Anne på Grönkulla, fast för nya läsare...

Så har en vecka gått...
Förra veckan var djupt frustrerande.
Efter sportlovet var jag taggad att komma tillbaka till jobbet, kontrollera att mina vikarier inte stökat till det. Jag erkänner, jag har ett förskräckligt kontrollbehov och är som min kanin när det kommer till revir. På den tiden jag var lärare ville jag väldigt gärna ha mitt klassrum där jag bestämde. På slutet fick jag inte det. Då mutade jag in ett rum. Men, rummet behövdes av flera. Då blev mitt skrivbord MITT!
Sedan, efter att ha misslyckats även där, så bytte  jag karriär och fick en egen biblioteksfilial. Eller, mina chefer tycker inte att det är min, men jag låtsas att det är allas men jag pysslar och stökar hela tiden för att få ha det som jag vill.
Fixar så att ingen som kommer dit ska ha alltför stor anledning att ändra bara för att...
Lite skojar jag. Jag vet förstås att det inte min egen filial men eftersom jag mestadels är ensamjobbare så är det ibland svårt att inte känna att det är mitt eget ställe.
I alla fall, det som hände förra veckan var att måndagen fick jag vabba, tisdagen var jag i Uppsala på konferens, onsdag var jag i Enköping på möten,  torsdagen hade jag författarbesök hela förmiddagen och fredagen var jag sjukskriven på grund av en en elak infektion i ett finger som jag var tvungen att söka läkarvård för.
Den här veckan har jag fått vara på mitt bibliotek, göra allt jag inte hunnitpå länge,
städa, skriva skoblioteksplan, förbereda bokprat och annat. Idag när jag gick hem kände jag att jag var i fas vilket gör mig lugn i själen och sinnet.

Jag har fått omvärdera mina åsikter om den nya Anne på Grönkullaserien, "Jag är Anne" på Netflix.
I går hade jag en tjej i femman som ville låna "Anne på Grönkulla" eftersom hon sett serien och älskade den!
Kanske blev jag lite väl entusiatisk och inte blev det bättre av att läraren också föll ut i drömska oh och åh över hur fint det var att någon av dagens ungdom vill läsa serien. Jag fick en känsla av att hon backade en aning.
Min insikt var i alla fall att det är svårt att var fast i det förflutna när det gäller gamla favoritböcker eftersom det blir väldigt jobbigt när de gör om i serier och filmer. Men, om man vill fånga nya generationer så måste man kanske göra om för att det ska funka. Nu hoppas jag bara att tjejen som lånade boken inte blir besviken för att den inte riktigt är som tv-serien.