Vintertid är just den här morgonen en ljuvlig uppfinning! Egentligen tycker jag att det är helt rätt att ta bort den, men såå härligt det var imorse att vakna efter en rejäl sovmorgon, dricka sitt kaffe, läsa ut en bra bok, masa sig upp, höststäda altanen och hänga i parken med kaninen, titta på klockan och inse att den fortfarande bara är 11! Nu säger magen att det är dags för lunch eftersom den INTE har fattat att det är vintertid än. Planen för resten av dagen är att städa kaninburen och sticka. Jag gillar lugna söndagar då det är dem man ska leva på resten av veckan.

Stämningen är uppåt här hemma eftersom det är höstlovskänsla. Det kan inte bli fel. Ikväll ska det visst bli utklädning och bus eller godis. Egentligen hade tolvåringen bestämt sig för att han är för gammal för sådant men så visade det sig att hans kompis inte tyckte det och då får han offra sig, vilket inte alls är så dumt. Till och med väldigt kul!

Efter mina sorgliga barndomsskildringar var jag helt enkelt tvungen att pigga upp mig med en bra ungdomsbok. Om jag var tvungen att bara läsa en enda genre under resten av mitt liv så skulle det helt klart vara ungdomslitteratur. Det är nästan alltid bra berättelser och ett bra driv. Böckerna rymmer ofta så många känslor och man hinner både vara oerhört ledsen och oerhört glad. 

Boken jag läst nu heter "Ord i djupaste blått" och är skriven av den australiensiska författaren Cath Crowley.

Rachel har just kommit tillbaka till sin uppväxtort Gracetown efter att ha varit borta i tre år. Allt inom henne är kaos och gråt eftersom hennes bror Cal har drunknat. Hon klarade inte sista året i skolan och har bestämt sig för ett sabbatsår. I Gracetown ska hon bo hos sin moster Rose och jobba i en bokhandel som ägs av hennes allra bästa vän Henrys föräldrar.

När Rachel flyttade från Gracetown skrev hon ett kärleksbrev till Henry som han aldrig svarade på. Han hade bara ögon för sin flickvän Amy. Rachel har aldrig förlåtit honom men Henry förstår inte varför. 

Boken har ett vackert språk en stor kärlek till ord och böcker och många starka känslor. Hur går man vidare efter att någon man älskar har dött? Är det okej att känna sig glad igen? Hur kan något så hemskt som en drunkningsolycka hända en person som alltid är i vattnet och kan simma som en fisk? Ja, det är många frågor och ibland får man inga svar, Man måste bara fortsätta leva.

En bok jag varmt rekomenderar!