Hemåt i augusti
Genom skogen i augustinatten,
som att pröva en oseendes förflyttning.
Fötterna avläser stigen,
nötningen över rötter och sten,
buskarna snärtar mot fingertopparna.
Handflatorna känner var stigen går,
vinglande mellan små ängslyckor som växt igen,
träd som fallit i sista stormen,
vattensamlingar i skogsmaskinernas hjulspår.
Bruset från bäcken tar över,
men lilla träbron har rasat
och språnget är ett äventyr
fast det landar i den mjuka mossan,
utan att höras, överröstat av bäcken.
Månen går upp, gör stigen plötsligt synlig,
stugans gavel i en svart kontur.
Ur
-Radfall-
Av
Jonas Modig
-2009-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar