Äntligen i mål!

Äntligen i mål! Eller...ja, ett av målen i mitt liv i alla fall. Igår morse läste jag klart "Snö" av Orhan Pamuk! Denna tegelsten som har varit en del av mitt liv lika länge som T, ja faktiskt längre om jag ska vara helt ärlig. Det är ju mitt livs förbannelse att jag har den tvångsmässiga idén att jag måste läsa ut böcker som jag börjat på, kosta vad kosta vill Och "Snö" har legat och dammat på mitt nattygsbord som en anklagelse i åratal. Men nu är den slut och jag känner mig rätt nöjd med mig själv.

Egentligen är den intressant. Man får glutta in i staden Kars, längst österut i Turkiet. Poeten Ka, som levt i Tyskland under många år skickas av en tidning till Kars för att undersöka varför så många unga kvinnor tagit livet av sig. Han hamnar mitt i politiska motsättningar och spel. På baksidan av boken står det att boken utnämnts till en av de tio viktigaste böckerna 2004 i New York. Pamuk har ju också fått Nobelpriset. Men, trots allt detta så har det alltså tagit mig i alla fall fyra år att komma igenom den. Ja, där ser man.