Igår satte jag mig i bilen och körde de tretton milen till Gäddede skola (Frostviksskolan) för att städa deras bokhyllor och slänga sådant som är gammalt. Och jisses vad jag slängde! Jag hade kunnat slänga mer men sparade en del eftersom jag kände att vissa lärare fick lite panik när de såg allt som försvann. Mitt löfte till skolan var att jag ska skicka dit nya fräscha böcker som kompensation.
Det var cirka -20 grader kallt hela dagen men bilen startade och puttrade på som den skulle. En lättnad var att jag efter lite muttrandes och stök på morgonen hittade spaken där jag kunde sänka ratten. Förra veckan när jag var ute och körde så hade jag översidan av ratten i synfältet hela tiden och var tvungen att sitta och sträcka på ryggen hela vägen vilket var aningens påfrestande. Körningen blev betydligt behagligare när jag hade full syn genom rutan.
En lastbil hade kört i diket på ett ställe och det var ganska halt. Jag kör väldigt försiktigt på vinterföre så det var lugnt. Men jag såg en räv och två älgar och har man otur så räcker det inte att vara försiktig om en stor älg står mitt i vägen. De här älgarna stod i skogskanten och spanade så det gick bra.
I "Vi läser" fick jag för ett tag sedan ett boktips om en tysk poet; Julian Peter Messner som gett ut en diktbok som heter "undantagsvis utan titel".
Julian Peter Messner har Downs syndrom och dikterna handlar om livet i stort och smått och bland annat om hur fattigare världen skulle vara om han och hans vänner inte fanns, om hans mamma valt att inte föda honom.
Tänkvärda och speciella dikter väl värda att spridas i världen.
till min far
din ståtliga kropp
var ett rikt kärl
för ett vaket sprudlande intellekt
och en ljus nobel själ
nu är kroppen svag och skör
intellektet har sprickor och hål
det tappar form och eroderar
på din själ har skuggor lagt sig
numera bryter solen sällan igenom
alzheimer har dig i sitt fasta grepp
det gör mig hjälplös och sorgsen
trots det älskar jag dig
precis som förr
till annemarie
min tjej är en blombild
under den stora regnbågen
i alla knoppar vilar hennes lycka
på eftermiddagen i fullt solsken
hon drömmer i mig
när vi promenerar
går solrosen bredvid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar