Autism

 Jag har ju alldeles nyss läst boken "Konsten att fejka arabiska" av Lina Liman, en bok om hennes liv och kamp innan hon fick sin autismdiagnos.

Det har inspirerat mig till en liten kort lista med böcker om autism. Det är en salig blandning med både faktaböcker och romaner. Min övertygelse är att alla människor skulle behöva läsa några böcker på det här temat eftersom det gör att vi utvecklas, får förståelse och empati för att alla människor är unika och att andra kanske inte tänker och fungerar exakt som jag.

• Konsten att fejka arabiska (Lina Liman)
• En ung naturälskares dagbok (Dara McAnalty)
• Autisterna. Om kvinnorna på spektrat (Clara Törnvall)
• Hur mår fröken Furukura? (Sayaka Murata)
• Vanliga människor: Autistens guide till galaxen (Clara Törnvall)
• Projekt Rosie (Graeme Simsion)
• Autistens överlevnadsguide till skolan (Alexander Skytte, Jian Millington) UNGDOMSBOK

Ledig idag

 Så är den hett efterlängtade lediga fredagen här.

Jag har hunnit ta blodprov på vårdcentralen och två av tre ämneslärarsamtal är avklarade. Nu är det städning och ett eventuellt brödbak på agendan. Precis som förra året har vi fått en rejäl skörd med squash och nu har jag, efter tips från en kollega, blivit inspirerad att baka långpannebröd. Vi får se hur det går.

Hela dagen verkar bestå av regn vilket passar mig mycket bra, med mina fixarplaner. Det är nu två veckor sedan jag tränade men den där jäkla förkylningen jag dras med gör att gymmet får vänta lite till. Jag blir deppad över att aldrig få någon kontinuitet i uppbyggnaden av kondition men det är som det är och jag försöker att inte ge upp.

Jag har läst en bok som flimrat förbi ett antal gånger under åren men då jag inte förstått vad den handlar om så har jag inte blivit intresserad.

Men, så fick jag den som boktips när jag surfade runt på bibliotekets boktips och insåg att den nog kunde vara värd att läsa ändå. 

Och, minsann, en mycket bra bok som lärde mig en hel del, stundtals gjorde den fruktansvärt ont att läsa men jag rekommenderar den till alla!

"Konsten att fejka arabiska" av Lina Liman är hennes egen berättelse om hur hon i 32 år mådde extremt dåligt, åkte in och ut på psyk och trodde att hon var en totalt misslyckad människa som inte kunde leva ett vanligt liv, klara av sådant som alla andra fixar med lätthet. 

Vändpunkten kom när hon fick tipset av en vän till hennes föräldrar att lyssna på ett radioprogram. Motvilligt gjorde hon det och insåg att programmet hade kunnat handla om henne.

Lina krävde en utredning huruvida hon hade autism och fick en klockren diagnos. 

Efter det har livet vänt totalt och hon och omgivningen fick plötsligt redskap som gjort att hon idag, 12 år senare, mår mycket, mycket bättre.

Som hon skriver, livet som autistisk är fortfarande inte lätt men nu har hon redskap och en förståelse för sig själv och från andra som gör att hon inte hela tiden ramlar ner i ett svart hål av depression.

Idag föreläser hon en del och har gjort en hel del för att utveckla vården och inte minst diagnosisterandet av männsikor, främst flickor, med högpresterande autism.

LÄS!!!!

 Senaste veckan har varit aningens hysterisk...

I onsdags var hela vår jobborganisation till Örebro på studiebesök. De ska bygga om vårt bibliotek i Enköping till ett kulturhus, efter sisådär trettio års planering, så tanken var att vi skulle få lite inspiration. Det var en trevlig dag och ett fint bibliotek och kulturhus, rätt nybyggt. För mig som aldrig ens varit i Örebro förut kändes det lite extra kul.

På torsdagen var jag och hälsade på en kompis. Det händer inte varje månad kan man säga...

Till på köpet så dras jag med någon lömsk förkylning, båda mina familjemedlemmar där hemma är också förkylda. Så jag har varit totalt slut som artist. I helgen orkade jag absolut ingenting. Nu är jag inte lika trött men har ont i huvud och hals, bådar inte gott.

På fredag är jag i alla fall ledig som kompensation för att jag jobbar på lördag. Det ska bli så oerhört skönt! Ska passa på att åka och ta blodprover eftersom det är läkarbesök nästa onsdag och sedan har vi några ämneslärarsamtal inbokade för H. Nu går han i nian och har börjat fundera lite mer intensivt på betyg och gymnasiet.

Hm... Min nästan hysteriska läsperiod fortsätter. Ju hetsigare det snurrar runtomkring mig desto mer gömmer jag mig i böckernas universum.

När jag var in och kollade på nya Adlibrisaffären i Uppsala för ett par veckor sedan så köpte jag boken "Tranorna flyger söderut" , en debut av Lisa Ridzén. Den är något av en snackis på bokbussen i synnerhet, men även tanter på mitt lilla bibliotek gillar den.

Boken har ett lugnt tempo och innehåller inga dramatiska vändningar och händelser utan beskriver den 89-årige Bos vardag. Han bor själv med hunden Sixten sedan hans fru blivit dement och flyttat till ett boende. Hemtjänsten kommer flera gånger varje dag och även om Bo är ganska trött på att vara gammal och skröplig så skulle saker och ting vara någorlunda bra om det inte vore för att sonen vill att även Bo  ska flytta till ett boende. Det innebär att Bo måste skiljas från Sixten. Maktlösheten och förtvivlan över att inte få styra över sitt liv är fruktansvärd och i Bos ögon är allt sonens fel.

Jag träffar väldigt många äldre människor i min vardag och kan förstå och relatera väldigt mycket till hur Bo känner. så många gånger varje vecka som jag tänker att det är hårt att bli gammal och sjuk.

Boken är skriven med empati och respekt för alla karaktärerna. Jag tycker också att personerna från hemtjänsten beskriv mycket bra och man anar att författaren har rätt så bra koll på äldrevården.

Månadens dikt september 2024

 en dag ska jag äga ett fönster

& det ska jag ge till dig

sen ska du sova gott hela natten

sova genom hundskall

sova genom uniformer

sova genom kängor och kedjor

en dag ska jag äga en kniv

jag ska slipa den dag och natt

& den ska jag ge till dig

sen ska du sova gott hela natten

sova genom ringsignaler

sova genom spottloskan

sova genom blåmärken på armarna

en dag ska jag äga ett slott

& där ska du gömma dig

kan du sitta i ditt torn

& se ner på hela världen

vill du det? sitta på piedestalen jag karvat?

-Nioosha Shams-

Ur

Teshne, 2024

 Förra gången vi hördes var jag upprörd för att det skulle bli värmerekord. Och ja, det blev det. Men jag kan lugna alla med att jag kommit ut helskinnad, om än överhettad på andra sidan. Nu har vädret vänt och jag anar äntligen höstluft. 

Min första träning förra veckan råkade sammanträffa med just det där värmerekordet och jag tror aldrig att jag svettats så mycket, redan att trycka på startknappen på löpbandet fick luggen att kännas fuktig.

Igår var jag och tränade igen och då var det lite svalare och jag orkade ta i lite mer. Och sedan kunde jag knappt gå under kvällen, så trött och stel var jag. Så det finns lite att jobba på om man säger så.

Jag jobbar vidare med bokhögen bredvid sängen.

I veckan har jag läst en bok jag köpte på bokrean för ett par år sedan.

Evert Taube var en man som var om sig och kring sig. Redan som ung planerade han att ge ut en del av sina brev i bokform men jag tror inte att det blev så mycket av det, åtminstone inte i den utsträckning han tänkt sig. Men Pia Schmidt de Graaf och Håkan Berg har gjort slag i saken och gett ut boken "Brev från Bohuslän Evert Taube" Breven är utplockade från 1944, om jag inte minns fel, fram till mitten av 50-talet och har Bohuslänstema. Det är brev till Astri, sonen Per-Evert och andra. Boken är uppdelad i teman och perioder. Evert Taube har lämnat efter sig ungefär 4500 brev så det finns lite att ta av. 

Ganska intressant läsning och min bild av honom vidgas även om han är sig väldigt lik från det jag tänkt om honom tidigare.

Jag kan aldrig tänka på Evert Taube utan att se framför mig, och fnissa, åt den där intervjun som ska handla om Astri och hennes konstnärskap och den gode Evert står bredvid när hon ska berätta om sin konst och hon hinner inte säga en mening ens förrän han råkat avbryta och halka in på sig själv och där står Astri, himlar med ögonen och får inte en syl i vädret. 

Hon måste ha haft en ängels tålamod...

Sedan har jag fått en ny favoritförfattare som tyvärr bara verkar ha skrivit två böcker, nämligen Louise Miller. Jag har läst hennes "Vägen till Sugar Maple Inn" och håller för tillfället på med den andra "Vi som blommar sent"

 

Båda böckerna utspelar sig på den lilla orten Guthrie och är sådana där mysiga lättsamma böcker som man blir glad av. 

Den första handlar om Olivia, konditor, som råkar sätta eld på restaurangen där hon jobbar. Hennes chef ber henne ta en paus från jobbet och hon åker till Guthrie där hon har sin bästa vän. Där blir hon och hennes bakverk snart en viktig del av samhället och naturligtvis finns det kärlek också. 

Den andra boken handlar om Nora som bott i Guthrie i hela sitt liv. Hon är skild och i stort sett hela hennes liv är mathaket som hon ärvt av sina föräldrar. 

När hon och hennes vilda lillasyster ärver en gård av en gammal kvinna som dött så börjar det hända saker och även här anar man förstås en romans för huvudrollsinnehavaren.

Det är mycket bakning, äpplen och sirap, musik och bygemenskap.

Rekomenderas varmt för den som behöver drömma sig bort en stund.

 Ikväll är det dags för höstens första träning och det känns väldigt jobbigt. Efter att ha varit envis som en oxe och joggat regelbundet hela semestern så kom jag tillbaka till Uppsala, tyckte att det var för varmt och förvandlades till en sorglig amöba som inte orkat ta mig i kragen mer än kanske sammanlagt tre gånger. Och T, som också var tvungen att jogga under sommaren för att det blev så jobbigt att stå ut med mig som inte glömde bort att berätta om mina joggingturer, har inte heller varit ute i spåret. 

I alla fall så känns det jobbigt men samtidigt skönt att ha bestämt sig, köpt gymkort igen och packat kläderna. Till och med vattenflaskan kom jag ihåg. Det enda jag missade var hörlurarna så nu måste jag lyssna på den extremt dåliga musiken de bjuder på där. Men så får det vara...

"Den lilla skolan på klippan" är den senaste i raden av Jenny Colgans böcker. Boken skiljer sig lite från hennes övriga men det är uppfriskande på ett sätt. Maggie är extremt trött på sitt lärarjobb och söker jobb på en tjusig internatskola i Cornwall. Hon får det och flyttar trots högljudda protester från den något tråkige pojkvännen Stan, familjen och alla andra som undrar om hon blivit galen.

Inte är det så enkelt att komma tillrätta i den snobbiga miljön och Maggie känner sig osäker och undrar om hon gjort rätt. Vi får också lära känna rektorn, några elever samt den originelle och snygge David som är engelsklärare på pojkskolan som ligger i närheten.

Som vanligt en bra bok när det är Colgan som skriver.

Som jag har glatt mig åt september och höst, kall luft, röda löv och regndagar i soffan. Men nej, imorgon ska det tydligen finnas en risk för värmerekord i södra Sverige. Vill det sig riktigt illa kan det tydligen bli 30 grader. Jag VILL INTE ha värmerekord!!! Jag vill inte svettas! Idag har det också varit finväder men tack och lov inte riktigt så varmt.

Ett hösttecken har jag i alla fall sett. I fredags när vi tuffade runt med bokbussen så såg jag ungefär 25 tranor på olika ställen. Tydligen samlas de vid sjön Hjälstaviken och laddar inför höstflytten.

Det spelar ingen roll hur många tranor jag ser. De är mina favoritfåglar, utan tvekan, och jag tröttnar aldrig på dem. 

Ettorna har varit på besök idag. Tänk vad de känns stora helt plötsligt. Det är nästan lite svårt att komma ihåg hur de var förra hösten. Fast roliga och trevliga är de fortfarande. förstås.

 

"För alla lyckliga slut", skriven av Caroline Twamley är en feel good men handlar också om flera tunga ämnen.

Jenny har en bokhandel som är hela hennes liv. Hon är nöjd med att ha det så och trivs med sitt liv. Men hennes bokhandel riskerar att läggas ned om hon inte lyckas göra något drastiskt. Hon chansar och frågar den irländska populära författaren Aileen Grady om hon vill komma. Inte för att hon tror att Aileen ska nappa och komma till den lilla bokaffären i Sverige men hon är aningens desperat. 

Aileen verkar leva det perfekta livet, en fin familj, enormt populär författare och fint hus. Men det ingen vet är att hennes man misshandlar henne psykiskt och styr henne med järnhand. När erbjudandet att åka till Sverige kommer så tar hon chansen.

Och som så ofta så har historien flera kringelkrokar och det visar sig att Jenny och Aileens möte sätter flera stenar i rullning.

Jag tyckte om boken även om jag blir trött ibland på att det måste vara så många sammanträffanden i vissa böcker. Jag menar, det räcker väl med att Jenny och Aileen möts och känner en gemenskap. Måste det hända andra osannolika saker? Nu tänker jag inte spoila och avslöja vad men det blir bara för mycket ibland när det skulle funka så bra utan det där lilla extra

 

 

Böckerna jag läst heter "Zits" samt "Växtvärk"

Nu till två böcker som fått mig att fnissa hysteriskt på kvällarna, samt att jag visat familjen godbitarna (även T har fnissat lika hysteriskt)

På 90-talet läste jag ofta serien "Zits" av Jerry Scott och Jim Burgman. Den handlar om Jeremy som är 16 år samt hans familj och kompisar. Alltså, på den gamla goda tiden när jag läste "Zits" så tyckte jag att den var jättekul. Nu när jag har en egen 15-åring hemma varje dag så finner jag den fullständigt galet kul! Igenkänningen är total och plötsligt så är livet som tonårsförälder lite mindre traumatiskt.

På mitt bibliotek finns tyvärr bara två album så nu blir det skattjakt när jag kommer hem till pappa nästa gång. Är rätt säker på att kunna gräva fram åtminstone någon serietidning ur gömmorna.