"Mina dagar i Morisakis bokhandel" är en japansk feelgood skulle man kunna säga, skriven av Ygisawa Satoshi.
bokfavoriter
Det här en blogg för oss som måste få sin dos av bokläsning varje dag för att må bra.
Om mig
- bokslukaren
- En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!
torsdag 20 november 2025
onsdag 19 november 2025
Månadens dikt november 2025
Plötsligt från ingenstans slog det mig att ni inte fått någon novemberdikt.
Så här kommer den... Bättre sent än aldrig.
Den sorgsnaste dikt jag läst på mycket länge.
Kunder frågade ofta om märkliga körningar Sven haft
under sina tio år som taxichaufför.
Han drog några vilda historier
om parbråk och nycklar på vift.
Men han berättade aldrig om mannen
som satte sig i bilen och sa:
Kör runt mig hur du vill
för min hustru lämnade mig nyss
och det enda jag vill är att prata med någon.
Varken vänner, familj eller hustru
men tvåtusen kronor på fickan.
Ur
"Den hemliga diktetiven"
av
Linnea Swedenmark
2024
måndag 17 november 2025
Det är måndag kväll och jag sitter hemma hos pappa och väntar på att det ska bli dags att åka på konsert i vår lilla bystuga. Det är artisterna Thor och Olle som kommer. Om man söker på deras namn på nätet så dyker de upp.
Jag hämtade en morbror som kom med bussen innan vi åkte hit. Han kommer på några dagars besök från Stockholm. Om en väldigt liten stund ska vi åka. Jag skippar att åka hem till min lägenhet i kväll. Det kommer att bli sent, vara kallt och mörkt och jag kan lika gärna fara i morgon bitti.
Förra veckan var intensiv och väldigt rolig. Men det får jag berätta om en annan dag...
Mina böcker den här veckan är del fyra och fem i serien om begravningsbyrån Tranan av Ewa Klingberg. Den fjärde delen heter "I denna ljuva villervalla" och den femte heter "Hemligare kan ingen vara"
Det finns inte så mycket att säga om dem. Småputtrigt med lagom dramatiska incidenter. Jag trodde att jag var färdig med serien men nu har jag upptäckt att det finns åtminstone en sjätte del. Så jag får väl ge mig i kast med den också för att läsningen ska bli komplett, har tröttnat lite får jag väl erkänna.
måndag 10 november 2025
Igår var det farsdag och jag var otroligt nyfiken på om 16-åringen skulle komma ihåg det. Jag påminde honom inte för jag tänkte att en del av grejen med farsdag och morsdag är att välja själv om man vill uppmärksamma det. Men jodå, han hade gett bort en spännande bok till sin far, helt i faderns smak. Och jag kan inte låta bli att förundras ändå...Tonåringen som själv pustar lite när han får böcker, när han ska ge bort presenter så är det gärna böcker han väljer. Och inte bara vad som helst utan det finns alltid en tanke bakom. Han har valt något som han verkligen känner passar den personen. Det gör mig glad. Lite har vi lyckats påverka honom genom åren trots allt.
Jag har klämt en feelgood med jultema. Jo, nu närmar sig julboksfrosseriet med stormsteg. Så fort vi är inne i november så känner jag att det är okej att hänge sig åt julböcker av olika slag.
Nu var den här kanske inte den bästa jag läst men så kan det vara. Boken heter "Sockerdrottningens jul" och är skriven av Veronica Almer.
tisdag 4 november 2025
I måndagskväll åkte jag till min hemby för att vara med på byföreningens styrelsemöte. Jag hade två rejäla utmaningar som jag gruvade mig för i förväg. Dels var det kolsvart redan när jag satte mig i bilen och sedan var det en dimma som låg som ett tätt lock hela vägen. Under ett antal år har det där med mörkerkörning varit ett stort ångestframkallande ämne i mitt liv efter en mardrömsresa till Romme samt kvällsresor från jobbet i Örsundsbro.
Det jag nu insett efter måndagens utflykt är att jag har en ny bil med mycket bra helljus samt att det är mycket mycket lättare att köra i mörker när man inte möter andra bilar med helljus hela tiden så att man är konstant bländad. Eftersom jag ska köra 12 mil enkel väg nästa vecka så känns det skönt att ha tränat lite, även om jag egentligen inte tror att jag kommer att behöver köra efter mörkrets inbrott.
"Nya gäster på Hedgehog Hollow" av Jessica Redland är den andra delen i feelgoodserien om Sam som ärver en gård och startar ett räddningscenter för igelkottar. När jag började med serien så blev det lite fel och jag läste bok tre allra först. Nu försöker jag rädda upp det hela med att gå tillbaka och läsa i rätt ordning. Böckerna är bra men lite fel blir det i mitt huvud när jag vet vad som kommer att hända. Jag är väldigt förtjust i djur som jag nämnt många gånger förr. Och igelkottar är fantastiska varelser som är mysiga att läsa om. Böckerna innehåller annars väldigt mycket drama. Människorna runt Sam är minst sagt röriga. Kanske lite väl mycket i onödan kan man tycka. Men det är ju ändå feelgood så jag känner mig lugn av vetskapen att allt kommer att ordna sig för Sam och pojkvännen Josh i slutänden.
söndag 2 november 2025
Eftersom jag har haft finbesök av familjen så har jag jobbat hemifrån ett par dagar. Lite hånad har jag blivit av avundsjuka familjemedlemmar som tycker att jag verkar ha det så slappt på jobbet. Men kan jag rå för att en passande uppgift när man är hemma och jobbar är inläsning av barnböcker? Jag bara undrar...Idag eller imorgon planerar jag att skicka ut en lista till skolorna med tips på kalenderböcker, så lite sådant har jag läst. Den listan kommer att dyka upp även här vad det lider.
Vi upptäckte i lördags att vi fått en gårdsuggla! Helt plötsligt satt en hökuggla i toppen av en buske och stirrade på oss. När den såg mig svepte den tre gånger ganska lågt över mitt huvud som om den ville fråga vem i hela fridens dagar jag var som inkräktade på hans revir?
Sedan dök den upp igår, söndag, också och då struntade den i oss. Kanske förstod den att vi också bor där? Den var jättefin och jag hoppas att vi får se den flera gånger.
Idag är det en alldeles vanlig måndag och jag längtar efter familjen. Nu ses vi inte förrän i december och trots att jag vet att tiden går extremt fort så känner jag mig lite låg.
tisdag 28 oktober 2025
Så är jag tillbaka i ett regnigt Strömsund. I Uppsala var det också ganska grått och fuktigt men lite varmare och lite mer löv i träden.
Min syster och jag skulle till Sy och hantverksfestivalen i lördags men det var hopplöst att ta sig dit eftersom SJ gjorde en megastor spårgrej hela helgen så man skulle få åka buss till Knivsta och tåg därifrån. Vi bestämde efter lite förhandlande att vi klarar oss med garn tills nästa mässa i februari och skippade det hela. Och jag har hört från andra att det var lite lätt kaos med bussar som var överfulla och inte gick som de skulle, panik och hetsiga känslor. Så vi tog nog rätt beslut. Och som sagt var, garn saknas egentligen inte.
I stället blev vi bjudna på middag hos nämnda syster med familj vilket var mycket trevligt. Jag saknar familjeumgänget sedan jag flyttade hit även om jag får umgänge med andra familjemedlemmar som jag saknat förut. Så riktigt bra är det aldrig.
H var på halloweenfest och övernattade på lördagen. Hans kusin var också där, kul att deras olika gäng börjar blandas nu när de går på gymnasiet. Kusinen övernattade också, bara en sådan sak.
Jag har haft mycket lästid på tåg och bussar. Just nu läser jag också en massa för att vara förberedd inför bokprat och boktipsande till lärare.
I helgen läste jag "Älgkungen" av Maria Hellbom, en fantasy för mellanstadiet, kanske upp på högstadiet.
Den utspelar sig i en Jämtländsk by och det är väldigt roligt för folk i byn pratar jamska och det är man ju inte van vid i böcker. Klara och hennes föräldrar åker hem från Stockholm till den lilla byn. Klara längtar efter att få träffa Älgkungen igen, en mytisk älg som hon lärde känna sommaren innan. Han fick henne att förstå skogen och världen och tröstade henne när hon var ledsen. Men den här sommaren blir inte som någon tänkt sig. Skogen brinner, jag gissar att Maria Hellbom inspirerats av 2018 då det var så varmt och många skogar brann ner.
På semester är också Aron, en Stockholmskille som hatar att bada, vara i skogen och göra saker ute. Han vill bara sitta och spela på sin dator. Klara tycker att han verkar vara den tråkigaste människan i världen men de får mer med varandra att göra än vad någon av dem förväntat sig.
Och Klaras faster dyker också upp oväntat. Hon är en mästerkock som rest runt och jobbat i hela världen. Ja, det händer mycket och jag tyckte mycket om boken! Den blir perfekt att tipsa om på skolorna häromkring. Och om man inte känner igen miljön så tycker jag ändå att man ska läsa för det är en riktigt bra bok på så många sätt!