Nu är jag inne på sista veckan...
Motivationen är rekordlåg. Städar hyllor och gallrar böcker, städar skrivbord och skriver överlämningar. Allt med känslan av att tiden stannat och jag vadar i sirap.
I vardagsrummet ligger en stor hög med sådant jag ska ta med mig. Tur att min svåger också åker med egen bil så vi kanske kan få med oss allt det nödvändigaste (läs: böcker och garn).
Mitt i alltihop har målarfirman annonserat att om vädret blir bra så sätter de igång med målningen imorgon onsdag eller på torsdag. Prognosen säger att det ska bli högtryck; sol och varmt, så chansen finns att det verkligen påbörjas. Vi vet inte hur lång tid arbetet kommer att ta så just nu finns risken att T stannar kvar nästa vecka och övervakar. Han har jour på jobbet hela veckan så han tycker att det är okej. Om vi kommer iväg till helgen så kommer han ändå att vara tvungen att finnas till hands på distans.
16-åringen hänger med kompisar i stort sett oavbrutet. Han har haft övernattningsgäster flera gånger de senaste två veckorna samt att han själv sovit borta ett par gånger också. Trots det verkar han vara okej med att åka på Jämtlandssemester. Kanske har han fått sin dos av Uppsalakompishäng för tillfället. och i Jämtland sammanstrålar vi med kusinerna så det blir nog bra.
Bortsett från allt med flytten och det så är sommarens stora fråga (för mig); kommer han att läsa någon bok?!
Den som lever får se...
Jag läser just nu deckaren "Ett slags rättvisa", en Dalglieshdeckare av P.D. James, en gallrad bok från biblioteket som jag lagt vantarna på. Det började extremt segt. Mordoffret dog inte förrän efter 11 kapitel. Innan dess var det beskrivningar av olika karaktärer på advokatbyrån där offret, advokaten Venetia Aldrige arbetade. Flertalet gånger kände jag att det fanns en risk att jag aldrig skulle komma in i boken överhuvudtaget. Men så dog hon äntligen, poliserna kom in i handlingen och allt blev lite mer intressant. Nu snurrar det mycket i mitt stackars lilla huvud överlag så det går inte så fort framåt trots att mordutredningen är i full gång men det är kanske inte deckarens fel. Har kommit ungefär halvvägs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar