I helgen har jag åkt skidor!

Inga långa turer förvisso, bara fram och tillbaka över sjön både lördag och söndag men det var väldigt härligt. Skidåkning är en av mina favoritsporter. Det är som att andningen, tankarna och själen stabiliseras i en avslappnad takt, i samma som man åker. Nu var det lite nervöst för jag visste inte vad mitt dramatiska artrosknä skulle tycka om saken men det gick överraskande bra. Tydligen så belastas inte knät så farligt när man glider i snön och om man inte får hybris och gör ett lappkast eller så, vilket var väldigt nära eftersom jag kan få oförberedda slängar av hybris ibland, så är det ju endast framåtrörelser för den lilla knäskålen.

En vurpa blev det, på plan mark och det berodde på den där hybrisen, fick för mig att jag skulle spurta och snubblade på mina egna pjäxor. Fick ett ögonblicks panik men ramlade mjukt utan större skador och lyckades, efter ett par minuters uffande och puffande, ta mig upp igen.

Räven hade minsann undersökt och korsat mitt skidspår också, tre gånger. Två av gångerna hade den dessutom kissat lite mitt på spåret, aningen demonstrativt kan jag tycka. 

Äntligen är jag färdig med feelgood-serien om "Begravningsbyrån Tranan"  av Ewa Klingberg. Den sjätte och sista boken "Härlig är framtiden" knyter ihop säcken så att säga. Inga dramatiska kriser. Nu får Sandra och de andra klara sig på egen hand och det verkar enligt epilogen gå ganska bra.