Sista dagen innan jullov och arbetsmoralen sviktar å det grövsta.

Jag och kollegorna har suttit och pratat mest hela förmiddagen. Men det visade sig inte vara så dumt för vips kom vi på ett projekt inför nästa år. Prattid borde vara inlagd i arbetsuppgifterna för det är då geniknölarna jobbar och idéerna kommer. 

Nu räknar jag ner för imorgon blir det tågresa till Uppsala. Tyvärr har T fått flunsan och ligger nerbäddad men jag hoppas att han kryar på sig tills jag kommer.

H har haft julavslutning idag och var ute och åt lunch med klasskompisarna. Han var mycket nöjd när jag pratade med honom.

Jag har läst den fjärde delen i ungdomsfantasyserien "Arvspelen" av Jennifer Lynnes Barnes. Eller om det är så att det är en spin off?  Den här verkar heta "Bröderna Hawthorne"?  Efter den tredje delen var jag övertygad om att serien var avslutad men tji fick jag! Och efter att ha läst färdigt den fjärde boken; "Det finns inget mer Hawthorne än att vinna", så har jag på känn att en femte del är att vänta.

När jag läser den här serien så kan jag inte fatta hur författaren har tänkt ut hela historien. Det finns så många spår, så många detaljer som jag aldrig kunnat föreställa mig. Man skulle vilja öppna en liten lucka i hennes hjärna och ser hur cellerna jobbar.

I den här boken är det inte Avery som är huvudpersonen utan bröderna Hawthorne. Först tänkte jag att njae, jag var färdig med serien. Men en bit in var jag naturligtvis fast. Jag misstänker att det här inte är böcker för ovana tonåringar som ger upp när intrigen blir komplicerad. Jag har köpt in hela serien till mitt skolbibliotek och tänker att det krävs rätt läsare, som klar svårighetsnivån, som gillar mysterier, action och tonårskärlek för att det ska gå hem. Men för rätt läsare blir den perfekt och då kommer hen inte att vilja sluta läsa.

 Bilresan gick bra igår. Min kollega körde lugnt och säkert.

Det är fortfarande plusgrader och jag oroar mig för att all snö ska tina bort. Hoppas att vädret vänder snart.

Jag har läst en riktig julfeelgood, igen. Tyckte den var bra men kanske att slutet var lite tamt. Varför det kändes så vet jag inte för det var ett lyckligt slut.

Jenny Oliver har skrivit boken som heter "En vinter i Paris". Rachel hatar julen sedan hennes mamma dog. Pappan vägrar prata om mamman och bearbeta sorgen. Mamman hade byns lilla bageri och Rachel växte upp där och hjälpte till. 

Nu visar det sig att mormor Julie, vännen Jackie och de andra i den lilla engelska byn har gått bakom ryggen på Rachel och anmält henne till en baktävling i Paris vid jul. De har ordnat en liten lägenhet där hon kan bo under tävlingsveckan.

Trots att hon verkligen inte vill så åker Rachel. Det är inte bara julen hon bojkottat utan hon har också gett upp bakningen eftersom det påminner så mycket om mamman.

Väl på plats får hon upp kämpaglöden och bestämmer sig för hon vill vinna trots allt! Domaren är Henri, stjärnbagaren som gjort fel val i livet och nu gömmer sig, bakar och är arg och bitter. Henri har en bror, Philippe, som dyker upp lite här och var där Rachel är. Han är snygg, har snälla ögon och doftar gott...

 Oturligt nog ska jag och en kollega ut och köra bil idag, ganska långt. Och det är total ishalka. Jag var helt svettig efter att ha trippat till jobbet. Nåja, vi ska ta det väldigt, väldigt lugnt.

Så här i sista stund på året så slog det mig att jag har en utmaning som jag med all säkerhet inte kommer att ro i hamn. Tanken var att jag skulle läsa en författare på varje bokstav i alfabetet. Utmaningen var med mig ungefär till sommarsemestern, sedan glömde jag bort den. Eller snarare, struntade i den.

Nu har jag i alla fall tagit mig i kragen och läst en bok som ska passa in, nämligen "Nåd" av Linn Ullman. Jag tycker om Linn Ullmans böcker och har läst flera genom åren. Men det är inga solskenshistorier så man måste vara stabil och robust när man tar sig an dem. Den här är inget undantag även om den var lättläst. Johan Sletten är 69 år och har fått sin dödsdom. Livet blev nog inte riktigt som han tänkt sig även om han är lycklig med sin fru Mai. Sonen har han inte pratat med på åtta år. Jobbet som journalist tog ett abrubt slut, på ett mindre bra sätt och han blev pensionär.

När han fått sin dom så minns han sin pappa som dog på ett förnedrande sätt och det är Johans värsta mardröm att förlora kontrollen och dö på samma sätt. Därför ber han sin fru hjälpa honom att dö om det det krävs. Men samtidigt vill han leva och finnas kvar. Ja, det är en bok om livet, kärlek, döden och vad som styr livet i olika riktningar.

 I helgen har jag åkt skidor!

Inga långa turer förvisso, bara fram och tillbaka över sjön både lördag och söndag men det var väldigt härligt. Skidåkning är en av mina favoritsporter. Det är som att andningen, tankarna och själen stabiliseras i en avslappnad takt, i samma som man åker. Nu var det lite nervöst för jag visste inte vad mitt dramatiska artrosknä skulle tycka om saken men det gick överraskande bra. Tydligen så belastas inte knät så farligt när man glider i snön och om man inte får hybris och gör ett lappkast eller så, vilket var väldigt nära eftersom jag kan få oförberedda slängar av hybris ibland, så är det ju endast framåtrörelser för den lilla knäskålen.

En vurpa blev det, på plan mark och det berodde på den där hybrisen, fick för mig att jag skulle spurta och snubblade på mina egna pjäxor. Fick ett ögonblicks panik men ramlade mjukt utan större skador och lyckades, efter ett par minuters uffande och puffande, ta mig upp igen.

Räven hade minsann undersökt och korsat mitt skidspår också, tre gånger. Två av gångerna hade den dessutom kissat lite mitt på spåret, aningen demonstrativt kan jag tycka. 

Äntligen är jag färdig med feelgood-serien om "Begravningsbyrån Tranan"  av Ewa Klingberg. Den sjätte och sista boken "Härlig är framtiden" knyter ihop säcken så att säga. Inga dramatiska kriser. Nu får Sandra och de andra klara sig på egen hand och det verkar enligt epilogen gå ganska bra.

Månadens dikt december 2025

 Den största förnedringen sker varje jul,

exakt mellan lunchen och Kalle

när tidigare vänner och några kusiner 

slår en årlig signal för att önska honom god jul.

I bakgrunden hör Sam ljudet av liv:

stressade mammor letar en vante,

tonåringar muttrar,

en skällande hund.

Sam vet att när de lagt på

kommer ringaren berätta för alla

att det är viktigt att vara snäll mot den som ingenting har.

Linnea Swedenmark

Ur

-Den hemliga diktektiven-

 Så är det fredag och efter jobbet ska jag försöka gräva fram bilen som stått orörd i nästan två veckor. Min far konstaterade, aningens skadeglatt kändes det som, igår att det nog snöat minst fem decimeter sedan jag använde den sist. Jojo...

Jag har packat mina skidpjäxor i helgens packning och jag tror att det är bra skidsnö. Förra helgen hade pappa försökt åka men tydligen var det lite klabb då. Eftersom simhallen är tillfälligt stängd så har det mest blivit soffhäng i veckan och inte direkt någon motion så det skulle vara härligt med en skidtur.

I veckan har jag varit på Island, bott på ett charmigt litet hotell (enligt bokens baksidestext) och hängt med Lucy, Alex och islänningarna Helga, Freya, Gunnar och de andra. Jag pratar förstås om boken "Det lilla hotellet under norrskenet" av Julie Caplan. Egentligen har jag bara ett klagomål. VARFÖR måste den svenska titeln innehålla "det lilla..."? Det är som ett skämt.

I övrigt är jag mycket nöjd med boken. Lucy har fått sparken från sitt jobb på ett tjusigt hotell i London efter en pinsam incident. Självförtroendet är i botten och hon får inget nytt jobb. Men till sist får hon chansen att åka till Island och jobba i två månader på ett hotell som sedan ska byta ägare. 

På hotellet jobbar också skotten Alex. Han är där inkognito på uppdrag av sin chef som planerar att köpa hotellet och vill veta hur personalen och verksamheten fungerar. Lucy och Alex dras naturligtvis till varandra men det blir jobbigt eftersom båda har hemligheter.

Jag har ju en faiblesse för isländska böcker och den här gjorde mig som sagt var inte besviken. Men det jag gillar mest med isländska böcker är stilen som författarna har och den finns inte här vilket inte är så konstigt eftersom författaren är engelsk så vitt jag förstått.

Julböcker

 Som alltid i december så gosar jag ner mig i olika julkalendrar och andra böcker med jultema. Än så länge lyssnar jag på två kalendrar,

"Julstorm" av Leffe Grimwalker är mycket långt ifrån min vanliga genre. Jag valde den för att få veta vad det är för typ av böcker som Grimwalker skriver eftersom han har gett ut många böcker. Först trodde jag inte att jag skulle klara 24 delar. Efter första dagens avsnitt var det redan flera personer döda och man förstår att människorna som bjudits in till hotellet Frostvillan Hotell och Spa är sammanknutna på något mystiskt sätt. De flesta verkar vara hårdkokta typer som inte tvekar att sticka kniven i en fiende. 

Någonstans i mitten av avsnitt tre blev allt så overkligt att jag utan att jag riktigt förstod hur, började uppskatta hela historien nästan som en humorbok och nu kommer jag att lyssna klart. Det ska bli riktigt intressant att se om det finns någon överlevande efter julafton.

Jag inser också att det är en serie och att jag missat otroligt mycket bakgrundsinformation från tidigare delar och därför inte hänger med i alla svängar. Men eftersom det här uppenbarligen inte är en seriös historia överhuvudtaget så gör det inget. Förmodligen kommer jag att glömma det mesta av handlingen väldigt snabbt efter att jag lyssnat klart.

Min andra kalenderbok är "Jul i Villa Vildros" av Mia Söderberg och även där verkar jag ha missat att det finns en tidigare del. Denna kalender är en klassisk svensk feelgood så här känner jag mig fullständigt hemma med genren. 

Jag har bara hunnit lyssna på ett avsnitt än så länge så jag vet inte alls vart berättelsen är på väg...Men huvudpersonen Parisa har tydligen varit med om ett trauma i sitt polisjobb (kanske får man veta hur det gick till i den första boken?) och har sagt upp sig för att i stället bli privatdetektiv. Hennes kompis har gett henne i uppdrag att spionera på hennes man eftersom hon misstänker att han är otrogen. Första avsnittet avslutades med att mannen konfronterade henne och undrade varför hon följde efter honom och mer vet jag inte...

Dagens sista bok med jultema är "Gammaldags jul" av Harald Wiberg, uppläst för övrigt av Per Oscarsson vilket ger en extra dimension till boken.

Det handlar helt enkelt om en gårds jultraditioner på en gård i början av 1900-talet. Ljudboken är endast 37 minuter, som en liten julkaramell.

 Efter ett par dagars halka och blask så har vi haft ett rejält snöfall idag vilket gjorde att min stackars kropp fick det lite stabilare när jag tog mig från jobbet.

Vi ska göra en favorit i repris! Förra året var vi ju kaninvakter i december åt våra grannar och imorgon är det dags igen! I år har de tydligen bara fem kaniner, förra året var det typ tolv stycken. Jag får inte träffa dem förrän den 20 december när jag kommer till Uppsala så jag är lite avundsjuk just nu. 

Jag tror att jag kanske lurat förkylningen. Efter att ha legat i soffan hela kvällen igår och sovit som en klubbad björn i ide i natt så är jag lite piggare idag. Det som plågar mig idag är huvudvärk, men det har ändå gått ganska bra att jobba. Har suttit hela dagen och försökt göra en lektionsplanering om källkritik. I januari ska jag träffa en femma vilket ska bli superkul, men det har varit lite trögt med idéerna. Men det kommer väl vad det lider. Än så länge är det gott om tid.

Det var länge sedan jag redogjorde för mina ljudböcker. så här kommer de.

"Välkomna till vårt äktenskap" av Julia Dufvenius och Christopher Wollter dök upp hela tiden i Storytels nyhetsflöde och till sist blev jag nyfiken. Julia Dufvenius har läst in alla böcker i "Isfolket-serien" av Margit Sandemo, en serie jag lade två år på så Julias röst känns som en gammal bekant. 

Boken handlar om parets liv tillsammans och Christopher Wollters sexmissbruk som höll på att förstöra allt. Det är en väldigt ärlig bok och man får höra bådas historia parallellt. Man kan tro (vilket jag gjorde först) att det ska vara en ganska snaskig historia men det är det inte. Budskapet är snarare att sexet hos en sexmissbrukare inte alls handlar om sex utan om makt, ångest, självbild...

"En skandal i Böhmen" av Arthur Conan Doyle är en äkta Sherlock Holmes-historia. En lagom lång novell på 54 minuter (som ljudbok hos Storytel)

"Playa del Grödeby" av Therese Fredriksson är en sådan där halvtramsig svensk feelgood med ett budskap.

Mona och Palle har just blivit pensionärer och har liite olika idéer om hur framtiden ska spenderas. Mona vill helst åka till Grekland på semester men när resan ställs in av resebyrån så hamnar de på Grödeby camping, i husvagn. Deras liv tillsammans ställs på sin spets och trots att de älskar varandra så är det kanske inte självklart att de ska fortsätta som de gjort?

 Nu verkar det som att ketchupeffekten slagit till hos AdLibris och jag har fått hur många böcker som helst till mitt skolbibliotek. I två dagar har jag stått och inlevererat så till den milda grad att igår när jag blundade så såg jag inleveransrutan på datorn framför mig.

Vädret är milt, blött och extremt halkigt. Det var med fara för hälsa och liv att ta sig till jobbet i morse. Jag skulle ha simmat ikväll men tydligen är simhallen stängd på grund av reparation. Det verkar ha kommit plötsligt vilket får mig att undra om det blivit något akut? Egentligen är jag ganska glad för det eftersom jag misstänker att jag fått sonens förkylning. Känner mig extremt risig så det får bli en soffkväll i stället med min jultröjestickning. Igår kväll tog jag av för ärmar och nu är det bara att sticka runt runt tills det blir dags för resår. Den är superkul att sticka och kommer att bli så fin!

                                                        Vällingbytröjan. Fotot taget från Eddnas hemsida

Göran Greider är en mycket viktig person för mig! Om han skriver eller säger något så tror jag på det, åtminstone till nittionio procent. Det är han och Johan Ehrenberg som är mina husgudar skulle jag säga. En av anledningarna till att jag gillar Göran så mycket, bortsett från att han säger saker som jag verkligen håller med om, är att han ibland också kan tvivla. Allt är inte svart eller vitt och för mig tyder det på en klokhet och ödmjukhet, att reflektera, lyssna på andra och att ibland till och med ändra sig.

Nu har jag läst en liten behändig pocket av honom som heter "Stugland". I den reflekterar han över Sveriges relation till det svenska med utgångspunkt i våra röda stugor med vita knutar som symboliserar Sverige till så stor grad.

Han berättar också bakgrunden till stugorna, vars historia inte är så speciellt gammal egentligen. Han filosoferar över stugor i andra länder och vad man egentligen kan kalla en stuga? Vad betecknar begreppet egentligen?

Boken innehåller förstås också kommentarer om det politiska landskapet, svenskarna och historien. En bok jag rekommenderar varmt!

Serien Dream Harbor av Laurie Gilmore

 Dream Harbor 

*    Kafé Pumpkin Spice

*    Bokhandeln Cinnamon Bum

*    Julgransodlingen Christmas Tree

*    Pannkakshuset Strawberry Patch

 Alltså, jag skulle aldrig ha jinxat och skrutit om det fantastiska vintervädret här... Igår satte det igång att regna och jag halkade hem i en kombination av vatten och is. I natt har det förstås frusit på så att jag i morse fick trippa till jobbet. INTE kul! Tack och lov är det fortfarande vitt och jag hoppas att allt har återgått till ordningen tills på söndag när jag kommer tillbaka från Uppsala.

När jag ändå var i farten så klämde jag ytterligare en bok i serien om Dream Harbor, "Bokhandeln  Cinnamon Bun". Här hade vi en huvudkaraktär i min smak. Hazel ska snart fylla 30 och får en liten ålderskris. Hon inser att hon jobbat i hela sitt liv på den lokala bokhandeln, vilket hon förvisso trivs väldigt bra med, helst inte utsätter sig för obehag och okontrollerade händelser och att hennes kärleksrelationer varit rätt trista. En ledig dag ägnar hon helst åt till att läsa en bra bok.

När det oförklarligt dyker upp böcker med hundöron och uppmanande meddelanden i feelgoodböckerna i bokhandeln så känner hon att det är hennes chans att ha lite roligt innan hon fyller år. Till hjälp tar hon den rödhårige (en väldigt viktig detalj tydligen som nämns orimligt ofta i boken) otroligt snygge fiskaren Noah. Noah är väldigt förtjust i Hazel och kommer in och köper minst en bok i veckan bara för att få träffa henne. Tillsammans får de en överraskande härlig sommar. Men till hösten är det över! Eller?

 Just nu är jag på väg rakt in i julträsket med buller och bång! Det var som att något hände i söndags; adventsljusstaken åkte upp i sovrumsfönstret, jag stickar på en jultröja och jag har just läst en julfeelgood. Utanför fönstret är det fortfarande mörkt men snön och folks adventsbelysningar lyser upp omvärlden.

Jag vill kanske egentligen bara ligga under en filt och läsa mysiga böcker men man får ju ändå trava till jobbet vare sig man har lust eller inte.

"Julgransodlingen Christmas Tree" av Laurie Gilmore tar oss återigen till den lilla amerikanska orten Dream Harbor.

Kiras tvillingsyster Chloe träffade en man och flyttade till Danmark. I ett anfall av akut behov av att komma ifrån sin övriga familj så långt bort som möjligt och visa att hon klarar sig själv har Kira köpt en förfallen gård med julgransodling i Dream Harbor. Efter tre månader ångrar hon sig gruvligt. Av någon oklar anledning stöter hon bort ortens medlemmar ända tills hon inser att hon aldrig kommer att sälja några julgranar om hon inte bjuder in folk. 

En av de hon inte bjuder in men som dyker upp ändå är Bennet, och hans tre hundar, som är ute och promenerar. Bennet har väldigt svårt att inte hjälpa damer i nöd och är det något Kira är så är det i nöd. Sedan tycker Bennet förstås att hon är gudomligt snygg och hon tycker samma om honom, fast båda döljer sina känslor.

Ja, ni fattar plotten...

Serien om Dream Harbor är mycket mycket mysig och perfekt när man bara vill släppa verkligheten och gå in i en annan värld.

 Tänk att det alltid är så mysigt med advent! Jag gillar det nästan bättre än julen. Eller... Jag gillar förstås att vara ledig och jag har förstås inget emot julhelgen med familjeumgänge, god mat, julklappar och allt det där men när advent kommer och det blir ljus och mys som man längtat efter, ja det är nästan bättre och nymodigare. 

En fantastisk sak med att ha flyttat norrut är ju också att det varit riktig vinter här i två, tre veckor redan. Och inga dramatiska temperaturskillnader från dag till dag som ger slask och blöta fötter, än så länge i alla fall.

På onsdag är dags att sätta sig på tåget till Uppsala igen så då kanske jag får det där tramsvädret några dagar men det får jag stå ut med. Jag får ju träffa min familj!

I helgen har jag varit ute på sjön och sparkat. Min syster och systerdotter har åkt skridskor och jag var fruktansvärt sugen. Men mina skridskor är för tillfället i Upsala och dessutom vill jag inte riskera mitt artrosknä som fortfarande blir väldigt ont vid minsta felrörelse. 

"Pusselmakarnas sällskap" av Samuel Burr är en sådan där mysig bok som inte liknar något annat och som gör en varm i hjärtat. Kanske måste jag snart göra en lista med alla de där otippade mysböckerna som inte liknar något annat. Det börjar ändå bli några stycken vid det här laget.

Clayton Stumper är 25 år (tror jag) och har just mist sin fostermor Pippa. Clayton hittades på trappen till huset där Pusselmakarnas sällskap huserar när han var en liten bäbis. Pusselmakarna består av ett gäng otroligt intelligenta och kluriga gåt- och korsordsmakare.

Efter Pippas död bestämmer sig Clayton för att han måste ta reda på vilka hans biologiska föräldrar är. Pippa har gjort en rad gåtor och ledtrådar som en hjälp på traven. För Clayton blir det uppenbart att Pippas budskap är att han inte bara ska lösa gåtan om sitt ursprung utan också att han ska våga sig ut i världen.

Som läsare får vi också ta del av gåtorna och trots att jag från början tänkte strunta i att försöka lösa dem så kom jag ganska snabbt på mig själv att sitta och klura.

En mycket bra bok!

Lite poesi på en måndag

De sprang in i varandra

på en mataffär

tjugotre år 

efter att de 

gjort slut

Hej jo allt är fint, själv?

sa hon

Hej jo allt är fint, själv?

sa han

Precis innan de sa hej då

viskade hon

att hennes sista tanke

varje kväll

fortfarande

var på honom.

_______________________________________________________

Misstaget med att se livet som ett projekt

är att det inte finns någon lönsamhet 

i att ta en omväg från festen

för att få gå bredvid dig.

_______________________________________________________

Han tyckte Franka var töntig som stannade vid lyktstolpar

för att skrapa bort nazisternas klistermärken

med sitt bibliotekskort.

Han sa: det förändrar ingenting.

Franka svarade: motstånd ska föras på alla fronter,

hellre töntig och naiv

än passiv.

Ur

Den hemliga diktetiven

av

Linnea Swedenmark

Efter en lugn helg så har nu en ny vecka kört igång. Jag var tyvärr krasslig i stort sett hela helgen och är väl inte helt på banan idag heller men tjavar på.

Efter någon slags galen startitis (som stickvärlden brukar kalla det) så har jag nu lagt upp tre tröjstickningar. Igår kväll satt jag i soffan med alla tre runt mig och hade lite svårt att veta vilken jag skulle sticka på. Så egentligen skulle jag ha velat vara hemma idag för att kunna grotta ner mig totalt. Tur att man ändå har en liten gnutta karaktär som får en att göra det man ska och inte det man vill alla gånger.

På torsdag kommer en syster och systerdotter. Det ska bli SÅ mysigt. Både pappa, faster och jag är lite uppihejsan över det. 

Efter att ha gett er månadens dikt förra veckan så känner jag att jag skulle vilja nämna boken jag tagit den från och författaren.

 

Boken heter "Den hemliga diktetiven" och poeten heter Linnea Swedenmark. På hennes cv står, enligt baksidestexten, att hon varit talskrivare åt två statsministrar varit ledarskribent och är jurist. Tidigare har hon gett ut diktsamlingen "En natt kidnappar jag alla mina hemtjänstkunder i en stulen buss". Under åtta år skrev hon poesi som hon satte upp i smyg på olika ställen i samhället; anslagstavlor, träd och andra ställen. 

Diktektiv-boken kom ut 2024 och jag fastnade fullständigt!

Lättlästa, tänkvärda dikter om allt möjligt. Poesi när den är som bäst

 "Mina dagar i Morisakis bokhandel" är en japansk feelgood skulle man kunna säga, skriven av Ygisawa Satoshi.

Japanska romaner har något speciellt. Dels så gillar jag att det ofta är ganska små böcker till formatet. Varför är det så förresten? Förlaget som gett ut den är Norna, kanske är det de som oftast gett ut den japanska böcker jag läst och det är därför det är ett litet format?

Nåja, boken handlar om Takako, en osäker och försynt ung flicka som blir övergiven av sin pojkvän och säger upp sig från jobbet eftersom expojkvännen också jobbar där. 

Hennes morbror äger en bokhandel och bjuder henne att bo i en liten lägenhet ovanpå bokhandeln mot att hon hjälper till ibland.

Efter stor tvekan godtar hon erbjudandet och sakta men säkert vänder hennes liv.

Det är verkligen ingen ordinär feelgood utan egensinnig på ett bra sätt. Jag tyckte om den!

Månadens dikt november 2025

 Plötsligt från ingenstans slog det mig att ni inte fått någon novemberdikt.

Så här kommer den... Bättre sent än aldrig.

Den sorgsnaste dikt jag läst på mycket länge.

Kunder frågade ofta om märkliga körningar Sven haft

under sina tio år som taxichaufför.

Han drog några vilda historier

om parbråk och nycklar på vift.

Men han berättade aldrig om mannen

som satte sig i bilen och sa:

Kör runt mig hur du vill

för min hustru lämnade mig nyss

och det enda jag vill är att prata med någon.

Varken vänner, familj eller hustru

men tvåtusen kronor på fickan.

Ur

"Den hemliga diktetiven"

av

Linnea Swedenmark

2024

 Det är måndag kväll och jag sitter hemma hos pappa och väntar på att det ska bli dags att åka på konsert i vår lilla bystuga. Det är artisterna Thor och Olle som kommer. Om man söker på deras namn på nätet så dyker de upp.

Jag hämtade en morbror som kom med bussen innan vi åkte hit. Han kommer på några dagars besök från Stockholm. Om en väldigt liten stund ska vi åka. Jag skippar att åka hem till min lägenhet i kväll. Det kommer att bli sent, vara kallt och mörkt och jag kan lika gärna fara i morgon bitti.

Förra veckan var intensiv och väldigt rolig. Men det får jag berätta om en annan dag...

Mina böcker den här veckan är del fyra och fem i serien om begravningsbyrån Tranan av Ewa Klingberg. Den fjärde delen heter "I denna ljuva villervalla" och den femte  heter "Hemligare kan ingen vara"

   

Det finns inte så mycket att säga om dem. Småputtrigt med lagom dramatiska incidenter. Jag trodde att jag var färdig med serien men nu har jag upptäckt att det finns åtminstone en sjätte del. Så jag får väl ge mig i kast med den också för att läsningen ska bli komplett, har tröttnat lite får jag väl erkänna.

 Igår var det farsdag och jag var otroligt nyfiken på om 16-åringen skulle komma ihåg det. Jag påminde honom inte för jag tänkte att en del av grejen med farsdag och morsdag är att välja själv om man vill uppmärksamma det. Men jodå, han hade gett bort en spännande bok till sin far, helt i faderns smak. Och jag kan inte låta bli att förundras ändå...Tonåringen som själv pustar lite när han får böcker, när han ska ge bort presenter så är det gärna böcker han väljer. Och inte bara vad som helst utan det finns alltid en tanke bakom. Han har valt något som han verkligen känner passar den personen. Det gör mig glad. Lite har vi lyckats påverka honom genom åren trots allt.

Jag har klämt en feelgood med jultema. Jo, nu närmar sig julboksfrosseriet med stormsteg. Så fort vi är inne i november så känner jag att det är okej att hänge sig åt julböcker av olika slag.

Nu var den här kanske inte den bästa jag läst men så kan det vara. Boken heter  "Sockerdrottningens jul" och är skriven av Veronica Almer.

Jag föll för omslaget får jag erkänna. En kväll, på väg att avsluta dagen så högg jag den på nyhetshyllan på biblioteket och just då kändes det som exakt vad jag behövde. Handlingen är förlagd till den lilla skånska orten Kävlinge. Året är 1905 och Harriet Borg har blivit hemkallad av sin syster till hemgården och sockerbruket. Lillasyster Desirée ska gifta sig och vill absolut ha sitt bröllop i disponentvillan där de vuxit upp. Efter den despotiska faderns död några år tidigare rymde Harriet till Lund eftersom hon inte ville ta över sockerbruket. 

Boken innehåller kärlek förstås, missförstånd, lögner, spänning och några stavfel (som den språkpolis jag är retar jag mig alltid på sådant i böcker)

 I måndagskväll åkte jag till min hemby för att vara med på byföreningens styrelsemöte. Jag hade två rejäla utmaningar som jag gruvade mig för i förväg. Dels var det kolsvart redan när jag satte mig i bilen och sedan var det en dimma som låg som ett tätt lock hela vägen. Under ett antal år har det där med mörkerkörning varit ett stort ångestframkallande ämne i mitt liv efter en mardrömsresa till Romme samt kvällsresor från jobbet i Örsundsbro.

Det jag nu insett efter måndagens utflykt är att jag har en ny bil med mycket bra helljus samt att det är mycket mycket lättare att köra i mörker när man inte möter andra bilar med helljus hela tiden så att man är konstant bländad.  Eftersom jag ska köra 12 mil enkel väg nästa vecka så känns det skönt att ha tränat lite, även om jag egentligen inte tror att jag kommer att behöver köra efter mörkrets inbrott.

"Nya gäster på Hedgehog Hollow" av Jessica Redland är den andra delen i feelgoodserien om Sam som ärver en gård och startar ett räddningscenter för igelkottar. När jag började med serien så blev det lite fel och jag läste bok tre allra först.  Nu försöker jag rädda upp det hela med att gå tillbaka och läsa i rätt ordning. Böckerna är bra men lite fel blir det i mitt huvud när jag vet vad som kommer att hända. Jag är väldigt förtjust i djur som jag nämnt många gånger förr. Och igelkottar är fantastiska varelser som är mysiga att läsa om. Böckerna innehåller annars väldigt mycket drama. Människorna runt Sam är minst sagt röriga. Kanske lite väl mycket i onödan kan man tycka. Men det är ju ändå feelgood så jag känner mig lugn av vetskapen att allt kommer att ordna sig för Sam och pojkvännen Josh i slutänden.

 Eftersom jag har haft finbesök av familjen så har jag jobbat hemifrån ett par dagar. Lite hånad har jag blivit av avundsjuka familjemedlemmar som tycker att jag verkar ha det så slappt på jobbet. Men kan jag rå för att en passande uppgift när man är hemma och jobbar är inläsning av barnböcker? Jag bara undrar...Idag eller imorgon planerar jag att skicka ut en lista till skolorna med tips på kalenderböcker, så lite sådant har jag läst. Den listan kommer att dyka upp även här vad det lider.

Vi upptäckte i lördags att vi fått en gårdsuggla! Helt plötsligt satt en hökuggla i toppen av en buske och stirrade på oss. När den såg mig svepte den tre gånger ganska lågt över mitt huvud som om den ville fråga vem i hela fridens dagar jag var som inkräktade på hans revir? 

Sedan dök den upp igår, söndag, också och då struntade den i oss. Kanske förstod den att vi också bor där? Den var jättefin och jag hoppas att vi får se den flera gånger.

Idag är det en alldeles vanlig måndag och jag längtar efter familjen. Nu ses vi inte förrän i december och trots att jag vet att tiden går extremt fort så känner jag mig lite låg.

 Så är jag tillbaka i ett regnigt Strömsund. I Uppsala var det också ganska grått och fuktigt men lite varmare och lite mer löv i träden.

Min syster och jag skulle till Sy och hantverksfestivalen i lördags men det var hopplöst att ta sig dit eftersom SJ gjorde en megastor spårgrej hela helgen så man skulle få åka buss till Knivsta och tåg därifrån. Vi bestämde efter lite förhandlande att vi klarar oss med garn tills nästa mässa i februari och skippade det hela. Och jag har hört från andra att det var lite lätt kaos med bussar som var överfulla och inte gick som de skulle, panik och hetsiga känslor. Så vi tog nog rätt beslut. Och som sagt var, garn saknas egentligen inte.

I stället blev vi bjudna på middag hos nämnda syster med familj vilket var mycket trevligt. Jag saknar familjeumgänget sedan jag flyttade hit även om jag får umgänge med andra familjemedlemmar som jag saknat förut. Så riktigt bra är det aldrig.

H var på halloweenfest och övernattade på lördagen. Hans kusin var också där, kul att deras olika gäng börjar blandas nu när de går på gymnasiet. Kusinen övernattade också, bara en sådan sak.

Jag har haft mycket lästid på tåg och bussar. Just nu läser jag också en massa för att vara förberedd inför bokprat och boktipsande till lärare.

I helgen läste jag "Älgkungen" av Maria Hellbom, en fantasy för mellanstadiet, kanske upp på högstadiet.

Den utspelar sig i en Jämtländsk by och det är väldigt roligt för folk i byn pratar jamska och det är man ju inte van vid i böcker. Klara och hennes föräldrar åker hem från Stockholm till den lilla byn. Klara längtar efter att få träffa Älgkungen igen, en mytisk älg som hon lärde känna sommaren innan. Han fick henne att förstå skogen och världen och tröstade henne när hon var ledsen. Men den här sommaren blir inte som någon tänkt sig. Skogen brinner, jag gissar att Maria Hellbom inspirerats av 2018 då det var så varmt och många skogar brann ner. 

På semester är också Aron, en Stockholmskille som hatar att bada, vara i skogen och göra saker ute. Han vill bara sitta och spela på sin dator. Klara tycker att han verkar vara den tråkigaste människan i världen men de får mer med varandra att göra än vad någon av dem förväntat sig.

Och Klaras faster dyker också upp oväntat. Hon är en mästerkock som rest runt och jobbat i hela världen. Ja, det händer mycket och jag tyckte mycket om boken! Den blir perfekt att tipsa om på skolorna häromkring. Och om man inte känner igen miljön så tycker jag ändå att man ska läsa för det är en riktigt bra bok på så många sätt!

Nästa bok är en av mina favoritfeelgoodserier. Serien om Dream Harbor innehåller mysiga, sympatiska människor, ganska orealistiskt, vilket jag köper rätt av bara för mysfaktorn och för att jag tycker om människorna. 

Biblioteket här har inte alla så den jag inte fått tag i måste jag kanske köpa, så sugen är jag...

I denna, "Pannkakshuset Strawberry Patch" av Laurie Gilmore, träffar vi Archer, världsberömd kock, som plötsligt fått veta att han har en femårig dotter. Mamman har dött och nu får Archer ansvaret för dottern Olive. Han offrar stjärnkocksjobbet, flyttar till det lilla samhället och börjar jobba på en bistro. Han behöver någon som kan ta hand om Olive på eftermiddagarna och de tidiga morgnarna och anställer Iris, lite mot bättre vetande eftersom hon verkar ganska bohemisk och rörig. Och dessutom är hon fullständigt oemotståndlig och det är ju inte bra för han kan absolut inte flirta med barnflickan! På grund av de tidiga morgnarna måste hon bo inneboende hos Archer vilket gör det ännu svårare att hålla fingrarna i styr.

Dagens sista bok är också en favoritserie, nämligen "Midnatt i den lilla bokhandeln" av Jenny Colgan. Jag tyckte mycket om första delen i serien; "Jul i den lilla bokhandeln" och den här var också mycket bra.

Carmen jobbar fortfarande i bokhandeln med ägaren mr McCredie, en väldigt världsfrånvänd man som älskar böcker men kanske inte har förmågan att sälja dem. I den förra boken träffade Carmen Oke, sitt livs kärlek. Men tyvärr gjorde missförstånd att han åkte till ett äventyr i regnskogen efter att Carmen gjort slut.

Ekonomin i bokhandeln är förfärlig och Carmen kämpar förtvivlat för att rädda den, mr McCredie är inte till någon större hjälp.

 Nu är vinterdäcken på så nu kan vintern få komma.

Och idag ska jag ut och åka på en längre tur med kommunens bil och jag har fått löfte om att även den är redo för halka. Jag hoppas att jag är rätt underrättad.

Imorgon är det dags att åka till Uppsala igen. Det ska bli så mysigt! Och nästa vecka är det lov. Då får jag hit familjen. Så nu får vi umgås riktigt ordentligt. Jag har gjort en lista på saker de ska få hjälpa mig med, sätta upp vardagsrumsgardinen till exempel. Det finns ingen anledning till jag ska vingla upp på en trappstol med fara för livet när jag numera har en son som kan ställa sig på tå och genomföra samma sak.

En annan sak de ska få ge sig på är att försöka hitta en strumpsticka som jag vid ett olyckligt tillfälle råkade köra ner mellan soffdelen och schäslongen i min vardagsrumssoffa. Har försökt att få fram den med alla medel vilket endast resulterade i en tåskada (vass golvlampefot precis på nagelfästet på stortån) som fortfarande plågar mig vissa nätter.

Inbillar mig att två påhittiga karlar ska lyckas bättre än jag...

De senaste kvällarna har jag varit på Island och hälsat på Hildur! Den tredje delen av "Hildur-serien", "Rakel" av Satu Rämö gjorde mig inte besviken. Jag är ju oerhört svag för den karga isländska miljön och de två poliserna Hildur och Jakob. Hildur som surfar, springer och brottas med sina barndomsupplevelser och Jakob, som i den här boken fått hem sin son och som stickar islandströjor på löpande band. 

I den här boken handlar det om usla arbetsvillkor både från förr och i nutid , människohandel och såklart så har Hildur fortfarande inte löst alla sin familjs knutar från det förflutna!

 Hösten smyger sig framåt och i helgen var det rimfrost på bilrutan när jag tittade ut. Vi hade också storm med slagregn och saker i trädgården som fick hämtas på nya ställen. Jag älskar hösten med de röda och orange färgerna, kallblåst som kyler ner hjärnan och regn mot rutan.

Till veckan ska jag byta till vinterdäck för det känns som att det bara är en tidsfråga innan halkan kommer. På onsdag far jag till Uppsala några dagar och veckan därefter kommer min familj hit på höstlov! Jag längtar väldigt mycket efter det.

För ett tag sedan hittade jag en gratis Kulturstödsbok på biblioteket som fick följa med hem. "Kafkalungan" av Cecilia Hansson är en sådan där bok som svept förbi i olika boktipsarflöden och därför kände jag mig lockad av den. Författaren är lätt fixerad vid Kafka och berättelsen startar när hon åker till olika ställen i Centraleuropa för att jaga efter Kafkas själ, skulle man kunna säga. Historien handlar om Kafka men också om hennes eget liv och de beröringspunkter hon känner att hon har med författaren och hans omgivning. Jag tyckte boken var intressant men jag fastnade kanske inte så mycket som jag förväntat mig. Det mest intressanta var att få en bild av Frans Kafka som jag absolut inte hade innan. Och som vanligt vill jag nu ta reda på mer! 

Tankar om Nobelpriset och böcker om läsning

 T tyckte igår att jag var onödigt hård i min spontana dissning av årets Nobelpristagare. Så kan det vara eftersom jag aldrig hört namnet och aldrig läst honom.

Och där kan något av sanningen om mig och Nobelpriset skvalpa omkring djupt under ytan. Ytterst sällan är pristagarna några jag har hört om och jag läser ändå orimligt mycket av allt möjligt. Naturligtvis kan man hävda att det är jag som konsumerar alldeles för mycket lättviktig litteratur, för det stämmer förstås. Men jag jobbar på bibliotek och läser även smalare författarskap så nog borde det vara oftare som jag åtminstone hört talas om pristagaren? Jag vill gärna vidga mitt läsande och gör ansträngningar emellanåt men oftast räcker det inte med Nobelpriset. Jag måste också bli åtminstone pyttelite nyfiken.

Förra året var ett undantag som gjorde mig mycket nöjd när Han Kang fick priset! Jag hade till och med "Vegetarianen" hemma och läste den ganska snart efter utmärkelsen. Den var verkligen speciell och jag har svårt att bestämma mig för vad jag egentligen tyckte. Men den fick mig att tänka och bli överraskad och det är ett bra betyg i sig.

2013 var Alice Munro vinnare och efter det har jag läst flera av hennes böcker med stor behållning. 

Någon gång kanske jag tar tag i alla de där Nobelpristagarmännen som skrivit djupsinniga och komplicerade romaner. Ibland överraskar jag mig själv. Men just idag är jag inte det minsta sugen.

 

För några veckor sedan läste jag en artikel någonstans av forskaren Martin Hellström. Jag såg att han gett ut böcker som intresserade mig och när jag tog en sväng till Uppsala så lånade jag två på biblioteket.

"Mariagripelikt" heter den första och handlar om ett forskningsprojekt där han under flera år träffar ett gäng barn som i början är nio, tio år för att läsa och prata om Maria Gripes författarskap.

De tar sig an hennes första böcker varav det var flera som jag aldrig hört talas om från 50- och 60-talet  men också klassiker som "Hugo och Josefin", "Pappa Pellerins dotter", "Julia och nattpappan" samt "Tordhyveln flyger i skymningen". 

Jag har under åren konstaterat att vissa av Gripes böcker är klassiker som aldrig blir omoderna, som "Agnes Cecilia" och vissa är helt oläsbara idag(jag glömmer aldrig traumat när jag skulle läsa "Hugo och Josefin" för H. Det var smärtsamt för oss båda och vi kom inte i mål).

I alla fall så var det intressant att följa samtalen med barnen och analyserna av böckerna.

Kanske inget jag kan använda rakt av i mitt eget jobb men mycket att fundera på och lärorikt. Hur ofta låter vi barn och ungdomars tankar styra litteratursamtalet helt?! 

Hans andra bok "Bäst är det mänskliga" har egentligen samma utgångspunkt. Var hamnar vi om vi låter barn och ungdomar styra samtalen om litteratur och böcker? Här har Martin Hellström pratat om böcker och läsning med personer i sin närhet och även här fick jag mycket att grubbla på, saker som kommer att påverka mina egna litteratursamtal i framtiden. Martin Hellströms forskning är vindlande eftersom han inte styr vad samtalen ska handla om och vart de ska ta vägen. Det är spännande och jag kommer att leta efter fler böcker av honom.

 Och så regnar det igen... Jag kan inte minnas sist det var en så här regnig höst. Eller är det mer regn på min nya hemort helt enkelt?

Nu gillar jag i och för sig regn  så att så hemskt lider jag inte men ändå?

Det har varit en hektisk vecka med simning i tisdags, telefonkris, författarbesök  och kompisbesök igår och idag har vi haft den andra sjuan på besök som har fått lyssna till prat om demokrati och boktips med förbjudna böcker. Varje gång jag träffar en ny klass så inser  jag hur otroligt bortskämd jag varit i så många år då jag har känt alla eleverna, kunnat plocka fram den rätta boken till var och en, haft deras förtroende eftersom de varit övertygade om att jag VET vad de behöver. Nu är jag ute på hal is varje gång, måste fråga och få dem att tro på mig.

Så vad tycker vi om årets Nobelpristagare? Ska jag vara helt ärlig så kände jag mig helt ointresserad när jag hörde namnet. Det sa mig ingenting och jag blev inte sugen på att läsa.  László Krasznahorkai  född 1954 från Ungern .

Kanske att jag är lite kinkig men

jaha, en vit, äldre man... igen...

Månadens dikt oktober 2025

 The Self-Unseeing

Here is the ancient floor,

Footworn and hollowed and thin,

Here was the former door

Where the dead feet walked in.

She sat here in her chair,

Smiling into the fire;

He who played stood there,

Bowing it higher and higher.

Childlike, I danced in a dream;

Blessings emblazoned that day;

Everything glowed with a gleam;

Yet we were looking away!

Ur

Poems of Thomas Hardy

Igår träffade jag rektorn och lärarna på ytterligare en skola. För att vara exakt så var det den skola jag jobbade på för 25 år sedan. Det blev väldigt trevligt! Flera av lärarna, och rektorn, var gamla bekanta, vissa till och med gamla kollegor och de blev så glada när de träffade mig.

De var sugna på samarbeten och olika projekt vilket direkt peppade mig så att huvudet nu är fullt med idéer.

Ikväll blir det simning igen. Jag har hållt igång med det i flera veckor nu, en eller två gånger i veckan, och jag känner hur bra det är för min arma, slitna kropp.

Imorgon ska jag hälsa på en kompis som jag inte träffat på ett par år. Det är så lätt att lägga sig på soffan, plocka fram stickningen eller en bok och inte röra sig på resten av kvällen. Men jag vet ju att när jag kliver ur den där soffan och tar mig ut och gör något så blir jag så uppiggad!

Den tredje delen i serien "Begravningsbyrån Tranan" av Ewa Klingberg heter "Nu stormar det i dalens famn". Jag har inte så mycket att säga om den. Sandra harvar på. Hon är fortfarande övertygad om att hon ska sälja firman och flytta hem till Västerås men samtidigt har hon väldigt svårt att slita sig. Det finns så mycket hon behöver få ordning på innan hon lämnar. Och så är det ju Christoffer. Hur ska hon kunna lämna honom?

 

Dagens första bok heter "Som en öppen bok" av Sara Molin

Ibland har jag lite svårt för svensk feelgood. Det blir så vardagligt på ett sätt och samtidigt overkligt och jag fastnar inte. Översatt feelgood är inte alltid bra heller men det blir på ett annat sätt. Min egen teori är att det beror på den svenska kontexten är så välkänd medan den utländska har ett annat avstånd som gör den lite mer exotisk och spännande.

Clara är en lärare som älskar böcker och att förmedla litteratur till barn och ungdomar.

Tyvärr arbetar hon på en mindre lyckad arbetsplats och hon trivs inte alls med kollegorna.

Privat är hon singel sedan två år tillbaka, har en syster som lever på ett helt annat sätt än Clara och föräldrar som kan göra vem som helst galen.

Livet är en aning grått och trist helt enkelt. Men när Claras ungdomskärlek Jonathan dyker upp och visar intresse så är det som att livet får färg igen! Nu kan allt bara bli bättre! Eller...?

I den andra delen av feelgoodserien "Begravningsbyrån Tranan" , "Blott en begravning" av Ewa Klingberg, så kämpar Sandra på med att få ordning på sin mosters begravningsfirma. Julen har passerat och Sandra har bestämt sig för att stanna ett tag till eftersom hon inser att hon aldrig kommer att få firman såld så länge allt är så rörigt. Hon ertappar sin moster med hemligheter och hon har en känsla av att det är flera av arbetskamraterna som döljer saker.

Man kan lugnt säga att saker inte går som Sandra vill men samtidigt så kan hon inte låta bli att trivas ganska bra också.

En massa ljudböcker

 Så har mer än halva veckan gått. Igen.

Jag känner mig som en vissen tulpan med ont i huvudet, trötta ögon och med lite feberkänsla. Familjen i Uppsala har samma symtom men ingen av oss är tillräckligt krassliga för att få ligga hemma under en filt. På kvällarna utbyter vi symtomen som visat sig under dagen och så kan vi  tycka lite synd om varandra. Det piggar alltid upp.

Jag jobbar på och kan konstatera att uppdragets spretiga konturer alltmer visar sig. Just nu när jag känner mig ur form så känns det aningens övermäktigt att få med alla på båten. Det är lite som en skock renar som far åt alla håll. Hur ska jag få alla (eller ens några) att följa mina instruktioner och önskemål? 

Nåja, bara jag blir i fas med livet igen så ska jag väl kunna samla ihop mig och bli den vallhund som situationen kräver!

Jag har ett helt gäng ljudböcker som jag inte redogjort för. Det känns som att det är för många för att jag ska orka skriva om dem så jag hoppar över det...

 

"Kungliga kärlekssagor 3: Gustav Vl Adolf  & Margareta" av Ebba Kleberg von Sydow

 

"Kungliga kärlekssagor 4: Margete & Henrik" av Ebba Kleberg von Sydow

 

"Kungliga kärlekssagor 5: Charles och Camilla" av Ebba von Kleberg von Sydow

"Breven som länkar oss samman" av Anne-Lie Högberg

"Stjärnfall över Åstol" av Anne-Lie Högberg

"Vågor av längtan" av Anne-Lie Högberg

"Bonusprinsen-En kunglig skandal" 

"Leonahs bok" av Helena Aldén

"Jack the ripper"

Ingen av böckerna var fantastiska men inte heller jättedåliga. 

 Besöket i Uppsala var exakt vad jag behövde! Att få hänga med familjen, sova i den vanliga gamla sängen med de fluffigaste kuddarna var så härligt (har inte lyckats få tag i de perfekta kuddarna i min nya säng), äta goda middagar tillsammans...

Jobba hemifrån var en utmaning vilket jag visste innan. Man måste vara stark i moral och ande för det. Och inte blev det bättre av att 16-åringen var ledig i fredags från skolan. Men jag hade gjort en lista på saker att göra för att hålla mig på rätt väg och det funkade ändå ganska bra.

Igår var jag ute med kommunbilen igen. Nu tycker jag att det flyter på ganska bra. Jag träffade lärare på två skolor och kunde återigen konstatera att det finns vissa utmaningar.

Rektorn på de här skolorna har varit superambitiös och köpt in många bra böcker som en person på skolorna förvaltar. Lite oklart är det om hon är lärare eller har någon annan befattning. Böckerna är inte inlagda i något system så det är helt omöjligt att veta vad som finns om man inte står där i rummet (skolbiblioteket). Eleverna får inte ta med sig någon bok hem på grund av risken att den försvinner.

Jag anstränger mig överlag väldigt mycket på det här jobbet för att inte klampa på några tår men ibland är det svårt att undvika. Jag var mycket noga med att inte säga något om saken men det kommer att komma en dag när jag lägger mig i på ett eller annat sätt. Det känns helt oundvikligt. Nåja, trevligt var det i alla fall.

På tåget till Uppsala läste jag ytterligare en superbra bok av Anne-Marie Körling. "Väck läshungern" handlar väl egentligen om små barn och till och med ofödda men det finns ändå mycket bra att suga i sig för en skolbibliotekarie.

Det är en bok som alla föräldrar, förskollärare och andra som har det minsta med barn att göra borde läsa. Körling skriver om språket, närheten mellan den som läser och den som lyssnar. Hon skriver om vikten av kontakt mellan barn och föräldrar, att den är livsviktig! Återigen påminns jag om vikten av högläsning, sagor, samtalet med barn och ungdomar.

 Jodå, det blev ett bilinköp i fredags!

Jag är otroligt nöjd och det var obeskrivligt skönt att få affären gjord. Nu hinner jag lära känna den innan vintern med snö och halka kommer. Familjen har också andats ut nu när det är avklarat och affären ett faktum. Förhoppningsvis behöver jag inte köpa en ny bil nu på tio år eller så.

På onsdag sätter jag mig på tåget och åker till Uppsala. Kommer att jobba på distans torsdag och fredag. Jag och min familj längtar väldigt mycket efter varandra efter sisådär fem veckor isär. 

I helgen har jag läst "Mellan samma väggar" Jojo Moyes senaste bok. 

Den var mycket bra som alla hennes böcker. Men har jag läst den redan förut? Det var som en känsla inom mig av igenkänning... Kanske är det bara det att hennes böcker ibland påminner om varandra. Denna kom i år så jag borde inte ha hunnit läsa den, eller?

Nåja, i alla fall...

Lila är författare som gjort succé för några år sedan med en bok om hur man håller ihop sitt äktenskap. Det är bara det att strax efter att boken kom ut så förkunnade hennes man att ha blivit kär i en annan och stack.

Nu vill förläggaren ha en uppföljare om det härliga livet som frånskild men med tanke på hur Lila hela tiden knappt lyckas hålla näsan över vattnet så känns det som en omöjlig uppgift. Hon har två ganska krävande döttrar, hennes mamma har dött och pappan, inte biologiska pappan, har i stort sett flyttat in . Det är egentligen ganska bra för han medför en viss ordning och stabilitet i deras liv men han är en pedant som lagar väldigt mycket ångad fisk och linsgrytor. 

Ekonomin är körd i botten och det gamla huset går ständigt sönder. 

Ja, ni fattar, Lilas liv är inte på topp.

Om man brukar läsa Jojo Moyes så kommer man att känna igen sig. Och kanske är det därför det känns som att jag läst den förut. Ska kolla lite i min blogg om jag skrivit om den tidigare.

Bra är det i alla fall!

Som av en händelse så har bilen jag spanat in kommit idag. Så i eftermiddag ska jag provköra och kolla in den. Har också lovat T att han ska få vara med på videosamtal så att han kan få ha synpunkter. Vi får se vart det landar helt enkelt.

Jobbet rullar på. Den 6 oktober sätter Banned Books Week igång och vi har nu haft glädjen att boka in alla sjuorna. Jag är mycket förväntansfull och har satt igång att läsa böcker på temat. Igår läste jag "George" av Alex Gino. 

Den handlar om George, 11 år, som har en stor hemlighet. Hon vet inom sig att hon är en flicka trots att alla andra ser henne som pojke. Klassen ska sätta upp en teaterföreställning utifrån den klassiska boken "Min vän Charlotte". George drömmer om att få spela spindeln Charlotte men vet att det kommer fröken aldrig att gå med på . Charlotte ska spelas av en flicka. Som tur är har George en bästis, Kelly, och hon står på Georges sida vad som händer och jag tror att det är tack vare henne som George finner den inre styrkan att kräva att få vara sig själv.

Min andra bok att redogöra för är något helt annat. Jag har, efter att den legat på att läsa-listan i åratal, läst första delen i feelgood-serien "Begravningsbyrån Tranan" av Ewa Klingberg. Denna första del heter "Där rosor faktiskt dör" och handlar om Sandra som äntligen ska göra sin efterlängtade semesterresa genom Sverige, den hon planerat för i ett antal år. På vägen ska hon hälsa på sin moster i Tranås. Men se där blir hon fast! Mostern och hennes man äger en begravningsfirma och precis när Sandra är där så dör mosterns man hastigt och lustigt. Och utan att Sandra riktigt fattat vad som hänt så blir hon fast i Tranås för att hjälpa sin moster. Det visar sig att begravningsbyråns finanser är i stor kris och Sandra tvingas reda upp det hela.

En helt okej bok om än inte det bästa jag läst.

 

 Just nu är jag så taggad på mitt jobb!

Den här veckan har jag gjort två längre bilresor med kommunens helhybrid. Vi kanske inte är bästisar än men efter att jag både lyckats byta radiokanal och få upp tanklocket, båda sakerna hände dag 2, så känner jag mig ganska välvilligt inställd ändå.

Rektorerna på båda skolorna var väldigt positiva och visade på alla sätt att är de är förväntansfulla och glada över att jag finns. De har också en mycket tydligare bild av vilken roll en skolbibliotekarie har än lärarna.

Annat som händer just nu är att jag har börjat spana efter en ny bil. Både min far och den käre T är mycket nervösa och jag har en stark känsla av att de inte litar på mig. 

T vill att jag ska kolla runt och jämföra på alla affärer i trakten men jag har surfat runt en del på nätet och känner att det spelar ingen roll. Jag kommer inte att bli mycket klokare av det. Vi har alltid olika köpbeteende och han blir alltid lite nervös när jag ska shoppa.

Sen på bollen så har jag äntligen läst Booktoksuccèn "En duktig flickas handbok i mord" av Holly Jackson.

Först så tyckte jag att den var svårläst. Pip ska göra ett specialarbete i skolan och har valt att undersöka ett mord som skedde på en tjej i hennes skola fem år tidigare. Tjejens pojkvän blev anklagad för mordet men tog livet av sig och sedan dess är händelsen som ett oläkt sår för alla i samhället.

Pip har fått hårda förhållningsorder av sin lärare att inte prata med de inblandade och att hålla sig på en lagom nivå. Tror vi på att hon kommer att hålla det? Nej så klart. Genast börjar Pip att gräva och det där med specialarbetet är kanske mest ett svepskäl till att hon vill veta vad som hänt. Sal, pojkvännen som tog självmord har en bror Ravi som också vill veta sanningen och snabbt blir han och Pip ett team. Ju mer de får reda på desto farligare blir det och rätt som det är börjar det komma hot till Pip.

Anledningen till att det gick trögt i början var att Pips loggbok ligger insprängt i texten och jag fastnade ständigt där. Men till syvende och sist var det en otroligt spännande bok och jag blev lite tårögd på slutet även om jag inte fulgrät (som jag gör när jag läser något riktigt sorgligt).

Månadens dikt september 2025

 Hon tror det är en stjärna

Damen med konvaljerna är sent ute.

Grindarna stängs vid solnedgången.

Ovisst vem hon tänker uppvakta:

något av de smakfulla snillena

eller bysnillet med jordsmak i munnen?

Här ligger de utströdda

de som strödde ord.

Allt ljus är lånat.

Planeterna kretsar i fjättrade banor

runt solen.

Jourhavande spegel just nu är Jupiter.

Snart dyker den upp till vänster om kyrktornet.

Hon tror det är en stjärna.

Fladdermusen och damen med konvaljerna

skriker båda till vid mötet under lindarna.

Att de är släkt

det vill hon inte tro.

Av

Werner Aspenström

Ur

"Enskilt och allmänt"  

1991