Hej på er alla.

Nu kommer ett riktigt gnällinlägg, i alla fall börjar vi med det...

Typ dagen före påsklovet så slog mitt artrosknä till. Kände att det gjorde lite ont när jag cyklade hem från bussen och dagen efter haltade jag runt som om jag hade träben.

Hela påsken har jag haltat och knappt kunnat gå. Tyvärr har jag bara mig själv att skylla. Jag har struntat i träningen efter jul och då vet jag ju att jag får ont. Men det gör det ju inte roligare på något sätt. Så nu tränar jag knät så mycket jag bara kan genom att anstränga det på olika sätt, utan att överanstränga det (svår balansgång).

Så i förrgår natt så vaknade jag av att jag hade så fruktansvärt ont i hela kroppen och särskilt i höger arm. Jag kunde somna om men vaknade flera gånger, hade ont och det kändes som att jag hade feber.

På morgonen när jag vaknade så var jag helt genomsvettig, knät var mycket bättre än dagen förut men armen och resten av kroppen värker fortfarande efter två dagar. Jag har inte varit hemma från jobbet men haltat och har svårt att lyfta och hålla saker med höger arm. I natt sov jag lite bättre men har fortfarande vaknat av och till. Jag är också öm i armhålorna och på undersidan av överarmarna vilket får mig att tänka att det är någon förkylning som visar sig på detta originella sätt. 

Att ha ont gör mig väldigt deppig och jag förstår plötsligt folk med kronisk värk på en helt ny nivå.

Nåja, nu tackar sjukdomsbloggen för sig och jag går vidare till de väsentligare delarna, böckerna...

Eller, ja...Det finns inte mycket att skriva om. Jag läser för tillfället tre olika böcker men det går trögt med alla tre. Och jag har inte läst klart en enda sedan sist.

Ni får i alla fall höra om en av böckerna.

"Ihågkom oss till liv" är en serieroman skriven av Joanna Rubin Dranger och handlar om författarens sökande efter släktingar som "försvann" under andra världskriget. Vad hände egentligen? Går det att hitta ättlingar idag? 

Boken är otroligt bra; grym och sorglig och ack så viktig!

Tyvärr har den ju återigen blivit väldigt aktuell dessutom. Den kom 2022.

Tidigare har Joanna Rubin Dranger gett ut bland annat "Fröken Livrädd och kärleken".

Jag skulle säga att det finns ett problem som gör att vi tyvärr nästan aldrig får låna ut den från vårt bibliotek och det är att den är väldigt otymplig. Stor och tung; ungefär 400 sidor.

Själv läser jag den bara på jobbet på mina raster (vilket förklarar varför det tar sådan tid att komma igenom den) eftersom jag inte får ner den i väskan och inte orkar bära hem den.

Det är väldigt synd för den är som sagt var väldigt bra.

Så, jag rekommenderar den varmt!

Påskläsningen

 Påsken har varit mycket bra om än lite kort. Fast det kan man kanske ändå inte säga. Vi var i Jämtland i en hel vecka. Isen var det inte mycket bevänt med så det blev uteliv på land för ovanlighetens skull. Solen sken de flesta dagarna. Varje morgon vaknade vi till orrspel ute på näset. Orrar är mycket entusiastiska när det kommer till sitt spel. Fåglar var det verkligen gott om. Vi har sett domherrar, blåmesar, hackspettar, en uggla, kråkor och skator, stenfalkar och till på köpet har vi hört trumpetande tranor.

På påskafton hade vi födelsedagsmiddag för tre födelsedagsbarn, en 75-åring, en 16-åring samt en 12-åring. Vi har bastat och umgåtts. 

Jag har väldigt mycket i mitt huvud just nu. I höst blir det stora förändringar i vårt liv. Jag kommer att berätta mer när det närmar sig eftersom allt är väldigt nytt och ofärdigt än.

Tågresan hem gick bra för oss men sämre för min svåger som skulle hem till sig i Upplands Väsby. Vi klev av tåget i Uppsala som vanligt men därifrån var det totalt stopp för de som skulle längre eftersom det varit en olycka på spåret.

Efter att ha väntat i ett par timmar på stationen så kom svågern hem till oss och sov över eftersom han insåg att han nog ändå inte skulle komma hem i rimlig tid.

Jag har läst mycket och stickat mycket under lovet. 

"Aldrig färdig En obotlig omläsares menoarer" av Vivian Gornick är en slags biografi där författaren reflekterar över sitt liv genom böcker som betytt mycket för henne och som hon läst flera gånger under livet. Hon funderar över hur hon uppfattat texterna väldigt olika beroende när hon läst och i vilken fas hon varit i vid tillfället. Jag visste ingenting om Vivian Gornick så det var mycket intressant. Hon verkar vara en viktig röst i den amerikanska debatten.

Som jag tidigare nämnt i den här bloggen så är jag lite svag för Herman Lindqvist. Och nu har det kommit en ny bok; "Axel von Fersen". Jag tänker inte skriva så mycket om den men jag måste säga att Fersen var en fascinerande och otroligt intressant person. Hans liv överträffade alla påhittade sagor...

Min sista bok för idag är faktiskt ett inköp som jag gjorde precis före påsk. Det är förra årets julklapp från jobbet...Vi får, som många andra, presentkort som man kan använda på många ställen och jag hamnar alltid på Akademibokhandeln.

Rebecca Yarros är stor på BookTok har jag förstått. Jag har inte läst henne förut men som jag förstår det är det kanske inom fantasy hon är mest populär, eller åtminstone har varit. Detta är en tvättäkta feelgood-historia. "Allt vi aldrig avslutade" handlar om ödet, val man måste göra i livet och tillit. Jag skriver inte mycket mer än så men rekommenderar den väldigt varmt. Det tog mig endast ett par dagar att läsa den trots att den är ganska tjock. Nu satt jag förvisso en dag på tåg vilket gav mig en hel del extra lästid förstås men ändå...

Månadens dikt april 2025

 Livet på landet

Ute på fältet

står ett litet hus

och håller sig upprätt i den tunna

morgonluften

gärdsgården fäster med långa stygn

den utbredda snön runtomkring

några väggar skiljer den stora kylan

från den lilla värmen

där små människor går och gäspar

i kaffedoft bakom immande glasrutor...

livet på landet, säger hon

och de skrattar länge åt alltihopa

Av Ylva Eggerhorn

Ur Hjärtats knytnävsslag

Dikten har jag hittat i "Talmannens guide till svensk poesi" av Andreas Norlén.

 Det är onsdag och jag pustar ut efter ytterligare en hektisk dag. Har varit på huvudbiblioteket idag och yrat runt. Är trött nu vilket nog beror på att påsklovet närmar sig sakta men säkert och hela min kropp har börjat förbereda sig. På måndag sätter vi oss på tåget norrut. Jisses vad det ska bli härligt! I år är det mycket sen påsk och påskpimpelarrangörerna har redan meddelat att det inte blir någon pimpeltävling på sjön i år på påskdagen eftersom isen redan nu är tveksam. 

Mig veterligt har det hänt en gång förut under senare år och då blev det fiskdamm och andra trevliga aktiviteter på land. Vi missade det mesta eftersom vi skulle till tåget tillbaka till Uppsala precis den dagen.

Efter månaders väntan på biblioteket så har jag äntligen fått läsa den nya biografin om Natanael och Elsa Beskow. 

 

"Elsa och Natanael Beskow En kärlekshistoria" av Annika Persson var exakt så bra som jag hade hoppats. Innan jag började läsa var jag lite nervös för att den inte skulle nå upp till mina förväntningar men det gjorde den, med råge!

Aldrig hade jag kunnat föreställa mig vilka spännande och intressanta människor de var. Jag visste ytterst lite om Elsa, mest att hon skrev och illustrerade sina böcker. och om Natanael visste jag om möjligt ännu mindre. Det visade sig att båda två var framsynta och kloka människor som brann för att göra världen bättre under hela sina liv. De levde i ett för tiden ganska modernt äktenskap där det var självklart att Elsa skulle få ägna sig åt sitt jobb och hon hade lika mycket att säga till om som sin man. I dagens ögon var det kanske inte riktigt lika modernt men man får ändå betänka att de levde för hundra år sedan. 

Ska du läsa en enda biografi i år så är min rekommendation den här.

Den var också snabbläst.

"Familjereceptet" av Veronica Henry är nog den enda av henne som jag inte hade läst tidigare och det beror på att jag helt enkelt hade missat den. Hennes böcker är aningens luriga eftersom de ser ungefär likadana ut allihopa så man kan inbilla sig att man läst.

Den här var jättebra. Jag gillar ju alla hennes böcker. Laura är gift med Dom, bor i släktens hus i Bath och har två döttrar. När den yngsta dottern Willow ska flytta för att plugga så är Laura i upplösningstillstånd. Hur ska hon överleva det? Men hon tänker ändå att hon måste vända det och göra något nytt med sitt liv. Och nog blir det ett nytt liv minsann! Men inte alls som hon föreställt sig.

Jag tänker inte avslöja vad som händer men inte är det kul.

Lauras mamma dog när Laura var bara fyra år och hon har växt upp med sin mormor Jilly. Jilly lever fortfarande och är en klippa i familjen. Parallellt med nutidshistorien får vi följa med Jilly under andra världskriget. Hon upplever också både fruktansvärda och underbara saker som färgar hela hennes liv.

Mycket bra bok. Jag hoppas att Veronica Henry tänker komma med fler böcker snart...

 Ojoj, nu var det länge sedan sist...

Det är väldigt mycket på gång just nu, både stort och litet och bloggen har fått stå tillbaka.

På jobbet är det full fart. Denna vecka har jag till exempel en prao. Förra veckan hade vi personaldag och på tisdag kommer författaren Lena Ollmark till årskurs 5. 

Och inte är det långt till påsklov. Jag längtar sjukt mycket efter det just nu!

Jag har tre böcker att redovisa idag.

"Relationsboken för unga Om kärlek, svartsjuka och kontroll" av Zandra Kanakaris är en ny bok som handlar om relationer som går snett och om hur svårt det kan vara när man är ung att veta vad som är ett sunt förhållande och hur man kan dra sig ur när det inte är bra.

"Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok" del 4 är också utläst. 

"Jakten på Venus" av Andrea Wulf är en historieskildring om de astronomer som kämpade 1761 för att se och studera när planeten Venus passerade solen, en händelse som inträffade den 6 juni 1761 och sedan den 3 juni 1769. Därefter skulle det ta över 100 år tills nästa gång. Matematikern James Gregory hade kommit fram till att om man mätte hur lång tid det tog för Venus att passeras solen från så många platser som möjligt i världen så skulle man kunna beräkna universums storlek. 

Det var verkligen inget litet och enkelt projekt men astronomer över hela världen gick in för det med stor entusiasm.

En otroligt intressant, och förvånande lättläst, historia om ett ämne jag inte visste det minsta om. 

En spännande sak var när jag läste om den engelska astronomen Charles Mason och lantmätaren Jeremiah Dixon som fick i uppdrag att bege sig till Godahoppsudden. Det gick väl sådär men när jag läse deras namn så kom jag på mig själv att nynna på en låt med Mark Knopfler som jag lyssnat mycket på, nämligen "Sailing to Philadelpia" . Först trodde jag att det var resan de gjorde för att studera Venus som låten handlar om men när jag läste vidare i boken så förstod jag att det var det uppdrag de fick på hemvägen som givit upphov till låten. De blev nämligen skickade till Amerika för att reda ut den snåriga och infekterade gränsdragningen mellan nord- och sydstaterna, mellan provinserna Pennsylvania och Maryland.

Läs mer här nedanför

Mason Dixon-linjen 

Att läsa författare på hela alfabetet

 A:

B: Tant Valborg bar alltid turban när hon gick bort (Gustav Bergström)

C: Bland vita ulliga moln (Jenny Colgan)

D: Mord under solen (Anders och Anette De La Motte)

E: Monika Magnus 1966 Ulrika Ewerman)

F:

G: Flickan under jorden (Elly Griffith)

H: Qaanaaq (Martina Holmberg)

I:

J:

K: Väninnorna på Nordiska Kompaniet (Ruth Kvarnström-Jones)

L: Hjortronmyren (Ulrika Lagerlöf)

M:

N: Talmannens guide till svensk poesi (Anderas Norlén)

O:

P: Giftmakerskan (Sarah Penner)

Q:

R: Hildur (Satu Rämö)

S: Kjell Höglund och hans värld (Anders Sundelin)

T: 30 dejter på 30 dagar (Sarah Title)

U:

V:

W:

X:

Y:

Z:

Å:

Ä:

Ö: The Afterlife of Data (Carl Öhman)

En bok från sängkanten

 Min andra "dammiga" bok från högen bredvid sängen är "Giftmakerskan" av Sarah Penner. Bokomslaget är mycket vackert och tilltalande, exakt en sådan bok som jag brukar lägga märke till i bokhandelhyllorna.

Att den hamnat i min bokhög beror nog snarare på min faster då jag misstänker att den kommer från henne.

Läsningen har dock varit trög. Jag fastnade inte riktigt någon gång även om jag tyckte att den sista tredjedelen var rätt spännande. Det kan bero på boken eller mitt eget huvud. Humöret och berättelsen matchade kanske inte helt. 

Som så ofta är det två parallellhistorier.

Caroline och hennes man ska åka till London och fira sitt tennbröllop (tioårig bröllopsdag). Men precis före resan får Caroline veta att maken James varit otrogen och hon åker ensam. Väl i London vet hon inte vad hon ska hitta på. Allt hon och James planerat känns fel. Av en slump träffar hon på en guide som övertalar henne att testa mudlarking vilket innebär att man kliver ner i Themsen och letar efter historiska fynd. Hon hittar något som gör att hennes Londonvistelse tar en helt annan väg. 

Den andra historien utspelar sig 1791 och vi träffar Nella, en kvinna som säljer medikamenter, en verksamhet hon ärvt efter sin mor. Men på grund av ett svek tio år tidigare så säljer hon inte bara saker som hjälper och helar folk. Hon säljer också gift till kvinnor som av någon anledning vill ta död på närstående karlar.

De två historierna vävs förstås ihop på ett oväntat sätt.