Lärarna är tillbaka och fritids har startat. 

Vårt kontor har blivit storstädat, hände i fredags efter vissa förhandlingar med städpersonalen. Det där med städning i offentliga lokaler är alltid spännande. Jag tycker att det är helt okej att det behöver vara tomt på golv och ytor för att man ska få städat men samtidigt så innebar det till exempel nu med mitt kontor att jag ägnade ett antal timmar åt att städa skrivbord och kånka ut möbler, lådor och vagnar till vårt lilla kök, för att golvet skulle vara tomt. Därefter har de städat golvet jättefint och till och med lagt på golvpolish. Men faktum är att det tog dem en halvtimme högst så frågan är vem som egentligen städat...

Igår hade vi pop upp med bokbussen. Vi åkte till ett område där det skulle pågå andra sommarlovsaktiviteter, ställde upp oss, plockade fram tipsrunda, pyssel och målarbilder. Min kollega var där förra veckan och gjorde samma sak och barnen i området visste därför att vi skulle återkomma. När de såg bussen kom de springande och cyklande, 14 barn för att vara exakt. De var som gräshopporna i Egypten, helt galna. Vi kom dit en halvtimme innan det skulle börja för att ställa i ordning men det var bara att inse att det inte gick att få dem att vänta. Efter ungefär 40 minuter (med andra ord strax efter att vi egentligen skulle ha varit igång) så kände de sig färdiga och försvann lika plötsligt som de kommit. Bokbusschauffören och jag satte oss på varsin campingstol, som urvridna disktrasor. Vi var där i två timmar och det kom fler barn men inte alls med samma intensitet som den första flocken.

Idag ska vi till nästa ställe, men jag är rätt övertygad om att det blir betydligt lugnare. Det är inte så långt från mitt lilla bibliotek och här känner jag alla barn så då blir det en annan sak.

Tydligt var det i alla fall igår att många barn är i stort behov av något som händer så här i slutet av sommarlovet.

"Vuxen på låtsas" är Lucy Dillons senaste bok.

Robyn får sparken från sitt mäklarjobb och hoppar in några dagar i sin systers städfirma. Det är ironiskt eftersom Robyn aldrig någonsin fixat att ha ordning och reda, inte på några områden av sitt liv. 

Hon paras ihop med firmans bäste städare, Jim, och de båda driver varandra till vansinne. Robyn har inte helt lätt att få ett nytt jobb och de där dagarna blir till några veckor. Det är inte bara arbetslivet som krånglar, Cleo, systern, och deras mamma har båda hemligheter som de inte vill prata om. Det fungerar ända tills det brakar och allt kommer fram. 

Jag gillar alltid Lucy Dillons böcker och det här var inget undantag.

Tyvärr gick jag från den härliga läsupplevelsen till en bok som jag inte alls fastnat för. Tur att den är lättläst.

Just nu läser jag "Månas kristallbod" av Lilly Emme och Sara H. Olsson. Det är andra delen i en serie som heter "Kvarteret Kronan". Jag har inte läst ettan.

Jag förstår tanken. Det ska vara en lättläst, rolig (och kanske romantisk lite längre fram?) feelgood

Men jag har svårt för den där typen av litteratur som så uppenbart kämpar för att vara allt det där. Karaktärerna har ingen trovärdighet och det blir mest karikatyrer av olika personlighetstyper. Nu har jag, i ärlighetens namn, inte kommit så långt så det finns fortfarande en chans att det ska bli mycket bättre men jag är skeptisk till att det kommer att hända. 

Huvudpersonen Solveig är en populär författare som inte alls lyckas lika bra i privatlivet. Hennes intensiva och galna personlighet driver de flesta på flykten. Hon besöker regelbundet en affär som säljer kristaller och liknande. Ägaren till Kristallboden, som affären heter, är Måna, lika galen hon skulle jag säga, helt uppe i det blå bland sin yoga och kristaller. I affären arbetar också Dennis, en fyrtioårig ungkarl som även han är rätt speciell. 

Jaja, vi får se vart det leder men jag känner mig aningens dyster...