I morse vaknade jag av ett väldigt brummande. Det passade inte alls in i min dröm, vilket gjorde mig aningens irriterad. När jag sedan kom upp förstod jag att det var plogbilen. Utanför fönstret var det plötsligt helt vitt, i alla fall en decimeter snö.Efter frukost tog jag med mig kaninen ut i trädgården. Han gillar snö. Jag fnissade ett flertal gånger för mig själv under den timme vi var ute. Speedy betedde sig som "Kaninen från Frostmofjället". Vi kom ut, och han spelade upp en hel liten show.

Oh, vad är detta! Snö överallt,jag måste ta jättestora hopp i den mycket djupa snön! Oh nej, morrhåren fulla av snö och inte hittar jag min bajsgrop! Jag vet att den är här någonstans, men var tusan är den?! Måste gräva i den mycket djupa snön, Oh,puh här var den, tur för jag är så bajsnödig...
Oh, så mycket snö och ingen mat! Hur ska det gå?! Hm, här är något, kanske är det något jag kan äta, ljung! Jipphiii! Jag har hittat mat, nu klarar jag mig, mumsmums... Efter fyrtio minuter av drama och stora skutt så satte han sig i snön och somnade nästan. Så många känslor och så mycket äventyr tar minsann på krafterna, för att inte tala om alla snö mellan tårna som han måste peta bort. Den som säger att kaniner inte kan vara dramatiska har aldrig träffat vår familjs dramakanin. Och hela den här showen utspelade sig på ungefär en kvadratmeter bakom vårt hus.