Så har jag jobbat en vecka och en dag. Först i torsdags fick jag träffa min chef och styra upp jobbet. Efter det har allt blivit så mycket lättare. Det som står på agendan just nu är att skriva en skolbiblioteksplan. Jag kan verkligen inte med den bästa viljan i världen säga att det är en kul uppgift men jag förstår ju att den behöver skrivas och jag förstår också att ska den bli skriven så är det jag som får göra det. 

I fredags dök det upp ett gäng sexor och skulle låna böcker. Då passade jag på att hänga med dem. Det kändes som om mina dränerade batterier fick en rejäl påfyllning och sedan kunde jag gå tillbaka till datorn, lite gladare igen.

På fredag ska jag få vara med på rektorsmöte vilket ska bli spännande. Därefter hoppas jag att jag kan börja åka runt till de olika skolorna.

Helgen spenderade jag hemma hos pappa. På vägen dit såg jag världens gulligaste rävunge, Jag har läst, stickat, vävt, varit ute och promenerat och hängt med en pappa och en faster.

 Ett par dagars paus från biblioteksplanen var exakt vad jag behövde för idag har jag kommit en bit och känner att det kanske kommer att bli något  

Nu har jag en rejäl bokhög att redogöra för. Därför blir det bara mycket kort om varje bok.

  "Brutna små regler" av Christina Schiller är nog faktiskt det sämsta jag läst i år. Efter att ha konstaterat att det verkade vara en modern form av en Harlequinbok så tittade jag lite närmre och insåg att den saluförs som "svensk romance". Det borde kanske ha varit en ledtråd.

 "Det sista draget" av Jennifer Lynn Barnes är den tredje och avslutande delen i ungdomsserien "Arvsspelen". Den var liksom de två första böckerna otroligt spännande och jag blev överraskad av slutet och hade inte alls förutsett vart åt det lutade. 

  "Hemligheternas rika" är del 3 i den fantastiska ungdomsfantasyserien "De utvalda" av Kristin Cashore. Den här gången handlar det om Bitterblue som blivit drottning efter att hennes far, den fruktansvärde kung Leck dött. 

  "Det främmande landet" är del 4 i "De utvalda"-serien. Bitterblue bestämmer sig för att resa till grannlandet för att undersöka flera mystiska händelser. När de nästan är framme med skeppet så faller Bitterblue överbord. Alla tror att hon har drunknat men riktigt så är det inte.

 

 

 Nu är jag inne på min tredje arbetsdag. Allt är fortfarande luddigt men min hjärna jobbar stenhårt dygnet runt med att försöka få ordning på kaoset. I natt vaknade jag plötsligt med en idé om vad jag skulle satsa på idag och det har jag tagit tag i. Jag har fortfarande inte fått några direkt instruktioner om mitt kommande arbete och så länge ramarna inte finns så är det inte så mycket jag kan göra.

Under sommaren har jag skrivit ner saker som kan vara bra att komma ihåg i en anteckningsbok. Jag har en ganska tydlig bild av vad jag vill uppnå i mitt arbete men jag behöver, som sagt var, stämma av det hela med cheferna.

Igår blev jag intervjuad av lokalnyheterna. Det var också lite känslan av att gå på gungfly eftersom jag vet så lite än så länge. Men det är en stor sak med en helt ny profession i kommunen och jag är väldigt glad att de uppmärksammar det. Inslaget kommer i morgon. Jag kommer förmodligen att lyssna med aningens panik och kanske inte berättar för så många att det kommer...

Jag har som sagt var skrivit ner viktiga saker under sommaren och på tåget norrut härom veckan så läste jag en bok som heter "Struktur men hur? Handbok för skolbibliotekssamordnare" av Sofia Malmberg. Den är mycket matnyttig och jag blev ganska nöjd när jag insåg att faktiskt allt jag skrivit i min anteckningsbok fanns med som bra saker att göra i början när man ska bygga upp en skolbiblioteksverksamhet. Jag tycker själv att det pekar på en viss insikt i behoven som finns i min kommande profession och erfarenhet av hur man behöver tänka.

 Så har jag officiellt börjat på mitt nya jobb. Jag är helt slut efter första dagen trots att jag inte åstadkommit så mycket direkt. Ägnade ohemult mycket tid åt att peta in sim-kortet på nya jobbtelefonen på rätt sätt, öppna dataskärmskartongen och sådant där. 

Just nu känns allt förvirrat och oklart men det lär bli bättre, det brukar ju bli det.

Träffade två filialbibliotekarier också vilket känns bra. De kommer jag att samarbeta en hel del med i framtiden.

Boken jag vill tipsa om idag är en japansk fantasy. Och som alltid när författaren är från Japan så märks det, de har ett speciellt sätt att berätta och speciella historier att dela med sig av. Författaren heter Sosuke Natsukawa och boken heter "Katten som räddade böcker". Rintaru har bott med sin morfar och växt upp i hans antikvariat. Men nu har morfadern dött och Rintaru är helt vilse. Han går inte till skolan och väntar egentligen bara på att flytta hem till sin moster och att antikvariatet ska säljas. Men så dyker en katt upp och det är inte vilken katt som helst. Den kan prata och vill ha Rintarus hjälp. Handlingen är filosofisk och handlar mycket om människors relation till litteratur. Men det handlar också om vänskap och kärlek, att våga öppna sig för andra människor och ta klivet ut i världen. 

En speciell och bra bok.

 

 Jag ber verkligen om ursäkt för mitt otroligt långa semesteruppehåll men jag har inte använt en dator på i stort sett hela sommaren. Dels har jag inte haft så bra tillgång till någon dels har jag varvat ner och försökt ge hjärnan en riktig semester. Fast i ärlighetens namn så har jag surfat en hel del på telefonen. Den är svårare att bara nonchalera. 

Nåväl, vi har varit i Jämtlands inland i stort sett hela semestern. I den värmebölja som blev så har vi mest legat i sjön, på bryggan eller i en hängmatta. Vattentemperaturen var ljummen i flera veckor. Jag har läst en massa böcker. Som jag skrev i det förra inlägget så plöjde jag hela "Lilla huset på prärien"-serien. Även den sista;"De första fyra åren" har jag läst.

Nu har min faster gett sig in på "Anne på Grönkulla" och jag kände mig omedelbart väldigt sugen på den. Vi får se om det blir i höst eller om min läslust hamnar på någon annan stig, som den så oftta gör.

Annars har läsningen bjudit på högt och lågt. Den andra delen av "Timmerfolk"; "Blekjorden" av Ulrika Lagerlöf var precis lika bra som den först "Hjortronmyren"

Siv är nu gift med John och sonen Nils är ungefär tio år. Nils mobbas i skolan och har det inte bra där. Siv håller på att bli galen av känslan att livet bara består av att gå hemma och ta hand om familjen. Kärlekhistorien och minnena av Nila är gömt i ett hemligt rum i hennes hjärta som hon aktar sig noga för att öppna. 

John, som älskar Siv och vill att hon ska må bra, går med på att hon återigen blir kocka en sommar åt hans arbetslag. Mycket händer under den sommaren, både bra, och efteråt är inget sig likt.

I nutid träffar vi Eva igen, Sivs barnbarn. Hon har ett förhållande på distans med Mattias och trots att de har det väldigt bra så är inget enkelt. Hon jobbar fortfarande åt ett skogsbolag och slits mellan sitt jobb som innebär avverkningar och kortsiktigt vinsttänkande och vikten av att vara rätt om och bevara skogen och dess miljö.

Semester

 Så är det slutligen dags att titta in här en liten stund.

Jag har haft två veckors semester med nästan skärmfritt. Jag har knappt spelat mina telefonspel som jag annars är rätt beroende av. Det har varit väldigt skönt och avlappnande och otroligt välbehövligt. Sommaren började dock dramatiskt. Precis när vi var på väg norrut så kom nyheten att en familjemedlem åkt in på akuten. Vi blev lättade när det var en fraktur på ett revben och inte något annat. Så kom vi iväg. Någonstans vid Gävle kom hällregnet. Man kunde inte se vägen eller lyktorna på bilen framför. Det åskade och blixtrade och vi fick köra i 30 och 40 km /timmen i flera mil.

Okej, vi blir någon timme försenade sa vi till varandra efteråt men allt gick ju bra ändå. I Hudiksvall åt vi lunch, körde en bit och bestämde oss för att tanka strax före Sundsvall. Vi var otroligt nöjda med att vi bara skulle susa förbi Sundsvall för sedan är vi halvvägs. På Ljunganbron satte plötsligt motorbromsen in och mitt på bron stannade bilen!

Min 16-åring och jag fick panik men tack och lov för T som beordrade mig att ringa bärgning och dessutom hade stenkoll på var varningstriangeln låg. Det var fruktansvärt hett där vid sidan av motorvägen, bilarna körde förbi i 120 km/timmen ungefär och nästan ingen brydde sig om den där varningstriangeln. Fast en man stannade och frågade om vi behövde hjälp. Då hade vi redan beställt bärgning men blev ändå så glada att han frågade.

Bärgningsbilen körde vår bil till en verkstad och oss till ett hotell där vi övernattade. Det var otroligt varmt, ingen AC på det hotellet minsann, men ändå ganska trevligt.

Dagen efter fick vi hjälp efter ett antal timmar på verkstaden. Bärgaren råkade nämligen glömma bort att lämna bilnyckeln så vi fick vänta i typ fyra timmar innan han var färdig med förmiddagens uppdrag och kom med den. Det visade sig vara bränsleslangen som inte var ordentligt åtdragen så det var fort fixat.

Vi beslöt oss för att äta lunch innan vi fortsatte resan. När vi skulle starta bilen så var den helt död. Då kan jag säga att psykbrytet var vääldigt nära för oss alla tre! Nåväl, jag hade cykeln med mig så vi hakade av den från bilen och jag cyklade tillbaka till verkstaden, mekanikern hoppade in i sin bil, följde med och gjorde något provisoriskt under bilen så att jag kunde köra tillbaka den till verkstaden. Där visade det sig att bränsleslangen lossnat i båda ändarna. Efter en del pyssel kunde vi fara vidare. Så ett dygn senare än planerat anlände vi till slutdestinationen. 

Nämnde jag att bilens AC inte funkar så att jag var lika blöt som om jag duschat när vi kom fram samt var yr av överhettning?  Och drack flera liter vatten och ändå kände mig som en törstande kamel i öknen.

Jag överdriver inte när jag säger att det tog två dygn innan jag återhämtat mig.

Nu funkar det gamla bilskrället som det ska och en varningslampa som lyst i drygt ett år har slocknat. Så nu finns chansen att jag får den godkänd på besiktningen dessutom. Men jag har tydligt klargjort för den att det inte spelar någon roll. Jag kommer att göra slut inom en mycket snar framtid!

När detta trauma väl var över så blev allt bra och nu har jag haft två veckor med en mängd läsning flera bad i sjön varje dag och mysigt familjehäng.

Jag har befunnit mig på den amerikanska prärien. Tillsammans med Laura Ingalls Wilder har jag klarat mig igenom ett antal snöstormar (aningens absurt med tanke på den 30-gradiga värmen som varit här), gräshoppsinvasioner, och naturligtvis kärlekshistorien med Almanzo. Riktigt så magisk som när jag var elva är den inte och jag har haft väldigt jobbigt med synen på urinvånarna och synsättet att den vilda prärien ska tämjas. När bufflarna och vargarna, andra vilda djur och växter utrotas så är det något positivt även om Laura och pappa Charles sörjer det lite i smyg, vilket gjorde mig lite glad. Men när jag bearbetat de obekväma åsikterna och försonat mig med tanken att de inte visste bättre och kämpade utifrån sina förutsättningar så fastnade jag totalt, igen. Och jag har läst en massa fakta och tittat på bilder på nätet samt sett flera dokumentärer på Youtube. Det är något med Laura som trollbinder mig fortfarande trots att det är ungefär 40 år sedan jag lärde känna henne första gången. Däremot känner jag inget behov av tv-serien, som jag älskade så fruktansvärt mycket som barn, eftersom den är så långt ifrån sanningen. Kanske att jag vill se den någon gång i framtiden.

Nu har jag endast en bok kvar i serien, "De första fyra åren" och den har jag reserverat på biblioteket, min första reservation här...

Böckerna i serien är...

"Det lilla huset i stora skogen"

"Det lilla huset på prärien"

"Huset vid plommonån"

"Vid silversjöns strand"

"Farmarpojken"

"Den långa vintern"

"Den lilla staden på prärien"

"Gyllene år"

"På väg hem"

"De första fyra åren" (som jag inte läst än)

 Nu är jag inne på sista veckan...

Motivationen är rekordlåg. Städar hyllor och gallrar böcker, städar skrivbord och skriver överlämningar. Allt med känslan av att tiden stannat och jag vadar i sirap. 

I vardagsrummet ligger en stor hög med sådant jag ska ta med mig. Tur att min svåger också åker med egen bil så vi kanske kan få med oss allt det nödvändigaste (läs: böcker och garn).

Mitt i alltihop har målarfirman annonserat att om vädret blir bra så sätter de igång med målningen imorgon onsdag eller på torsdag. Prognosen säger att det ska bli högtryck; sol och varmt, så chansen finns att det verkligen påbörjas. Vi vet inte hur lång tid arbetet kommer att ta så just nu finns risken att T stannar kvar nästa vecka och övervakar. Han har jour på jobbet hela veckan så han tycker att det är okej. Om vi kommer iväg till helgen så kommer han ändå att vara tvungen att finnas till hands på distans.

16-åringen hänger med kompisar i stort sett oavbrutet. Han har haft övernattningsgäster flera gånger de senaste två veckorna samt att han själv sovit borta ett par gånger också. Trots det verkar han vara okej med att åka på Jämtlandssemester. Kanske har han fått sin dos av Uppsalakompishäng för tillfället. och i Jämtland sammanstrålar vi med kusinerna så det blir nog bra.

Bortsett från allt med flytten och det så är sommarens stora fråga (för mig); kommer han att läsa någon bok?!

Den som lever får se...

Jag läser just nu deckaren "Ett slags rättvisa", en Dalglieshdeckare av P.D. James, en gallrad bok från biblioteket som jag lagt vantarna på. Det började extremt segt. Mordoffret dog inte förrän efter 11 kapitel. Innan dess var det beskrivningar av olika karaktärer på advokatbyrån där offret, advokaten Venetia Aldrige arbetade. Flertalet gånger kände jag att det fanns en risk att jag aldrig skulle komma in i boken överhuvudtaget. Men så dog hon äntligen, poliserna kom in i handlingen och allt blev lite mer intressant. Nu snurrar det mycket i mitt stackars lilla huvud överlag så det går inte så fort framåt trots att mordutredningen är i full gång men det är kanske inte deckarens fel. Har kommit ungefär halvvägs.

 En dag närmare semestern...Imorgon är det plötsligt fredag igen och så sent som igår så tänkte jag att den här veckan tar aldrig slut.

I morse spöregnade det när jag åkte till jobbet men nu är det uppehåll och inte jättevarmt. Ganska skönt jobbväder.

Hemma hos har vi besök av målarfirman som ska måla om vårt hus. Från ingenstans meddelade de att de skulle komma och tvätta husfasaden inför målandet. Det var tur att de ringde nu och inte om två veckor för då hade vi hunnit åka på semester.

På jobbet dyker det med jämna mellanrum upp Kulturstödsböcker som vi får ta. Ja inte alla då förstås, det mesta hamnar i biblioteket för utlåning. 

Förra veckan la jag beslag på en som jag faktiskt redan har läst. Boken heter "Imorgon är jag långt härifrån Ett avskedsbrev till USA" och författare är Martin Gelin, utrikeskorrespondent som bott och arbetat i USA i över 20 år.

Han och hans amerikanska fru blev föräldrar och beslöt att lämna USA och flytta till Paris eftersom de ville ge sitt barn en tryggare och bättre uppväxt. Jag kan verkligen rekommendera boken. Det består av texter som förmedlar både Gelins kärlek till USA och hans bild av en trasig kontinent som på många sätt är på väg rakt ner i avgrunden.

Man får ytterligare en pusselbit till det gigantiska, mycket komplicerade pussel som är USA.