Så var det fredag igen. Det droppar från taket och fåglarna kvittrar. Om en vecka är det skärtorsdag och tanken på det gör familjen lite smått uppihejsan, bortsett från kaninen som kommer att få bo på kaninpensionat som vanligt över påsken och verkligen inte tycker att det är okej. Jag är fortfarande helt utmattad av tanken på min uppsats, men orkar inte riktigt oroa mig längre. Nu vill jag vara glad och pigg och njuta av våren som lurar bakom hörnet.

På tåget till Borås hann jag läsa tre böcker, det bästa med den resan. Jag inledde med Jonas Gardell. I "Har man inget liv får man köpa ett som alla andra" så har han samlat sina twittermeddelanden under 2010 och 2011. Jonas Gardell är oslagbar på att leverera sanningar med några få ord, som ju är poängen med twitter. Det är roligt, ironiskt, högt och lågt och på pricken. I djungeln av sociala nätverk på nätet så har jag valt bort twitter (och de flesta instagramkonton som finns). Jag orkar inte följa med i allt. Men att läsa klokheter samlade i en bok passar mig mycket bra och det gör absolut inget att de är sju, åtta år gamla. De är fortfarande aktuella på många sätt. Det var en sådan där bok som fick mig att fnissa högt, vilket ju alltid är lite genant på tåg.
Han är till exempel oerhört kul när han, på ett mycket kärleksfullt sätt, driver med sin Mark. Ett exempel får ni här...

Mark kom strålande glad från en kändisfest en gång och sa: "Jag träffade en jättetrevlig svensk simmerska: Therese Alzheimer!".

Eller varför inte den här som kom efter flera plågade inlägg när Jonas Gardell försökt banta. 

Mark sa att jag måste ge bantningen lite tid. Jag har gett det tid! Skrek jag gällt. Två dygn! Två VIDRIGA dygn!  Skilsmässa?


                                                    

Min andra bok var en ungdomsfantasy. Den heter "En skärva av själen" av Henrika Andersson. Femtonåriga Muriel och hennes familj har flyttat till Frankrike för att få experthjälp med Muriels lillebror som lider av svåra kramper och är väldigt sjuk. Muriel har helande krafter, som ingen annan tror på, som hon alltid kunnat hjälpa sin bror med. I Frankrike hålls hon borta från syskonet för att inte smitta honom med förkylning. Hennes föräldrar har fullt upp med sin oro och sorg och Muriel känner sig ensam och utestängd. Hon träffar Luc, som hon känner är hennes själsfrände, men han är också skrämmande och bär på ett stort mörker.
Boken var kanske inte det bästa jag läst i genren, men helt okej.

                                                       

                                                        
Den tredje boken kunde jag inte riktigt läsa på tåget, och inte på flera dagar efter att jag kommit hem, eftersom det var djupt deprimerande på många sätt vilket jag inte riktigt orkade med då. Nu är den avslutad och jag tycker att den på ett sätt var läsvärd, men väldigt jobbig. Melissa Broder är en amerikansk författare som under hela sitt liv lidit av svår ångest och depressioner. Hon har medicinerat sig själv med alkohol, droger och sex. Under en svår period i livet började hon skriva på twitter (oj, ett tema här som jag inte sett tidigare...?) om ångesten. Det visade sig att väldigt många kände igen sig och ville läsa. Boken "So sad today" är en sammanställning av hennes inlägg. Hon skriver verkligen om allt hon känner. Jag tycker att jag ser en trend bland böcker att skriva om psykisk ohälsa. Det tycker jag är jättebra. Som allt annat som tidigare varit skamfyllt och skuldbelagt så behövs det visas fram, få komma ut i ljuset, för att alla ska se att det inte är fel. Man är inte ensam och det är så oerhört vanligt att människor mår dåligt på olika sätt. Jag menar, vem har inte känt ångest i sitt liv vid något tillfälle, eller varit deppig?! Sedan blev jag kanske lite trött på det brutala sexet, fyllorna och sådant, men det får jag väl kanske ha överseende med.

                                                      

Eftersom min hjärna just nu är som en surrande bikupa så orkar jag inte med några djupdykande tankeväckande böcker. Så därför har jag nu, under ett par dagar, gått omkring med Herman Lindqvists mycket torra, något nasala och i vissa lägen något täppta röst när han läser sin egen bok "Madame de Pompadour". Det känns fullständigt tryggt och förutsägbart. Livet i Versailles på 1700-talet kan inte bli fel. Den franska revolutionen har inte ens inträffat och det handlar om hovlivet, olika slott, en kung som jagar, umgås med sina älskarinnor och smider hemliga planer. Visst är det krig, skandaler, sjukdomar och död, men på ett väldigt lagom avstånd. Jag gillar ju historia och att få en inblick i historiska personers liv.

Vid vattenytan igen...

Det tog mig hela helgen att repa mig efter besvikelsen att inte vara färdig bibliotekarie efter Boråsresan. Men, idag känner jag mig återigen som mig själv om än ilsken och uppstressad, å andra sidan har jag känt mig lite så i fyra år nu så det kanske är det som är jag?

Min senaste ljudbok heter "Flickan med pappersblommorna" av Maria Gustavsdotter. Den 19 åriga Aurora Ekblad bor i Uddevalla med sina släktingar, familjen Winborg. Kvällen före julafton skickas hon i väg till Mamsell Jonsdotter där hon ska hämta pappersblommor som Mamsell Jondotter och hennes "flickor" tillverkat. Det är 1800-tal och skillnaden mellan fattiga och rika är enorm. Aurora blandas oavsiktiligt in i en hemsk historia där en flaska Kölnervatten, en självisk man och Mamsell Jonsdotter och hennes flickor är inblandade i. Detta är den andra delen i serien om Aurora Ekblad och det visade sig att det var en deckare. Jag hade inte förstått det innan och hade även missat att det fanns en första del.
Den var spännande att lyssna på och jag kanske ger mig på den första boken också vad det lider.

Det blev ingen bra dag i Borås.
Examinatorn saknade en beskrivning av bibliotekariernas och lärarnas olika professioner, som jag inte skrivit så mycket om, och bedömde att jag inte skulle hinna hitta litteratur och skriva om det på de tio arbetsdagar som man har på sig för att komplettera. Det värsta var att hon la beslutet på mig, frågade om jag själv trodde att jag skulle hinna, men visade sedan med sådant eftertryck att hon ansåg att jag hade fel när jag sa att jag trodde att jag skulle klara det, att jag blev osäker. Så det slutade med att jag blev underkänd, helt knäckt och nästan inte orkade åka hem. Idag är jag arg och beslutsam! Nu ska de minsann få se på annat! Det känns som att jag har en bautasten över bröstkorgen som inte kommer att försvinna förrän allt det här är över. Så det är lika bra att få det gjort om jag någonsin ska kunna andas ut.
Jag har varit på biblioteket och lånat böcker, stickat en sockhäl för att ladda och efter att jag bloggat klart ska jag sätta mig och skriva. Examinatorn lovade till på köpet att jag skulle få ett mejl med de sammanfattade kommentarerna senast vid lunch idag, men de har inte kommit än, vilket gör mig ännu lite mer hetsig och arg.
Mitt förnuft säger mig att det är klart att jag kommer att fixa det här, det tar bara lite längre tid än vad jag tänkt mig. Mina känslor säger att jag aldrig kommer att bli bibliotekarie... Jag hatar att inte lyckas men kanske kan jag använda frustrationen till att komma i mål.

Lyssna på en spännande bok!

Jag vill tipsa om Lundströms Bokradio. Just nu har de en bokcirkel på gång. Tillsammans med Åsa Larsson och Ulf Karl Olov Nilsson så diskuterar Marie Lundström boken "Stenarna skall ropa! av Ruth Rendell.  Om man vill kan man lyssna på hela boken här, på Lundströms bokradiopodd. Jag lyssnade på hela boken igår, har inte fått så många dukar och skjortor strukna på länge. Boken är ungefär fem timmar lång och spännande. Om man inte brukar lyssna på poddar så kan man klicka på min länk och lyssna på datorn.
Idag funderar jag på att ta en promenad och lyssna på det första bokcirkelavsnittet där de diskuterar fram till kapitel åtta. Det kan du höra här.
Ha så trevligt!

Nerverna utanpå kroppen...

Nervanspänningen ökar. På onsdag sätter jag mig på tåget mot Borås. På torsdag eftermiddag vet jag om jag är bibliotekarie på riktigt eller om jag måste sitta och ändra så mycket att examinatorn bestämmer att jag blir underkänd. Det känns inte som att jag borde bli underkänd, men ju närmre dagen kommer desto tveksammare blir jag.
Jag känner mig hetsig både hemma och på jobbet, kan inte fokusera på någonting. Borde träna kanske, för att få tänka på något annat men kan inte förmå mig...

Men, läsa lite kan jag ändå. "Outtalat" av Sarah Rees Brennan är första delen i en fantasytriologi. Tyvärr verkar de andra två bara finnas på engelska. Kami bor på en liten ort och anses som lite udda. Hon har nämligen en låtsaskompis som heter Jared. Eller, är han verkligen en låtsaskompis? Hon har pratat med Jared i hela sitt liv, men har lärt sig att inte berätta  så mycket om honom för andra. Kami vill gärna bli stjärnreporter och börjar gräva i historien om den rika familjen Lynburn som bott i byn för många år sedan och styrt allt och alla och som nu plötsligt dykt upp igen.
Det är en lättsam bok och jag tyckte den var bra, passade mig precis, just nu. Den är kanske ingen blivande klassiker, men det vill man ju inte alltid ha.

Marsdikten

När jag ändå är igång så har jag valt mars dikt.

Livet är människans vän

Livet är människans vän.
Kommer bakom hennes axel
och klappar henne lätt på skuldran
och säger: här är jag!
Människan vänder sig om
och frågar: känner jag dig?

-Sandro Key-Åberg-

Idag är jag fri!

Idag kan vara den enda fredagen på fyra år som jag inte har några som helst förpliktelser, måsten eller krav! Igår skickade jag in min uppsats och nu får jag vänta några dagar på att få veta vilken uppsats jag ska opponera på. Sedan ska jag jobba med den tills det är dags att åka till Borås om två veckor, förhoppningsvis för allra sista gången.
Vi firade igår med ett glas vin till en härlig indisk middag som T hade gjort och några rundor Vändtia innan sängdags.
Idag fortsätter firandet med att jag ska uppsöka alla Uppsalas bokhandlar, som jag kan komma på, och frossa i bokrean, som jag ännu inte har hunnit besöka.


                                                        


Jag har läst två tredjedelar av sista delen i Cassandra Clares "Himmelska eldens stad". Det är dramatiskt med demoner, eld och svavel. Lite less är jag på serien nu, men ska försöka bli klar med den idag så att jag får hugga tänderna i något nytt.