övernaturlig förmåga att känna när någon ska dö, och sådant som hänt i det förflutna.

Alltihop vävs ihop på ett fascinerande sätt och allt får sin förklaring. Som alltid när jag läser något riktigt bra så blev jag uppslukad av historien, människorna och miljön samtidigt som jag lärde mig saker om hur det var då.

Jag kommer att tänka på den här boken länge! 



tisdag 28 maj 2024

Oh, det är varmt...

 Jag börjar äntligen känna mig som folk igen efter förkylningarna, eller om det var samma förkylning som höll mig i sitt grepp två gånger.

I helgen firade vi en nittonåring samt var på en systers vårkonsert i Botaniska, en mycket trevlig helg.

Vi har plötsligt blivit med husdjur, eller, i ärlighetens namn så bor hon inte riktigt hos oss men spenderar mycket tid med oss i trädgården. Det är grannarna som har ärvt en kattdam på 15 år. I hennes riktiga familj finns två barn och en yngre katthanne så vi misstänker att hon tycker att det är lugnt och skönt hemma hos oss. Hon är väldigt bestämd när hon kommer smygande. Vi ska klappa henne på magen och hon pratar. T är allergisk och påstår att han inte gillar katter överhuvudtaget. Men nu är det ju bara så att vi är stora djurvänner i familjen, allihopa, och kan inte motstå att gosa när det dyker upp någon som vill. 

Jag läser i en rasande takt just nu för att hinna klart med bibliotekshögen vid sängen. Det kommer nog inte att bli färdigläst före semestern misstänker jag så några böcker lär få åka med norrut.

"Högerhumor" av Kalle Lind är en genomgång av svensk högerhumor genom tiderna. Jag är väldigt svag för Kalle Lind och brukar läsa hans böcker med förtjusning men den här var lite seg får jag erkänna. Anledningen tror jag är att mycket av den där humorn har blivit aningens daterad och dammig och därför ganska ointressant. Men nu har jag läst den och kan konstatera att mycket av det vi skrattade åt i min barndom dök upp i boken.






Nästa bok är den andra delen i Julia Quinn-serien "Familjen Rokesby". Den heter "Tack vare Cecilia Harcourt" och var väl inget mästerverk direkt. När hennes pappa dött beger sig Cecilia Harcourt från England till New York för att leta efter sin bror som rapporterats saknad i de amerikanska kolonierna.  Man kan säga att hon rymmer eftersom hennes otrevlige kusin har dykt upp och vill gifta sig med henne för att kunna lägga beslag på godset. Det är inte okej för en ung, ogift kvinna att ge sig iväg utan förkläde men hon lyckas ändå. 

När hon kommer fram så hittar hon inte sin bror Thomas utan i stället hans bäste vän Edward som ligger medvetslös på ett fältsjukhus. För att få tillstånd att ta hand om honom och samtidigt leta efter Thomas så drar hon till med en lögn. Hon säger att hon är gift med broderns vän. Ni förstår ju att det blir komplicerat och inte blir det enklare när Edward vaknar upp med en minnesförlust. Han är lite frågande inför det faktum att han har en fru, men samtidigt inte helt misnöjd.


      

     
Jag har avslutat fantasyserien "Caraval" av Stephanie Garber. Den tredje och sista boken, "Finale", finns bara på engelska så det fick det bli. Den var spännande och jag undrade mer än en gång hur det skulle gå. Klart läsvärt.



 


 

För ett tag sedan skrev jag att jag var färdig med Jonas Moströms deckarserie om Johan Axberg och Natalie Svensson. Det visade sig snart att det inte var helt sant. Jag hade tre böcker jag inte lyssnat på. Men nu är jag i mål och har lyssnat på alla.
De tre sista var "Stryparen", "Rovdjur" samt del två i

serien "Den unga Natalie Svensson; "Den du inte ser".



 







fredag 17 maj 2024

 Här kommer ett snörvligt inlägg från en som tycker synd om sig själv...

Efter förra helgens härliga Finlandsresa så har jag fått ett återfall av den monstruösa förkylningen jag precis återhämtat mig ifrån. Och, japp, med en liten extra bonuspresent, feber. Oklart är om det är samma förkylning som tagit omtag eller om det är en helt ny. 

Så i två dagar har jag nu legat hemma, hostat, snörvlat och tittat på Bridgerton på Netflix. Det har precis kommit en tredje säsong och när jag ändå legat i soffan så har jag passat på att titta på de gamla säsongerna igen. Lagom ansträngande för de snuviga hjärncellerna.

Utanför skiner sommarsolen men det är som att jag förvandlats till en vampyr och jag vill bara ha svalt och skugga.

Igår kom H hem från sin sista praodag. Han fick fina betyg från handledaren och en hel pappkasse med osannolikt färskt bröd. Praoplatsen var på en brödtransportfirma. Det kändes som att han var stolt och nöjd själv också. Inte så ofta som femtonåriga killar får beröm från vuxna som inte är deras föräldrar tror jag. Och det vet ju alla att vuxna i ens närhet inte räknas, såsom mammor och pappor...

"Hem till Appleby Farm" är den andra boken jag läser i vår av Cathy Bramley. Det verkar vara ett tecken i tiden att författare rör sig i ett universum där karaktärer från olika böcker möts eller åtminstone snuddar vid varandra utan att det för den skull är en kronologisk serie. Så även här. Huvudpersonen Lilly från förra boken "Fyra årstider på Ivy Lane" dyker upp även i denna bok liksom flera andra  karaktärer. Och denna boks huvudperson, Freya figurerade lite snabbt på slutet  av den boken. Hon är en rastlös, entusiastisk person som lägger ner hela sin själ i saker tills de kommit på plats, då lämnar hon för något nytt. Hon är ihop med Charlie, som hade en rätt stor roll i förra boken, och jobbar på ett café. 

Så ringer hennes faster och ber henne komma och hjälpa till. Farbrodern har varit med om en olycka och kan inte ta hand om gården på några dagar. Freya som alltid älskat sin faster och farbror och tillbringat större delen av sin barn- och ungdom på Appleby Farm tvekar inte utan åker direkt. Men det visar sig att det behövs mer hjälp än någon visste och Freya blir kvar betydligt längre än hon trott. Charlie gnölar och vips dyker Freyas bästa barndomsvän Harry upp. 

Kanske är det inte så enkelt att lämna gården och livet där? Kanske är det Appleby Farm som är hemma?


                                                Cathy Bramley | HEM TILL APPLEBY FARM - Förlagsny bok / Danskt band

onsdag 15 maj 2024

Månadens dikt maj 2024

 Hör ni....

Nu tror jag att det är dags för majdikten...

En dikt av Lars Forsell tror jag att det blir.


Fyra färger

fyra färger:

Ljusockra, cinnober,

zinkvitt, elfenbenssvart


Om jag kunde måla som Rafael

skulle jag med dessa färger

måla ett jordiskt paradis


för vad skall jag med mina tusentals ord

när tre kan bära käpprätt åt helvete-

ARBAIT MACHT FREI.


-Lars Forsell-

ur boken

Förtroenden, 2000

måndag 13 maj 2024

 Det är måndag, sommarvärmen är plötsligt här och direkt blev det svettigt på mitt bibliotek.

Vi har haft en fantastisk Kristi Flygarehelg! I torsdags satte vi oss först på tåget till Stockholm, sedan anslutningsbuss och sedan tog vi färjan till Helsingfors. Vädret har varit ganska kallt och blåsigt men  uppehåll i alla fall. Och igår var det riktigt sommarvarmt när vi kom tillbaka till Stockholm.

Jag hade aldrig varit i Helsingfors, jag tror inte att någon av de andra i sällskapet heller hade varit det så det var en upplevelse. Tyvärr var hela familjen förkyld. Jag har fortfarande efterdyningar efter min dunderförkylning, T var i början av sin (idag ligger han hemma och är rejält dålig) och H hade sin värsta dag i lördags. Han hängde med rätt så bra på förmiddagen men sedan låg han på hotellrummet några timmar och vilade förmodligen med feber.

Vi besökte Ode, Helsingfors nya gigantiska och fantastiska bibliotek. Jag har ju hört om det förut och sett bilder men det var något helt annat att se det i verkligheten. T, vars kollegor skrattade hjärtligt när de hörde att han skulle till Helsingfors för att gå på bibliotek, var imponerad och tyckte att det var bättre än han trott. Sedan blev det en snabbtitt på tågstationen vars arkitektur är välkänd samt Tempelplatsens kyrka, en fascinerande stenkyrka som vi fått tips om.

På lördagen, innan båten vände mot Sverige igen, åkte vi färja till Sveaborg. Det var kanske det bästa på resan, härlig båttur och sedan vacker plats med spännande historia.

Under resan hade jag med mig årets kanske mest spännande bok! 

 "Arvspelen" av Jennifer Lynn Barnes var en alldeles speciell ungdomsbok. Jag kunde inte sluta läsa. Den var enastående bra.
Avery bor med sin syster när hon en dag blir kallad att vara med vid uppläsningen av ett testamente från en man hon aldrig hört talas om. Mannen har gett henne ett extremt stort arv men villkoret är att hon bor ett år i släktens stora palats (skulle man kunna kalla det) tillsammans med hans barn och barnbarn. Familjen är av förståeliga skäl inte nöjda men har inget att säga till om. Det visar sig att Avery och de fyra bröderna Hawthorne, barnbarn, hamnar i ett mysterium, eller spel som det står i boken, som behöver lösas för att anledningen till att det är Avery som ärvt allt ska komma fram. 
I augusti kommer del två på svenska och jag längtar! Kanske den bästa ungdomsboken jag läst på flera år.


"Kurtisanen" är den sista delen i Anna Laestadius Larssons 1700-talsserie som inleddes med "Barnbruden". Den här gången handlar det om Beata Charlotta som debuterade på Stockholms stora teaterscen, Bollhuset, endast 16 år gammal. Hon levde ett kort men intensivt liv, som älskarinna till olika mäktiga män, spion och hålldam. I en grym värld där kvinnor var utelämnade till männens behov och önskemål så kämpade hon för att skaffa sig ett bra liv för sig, sin mamma och sina syskon. 
Nästan lika bra som de övriga i serien.




lördag 4 maj 2024

Sköna maj!

Det var länge sedan jag skrev men dels har det varit väldigt fullt upp, dels har jag dragits med en ytterst envis förkylning, som dränerat mig fullständigt på energi. Jag är fortfarande mitt upp i den känns det som men nu kände jag att jag måste ta mig i kragen och blogga lite trots allt.

Så här sitter jag och snörvlar, vilket är det nya stadiet för dagen. Huvudvärk samt ont i halsen, en extremt irriterande hosta med dålig nattsömn har ingått i de tidigare. Jag har kämpat på på jobbet och det är tur att det är lördag så att man får vila lite. Jobbar idag men det har varit väldigt lugnt. Antar att det är alltför vackert väder för att häcka inne på ett bibliotek. T och P har dragit ut på landet och jag har blivit lovad middag av barnet som valde att stanna hemma.

Han är mitt i processen att ta moppekort så han borde ägna helgen åt att plugga, men motivationen är väl så där. I veckan påbörjade han också sin prao så de är mycket nu. 


Tre böcker finns att redovisa idag.

"Bokklubben vid livets slut" är en mycket speciell och behaglig bok trots att döden är närvarande genom hela berättelsen. Will Schwalbe skriver om sin mamma som drabbas av cancer. Han följer henne på hennes behandlingar och de pratar mycket om vad de läst. Hela familjen läser mycket och diskuterar. När de två sitter där i timmar på sjukhuset bestämmer de att de ska ha en bokklubb, bara de två. Det är en salig blandning av litteratur, både sådant de läst förut och sådant som är nytt. Genom böckerna pratar de om livet och världen på ett sätt som jag tycker mycket om. Det är något med de där mycket intellektuella samtalen som jag uppskattar mycket. Trots att boken har över tio år på nacken så rekommenderar jag den varmt.

Min andra lästa bok är en ny barn/ungdomsbok som heter "Som en gnista" av Elle McNicoll. Den handlar om elvaåriga Addie som har autism. Hon kämpar med skolan och oförstående människor i omgivningen. Som tur är har hon sin storasyster som också har autism och är den som alltid kan förklara världen för Addie och skydda henne mot de värsta smällarna. I skolan får Addie höra om häxprocessen och kvinnor i hennes eget samhälle som blivit anklagade för att ha varit häxor och hon blir oerhört berörd. Hon kan verkligen sätta sig in i deras öden och känner att om hon själv levt då så hade hon lika gärna kunnat bli anklagad för att vara häxa samt att hon blir lika missförstådd av många runt omkring henne som de drabbade kvinnorna blev.
Det har kommit en hel del barn-och ungdomslitteratur om autism, adhd och liknande på sistone, både fack- och skönlitteratur, och det gör mig väldigt glad för det har saknats. Ett stort plus tycker jag, är också att författarna ofta har autism själva vilket gör böckerna så mycket mer trovärdiga.

Den tredje och sista boken jag har läst är en feelgood av Cathy Bramley. Den heter "Fyra årstider på Ivy Lane" och där får vi hänga med Tilly Parker som upplevt ett trauma och behöver en nystart. Hon bestämmer sig för att köpa en kolonilott där hon ska kunna dra sig undan, läka och få vara i fred.
Men det är inte det lättaste att få vara för sig själv när kolonigrannarna direkt börjar jobba på att få med henne i gemenskapen. Det blir ett helt annat år för Tilly än vad hon förväntat sig, men på ett bra sätt förstås.
En småmysig bok där jag faktiskt blev lite överraskad ett par gånger, tänka sig.