Jag får väl börja med att be om ursäkt... Det har varit dött på bloggen lite för länge. Men livet snurrar lite för fort just nu vilket gör att jag inte riktigt orkar med någonting på kvällarna.
Mitt bibliotek ska krympa! Vi fick beskedet för ett par månader sedan. Biblioteket ligger i samma byggnad som skolan. Om ett par år ska det byggas en helt ny skola och den gamla ska rivas, dels på grund av att den är gammal, dels för att den är alldeles för liten. Det är en inflyttningsort med många barnfamiljer vilket ju är en positiv sak.
Men, skolan behöver klassrum redan nu och då naggas bibliotekets storlek i kanten. Det har varit många bud fram och tillbaks vilket varit fruktansvärt påfrestande. Nu vet vi på ett ungefär hur det ska se ut och även om vi inte är nöjda så kan vi förbereda. Nu måste jag gallra en massa böcker eftersom nästan hälften måste bort.
Tja, jag kan väl sammanfatta det hela med att jag INTE ÄR GLAD!
Kristi Himmelfärdshelgen spenderade vi hemma hos mamma och pappa. Det var så otroligt mysigt. Vi åkte nattåg vilket ju var som en semester bara det för vissa i familjen. Det var kortspel och chips långt in på natten för mina killar. Själv somnade jag ganska snabbt.
I Östersund blev vi hämtade av pappa och mamma och under bilfärden såg vi sen både renar och tranor. Det tog oss bara ett par timmar på plats att slappna av. Vi lufsade runt på gården och pysslade med olika saker. jag kände hur axlarna sjönk och började undra varför jag bor i en stad egentligen?
Nu ser vi fram emot sommaren då vi ska få vara där längre.
Så vad har jag läst på sistone?
Jag har läst en Veronica Henry igen; "Jul i strandhuset" och jag blev inte besviken den här gången heller.Stilen är densamma. En av de saker jag gillar med de här böckerna är att de inte riktigt följer det vanliga feelgoodreceptet utan har ett eget.
Sedan har jag läst
Jag tänker väldigt mycket på den och Lena Nyman. Den är i princip inte redigerad vilket gör att det känns väldigt nära henne. När jag läser så slås jag av att denna multiintelligenta och talangfulla människa levde hela livet med en trasig självbild som bara förstärktes av en nedlåtande omgivning. Anteckningarna börjar när hon är 18 år och redan då är hon omgiven av gubbar, för jag här snackar vi om gubbar, som hela tiden skriver henne på näsan att hon är söt och gullig, men alldeles för tjock. Redan vid den här tidpunkten dricker hon i stort sett hela tiden och äter sömn- och bantningstabletter. Jag blir så fruktansvärt arg när jag läser!!!
Dagboken hamnar mest av allt om vilka killar hon är med eller vill ha, vad hon (inte) ätit och tiden på scenskolan. Jag har läst recensioner om boken där en synpunkt bland annat varit att det är för mycket en "vanlig" dagbok,om oviktiga detaljer. Personen i fråga menade att Isabel Andersson som har redigerat boken borde ha plockat bort en massa sådant. Jag håller inte med. Just det att man får veta exakt hur det var gör att man förstår hur Lena Nymans liv var, hennes känslor, andras bild av henne och hennes liv.
Under tiden som jag läst har jag googlat på alla de människor som fanns runt henne och det har varit otroligt intressant. Dessutom har jag idag reserverat filmen "Nyfiken gul" på biblioteket för jag blev väldigt sugen på att se den. Försökte kolla på Youtube men det mesta är bortplockat där på grund av upphovsrättsliga skäl.
Den där Vilgot Sjöman alltså! Gubbarnas gubbe! Han gillar jag inte! Snacka om att han utnyttjade Lena Nyman. Han var 38 och hon 18 när de hängde. Även om hon var kär i honom så skötte han inte relationen snyggt. Sa jag att jag var arg nästan hela tiden när jag läste?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar