Som jag har glatt mig åt september och höst, kall luft, röda löv och regndagar i soffan. Men nej, imorgon ska det tydligen finnas en risk för värmerekord i södra Sverige. Vill det sig riktigt illa kan det tydligen bli 30 grader. Jag VILL INTE ha värmerekord!!! Jag vill inte svettas! Idag har det också varit finväder men tack och lov inte riktigt så varmt.

Ett hösttecken har jag i alla fall sett. I fredags när vi tuffade runt med bokbussen så såg jag ungefär 25 tranor på olika ställen. Tydligen samlas de vid sjön Hjälstaviken och laddar inför höstflytten.

Det spelar ingen roll hur många tranor jag ser. De är mina favoritfåglar, utan tvekan, och jag tröttnar aldrig på dem. 

Ettorna har varit på besök idag. Tänk vad de känns stora helt plötsligt. Det är nästan lite svårt att komma ihåg hur de var förra hösten. Fast roliga och trevliga är de fortfarande. förstås.

 

"För alla lyckliga slut", skriven av Caroline Twamley är en feel good men handlar också om flera tunga ämnen.

Jenny har en bokhandel som är hela hennes liv. Hon är nöjd med att ha det så och trivs med sitt liv. Men hennes bokhandel riskerar att läggas ned om hon inte lyckas göra något drastiskt. Hon chansar och frågar den irländska populära författaren Aileen Grady om hon vill komma. Inte för att hon tror att Aileen ska nappa och komma till den lilla bokaffären i Sverige men hon är aningens desperat. 

Aileen verkar leva det perfekta livet, en fin familj, enormt populär författare och fint hus. Men det ingen vet är att hennes man misshandlar henne psykiskt och styr henne med järnhand. När erbjudandet att åka till Sverige kommer så tar hon chansen.

Och som så ofta så har historien flera kringelkrokar och det visar sig att Jenny och Aileens möte sätter flera stenar i rullning.

Jag tyckte om boken även om jag blir trött ibland på att det måste vara så många sammanträffanden i vissa böcker. Jag menar, det räcker väl med att Jenny och Aileen möts och känner en gemenskap. Måste det hända andra osannolika saker? Nu tänker jag inte spoila och avslöja vad men det blir bara för mycket ibland när det skulle funka så bra utan det där lilla extra

 

 

Böckerna jag läst heter "Zits" samt "Växtvärk"

Nu till två böcker som fått mig att fnissa hysteriskt på kvällarna, samt att jag visat familjen godbitarna (även T har fnissat lika hysteriskt)

På 90-talet läste jag ofta serien "Zits" av Jerry Scott och Jim Burgman. Den handlar om Jeremy som är 16 år samt hans familj och kompisar. Alltså, på den gamla goda tiden när jag läste "Zits" så tyckte jag att den var jättekul. Nu när jag har en egen 15-åring hemma varje dag så finner jag den fullständigt galet kul! Igenkänningen är total och plötsligt så är livet som tonårsförälder lite mindre traumatiskt.

På mitt bibliotek finns tyvärr bara två album så nu blir det skattjakt när jag kommer hem till pappa nästa gång. Är rätt säker på att kunna gräva fram åtminstone någon serietidning ur gömmorna.