I oktober hoppas jag kunna åka hem till pappa och sitta några dagar vid vävstolen eftersom både pappa och T fick varsin liten uppenbarelse samma dag som vi åkte hem från semestern och plötsligt visste precis vad som blivit fel när vi satte upp väven. Så nu är det bara att åka dit och fixa de små detaljerna vi tidigare missat. Man kan ju i alla fall hoppas.
Nu har jag läst den sista boken som kommit ut på svenska av Liz Fenwick, tror jag. "Den sista sommaren i Cornwall" var sorglig, vacker på något sätt och lite hoppfull. Hebe är historiker, 53 år, har en betydligt yngre pojkvän , och alzheimer. Hon har dolt både pojkvännen och sjukdomen i flera år för familjen men nu går det inte längre. Hon säger upp sig från jobbet och bestämmer sig för att köpa ett gammalt hus med en historia hon alltid fascinerats av. Hennes syster får höra om saken, anser att hon är galen och skickar sin dotter Lucy för att avstyra det hela.
Lucy behöver ändå komma bort från London efter att hon ertappats med att ha ett förhållande med en känd gift politiker. Lucy kommer försent, köpet hinner gå igenom och Hebe och Lucy åker till huset.
Det är många böcker de senaste åren som handlar om demens på olika sätt. Kanske är det för att sjukdomen finns i min närhet som jag hittar de där böckerna eller så är det ett aktuellt ämne som det skrivs om.
En bok som jag gillade liksom jag gillat Fenwicks andra böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar