Tanter, tanter och tanter...

Nu när jag har läst "Ladies" så funderar jag på vad det är som skapat min faiblesse för tanter? Det är något med det där att en äkta tant inte bryr sig om vad andra tycker om henne, tror jag.  I Hakelius bok får man ju följa dessa damer genom hela deras liv, men på något sätt är det när de blir tanter som de kommer till sin rätt. Igår, på hemväg genom Sverige, läste jag om Lady Diana Cooper. Liksom så många andra av Englands överklassdamer så skakade hon av sig sorger och besvär utan att låta dem få henne på knä. Det roligaste med just henne var hennes bilkörning tyckte jag. Hon var tydligen en usel bilförare som parkerade överallt där det passade henne, samt kom med kreativa ursäkter när hon fick böter och hamnade inför rätta. Det bekom henne inte det minsta om hon råkade köra mot enkelriktat (vilket tydligen hände rätt ofta). Hon var alltid omsvärmad av karlar för att hon var så vacker och hon hade absolut inga problem med att ta emot dyra presenter och tjänster.
Att vara tant är mer ett tillstånd än en ålder känns det som och jag hoppas att jag en dag blir en riktigt kul tant själv.

Two Fat Ladies och andra galna tanter

Nu har vi ätit surströmming tre gånger i sommar och det har varit strålande gott, men nu vill jag ha sushi resten av året! Jag känner mig som i någon slags semesterdimma. Ettårsminnet av Utöja, massakern på Batmanpremiären och andra hemska rapporter går liksom inte in. Kanske att jag kommer att tänka på det lite senare när man är inne i vardagen igen.

Jag umgås just nu med ett gäng engelska överklassdamer. Genom Johan Hakelius gör jag bekanskap med dem i "Ladies". Mina favoriter är utan tvekan Jennifer Paterson och Clarissa Dickson Wright, mest kända för matlagningserien "Two Fat Ladies". Deras personligheter och livsöden gör att jag inte vet om jag ska fnissa eller tycka synd om dem. Liksom de övriga damerna i boken så verkar de ha klampat omkring i tillvaron utan någon som helst brist på självförtroende. Det verkar som att de uppfostrats till att totalt sakna ödmjukhet och aldrig frågat sig vad andra skulle tycka om dem,vilket gör att de odlat en hel del exentriska sidor. Ett kapitel handlar om Deborah Devonshire, en av Mitfordsystrarna. Jag har tidigare läst om dem och fascinerats och nu fick jag ytterligare en inblick i deras liv. Denna syster verkar ha varit en av de mer normala i familjen men inte mindre intressant.

Sågverksungen

                                                                                        
Imorgon far den andra systern hem med sin familj. Den förra åkte förra veckan. Trots att det är två veckors semester kvar så känns det redan som om det går mot slutet av sommaren. Nu är det inte så illa. Vi har tänkt hinna med en Skåneresa också på sluttampen. Vi åt surströmming igår. Ikväll har vi bastat i regnet och nu sover H. Jag är fortfarande gräsänka eftersom T med bror inte kan slita sig från Vilhelmina. Min förhoppning är att de ska komma till lördagsbastun...

En av sommarens mer givande läsupplevelser är "Sågverksungen" av Vibeke Olsson. Egentligen hade jag inte tänkt läsa den för jag hade fått för mig att den inte var för mig. Men så kom faster med den och tyckte att jag skulle läsa och då var jag ju tvungen.Den visade sig vara riktigt, riktigt bra.Huvudpersonen är den tioåriga Bricken som bor vid sågverket i Svartvik, nära Sudsvall. Året är 1879 och Bricken arbetar, liksom sin pappa, på sågverket. Då lönerna sänks blir arbetarna ännu fattigare än tidigare och svälten hotar. Det blir strejk och man får följa Bricken, hennes familj och de andra abetarna under denna period. Det är välskrivet och man får sig en hel del historia till livs, samtidigt som det hela tiden är genom Brickens ögon.

"Sommarhuset" är Anna Fredrikssons debut och handlar om den drygt fyrtioåriga Eva vars mamma dör. Chocken är stor och hon har ingen tröst av sina två yngre syskon eftersom de har varit osams och inte haft kontakt på många år. Evas familj har bestått av mamman och sonen Elias. När mammans begravning är över kommer det fram att de båda syskonen vill sälja mammans sommarhus i skärgården. Eva som har räknat med att hon ska ärva det, eftersom hon är den av barnen som har spenderat mest tid där och tagit hand om huset, slår bakut och bestämmer sig för att åka dit som vanligt över sommaren. Syskonen kommer efter med sina familjer och plötsligt ska alla bo under samma tak och komma överens vilket inte är så lätt minsann.

Till att börja med hade jag väldigt svårt för Eva. Jag tyckte att hon framstod som en stelbent, rigid person med tunnelseende. Men ju mer jag lärde känna henne desto mer började jag tycka om henne och när sista sidan var avslutad så kände jag att hon var en helt annan personlighet än vad jag först trodde. Boken handlar om arv, familjerelationer, sorg och ansvar. Jag tyckte den var läsvärd även om den inte är den bästa jag läst under året.

Resa genom tre landskap

Under en vecka har vi varit i Vilhelmina, slagits mot mygg, badat, fiskat och träffat släkt till T. Lustigt nog har vi hört på nyheterna om mygginvasionen i Sverige. Men vi tycker att det har varit ovanligt lite mygg av någon outgrundlig anledning. Igår åkte jag Inlandsbanan med treåringarna tillbaka till pappa och mamma. På två timmar passerade vi tre landskap, Lappland, Ångermanland och Jämtland. Tåget fick stanna på grund av en renflock som stod och hängde på spåret. Det är alltid lika gemytlig stämning på Inlandsbanan vilket är tur eftersom en treåring blev tvungen att väckas när vi skulle kliva av och den andra smittades av sin kusins usla humör och plötsligt inte kunde gå. På grund av detta fick tåget stå stilla en extra stund, tågvärden mutade med presentpennor och  de övriga tågresenärerna vinkade när vi äntligen kommit av.

Jag har läst rätt mycket under veckan. "Doft av rosor", den andra delen i Bröllopsserien, som handlade om Emma, den romantiska floristen som drömmer om den stora kärleken. I mitt förra inlägg skrev jag att det är en triologi, men eftersom de är fyra väninnor så inser jag nu att det naturligtvis kommer att bli fyra böcker. Annars vore det ju inte Nora Roberts.

Varje dag läser vi om det dåliga vädret runtom  i Sverige. I Småland är det katastroföversvämning. Här har vi haft flera härliga sommardagar med bad och båtturer. Så vi kan verkligen inte klaga.  Igår lyckades jag bränna mig på ryggen till och med.

Just nu har jag en Nora Roberts på gång, "Som en drömbild". Det är den första delen av en "Bröllopstriologi" (jag inser att det  låter oerhört oseriöst och det är det också.) Gränsen mellan denna bok och en Harlequin är hårfin, men när man ska ligga på bryggan, titta på sju plaskande barn och försöka få ett sammanhang i det man läser så krävs det något lättsmält. Jag visste precis vad jag skulle få när plockade den här i pockethyllan på den lokala bokhandeln så jag är nöjd.

Mac är bröllopsfotograf och har en firma tillsammans med sina tre väninnor. Företaget går ut på att arrangera bröllop, från början till slut. Mac har en galen mamma som bara utnyttjar sin dotter och försöker lura henne på pengar. Hela hennes barndom har kantats av mammans kärleksaffärer och äktenskap. Detta har gjort henne misstänksam mot relationer i allmänhet och karlar. Så dyker en man upp, Carter. Han har varit kär i Mac sedan han gick i skolan och blir naturligtvis bedårad även nu efter tolv år när de möts igen.
Ja, ni förstår konceptet...Nästa del i serien ska tydligen handla om väninnan Emma.

Semesterdagarna droppar förbi och vi är helt inne i semesterlunken. I veckan gjorde vi en mycket trevlig utflykt till Namsskogarna, i närheten av Grong, i Norge. Där bodde vi på camping en natt och sedan besökte vi deras familjepark där vi tittade på alpackor, vargar, björnar och en massa andra djur. Barnen red, vaskade guld, åkte linbana, körde eltraktorer och racerbåtar och allt möjligt kul. Vi åkte hem över fjället och det var himmelskt vackert. Renarna höll sig undan men vi mötte en skock får som låg och sov på vägen. Å andra sidan har vi en flock renar som vi möter då och då när vi far och handlar här hemma.

Jag har läst "Vad är så skört att det brister om du säger dess namn?" av Björn Sortland. Den handlar om den 19-åriga Markus som blir kär i Ingrid. Ingrid är sjuk i cancer och förhållandet blir bittert vackerljuvt. Markus vill helst inte tänka på vad som kommer att hända, men det är svårt att blunda. Boken är kort och skriven med ett poetiskt språk. Jag läste den på en kväll och tyckte att den var bra, men det gick så fort att ta sig igenom den att jag inte riktigt hann fångas av historien.

Rosor, bomull och romantik

"Rosornas arv" av Leila Meacham är en äkta romantisk hängmatteroman. Mary Toliver är en sydstatsflicka som ärver hela familjens bomullsplantage när fadern dör. Trots att hon bara är 16 år anser hennes far att hon är mer lämpad att ta över företaget än både den äldre brodern och modern. Mary är mycket vacker och det saknas inte friare. Men, hon är beredd att offra allt för att rädda plantagen. Året är 1916 och det är en brytningstid på många sätt.Jag har kommit ungefär en tredjedel och har en ganska tydlig bild av vad som kommer att hända. Det är ingen bok jag kommer att minnas speciellt länge efter att jag avslutat den. Men som avkoppling på bryggan och i sängen innan man slocknar så passar den bra.
Idag är för övrigt den första dagen sedan vi kommit hit som det har varit bryggväder. Alla barnen plaskade och lekte medan vi föräldrar slappade och läste samtidigt som vi höll ett öga på dem. Jag badade också en stund, men det var väl inte överdrivet varmt direkt...