Måndag morgon och jag är tillbaka i vardagen igen.

Resan hem igår blev mer dramatisk än jag räknat med. Vi kom fram till Östersund mer än 70 minuter sent. Av någon outgrundlig anledning stod vi bland annat i över en halvtimme i Kilafors, kan inte ens erinra mig att vi någonsin stannat där förut.

I alla fall, den långa entimmesväntan på bussen i Östersund förvandlades till stress och tvekan om jag överhuvudtaget skulle hinna med. Tågvärden lovade att ringa och be bussen vänta in mig (i ungefär tre minuter). Jag kände mig lugnad. Hoppade av tåget, konstaterade att bussen stod där, sprang med packningen svängandes runt mig och fick se bussen åka iväg!

Den bitterheten som infann sig är svår att beskriva...

Ringde bussbolaget för att fråga om det var DEN bussen som just åkt och jo det var det. Så då ringde jag SJ och förklarade situationen. Av erfarenhet beställer jag alltid resplus för då är SJ ansvarig för att man ska ta sig hela vägen. Jag fick beställa taxi som skjutsade hem mig till dörren, tack och lov. Nu är den enda spänningen kvar att jag fick lägga ut för taxiresan, drygt 3600 kronor, och har skickat in anmälan om ersättning. Så det är bara att hoppas att det fungerar. Trevlig taxichaufför var det i alla fall och han tyckte nästan att det var genant att ta betalt när det blev så dyrt.

Jag har plöjt ytterligare några Ruth Galloway-deckare av Elly Griffiths; "De utstötta", "De öde fälten", och "En kvinna i blått". Efter alla delar jag läst under relativt kort tid kan jag bara konstatera att än har jag verkligen inte ledsnat!