Imorgon är det dags för semester igen! Ja, lite tätt på given kanske kan tyckas men det känns ändå väldigt bra. Så det blir tåget norrut hem till pappa tills på söndag.

Valborg firade vi tillsammans med de två systrarna och en systers tillbehör, det vill säga man och barn. Planen var att uppsöka en eld men när vi ätit den smaskiga grillmiddagen så pös alla barnen iväg till sina egna eldar och vips så visade det sig att ingen vuxen egentligen var så sugen på att gå iväg utan vi stannade kvar, satt och pratade.

Mitt knä och min onda arm har blivit bättre tack och lov. Men bra är det inte. Varje dag jobbar jag på att trava runt så mycket jag bara kan, gärna upp och ner i trappor, utan att överanstränga mig vilket är en svår balans men jag känner ju som sagt var att det blir bättre.

För ett par veckor sedan började jag, av en slump, att tänka på en bok jag läste som tonåring. Det var "Ut på yttersta grenen" av Shirley MacLaine. Den gjorde ett otroligt stort intryck på mig då för sisådär 35 år sedan och jag tittade också på filmen med samma namn och gillade den med. Faktum är att det nog var där som jag blev nyfiken på vad som händer efter döden, vad som finns som vi inte kan se och liknade frågor. Sedan dess har jag läst massor med böcker i ämnet samt sett många tv-program och filmer. Ett spännande område helt enkelt. Nåväl, på ren impuls reserverade jag boken på biblioteket och har läst den. Jag mindes väldigt mycket mer än jag trodde att jag skulle och jag tycker fortfarande att den var ganska intressant även om det naturligtvis hänt en del sedan den kom ut på svenska 1983. 

Jag hajade till lite när hon vandrar på stranden med sin vän David, en mycket sökande och andligt upplyst ung man, och han fimpar sin cigarett i havet. Det kändes fel på så många sätt! Vissa saker kan man förstås ifrågasätta och fnysa lite över men så är det ju med det mesta.