Nu är jag inne på sista veckan...

Motivationen är rekordlåg. Städar hyllor och gallrar böcker, städar skrivbord och skriver överlämningar. Allt med känslan av att tiden stannat och jag vadar i sirap. 

I vardagsrummet ligger en stor hög med sådant jag ska ta med mig. Tur att min svåger också åker med egen bil så vi kanske kan få med oss allt det nödvändigaste (läs: böcker och garn).

Mitt i alltihop har målarfirman annonserat att om vädret blir bra så sätter de igång med målningen imorgon onsdag eller på torsdag. Prognosen säger att det ska bli högtryck; sol och varmt, så chansen finns att det verkligen påbörjas. Vi vet inte hur lång tid arbetet kommer att ta så just nu finns risken att T stannar kvar nästa vecka och övervakar. Han har jour på jobbet hela veckan så han tycker att det är okej. Om vi kommer iväg till helgen så kommer han ändå att vara tvungen att finnas till hands på distans.

16-åringen hänger med kompisar i stort sett oavbrutet. Han har haft övernattningsgäster flera gånger de senaste två veckorna samt att han själv sovit borta ett par gånger också. Trots det verkar han vara okej med att åka på Jämtlandssemester. Kanske har han fått sin dos av Uppsalakompishäng för tillfället. och i Jämtland sammanstrålar vi med kusinerna så det blir nog bra.

Bortsett från allt med flytten och det så är sommarens stora fråga (för mig); kommer han att läsa någon bok?!

Den som lever får se...

Jag läser just nu deckaren "Ett slags rättvisa", en Dalglieshdeckare av P.D. James, en gallrad bok från biblioteket som jag lagt vantarna på. Det började extremt segt. Mordoffret dog inte förrän efter 11 kapitel. Innan dess var det beskrivningar av olika karaktärer på advokatbyrån där offret, advokaten Venetia Aldrige arbetade. Flertalet gånger kände jag att det fanns en risk att jag aldrig skulle komma in i boken överhuvudtaget. Men så dog hon äntligen, poliserna kom in i handlingen och allt blev lite mer intressant. Nu snurrar det mycket i mitt stackars lilla huvud överlag så det går inte så fort framåt trots att mordutredningen är i full gång men det är kanske inte deckarens fel. Har kommit ungefär halvvägs.

 En dag närmare semestern...Imorgon är det plötsligt fredag igen och så sent som igår så tänkte jag att den här veckan tar aldrig slut.

I morse spöregnade det när jag åkte till jobbet men nu är det uppehåll och inte jättevarmt. Ganska skönt jobbväder.

Hemma hos har vi besök av målarfirman som ska måla om vårt hus. Från ingenstans meddelade de att de skulle komma och tvätta husfasaden inför målandet. Det var tur att de ringde nu och inte om två veckor för då hade vi hunnit åka på semester.

På jobbet dyker det med jämna mellanrum upp Kulturstödsböcker som vi får ta. Ja inte alla då förstås, det mesta hamnar i biblioteket för utlåning. 

Förra veckan la jag beslag på en som jag faktiskt redan har läst. Boken heter "Imorgon är jag långt härifrån Ett avskedsbrev till USA" och författare är Martin Gelin, utrikeskorrespondent som bott och arbetat i USA i över 20 år.

Han och hans amerikanska fru blev föräldrar och beslöt att lämna USA och flytta till Paris eftersom de ville ge sitt barn en tryggare och bättre uppväxt. Jag kan verkligen rekommendera boken. Det består av texter som förmedlar både Gelins kärlek till USA och hans bild av en trasig kontinent som på många sätt är på väg rakt ner i avgrunden.

Man får ytterligare en pusselbit till det gigantiska, mycket komplicerade pussel som är USA. 

Juli...

 Så är vi inne i juli och det är inte ens två veckor kvar innan vi får semester.

16-åringen har äntligen sommarlov på riktigt. I fredags gjorde han sista dag och då var sommarlägret slut och han fick i stället jobba på en fritidsklubb. Efter en något nervös start på dagen (för oss alla) då han åkte en hållplats för långt och fick knata tillbaka längs motorvägen så tror jag nog ändå att det blev ganska bra. Fast han har beklagat sig under de här två jobbveckorna över att det har varit så lite att göra. Jag sympatiserar med honom samtidigt som jag av erfarenhet vet att det kan vara svårt att hitta sysslor till sommarjobbare och praoelever.

Nu är det tre dagars jobb kvar på samma fritidsklubb. Men det blir inte förrän i augusti, veckan innan skolan börjar.

För mig blev helgen otroligt hektisk.

På fredagen var vi på en mycket trevlig middag hos svärmor.

På lördagen körde jag, med T som kartläsare till Stockholm för att hämta en tv som jag fått av min kusin. Allt gick bra även om vi naturligtvis missade en vänstersväng precis när vi skulle lämna motorvägen och fick köra genom Östermalm bland annat. Kartläsaren var besviken och kände att han inte levt upp till förväntningarna. Jag skulle snarare säga att det var Google maps fel som laggade och inte hängde med just där. Så många gånger som jag bråkat med Google-tanten (som jag lite bitskt brukar kalla henne) så vet jag att det kan bli fel. Även om det inte är något jag gärna erkänner så är mitt personliga problem att jag har uselt lokalsinne och ofta har en känsla av att Google-tanten har fel, väljer en annan väg trots min egen oförmåga att hitta bara för att inse att hon nog hade rätt.

Nåja, vi kom fram och fick vår tv som är otroligt fin, kan inte fatta att kusinen vägrade ta betalt för den. Hem gick allt mycket, mycket bra och det tog endast ett par minuter så var vi på rätt motorväg och kunde susa hem.

Så i söndags var det dags för en båtutflykt. Jag råkade få veta att det är en utställning i sommar på Skoklosters slott med Bridgerton-tema.

Alla som läst min blogg ett tag vet att jag är löjligt svag för Bridgertonböckerna och Netflixserien. Utställningen heter "Queen Charlotte" och består av dräkter, smycken tiaror och berättelsen om Queen Charlotte och hennes kung George.

Queen Charlotte på Skokloster

Min syster, systerdotter och jag åkte på en dagskryssning med lunch ombord, två timmar på Skokloster och sedan hem igen. Vädret var ljuvligt, strålande sol och bris. Ja, det var en otroligt lyckad dag och hemma ångrade min familj att de inte följt med. Trots att jag försökte locka med dem och sa att de ju inte behövde gå på utställningen men att det kunde bli en härlig båttur så trodde de inte att det var en utflykt för dem. I efterhand så kände de att det nog hade varit ganska härligt ändå.

Och en annan sak som jag inte räknat med var att jag fick lära mig att historien om Charlotte och George bygger på den sanna historien om kung George och drottning Charlotte som levde i England på 1700-talet.

Kung Georg III

Och som av en händelse så hade jag en bok med mig i handväskan som passade perfekt, nämligen 

"Georgiana Bridgertons skandal", den senaste delen i serien "Familjen Rokesby" av Julia Quinn

Och något har hänt med Julia Quinns böcker. Utan att kunna bevisa något så skulle jag säga att det här har hänt efter just boken "Queen Charlotte" Jag tycker mig märka att det har smugit sig in något nytt. De vackra , unga flickorna som är huvudpersoner är plötsligt mera bestämda och mångfasetterade. De har aldrig varit några små våp som bara vill bli gifta men nu tycker jag att de har ännu mer personlighet och egen vilja. Och i den här boken fanns det inte ens ett gigantiskt missförstånd som får de förälskade paret att tvivla på sitt förhållande och varandra. 

Jag gillar trenden att även feelgood moderniserar sig själv och blir mer jämställd.

Naturligtvis gick vi runt och tittade på själva slottet också som jag aldrig tidigare besökt. Mycket fint och intressant att se den dagen...

Min andra bok är också en feelgood som heter "Fröken perfekt" och är skriven av Maria Parkhede.

Det var en bra bok tycker jag även om det där onödiga missförståndet då plötsligt huvudkaraktären beter sig som ett våp och tror att hon måste offra all framtida lycka för ett helt orealistiskt problem tyvärr fanns med. Då, när det var sisådär 30 sidor kvar så kroknade jag en aning och blev på dåligt humör. Men innan dess var jag mycket positiv.

Tydligen är det andra delen i en serie så jag får väl ge mig på del ett och tre i efterhand.

Emma är en lågstadielärare som ska hjälpa sin lillebror som blivit sjuk genom att klä ut sig till Lissebergskanin och eskortera runt musikern Sam en hel dag på stan. Linus (lillebrodern) jobbar på ett eventföretag och det är Sams kompisar som hyrt kaninen inför Sams svensexa. 

Det ena leder till det andra under sommaren som följer och konstigt nog dyker Sam upp där Emma är med jämna mellanrum.

Absolut en bok jag rekommenderar för hängmattan eller badbryggan

Månadens dikt juli 2025

 Denna månad är jag ute i så god tid med månadsdikten att det inte riktigt är en ny månad ens. Men jag såg den här och tycker att den är så fin.

Morgonen dansar

i sitt festtält av fågelsång

Gröna lyktor svänger

Smekningar flyger

mellan träden

Solen kokar mat

i Jordens gryta

-Ingrid Sjöstrand-

Ur Skogen i trädet

 Äntligen är värmen här! Eller ja, nu tänker jag på alla andra som har längtat. Själv har jag varit ganska nöjd i smyg eftersom jag jobbar och därför föredrar ett svalt väder, även regn mottages tacksamt. Men mitt barn till exempel som sommarjobbar utomhus på ett barnläger har inte varit sitt gladaste jag under regn- och kallblåstdagarna. Till på köpet räckte inte lunchen häromdagen så han och den andra sommarjobbaren fick inte riktigt äta sig mätta. Det var ingen solstråle som kom hem då kan jag säga...

På söndag har jag, min syster och systerdotter tänkt åka båt till Skokloster och gå på en Bridgertonutställning! 

 Bridgerton på Skokloster 

Jag har anmält oss idag men inte fått bekräftelse att vi fått platser på båten så jag känner mig lite nervös. Det vore så härligt att få åka. I värsta fall kan man ta bilen men båtresan känns som en mycket viktig del av utflykten.

Annars så räknar jag ned till semestern. Efter morgondagens jobb är det två veckor kvar. Helt otroligt! Sedan vinkar jag adjö till Enköping och drar på nya äventyr.

En av alla mina poddar jag lyssnar på är 

P3-klassikern

och där pratade man härom veckan om 1300-talsklassikern "Decamarone" av Giovanni Boccaccio. 

Faktum är att samtalen i podden ofta får mig sugen på att läsa böckerna. Programledaren Emelie Rosenqvist är mycket inspirerande och det spiller över på gästerna.

"Decamarone" utspelar sig i Florens under pesten. Ett gäng ungdomar flyr staden för att komma undan pesten, håller sig i tio dagar på landet där de dansar, umgås och berättar lättsamma historier för varandra. Historierna, eller novellerna, är det som boken består av. Boken jag har läst är ett urval, gjort av översättaren, från 80-talet någon gång. Lättläst översättning ganska underhållande men jag känner mig nöjd och tänker nog inte nosa upp flera noveller.

 Att sluta på jobbet kan vara en långdragen historia.

Förra veckan var det många barn och lärare jag såg för sista gången. Den här veckan har det varit ytterligare några lärare att säga hej då till och idag var det avtackning med jobbkollegorna. En av mina skolbibliotekskollegor ska också sluta och vi bjöd på kladdkaka, glass och vispgrädde. Jag fick en fantastisk matkorg med mycket uttänkt tema. Det var te som hette Bibliotek, Pippis sockerdricka, kort med Plupp och en massa annat med litteraturtema. Det ska bli spännande ikväll att komma hem och packa upp ordentligt.

Imorgon är det sommaraktivitet på mitt bibliotek och jag ska klä ut mig till Plupp. Det kommer att bli minnesvärt. Jag har provat kläderna ett par gånger och det roar mina kollegor något enormt. Min son har sett kort, ryst och konstaterat att han skulle springa långt åt ett annat håll om han mötte mig som Plupp. 

Men efter morgondagen är det mest att städa ut sig, skriva överlämning och ta en del diskpass och sedan lämnar jag Enköping och Örsundsbro för alltid!

Det ska bli mycket roligt och spännande att flytta och byta jobb men visst är det lite sorgligt med alla avsked...

Lagom till sommaren har jag påbörjat en rejäl nostalgitripp!

Jag har läst första delen av "Lilla huset på prärien- serien", "Det lilla huset i stora skogen" av Laura Ingalls Wilder. Det är nog minst trettio år sedan sist och jag både minns mycket och har glömt en hel del.  Egentligen händer det ju inte så mycket. Boken handlar om familjens tillvaro under ett år kan man säga. Jag minns från när jag var liten att det var en så fascinerande tillvaro med alla sysslor, maten de åt och hur omständigt det var att ta sig till olika ställen. Jag tycker fortfarande om Laura och berättelsen om hennes liv och min plan är att läsa hela serien under sommaren men riktigt så fängslad som jag var som barn är jag inte nu, kanske av naturliga skäl. 

Sedan har jag gett mig på "Jag kommer att hitta nyckeln" av pseudonymen Alex Ahndoril, det vill säga paret Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril som också döljer sig bakom Kepler.

Jag har läst några Kepler-deckare och tycker att de är bra men fruktansvärt obehagliga vilket medför att det kan gå några år mellan läsningarna. Den här är mer av en pusseldeckare men jag blev inte helt begeistrad.

Anledningen kan vara att karaktärerna kändes överdriva och svåra att relatera till. Fast å andra sidan så kan jag ju läsa andra böcker utan den minsta verklighetsförankring och vara totalt uppslukad. Så egentligen är det aningens oklart varför jag inte fastnade. 

Tja man kan inte älska allt man läser.

 Efter den här dagen är jag helt utmattad av så många känslor (och kanske lite för att jag hetsstädade i morse innan jag åkte till jobbet). Dels har det varit ett otroligt sorgligt dödsfall på skolan i helgen, dels har lärarna fått veta att jag ska sluta och jag har fått höra så fina saker att jag nästan blir lite tårögd när jag tänker på det. Och de elever som snappat upp att jag ska sluta har blivit lite lagom upprörda vilket också är väldigt rörande. Och förutom all separationsångest som jag just nu lider av så har datasystemet var extremt segt under dagen så allt har tagit tre gånger så lång tid som vanligt.

Förra helgen gick jag till biblioteket och botaniserade. Jag har ju min utmaning som innebär att jag ska försöka läsa författare på hela alfabetet under året. Målet med det är att vidga mina vyer, hitta författare jag inte skulle ha läst annars och den här gången lyckades jag verkligen!

Författare med efternamn på I är av någon anledning alltid en stor utmaning. Förra året lyckades jag inte ens. Men nu var jag mycket beslutsam och ramlade över en bok av Kajsa Ingemarsson; "Att landa som en trana"

Jag känner förstås till Kajsa Ingemarsson men aldrig läst något av henne och den här boken har gått helt under min radar. 

Den visade sig vara ett riktigt guldkorn! 

Berättaren är "Greven" som levt många liv och i boken berättar om sina erfarenheter, sin livsvisdom och misstag. Det är väldigt svårt att beskriva handlingen men man kanske kan säga att det är en filosofisk instruktionsbok inbäddad i skönlitterära kläder. 

För mig blev det den andra boken på en vecka som gjorde mig lite glad och hoppfull. Jag är som en törstig kamel i öknen när det kommer till optimistiska budskap.

Om du är det minsta intresserad av stora frågor som varför vi finns till, varför det är så mycket elände i världen och liknade funderingar så kan jag verkligen rekommendera den!

Och när vi ändå är inne på optimistiska och hoppfulla budskap så lyssnar jag ofta på Sveriges radios podd 

Vetenskapsradion

Naturligtvis kan du lyssna direkt på radion också men jag brukar köra flera avsnitt på en gång. Varje inslag är sisådär 6 minuter långt och kan handla om lite vad som helst inom forskning och vetenskap. Ganska ofta handlar det om framsteg, positiva nyheter och förklaringar till sådant som sker i världen.

Jag tror inte att jag är ensam om att behöva väcka hoppet med jämna mellanrum.

 Tänk, nu är det den sista skolveckan! På torsdag är det slut på grundskolan för vår del. Då börjar nästa äventyr. 

I torsdags firade vi en glad student som redan har siktet inställt på folkhögskola i höst. Hans kusin, som tog studenten förra året, kunde tyvärr inte vara med på utspringet eftersom hon jobbade. Sådant är livet. 

Förutom student och 20-årskalas i helgen så har vi också gått introduktionskursen för körkortet. Nu väntar vi bara på Transportstyrelsens intyg så kan vi börja träna. 16-åringen därhemma är sjukt taggad, hans far lite mindre entusiastisk men inställd på att göra ett tappert försök att ta körkort.

Igår tog jag mig i kragen och skördade all vår rabarber. Vi har en gigantisk tuva som egentligen borde skördats för flera veckor sedan. Men nu blev det av i alla fall. Jag har ett favoritrecept på Rabarberdryck som jag av misstag hittade i "Vår kokbok" för ett antal år sedan. Det har hänt mer än en gång att jag hittat ett mycket bra och användbart recept i just den kokboken när jag planerat att tillaga något, i detta fall rabarbersaft, tittat lite snabbt och råkat använda receptet bredvid det planerade och efteråt insett att det jag gjorde av misstag är mycket godare än det jag tänkt från början. Skillnaden på de olika dryckerna är att saften görs koncentrerad och blandas ut när man ska dricka medan rabarberdrycken blir färdig att dricka direkt. Den blir då betydligt rödare i färgen och starkare i smaken. Nackdelen kan möjligtvis vara att det går åt mer rabarber men i vårt fall är det inget problem då vi har oömt av det, både i Uppsala och i Jämtland. 7 kilo rabarber skördade jag så nu kan vi unna oss rabarberdryck i några veckor.

 

Jag är alltid på jakt efter litteratur som ska lära mig nya intressanta saker, som förhoppningsvis kan trösta mig när livet känns hårt och som kan ge hopp inför framtiden.

"Äventyrlig evolution" av Hanna Nyborg Stöstad är en bok som platsar på den listan. Författaren är forskare och skriver om evolutionens magi och fantastiska riktningar. Dels berättar hon om olika djur och växter som nischat sig under årmiljonerna för att nyttja resurserna på bästa sätt, äta det som nästan ingen annan äter, ibland genom att samarbeta med andra arter, ibland som parasiter och på många andra sätt. Hon skriver också om växter och djurs anpassningsförmåga, inte bara över lång tid utan också arter som på bara några år och generationer kan överleva med nya levnadsförhållanden. En mycket inspirerande och hoppfull bok också eftersom man får läsa om all forskning som pågår om miljöpåverkan, hållbarhet och hur vi kan hjälpa olika ekologiska system att överleva i framtiden.

Nästa bok är en tidig novell av Jane Austen; "Tre systrar". Det är en ganska humoristisk och sarkastisk historia där en av tre systrar har fått mottaga ett frieri. Hon tycker verkligen inte om mannen i fråga men det finns skäl till att hon trots sin antipati överväger att svara ja. Jag blev väldigt sugen på att läsa mer av Austen, det var länge sedan sist.

Dagens sista bok har jag hittat i högen bredvid sängen. Det är en äkta klassiker som jag läst förut och förmodligen kommer att läsa igen någon gång.

"Muminpappans memoarer" av Tove Jansson är lika fantastisk som alla Muminböckerna. När jag läser dem så känner jag mig lugn, glad och trygg. Det är som att svepa in sig i den där mysfilten ni vet.

Månadens dikt juni 2025

 Jorden kan du inte göra om.

Stilla din häftiga själ.

Endast en sak kan du göra

en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket.

Att själva stjärnorna ler.

En hungrande människa mindre

betyder en broder mer.

-Stig Dagerman-

 Solen skiner. Jag har hunnit med både fönsterputs och bokläsning i trädgården med ett glas rosé. Fyradagarshelg är inte så dumt. I torsdags åkte vi på landet och sov över. H och jag åkte hem igår, fredag, för att H skulle åka till Stockholm, sova över med kompisarna och idag är de på Gröna Lund. De verkar ha det riktigt mysigt, det har kommit ett par små filmer.

T och P är kvar på landet och kommer hem imorgon. Egentligen skulle vi gå handledarkursen för körkortet, allihopa, imorgon men kursen blev inställd. Så vi gör ett nytt försök nästa helg i stället. Då blir det intensivt; Handledarkurs, student och 20-årskalas. Planen är att H ska ta körkortet tillsammans med sin far. T har försökt ett antal gånger under åren men aldrig hittat motivationen att komma hela vägen. Men kanske nu?

"Döden tar semester" av Carina Burman är en nyskriven deckare i 50-talsstil, den utspelar sig dessutom under det det årtiondet.

Jag har läst Carina Burmans bok om deckardrottningar och vet att hon kan ämnet. Florrie är en journalist som livnär sig på att recensera deckare. Men så råkar hon svimma på grund av överansträngning när hon ska lämna in en text och chefen beordrar semester. Hon åker då på en bussresa till Italien med ett gäng intressanta personer. Naturligtvis inträffar ett mord och Florrie får chansen att testa sin detektivförmåga på riktigt. Dessutom får vi uppleva Italien och svenskars sätt att vara på 50-talet. För mig som verkligen gillar Agatha Christie och hennes likar så passar boken perfekt. Lättsamt och lite lagom glättigt. Burman flirtar ohämmat med tiden, stilen och den klassiska deckargenren. Jag hoppas på en fortsättning!

 En kortvecka är påbörjad. Jag var på en mycket trevlig vårkonsert igår med min systers kör i Botaniska. Som vanligt var det vacker sång och en hel del nya låtar.

Imorgon är det sommarlunch på jobbet och sedan är det bara onsdagen kvar innan det blir helg igen. Härliga tider!

När jag cyklade till bussen i morse så spöregnade det men sedan kom solen. Mitt barn ska på avslutningsbal ikväll. Han har lånat kostym av sin far och en av hans kompisar har ordnat en limousin som gänget ska åka dit med. 

Jag högg en bok från högen vid sängen i lördags och då blev det Han Kangs "Vegetarianen". En bok som jag tänkt läsa i åratal, faktiskt redan innan hon fick Nobelpris, men det har aldrig blivit av. Jag hade en bild av hur den skulle vara utifrån vad jag hört och läst men som det så ofta blir så var den något helt annat. Den var bra men annorlunda, och det hade jag i och för sig förväntat mig, men också ganska obehaglig och sorglig. Det som var jobbigast med den var att karaktärerna kändes så ensamma. Ingen mådde bra och ingen älskade riktigt någon annan. Yeng-hye som är huvudpersonen är inte den som berättar i första hand utan det är hennes man, svåger och syster. Jag tänker inte skriva så mycket om handlingen för jag tror inte att jag kan beskriva den rättvist. Men jag rekommenderar den och vill läsa fler av henne. Jag gillar den där ganska ordkarga stilen som jag har fått för mig är typisk för asiatiska författare.

Och så hamnar den på Damma av-listan.

 Gårdagen började med katastrof och panik!

Jag skulle åka hemifrån fem i sju för att hinna med bussen men vaknade ganska precis klockan sju.

Hoppade jämfota upp ur sängen, slängde på mig kläder, högg den lilla frukostpåsen som T fixat på två minuter (han bäst på att ordna nödfrukostar väldigt snabbt), cyklade i vild panik, sprang ikapp bussen. Tolv minuter över sju satt jag på bussen med väldigt immiga glasögon. När jag kom på jobbet upptäckte jag att mungiporna var vita av tandkräm, mindre snyggt.

Resten av dagen gick bra även om jag hade en inre stresskänsla som inte gick över förrän jag kapsejsade i soffan efter middagen.

När jag var på biblioteket förra veckan i Uppsala så högg jag en bok i farten. Det visade sig vara en julfeelgod vilket kändes lite fel i efterhand. Men den var lättläst även om den inte var så engagerande.

"Sista julen i New York" av Becca Freeman är för ovanlighetens skull inte i första hand en romantisk kärlekshistoria utan en bok om vänskap, familjer som saknas och hur man kommer över trauman i livet.

Hannah är kvar på campus under julen eftersom hennes föräldrar är döda och hon inte har någonstans att ta vägen. In sveper Finn, som också är kvar eftersom han inte är välkommen hem sedan han kommit ut som homosexuell. Tillsammans och med två andra vänner skapar de en jultradition som för Hannah betyder mer än något annat. Vi får följa vännerna under tio års jular men sedan kommer den sista, den som förändrar allt.

Som sagt, jag fastnade inte helt vilket kan bero på att julen känns väldigt långt borta.

Månadens dikt maj 2025

 Nu ritas en cirkel på jordens mitt.

gränsen för det sjuka och för djuren,

skogarna sluter tätt om smutsiga sjöar.

Nu sover vi i urbergens skugga,

utom räckhåll för berättelsens strukturer.

utom räckhåll för utbud och efterfrågan.

Nu sover Peter Pan sin sjumilasömn

och maneterna viskar att vi ska glömma varandra,

att det finns ingen sista sommar.

Gråt inte din dumma jävel,

allt är en del av en underbar plan,

ur en klang av saft och is

stiger det nya Amerika.

Ur

"Förberedelser"

Av

Jennie Spetz

 Nu börjar eleverna fundera på sommarlånen! Jag älskar de här veckorna när man förstår att det här med att ha en hög böcker hemma under sommaren är betydelsefullt, inte för alla förstås men ändå för ganska många, speciellt på lågstadiet. Ett par veckor är det fortfarande kvar innan det är dags att låna högen på riktigt men jag har hört flera som är precis som jag inför sommarsemestern. En del av njutningen och förväntningen är att planera, göra högar, fundera och välja och välja bort. Ska man satsa på den där serien man har påbörjat? Eller ska man testa något helt nytt? Hur många böcker behövs egentligen för ett sommarlov? Så många delikata frågor.

Jag har fortfarande inte berättat för lärarna och barnen att jag inte är på plats i höst. Dels känns det som lite väl lång tid då jag kommer att behöva svara på frågor och prata om det, dels så har jag lite separationsångest, det här är människor som jag träffat regelbundet. Vissa av eleverna hänger här med mig varje dag de får, varje rast. Jag vet vad de gillar eller inte. Jag ser när de är glada, ledsna, arga eller ensamma. Ibland får jag bråka på dem (som en mamma ungefär), ibland skicka tillbaka dem till klassrummet när de kommer på fel tid och jag misstänker att de rymt. Det är oklart vem som tar över skutan i höst men det kommer att ta tid att lära känna den nya bibliotekarien och vem vet hur det går? Med risk för att låta skrytsam så tror jag nog att vissa kommer att sakna mig. För vissa är jag den där vuxna som man kan prata om allt möjligt med och jag är ganska bra på att lyssna (tror jag). 

Nå, nu är det ett tag kvar och jag ska inte grotta ner mig i det där. 

Idag kommer jag med en sådan där bok som det har gått trögt med igen. "Gwen och Art är inte kära" av Lex Croucher är en ungdomsfantasy med kärlekstema. Vi befinner oss på slottet Camelot, ja, DET Camelot. Där bor prinsessan Gwendoline och hennes bror prinsen Gabriel med föräldrarna och hovet. I många år har Gwen varit trolovad med Arthur men det finns ett par problem. Gwen är nämligen otroligt förälskad i kungarikets enda kvinnliga riddare Bridget. Och Arthur blir ständigt förälskad i olika killar. Nu närmar sig bröllopet och det bestäms att Arthur ska tillbringa sommaren på Camelot för att lära känna Gwen ordentligt. Det går väl sådär. Gwen och Arthur är fiender sedan gammalt och när de upptäcker varandras hemligheter blir det inte direkt enklare.

Jag ser humorn, jag ser poängen med romantik och kärlek. Det är lite kul att författaren använder sig av Arturlegenden men jag fastnade inte riktigt. Jag blev inte så involverad i historien. Det har tagit mig ett par månader att ta mig igenom boken. Har haft den på jobbet och läst på lediga stunder. Men nu är den läst och får hamna på bibliotekets Regnbågshylla. Och jag hoppas att den hittar sina läsare som kommer att uppskatta den mer än jag gjorde.

Efter en lugn helg så tar jag nya tag inför veckan. Plötsligt, i fredags, så kändes mitt onda knä mycket mindre ont och det kändes som att jag började se livet i färg igen! Det är fortfarande inte helt bra men som det känns nu så kommer jag att vara i stort sett återställd nästa helg vilket jag verkligen ser fram emot!

Min familj åkte och sov över på landet så jag var ensam hemma på lördag kväll. Då passade jag på att gå och lägga mig tidigt och sedan läsa till halv ett på natten. Det är inte ofta nuförtiden som jag orkar hålla mig vaken så länge och verkligen försvinna in i en bok men nu kände jag hur lyxigt det var. 

Boken var "Konsten att hälla sig flytande" av Libby Page.

Jag är lite osäker på var jag fått tag i den, men gissar att den vid något tillfälle köpts av någon i familjen på loppis.

Den handlar om simning och vänskap. Rosemary är 85 år, har bott i samma lägenhet i hela sitt vuxna liv. Genom livet så har hon alltid älskat att simma och hon och maken George har flitigt använt den kommunala bassängen som ligger nära deras lägenhet. Men nu har kommunen bestämt sig för att sälja anläggningen. Den unga journalisten Kate har fått i uppdrag att göra ett reportage om försäljningen och intervjuar därför Rosemary. Kate mår inte alls bra. Hon känner sig ensam och olycklig, ja deprimerad helt enkelt. Hon vill inte berätta för någon om hur otroligt dåligt hon mår utan kämpar på utan att se någon ljusning.

En annorlunda feelgood som gjorde mig glad att läsa. Och den hamnar på min Damma av-lista!

Min andra bok handlar om svenska drottningar genom historien.

"Svenska drottningar I blickfånget från Vasatiden till idag" av Karin Tegenborg Falkdalen går igenom alla drottningarna utifrån olika teman vilket känns som ett nytt och intressant grepp. En bok som lärde mig en hel del.

Tisdag igen...

 Så har en vecka passerat och semestern är över för den här gången. Nu är det två veckor utan en enda ledig dag, min son och jag är överens om att det blir svårt att klara av nu när vi vant oss med någon ledig dag här och där. Han har sitt sista nationella prov i veckan, matte, och efter det tror jag att hans humör kommer att stiga som vårsav. Bara sex veckor kvar av grundskolan. Det är helt omöjligt att fatta för de gamla föräldrarna.

Besöket hos pappa var bra. Det kändes lite speciellt för jag ska nämligen flytta hem! Ja, inte till pappa då men till mitt lilla samhälle i Jämtland. Detta är, som ni förstår, den stora nyheten som jag burit på ett tag. Jag har fått jobb som kommunens första skolbibliotekarie och ska börja i mitten av augusti. Fortfarande känns det helt overkligt. 

Min familj skulle följa med men det visade sig att gymnasielinjen som H vill gå inte finns i höst på grund av att de har för få elever som sökt. Ja, så är verkligheten om man ska bo i en liten inlandskommun, hade lite glömt det...

Så nu blir det så att jag flyttar, de andra stannar i Uppsala. Vi kommer att försöka pendla lite och träffas så mycket vi kan. Framtiden får utvisa om det fungerar.

Ni kommer förstås att få höra mycket om det här framöver. Allt är fortfarande mycket luddigt, var jag ska bo, hur jobbet ska läggas upp, hur vi ska få ihop vardagen. Min nya chef har i alla fall stor förståelse för situationen och har redan lovat att jag ska få jobba på distans vid behov, samt fördela arbetet så att jag kan jobba lite mindre vissa veckor och mer andra för att kunna åka någon extradag till Uppsala.

Allt det här får min hjärna att spinna på högvarv och jag har svårt för att fokusera på annat, som att blogga till exempel.

Men här kommer de senaste böckerna i alla fall.

Boken "Flerstämmigt" med redaktören Gunnel Furuland består av texter som handlar om människor i Uppland som betytt mycket för kulturen genom åren. Det är allt från folkskollärare till Gösta Knutsson, kvinnor som sökt och bevarat textilier och konst och man får förstås inte glömma porträttet av Elsie Johansson. Min favorit är nog ändå texten om Gösta Knutsson som visade sig vara en betydligt intressantare person än vad jag visste innan.

Min kollega Joakim Persson har kommit ut med en barn- och ungdomsbok som heter "The challenge". Boken innehåller noveller med det gemensamma temat att det utspelar sig på spelplattformen Arena. För ett par år sedan fick jag korrekturläsa manuset (och jag är sjukt mallig över att jag är en de som nämns och tackas i slutordet). Sedan min läsning så har boken utvecklats och hittat sin form. Jag tycker att den är helt okej, spännande och lite obehaglig. Jag skulle verkligen inte vilja spela på Arena. 

Boken passar också in på min Damma av-lista , böckerna från sängkanten som jag sakta men säkert försöker ta mig igenom. I april nådde jag inte målet med två böcker per månad så i maj ska jag försöka kompensera med tre. Nu har snart två veckor av månaden passerat och jag har fortfarande bara läst en så vi får se hur det går.

 Imorgon är det dags för semester igen! Ja, lite tätt på given kanske kan tyckas men det känns ändå väldigt bra. Så det blir tåget norrut hem till pappa tills på söndag.

Valborg firade vi tillsammans med de två systrarna och en systers tillbehör, det vill säga man och barn. Planen var att uppsöka en eld men när vi ätit den smaskiga grillmiddagen så pös alla barnen iväg till sina egna eldar och vips så visade det sig att ingen vuxen egentligen var så sugen på att gå iväg utan vi stannade kvar, satt och pratade.

Mitt knä och min onda arm har blivit bättre tack och lov. Men bra är det inte. Varje dag jobbar jag på att trava runt så mycket jag bara kan, gärna upp och ner i trappor, utan att överanstränga mig vilket är en svår balans men jag känner ju som sagt var att det blir bättre.

För ett par veckor sedan började jag, av en slump, att tänka på en bok jag läste som tonåring. Det var "Ut på yttersta grenen" av Shirley MacLaine. Den gjorde ett otroligt stort intryck på mig då för sisådär 35 år sedan och jag tittade också på filmen med samma namn och gillade den med. Faktum är att det nog var där som jag blev nyfiken på vad som händer efter döden, vad som finns som vi inte kan se och liknade frågor. Sedan dess har jag läst massor med böcker i ämnet samt sett många tv-program och filmer. Ett spännande område helt enkelt. Nåväl, på ren impuls reserverade jag boken på biblioteket och har läst den. Jag mindes väldigt mycket mer än jag trodde att jag skulle och jag tycker fortfarande att den var ganska intressant även om det naturligtvis hänt en del sedan den kom ut på svenska 1983. 

Jag hajade till lite när hon vandrar på stranden med sin vän David, en mycket sökande och andligt upplyst ung man, och han fimpar sin cigarett i havet. Det kändes fel på så många sätt! Vissa saker kan man förstås ifrågasätta och fnysa lite över men så är det ju med det mesta.

 Hej på er alla.

Nu kommer ett riktigt gnällinlägg, i alla fall börjar vi med det...

Typ dagen före påsklovet så slog mitt artrosknä till. Kände att det gjorde lite ont när jag cyklade hem från bussen och dagen efter haltade jag runt som om jag hade träben.

Hela påsken har jag haltat och knappt kunnat gå. Tyvärr har jag bara mig själv att skylla. Jag har struntat i träningen efter jul och då vet jag ju att jag får ont. Men det gör det ju inte roligare på något sätt. Så nu tränar jag knät så mycket jag bara kan genom att anstränga det på olika sätt, utan att överanstränga det (svår balansgång).

Så i förrgår natt så vaknade jag av att jag hade så fruktansvärt ont i hela kroppen och särskilt i höger arm. Jag kunde somna om men vaknade flera gånger, hade ont och det kändes som att jag hade feber.

På morgonen när jag vaknade så var jag helt genomsvettig, knät var mycket bättre än dagen förut men armen och resten av kroppen värker fortfarande efter två dagar. Jag har inte varit hemma från jobbet men haltat och har svårt att lyfta och hålla saker med höger arm. I natt sov jag lite bättre men har fortfarande vaknat av och till. Jag är också öm i armhålorna och på undersidan av överarmarna vilket får mig att tänka att det är någon förkylning som visar sig på detta originella sätt. 

Att ha ont gör mig väldigt deppig och jag förstår plötsligt folk med kronisk värk på en helt ny nivå.

Nåja, nu tackar sjukdomsbloggen för sig och jag går vidare till de väsentligare delarna, böckerna...

Eller, ja...Det finns inte mycket att skriva om. Jag läser för tillfället tre olika böcker men det går trögt med alla tre. Och jag har inte läst klart en enda sedan sist.

Ni får i alla fall höra om en av böckerna.

"Ihågkom oss till liv" är en serieroman skriven av Joanna Rubin Dranger och handlar om författarens sökande efter släktingar som "försvann" under andra världskriget. Vad hände egentligen? Går det att hitta ättlingar idag? 

Boken är otroligt bra; grym och sorglig och ack så viktig!

Tyvärr har den ju återigen blivit väldigt aktuell dessutom. Den kom 2022.

Tidigare har Joanna Rubin Dranger gett ut bland annat "Fröken Livrädd och kärleken".

Jag skulle säga att det finns ett problem som gör att vi tyvärr nästan aldrig får låna ut den från vårt bibliotek och det är att den är väldigt otymplig. Stor och tung; ungefär 400 sidor.

Själv läser jag den bara på jobbet på mina raster (vilket förklarar varför det tar sådan tid att komma igenom den) eftersom jag inte får ner den i väskan och inte orkar bära hem den.

Det är väldigt synd för den är som sagt var väldigt bra.

Så, jag rekommenderar den varmt!

Påskläsningen

 Påsken har varit mycket bra om än lite kort. Fast det kan man kanske ändå inte säga. Vi var i Jämtland i en hel vecka. Isen var det inte mycket bevänt med så det blev uteliv på land för ovanlighetens skull. Solen sken de flesta dagarna. Varje morgon vaknade vi till orrspel ute på näset. Orrar är mycket entusiastiska när det kommer till sitt spel. Fåglar var det verkligen gott om. Vi har sett domherrar, blåmesar, hackspettar, en uggla, kråkor och skator, stenfalkar och till på köpet har vi hört trumpetande tranor.

På påskafton hade vi födelsedagsmiddag för tre födelsedagsbarn, en 75-åring, en 16-åring samt en 12-åring. Vi har bastat och umgåtts. 

Jag har väldigt mycket i mitt huvud just nu. I höst blir det stora förändringar i vårt liv. Jag kommer att berätta mer när det närmar sig eftersom allt är väldigt nytt och ofärdigt än.

Tågresan hem gick bra för oss men sämre för min svåger som skulle hem till sig i Upplands Väsby. Vi klev av tåget i Uppsala som vanligt men därifrån var det totalt stopp för de som skulle längre eftersom det varit en olycka på spåret.

Efter att ha väntat i ett par timmar på stationen så kom svågern hem till oss och sov över eftersom han insåg att han nog ändå inte skulle komma hem i rimlig tid.

Jag har läst mycket och stickat mycket under lovet. 

"Aldrig färdig En obotlig omläsares menoarer" av Vivian Gornick är en slags biografi där författaren reflekterar över sitt liv genom böcker som betytt mycket för henne och som hon läst flera gånger under livet. Hon funderar över hur hon uppfattat texterna väldigt olika beroende när hon läst och i vilken fas hon varit i vid tillfället. Jag visste ingenting om Vivian Gornick så det var mycket intressant. Hon verkar vara en viktig röst i den amerikanska debatten.

Som jag tidigare nämnt i den här bloggen så är jag lite svag för Herman Lindqvist. Och nu har det kommit en ny bok; "Axel von Fersen". Jag tänker inte skriva så mycket om den men jag måste säga att Fersen var en fascinerande och otroligt intressant person. Hans liv överträffade alla påhittade sagor...

Min sista bok för idag är faktiskt ett inköp som jag gjorde precis före påsk. Det är förra årets julklapp från jobbet...Vi får, som många andra, presentkort som man kan använda på många ställen och jag hamnar alltid på Akademibokhandeln.

Rebecca Yarros är stor på BookTok har jag förstått. Jag har inte läst henne förut men som jag förstår det är det kanske inom fantasy hon är mest populär, eller åtminstone har varit. Detta är en tvättäkta feelgood-historia. "Allt vi aldrig avslutade" handlar om ödet, val man måste göra i livet och tillit. Jag skriver inte mycket mer än så men rekommenderar den väldigt varmt. Det tog mig endast ett par dagar att läsa den trots att den är ganska tjock. Nu satt jag förvisso en dag på tåg vilket gav mig en hel del extra lästid förstås men ändå...

Månadens dikt april 2025

 Livet på landet

Ute på fältet

står ett litet hus

och håller sig upprätt i den tunna

morgonluften

gärdsgården fäster med långa stygn

den utbredda snön runtomkring

några väggar skiljer den stora kylan

från den lilla värmen

där små människor går och gäspar

i kaffedoft bakom immande glasrutor...

livet på landet, säger hon

och de skrattar länge åt alltihopa

Av Ylva Eggerhorn

Ur Hjärtats knytnävsslag

Dikten har jag hittat i "Talmannens guide till svensk poesi" av Andreas Norlén.

 Det är onsdag och jag pustar ut efter ytterligare en hektisk dag. Har varit på huvudbiblioteket idag och yrat runt. Är trött nu vilket nog beror på att påsklovet närmar sig sakta men säkert och hela min kropp har börjat förbereda sig. På måndag sätter vi oss på tåget norrut. Jisses vad det ska bli härligt! I år är det mycket sen påsk och påskpimpelarrangörerna har redan meddelat att det inte blir någon pimpeltävling på sjön i år på påskdagen eftersom isen redan nu är tveksam. 

Mig veterligt har det hänt en gång förut under senare år och då blev det fiskdamm och andra trevliga aktiviteter på land. Vi missade det mesta eftersom vi skulle till tåget tillbaka till Uppsala precis den dagen.

Efter månaders väntan på biblioteket så har jag äntligen fått läsa den nya biografin om Natanael och Elsa Beskow. 

 

"Elsa och Natanael Beskow En kärlekshistoria" av Annika Persson var exakt så bra som jag hade hoppats. Innan jag började läsa var jag lite nervös för att den inte skulle nå upp till mina förväntningar men det gjorde den, med råge!

Aldrig hade jag kunnat föreställa mig vilka spännande och intressanta människor de var. Jag visste ytterst lite om Elsa, mest att hon skrev och illustrerade sina böcker. och om Natanael visste jag om möjligt ännu mindre. Det visade sig att båda två var framsynta och kloka människor som brann för att göra världen bättre under hela sina liv. De levde i ett för tiden ganska modernt äktenskap där det var självklart att Elsa skulle få ägna sig åt sitt jobb och hon hade lika mycket att säga till om som sin man. I dagens ögon var det kanske inte riktigt lika modernt men man får ändå betänka att de levde för hundra år sedan. 

Ska du läsa en enda biografi i år så är min rekommendation den här.

Den var också snabbläst.

"Familjereceptet" av Veronica Henry är nog den enda av henne som jag inte hade läst tidigare och det beror på att jag helt enkelt hade missat den. Hennes böcker är aningens luriga eftersom de ser ungefär likadana ut allihopa så man kan inbilla sig att man läst.

Den här var jättebra. Jag gillar ju alla hennes böcker. Laura är gift med Dom, bor i släktens hus i Bath och har två döttrar. När den yngsta dottern Willow ska flytta för att plugga så är Laura i upplösningstillstånd. Hur ska hon överleva det? Men hon tänker ändå att hon måste vända det och göra något nytt med sitt liv. Och nog blir det ett nytt liv minsann! Men inte alls som hon föreställt sig.

Jag tänker inte avslöja vad som händer men inte är det kul.

Lauras mamma dog när Laura var bara fyra år och hon har växt upp med sin mormor Jilly. Jilly lever fortfarande och är en klippa i familjen. Parallellt med nutidshistorien får vi följa med Jilly under andra världskriget. Hon upplever också både fruktansvärda och underbara saker som färgar hela hennes liv.

Mycket bra bok. Jag hoppas att Veronica Henry tänker komma med fler böcker snart...

 Ojoj, nu var det länge sedan sist...

Det är väldigt mycket på gång just nu, både stort och litet och bloggen har fått stå tillbaka.

På jobbet är det full fart. Denna vecka har jag till exempel en prao. Förra veckan hade vi personaldag och på tisdag kommer författaren Lena Ollmark till årskurs 5. 

Och inte är det långt till påsklov. Jag längtar sjukt mycket efter det just nu!

Jag har tre böcker att redovisa idag.

"Relationsboken för unga Om kärlek, svartsjuka och kontroll" av Zandra Kanakaris är en ny bok som handlar om relationer som går snett och om hur svårt det kan vara när man är ung att veta vad som är ett sunt förhållande och hur man kan dra sig ur när det inte är bra.

"Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok" del 4 är också utläst. 

"Jakten på Venus" av Andrea Wulf är en historieskildring om de astronomer som kämpade 1761 för att se och studera när planeten Venus passerade solen, en händelse som inträffade den 6 juni 1761 och sedan den 3 juni 1769. Därefter skulle det ta över 100 år tills nästa gång. Matematikern James Gregory hade kommit fram till att om man mätte hur lång tid det tog för Venus att passeras solen från så många platser som möjligt i världen så skulle man kunna beräkna universums storlek. 

Det var verkligen inget litet och enkelt projekt men astronomer över hela världen gick in för det med stor entusiasm.

En otroligt intressant, och förvånande lättläst, historia om ett ämne jag inte visste det minsta om. 

En spännande sak var när jag läste om den engelska astronomen Charles Mason och lantmätaren Jeremiah Dixon som fick i uppdrag att bege sig till Godahoppsudden. Det gick väl sådär men när jag läse deras namn så kom jag på mig själv att nynna på en låt med Mark Knopfler som jag lyssnat mycket på, nämligen "Sailing to Philadelpia" . Först trodde jag att det var resan de gjorde för att studera Venus som låten handlar om men när jag läste vidare i boken så förstod jag att det var det uppdrag de fick på hemvägen som givit upphov till låten. De blev nämligen skickade till Amerika för att reda ut den snåriga och infekterade gränsdragningen mellan nord- och sydstaterna, mellan provinserna Pennsylvania och Maryland.

Läs mer här nedanför

Mason Dixon-linjen 

Att läsa författare på hela alfabetet

 A: Tre systrar (Jane Austen)

B: Tant Valborg bar alltid turban när hon gick bort (Gustav Bergström)

C: Bland vita ulliga moln (Jenny Colgan)

D: Mord under solen (Anders och Anette De La Motte)

E: Monika Magnus 1966 Ulrika Ewerman)

F: Flerstämmigt (Gunnel Furuland)

G: Flickan under jorden (Elly Griffith)

H: Qaanaaq (Martina Holmberg)

I: Att landa som en trana (Kajsa Ingemarsson)

J:

K: Väninnorna på Nordiska Kompaniet (Ruth Kvarnström-Jones)

L: Hjortronmyren (Ulrika Lagerlöf)

M: Ut på yttersta grenen (Shirley MacLaine)

N: Talmannens guide till svensk poesi (Anderas Norlén)

O:

P: Giftmakerskan (Sarah Penner)

Q: Georgiana Bridgertons skandal (Julia Quinn)

R: Hildur (Satu Rämö)

S: Kjell Höglund och hans värld (Anders Sundelin)

T: 30 dejter på 30 dagar (Sarah Title)

U:

V:

W: Jakten på Venus (Andrea Wulf)

X:

Y: Allt vi aldrig avslutade (Rebecca Yarros)

Z:

Å:

Ä:

Ö: The Afterlife of Data (Carl Öhman)

En bok från sängkanten

 Min andra "dammiga" bok från högen bredvid sängen är "Giftmakerskan" av Sarah Penner. Bokomslaget är mycket vackert och tilltalande, exakt en sådan bok som jag brukar lägga märke till i bokhandelhyllorna.

Att den hamnat i min bokhög beror nog snarare på min faster då jag misstänker att den kommer från henne.

Läsningen har dock varit trög. Jag fastnade inte riktigt någon gång även om jag tyckte att den sista tredjedelen var rätt spännande. Det kan bero på boken eller mitt eget huvud. Humöret och berättelsen matchade kanske inte helt. 

Som så ofta är det två parallellhistorier.

Caroline och hennes man ska åka till London och fira sitt tennbröllop (tioårig bröllopsdag). Men precis före resan får Caroline veta att maken James varit otrogen och hon åker ensam. Väl i London vet hon inte vad hon ska hitta på. Allt hon och James planerat känns fel. Av en slump träffar hon på en guide som övertalar henne att testa mudlarking vilket innebär att man kliver ner i Themsen och letar efter historiska fynd. Hon hittar något som gör att hennes Londonvistelse tar en helt annan väg. 

Den andra historien utspelar sig 1791 och vi träffar Nella, en kvinna som säljer medikamenter, en verksamhet hon ärvt efter sin mor. Men på grund av ett svek tio år tidigare så säljer hon inte bara saker som hjälper och helar folk. Hon säljer också gift till kvinnor som av någon anledning vill ta död på närstående karlar.

De två historierna vävs förstås ihop på ett oväntat sätt.

 Så är det tisdag kväll och jag har gjort ytterligare en dag. Igår kväll när jag kom hem så var jag så trött att jag sov en timme före middagen, sov ett par timmar efter middagen och klev upp bara för att borsta tänderna och ta på mig nattlinne och sedan somnade jag igen och vaknade halv sju i morse. H har varit hemma, jätteförkyld några dagar och jag misstänker att jag har samma åkomma som inte brutit ut ordentligt och att det är därför jag är så in i själen trött. 

Det är också mycket som händer i livet just nu och den inre stressen gör nog sitt till också även om det är roliga saker som händer.

Idag ville ettornas tjejer ha böcker om kärlek och med mycket hångel! Hm, inte helt lätt. Till slut gav de upp lite för mina förslag var alldeles för mjäkiga tyckte de. Så kan det vara. För ett par år sedan ville ett gäng sjuåringar ha böcker med så mycket död och blod som möjligt. I flera veckor tyckte de att jag levererade ytterst undermåligt. 

 

Apropå kärlek så lyssnar jag för tillfället på Ebba Kleberg von Sydow på Storytel som läser sin egen serie "Kungliga kärlekssagor". Första delen "Victoria och Albert" handlar uppenbarligen om drottning Victoria i England och hennes äktenskap med prins Albert. I boken förtydligar Ebba att hon fantiserat lite och fyllt i luckor där man inte vet exakt hur det var. Och det innebär nog att hon romantiserat en del. Som den historienörd jag är så har jag förstås läst och sett ett antal dokumentärer om drottning Victoria och kan historien ganska bra. 

Jag har faktiskt en favorithistoria som inte har med hennes äktenskap att göra. Det är när hon är tonåring och precis har blivit drottning. Äntligen får hon säga emot sin mamma och bestämmer den allra första kvällen att hon ska äta middag ensam och sova själv utan mamma i sängen. Varje gång jag stöter på den anekdoten och tänker på det så känner jag en sådan sympati för henne och man förstår verkligen hur hårt hållen hon var.

Den andra delen i serien som jag lyssnar på just nu handlar om Grace Kelly och Rainier Grimaldi. "Rainier III & Grace Kelly". Den är också intressant men trots att jag kan mycket mindre om den kärlekssagan så fängslar den mig inte lika mycket eftersom jag läst förut att de inte alls var särskilt lyckliga ens i början av äktenskapet. Men i Ebbas version är även denna historia högst romantisk och rosenskimrande och då blir det svårt att ta det seriöst. Däremot har jag kollat bilder och internetsidor för att få veta mer om hur det verkligen var.

Nästa del handlar om Charles och Camilla. Jag väntar med spänning på att höra hur hon ska ta sig an den berättelsen...

 När man tittar ut genom fönstret idag så ser det mycket lovande ut, soligt och fint. Men om man sticker ut nosen så är det blåsigt och ganska kyligt. 

I torsdags firade vi Källkritikens dag, jag och en kollega, med att åka till Gävle. Där var det föreläsningar och Work shops på det sprillans nya kulturhuset Agnes. Dagens program hette "Källa på det?" och bland föreläsarna var först Karin Ågren ut som pratade om källkritik ur ett historiskt perspektiv. Att folk alltid skrivit om historien för eget syfte är inget nytt och hon använde kungar och andra makthavare som exempel.

Sedan var det Olof Sundin, professor vid Lunds universitet, som tog vid om AI och bibliotekens roll i världsutvecklingen. I slutet av sin föreläsning bad han om ursäkt för att det blev så dystopiskt, men så ser ju världen ut just nu. Han betonade vikten av bibliotekariernas otroligt viktiga roll i en värld där vem som helst kan påstå vad som helst på nätet. Lite krymper man av vikten av det ansvaret när man själv får kämpa för att hänga med i utvecklingen men samtidigt får det i alla fall mig att knyta näven i fickan och tänka att jäklar anamma jag ger mig inte utan strid för sanningen!

Peter Björkman, bibliotekschef i Umeå på Väven, deras stora kulturhus, var näste talare och han berättade om deras arbete för att utveckla MIK (Medie och Informatinskompetens) . Han gav många matnyttiga tips och reflektioner och även om det är svårt att överföra allt till sitt eget bibliotek så var det intressant.

Efter en halvtimmes panelsamtal om källkritik och hur man kan arbeta med det så var dags för lunch och på eftermiddagen gick vi på Workshops. Jag testade att spela olika spel på nätet där man fick jobba med källkritik på olika sätt. 

En mycket intressant dag fast den började uselt...

Jag försov mig, vilket nästan aldrig händer, hade en kvart på mig ut till bussen. Rusade runt för att få på mig kläder högg en macka som T snällt nog tillredde och sedan stod vid dörren och höll fram. Jag hann med både bussen och sedan tåget men jag tror att jag slutade hyperventilera typ i Tierp.

Och så till böckerna då.

"Till hamnen" av Jenny Clevström är första delen i en kommande feel goodserie (gissar jag) som heter "Livet i Skärvik". Den handlar om flera personer i det lilla skärgårdssamhället Skärvik på Öland. Allt börjar med en rejäl storm där fiskaren Torsten och hans båt försvinner. När beskedet når caféägaren Rosie så får hon panik och inser att Torsten betyder mer för henne än hon trodde. 

Sedan har vi Inez som kommit till Skärvik efter att hennes biologiska mamma dött. Mamman var svårt psykiskt sjuk vilket gör att det är väldigt svårt och påfrestande för Inez att komma tillbaka. 

Den sista karaktären är Mei Li som flytt undan ett mycket destruktivt förhållande, lånat en väns sommarstuga och gömmer sig samtidigt som hon försöker läka sina sår. 

Ja, det är en feel goodroman och man kan lita på att allt ordnar sig. Men författaren passar som ni förstår på att skriva om en del jobbiga ämnen. Ibland har jag svårt för de där böckerna som vill trycka in för mycket i sina böcker, för många jobbiga saker samtidigt som de gör det i en lättsam förpackning. Här tycker jag dock att det funkar rätt bra. Kanske inte den bästa boken jag läst och jag tänker inte ens i tanken försöka jämföra den med till exempel "Omöjliga varelser" som jag skrev om i förra inlägget. Men den var ju också enastående på ett antal sätt.

Även denna månad har jag plockat en bok från högen bredvid sängen. Det är också en feelgood men av ett helt annat slag än Clevströms bok. "30 dejter på 30 dagar" av Sarah Title är en äkta traditionell feelgood av det slag som jag egentligen gillar mycket mer än de här svenska böckerna som vill lite mer än bara göra människor glada. Melissa, eller Bernie som hon kallas, är bibliotekarie och har helt anammat den intellektuella stilen. Hon är nöjd med sitt liv, behöver verkligen ingen man och orkar inte bry sig om kläder, smink och sådant trams. 

Men så lägger någon ut ett mem på henne på nätet där hon ser väldigt bister ut och plötsligt är hon kändis.

Colin är journalist på en modetidning på nätet och när hans kollegor ser Bernies mem kommer de på den strålande idén att de ska göra ett reportage om den "odejtbara bibliotekarien". Eftersom Colin känner sig lite orolig för sitt jobb så ser han chansen och ser till att han får uppdraget att dels få Bernie att gå med på spektaklet och sedan att lotsa henne genom dejterna. 

Månadens dikt mars 2025

 Det första vårregnet

Som ett nät av svarta spindelvävar

hänga trädens våta grenar.

I den dystra februarinatten

sjunger sakta, klingar, svävar

fram ur däldens snår och stenar

suset av en källas vatten.

I den tysta februarinatten

gråter himlen stilla

-Vilhelm Ekelund-

Ur Valda dikter 1913

(Dälden= liten dal)

 

Nu har jag ramlat på en sådan där bok igen. En sådan där bok som fått mig att strunta i en massa annat som städning, tv, umgås med familjen och att somna i tid.

"Omöjliga varelser" av Katherine Rundell är egentligen en ungdomsfantasy men jag skulle kanske hellre vilja kategorisera den som en ung vuxen eller vuxenbok. En helt egen historia som inte liknar något annat, på det bästa sättet. 

Christopher har alltid haft en mycket speciell egenskap. Alla slags djur dras till honom och samlas runt honom. Det är sommarlov och han ska tillbringa sommaren med sin morfar i de skottska högländerna, en morfar han knappt träffat förut. Redan första dagen hamnar Christopher i ett hisnande äventyr då han träffar på Mal, en ung flicka på rymmen från en mördare. Mal kommer från den parallella världen Arkepelagen där man fortfarande kan hitta alla möjliga slags mytiska djur. Mal till exempel har en grip, kanske den sista som finns.

Problemet med Arkepelagen är att det verkar som att "glimret" det magiska stoft som skyddar allt och gör att världen mår bra håller på att försvinna. Christopher och Mal inser att de måste göra vad de kan för att rädda magin. 

Jag tyckte att den var sjukt bra! Spännande, egen, tänkvärd, kärleksfull och sorglig och jag önskar att alla fick chansen att läsa den.

Lundströms bokradio hade en bokcirkel om den i februari som jag inte har lyssnat på än men som jag ändå vågar rekommendera.

Lundströms bokradio Omöjliga varelser

Ett annat boktips idag är faktaboken "Skolbibliotek nu!" av Linnea Lindqvist och Jonna Bruce. Linnea Lindqvist är en välkänd person i skolbiblioteksdebatten. Hon är rektor på en Göteborgsskola och arbetar hårt för att sprida vikten av skolbibliotek och utbildade skolbibliotekarier på alla skolor. När vi läser boken får vi praktiska tips om hur man kan jobba på ett bra sätt, vad som är viktigt att fokusera på och hur rektorer och skolledare kan jobba för att finansiera och motivera sina bibliotek. En jättebra och inspirerande bok för oss som jobbar skolbibliotek men också för den som är intresserad rent allmänt, kanske föräldrar som vill knuffa sina skolor i rätt riktning?

 Det är onsdag och jag har varit på mitt lilla bibliotek idag. Har ont i halsen och huvudvärk men har kämpat på under veckan. Har liksom inte nått den där punkten när det är dags att krypa ner under täcket och vägra kliva upp. Det är mycket som händer för tillfället så jag har inte tid att vara sjuk. Å andra sidan så är det ju aldrig rätt tillfälle. 

På torsdag nästa vecka ska jag och en kollega få åka till Gävle på kursdag, om källkritik. Jag ser fram emot det och tror att det kommer att bli lärorikt. 

Annars så ser jag fram emot helgen då ingenting händer. Vi ska ta det lugnt, städa lite, äta semlor och bara göra det vi känner för. 

Jag har just läst ut "Väninnorna på Nordiska Kompaniet", andra delen i serien "Stockholmspärlor" av Ruth Kvarnström-Jones. Läsningen blev lite hetsig på slutet eftersom den måste lämnas tillbaka på biblioteket idag. Reservationskön är enormt lång både på mitt eget bibliotek och i Uppsala.

I alla fall...

Allt börjar 1912 när Josef Sachs sätter igång med det gigantiska projektet att bygga Europas mest fantastiska varuhus: Nordiska Kompaniet.

Precis som i den första delen av serien så får vi följa ett gäng kvinnor, de flesta av dem lärde vi känna redan i den första boken, som jobbar på varuhuset eller i kretsen runt det. Vi får följa med i sorg och glädje, första världskriget, ransoneringar och lyx. 

Dessutom får vi vara med i uppbyggnaden av varuhuset, hänga med Josef Sachs och hans planer och tankar. Jag gillade första boken och jag gillar den här. Kombinationen av fakta och roman gör allt levande och intressant. 

Och alldeles i slutet dyker den unga Greta Gustavsson upp...

 

"The Afterlife of Data" av Uppsalaforskaren Carl Öhman handlar om de otroliga mängder spår vi hela tiden lämnar efter oss digitalt. Och frågan författaren ställer är då vad som händer med all denna information den dagen vi dör. Vilka rättigheter finns, vem äger det som finns digitalt från den som dött? Vem/vilka har intresse av allt det som finns och så vidare? Många frågor och de flesta har inga svar än så länge och Carl Öhman skriver också att hans mening inte är att ge svar utan att väcka frågorna samt få oss ta medvetna val. 

Hela första kapitlet handlade om hur olika civilisationer sett på döden och det som de döda lämnat efter sig genom tiderna. Oh så intressant tänkte jag, mycket mer än vad jag inbillat mig innan jag började läsa, men så insåg jag att han inte ens kommit in på digitaliseringen än... Men men, även om det kanske inte är det mest spännande området för sådana som mig så är det ändå viktiga och intressanta frågor. Idag är det de stora Techbolagen som äger all information och de sparar och använder den utifrån sina egna vinstintressen förstås och inte utifrån mänsklighetens bästa. Vissa saker har ett värde och bör sparas till framtidens forskare och arkeologer. Folk idag använder sociala medier till att titta på och minnas sina döda anhöriga vilket kan var positivt för sorgeprocessen och tillgången till minnen men samtidigt negativt eftersom det kan vara ett sätt för  Techbolagen att profitera på människors känslor. 

Detta är förstås bara en liten del av bokens innehåll. Huvudbudskapet är att vi

alla bör ta ställning och fundera på hur man vill att ens egen digitala person ska hanteras efter att man dött. Tydligen kan man välja inställningar till exempel på Facebook som avgör vad som händer med ens konto. 

Trots att boken är på engelska så var den ganska lättläst och jag kommer att fundera en hel del på de frågor som väcktes.