Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

måndag 31 december 2012

Gott nytt år!



Gott nytt år på er alla!
Jaja, lite tidigt är det kanske, men då är det gjort. Vi har det väldans skönt här på jullov. H har åkt skridskor och en liten skidtur. Vädret har pendlat mellan kramsnö och regn till skare. Nu laddar vi för att fira nyårsafton med god middag och kanske lite skridskoåkning i sken av marschaller. Tyvärr är H snuvig och har feber, så han vill helst ligga i mormors soffa och titta på tv, men så är det ju, alltid någon sjukling.
Jag bjuder på listan med böckerna jag läst i år och önskar er alla en trevlig kväll!



Lästa böcker 2012

Böckerna 2012
  • Isabel Allende:             Odjurets stad
  • Carina Burman:            Kärleksroman
  • Charlotta Cederlöf:       Och likväl rör hon på sig
  • Marianne Cedervall:     Spinnsidan
  • Suzanne Collins:           Hungerpesten
  • Suzanne Collins:           Fatta eld
  • Suzanne Collins:           Revolt
  • Dorothy Coomson:       Godnatt finaste
  • Jenny Diski:                  Till den skrivande kvinnans försvar
  • Johan Ehrenberg:          Johans egen lilla elbok
  • Peter Lucas Erixon:      Silversnöret
  • Claes de Fair:               Alla lyckliga familjer liknar varandra
  • Felicia Feldt:                Felicia försvann
  • Anna Fredriksson:        Sommarhuset
  • Lisa Genova:                Fortfarande Alice
  • Fabian Göransson:       Strindbergs inferno
  • Johan Hakelius:            Ladies
  • Amanda Hellberg:        Döden på blek häst
  • Anthony Horowitz:      Korpens port
  • Eva Ibbotson:              Jätten på Jämreborg
  • Virginia Ironside:         Nej! Jag vill inte gå med i en bokcirkel
  • Lena Kaaberböl:         Vildhäxa Eldprovet
  • Marion Keyes:            Oväntat besök på Star Street
  • Bodil Malmsten:          Mitt första liv
  • Leila Meacham:           Rosornas arv
  • Jenny Nimmo:             The Dragon´s child
  • Yoko Ogawa:              En gåtfull vänskap
  • Kristina Ohlsson:         Askungar
  • Kristina Ohlsson:         Tusenskönor
  • Vibeke Olsson:            Sågverksungen
  • Vibeke Olsson:            Bricken på Svartvik
  • Per Orvegård:              Svarta tulpaner
  • Orhan Pamuk:             Snö
  • Philip Pullman:             Den skarpa eggen
  • Philip Pullman:             Bärnstenskikaren
  • Lena Ranehag:             Levande bilder från andevärlden
  • Nora Roberts:             Som en drömbild
  • Nora Roberts:             Doft av rosor
  • Nora Roberts:             Den lyckligaste dagen
  • Tatiana de Rosnay:      Sarahs nyckel
  • Angie Sage:                 Sirenen
  • Angie Sage:                 Mörkret
  • Lousie Schaffer:           De tre Miss Margarets
  • Diane Setterfield:          Den trettonde historien
  • Ali Shaw:                    Flickan med glasfötter
  • Björn Sortland:            Vad är så skört att det bryts om du säger dess rätta namn?
  • Bernadette Strachan:    How to loose a husband and gain a life
  • August Strindberg:        Hemsöborna
  • August Strindberg:        Fröken Julie
  • A. Sundelin, A. Sörman: Skammens hud. Om spetälska i Sverige
  • Therese Söderlind:        Norrlands svårmod
  • Andrew Taylor:            Den amerikanske pojken
  • Jonathan Tropper:        Konsten att tala med en änkling
  • Janesh Vaidya:             I det sista regnet
  • LuLu Wang:                 Näckrosteatern
  • Ewonne Winblad:        Frälst Förmögen Förskingrad!
  • Lolly Winston:             Brustna hjärtans cafè

fredag 28 december 2012

Imorgon bär det av till Jämtlands granskogar, äntligen!
Vi har packat idag och är mycket laddade.
För tillfället har jag övergett genren ungdomsfantasy och läser nu den betydligt mer allvarliga "Fjärilen i min hjärna" av Anders Paulrud. Det handlar om hur det är att leva när man vet att man snart ska dö...Man får följa författarens hopplösa kamp mot sin lungcancer. När jag läser det så tänker jag mycket på människor jag känt som dött i cancer och hur det var.Hur ska man rimligen kunna förstå deras känslor? Man vill ju inte riktigt förstå heller, det skulle kännas alldeles för hemskt. Det är en liten bok i formatet men det kanske är vad man orkar. Jag tycker att det är en bra bok, så här långt i alla fall.

tisdag 25 december 2012

Så var julaftonen över och idag får vi leka med julklapparna hela dagen! Vi är mycket nöjda med gårdagen, trevligt sällskap, roliga klappar och god mat. I morse deklarerade dock H (kanske som en reaktion på finkläderna igår) att idag vill jag INTE ha byxor, bara långkalsoner och så blev det. Nu bygger han och hans pappa lego och koncentrationen är total. Planen är att vi någon gång under dagen ska ta oss ut i snön, men det är inte aktuellt just nu i alla fall.
Jag surfar på nätet, lufsar runt, även jag i mysbyxor och njuter av att vi är lediga och kan göra precis vad vi vill.

Bokklapparna, förutom vedboken jag fick, var "Lillgruffalon" av Julia Donaldson och Alex Schaffer och "Findus flyttar ut" av Sven Nordqvist. Vi tycker alltid att Pettson och Findusböckerna är bra, men den här var faktiskt inte lika bra som "Rävjakten"...

måndag 24 december 2012

God jul på er alla!
Här har vi haft riktig julstämning med mysmorgon, pepparkakor och lite morgonpaketöppning. Jag fick en bok om vedhuggning av T. Han har med åren lärt känna mig och vet att jag inte kan komma på en bättre terapi och humörhöjande aktivitet än vedhuggning (bortsett från att läsa en riktigt bra bok förstås, så den klappen var helt rätt!
Min julönskan är att ingen av er känner sig ensam idag utan får vara med andra ni tycker om!

lördag 22 december 2012

Mysmorgon med Fantasy

Angie Sage är författaren till en ungdomsfantasyserie om den unge trollkarlslärlingen Septimus Heap,.Det är en klassisk historia om kampen mellan ont och gott, skrivet med humor. Jag har nu kommit till den femte boken; "Sirenen". Septimus och hans vänner har just kommit hem från ett dramatiskt uppdrag (som jag inte riktigt kommer ihåg alla vändningar kring eftersom det är ett par år sedan jag läste den förra boken.) Nu ska han bara hämta hem brodern och vännerna i handelsstaden där de gjort ett kort uppehåll. Han flyger dit på sin egen drake, Brandsprutan, men inget går naturligtvis enligt planerna. Längre än så har jag inte hunnit.
Idag blir det städning, julpyssel, matlagning och kanske att jag hinner skriva lite på årets "Vad jag har läst-lista"...

fredag 21 december 2012

Jullov!

Första lediga dagen på jullovet har gått i paketens tecken. H kom igång ordentligt och till sist fick jag gömma papperet för att det skulle bli kvar till oss andra när vi ska slå in klappar. Det var mycket viktigt att vi skulle gömma allt i garderoben för att pappa inte skulle se  före julafton men sedan blev det för mycket för de uppspelta treåriga nerverna och han avslöjade glädjestrålande att han gömt paketen i sin garderob och vad som finns i samma ögonblick som han såg sin far...
Den senaste veckan har varit en aning mer hektisk än vanligt då vi helt oväntat köpte ett hus förra fredagen. Eftersom bankmänniskor, mäklare och sådana också vill ha jullov så skulle allt ordnas tills idag. Detta innebär att jag är helt speedad och vaknar senast fem varje morgon och antingen börjar älta jobbet för mig själv eller så räntor, amorteringar eller besiktningsprotokoll. Imorse vaknade jag först, även före T skulle upp och jobba. Jag bryggde kaffe och kollade Downton Abbey på svt.play. Familjens farmor är så fantastisk! Jag ertappade mig själv flera gånger med att fnissa högljutt i min ensamhet,Vackra klänningar och romantisk miljö i alla ära men det är hon som gör serien så bra. En rätt lyckad morgon med andra ord, trots brist på sovmorgon.

n

söndag 16 december 2012

Bloggjerkan

Veckans fråga: Vad läser du just idag?

Just nu läser jag "Den trettonde historien" av Diane Setterfield. Det är en av de bättre böckerna jag har ramlat på i år så jag rekomenderar den varmt! Jag tänker inte skriva så mycket om handlingen eftersom jag berättade om den i mitt förra inlägg. Den tillbakadragna Margaret blir erbjuden att skriva biografin om en mycket känd och mystisk författarinna. Hon tar motvilligt på sig uppdraget och flyttar för en tid in hos författarinnan. Snabbt blir hon helt indragen i den fascinerande historien hon får höra och hon ser det som en chans att slippa ifrån sitt eget liv för ett tag. Det är oerhört spännande och oförutsägbart. När man läst en massa böcker under hela sitt liv så är det inte så  ofta man känner sig nyfiken och överraskad men det känner jag att jag blir av den här berättelsen.Jag kan inte sluta läsa och vill både att den ska ta slut så att jag får veta som ska hända och samtidigt vill jag inte att den ska ta slut för att den är så spännande...

onsdag 12 december 2012

Julstämningen är här. Utanför fönstret lyser det från snön och på skolan ligger den nyspolade skridskobanan redo och väntar på sugna åkare.Jag räknar ner och lägger nya böcker i jullovshögen. Nu är det sex arbetsdagar kvar och sedan kan man kanske, om ens familj är på det humöret, djupdyka i den där läshögen.

Just nu läser jag "Den trettonde historien" av Diane Setterfield, en fängslande historia om Margaret som lever sitt liv i pappans antikvariat där hennes bästa vänner är böckerna. Hon får en dag ett brev där hon ombeds att intervjua och skriva biografin om en välkänd och mycket mystisk författarina. Det är många som försökt skriva sanningen om författarinnan tidigare men hon har alltid serverat spännande, men påhittade historier. Nu har hon själv valt ut Margaret till att skriva ned den riktiga "sannningen". Motvilligt ger sig Margaret in på projektet och blir snart fångad av berättelsen. Jag blir också fångad och har legat och läst alldeles för länge de senaste kvällarna!

tisdag 11 december 2012

Läsutmaning


Vi har en härlig läsutmaning på vår skola just nu! För en månad sedan utmanade fyrorna oss vuxna om vilka som kunde läsa flest sidor och böcker under fyra veckor. Personalen har kämpat hårt men vi är helt utklassade. Eleverna har läst hur mycket som helst. Som avslutning har de fått ge övriga skolan sina bästa tips på bokklappar. På bilderna ser ni alla böckerna de läst, de två ynkligaste staplarna längst ner till höger är personalens böcker...Som pris ska alla fyrorna få en extra fin lunch på fredag, det är de värda tycker vi!

måndag 10 december 2012

Förra veckan var äventyrlig och strapatsrik på både det ena och det andra sättet. Snön kom och det snöade och det snöade och det snöade. Jag åkte hem tidigt från jobbet för att vara säker på att komma hem och det var tur, för bussarna slutade att gå på eftermiddagen. H hämtades på dagis med pulka, det var spännande och äventyrligt tyckte han (plus att ett annat barn såg när vi gick och grät för att hans mamma inte skjutsade hem honom i pulka vilket förhöjde upplevelsen ännu lite mer). Halvvägs hem var H övertygad om att vi var vilse och föreslog med stor entusiasm att vi skulle stanna så att han kunde gräva en grotta åt oss tills stormen lagt sig! Till saken hör att det är tio minuters promenad i vanliga fall, nu tog det väl dubbla tiden ungefär.
Förutom allt bestyr med snön så har vi ägnat varje ledig sekund åt att städa lägenheten. I fredags hade vi en fotograf här som tog bilder till Hemnet. Vi hoppas att en vacker dag hitta ett hus och då känns det rätt att förbereda lite. Nu, när det är gjort, känns det bra men det har krävts all energi vi kunnat uppbringa de senaste två veckorna och lite till för att få till det.I torsdags natt drömde jag att vi flyttade, till och med, med alla de komlicerade förvecklingar som är så typiska för nattliga äventyr.
Eftersom min hjärna är något överhettad just nu så har jag varvat ned med en seriebok om en annan överhettad hjärna, "August Strindbergs inferno" av Fabian Göransson. Det är berättelsen om den förvirrade och ångestladdade Strindbergs period i Paris där han knappt skrev någonting utan i stället ägnade sig åt olika mystiska experiment och ockultism. Om man nu, som jag, inte kommer att hinna läsa den sista boken i Strindbergsutmaningen så känns det här som ett alternativ som är rätt okej.

fredag 30 november 2012

utmaningen

Året går mot sitt slut och jag insåg plötsligt, förra helgen, att jag fortfarande inte läst den tredje Strindbergsboken som jag gett mig själv i utmaning det här året! Hm, planen var att ta sig igenom "Röda rummet", men sedan var jag på biblioteket och hittade "Inferno" i serieformat, så får vi se hur det går. Jag har också lånat "Röda rummet" av min syster, men vet inte om jag hinner med den före nyår. På skolan har fyrorna utmanat all personal på en läsutmaning. Vilka läser flest sidor på en månad? Det finns inte en chans att vi vuxna vinner för eleverna plöjer bok efter bok. Det är i alla fall mycket roligt och många boksamtal både i klassrummen och i lärarrummet.

Jag har en stressig period, som vanligt, och har bara orkat med lättsam litteratur, ytterligare en Nora Roberts.  Det blev sista delen i "Bröllopsserien", "Den lyckligaste dagen". Det är ju det närmaste jag någonsin kommer kiosklitteratur nuförtiden. Ibland behövs det på samma sätt som jag ibland behöver titta på "Bonde söker fru"...

lördag 24 november 2012

Vi firar lördagskvällen med att vara på rysk afton hos familjen T. Vi har ätit blinier, rödbetssoppa och lyssnat på Kalinka. Jag ser fram emot den musiktävling som borde komma senare ikväll (eftersom vi alltid har musiktävlingar). Plötsligt försvann alla ut ur köket för att lägga barn. Mitt barn blir nattat av sin pappa och jag lyxar till det med att för en gångs skull blogga.

"Flickan med glasfötter" av Ali Shaw är en spännande och annorlunda läsupplevelse. Miljön är mytisk och full med spännande varelser. Av någon anledning ser jag framför mig Färöarna eller Island, men jag vet inte varför. Midas, en ung fotograf, träffar flickan Ida, som har ett stort problem. Hennes fötter har förvandlats till glas och hon söker desperat efter ett botemedel. St. Hauda´s land, där det hela utspelar sig, är ett magiskt, kargt landskap. Man hamnar i en helt egen unik värld där vad som helst kan hända och vilka varelser som helst kan dyka upp. Jag tyckte mycket om stämningen i boken som är egen och speciell.

onsdag 14 november 2012

framtidshopp

Onsdag eftermiddag och ute är det jämngrått. Jag är hemma med en treåring som drabbats av den intressanta åkomman "snuva i höften". Som småbarnsförälder kommer man i kontakt med mycket konstigt. I alla fall, han är rätt pigg men har jätteont i höften. Igår kunde han knappt gå. Idag är det så pass bra så att vi starkt överväger dagis imorgon.


Jag vill slå ett slag för "Johans lilla elbok" av Johan Ehrenberg. Johan Ehrenberg är en av mina förebilder och han är en av de få offentliga människorna som ger mig framtidshopp. Varje fredag ramlar  tidningen ETC ner i brevinkastet och jag får läsa hans inlägg om politik, miljö och annat viktigt. Han ger mig ett perspektiv och en bild av världen som är hoppfull. Under många år har jag känt mig maktlös och uppgiven när jag tänkt på situationen i världen, men sedan jag började läsa Ehrenbergs krönikor så har jag fått nya infallsvinklar och inspiration. Han är en varm förespråkare av sol- och vindenergi och det handlar den här boken om. Om man bor i villa kan man skapa sin egen el utan alltför stora uppoffringar. Han beskriver olika sätt att göra det, hur det går till och vad man ska tänka på. Alltihop beskrivs på ett lättförståeligt sätt så att även den som inte är så insatt i ämnet förstår.

måndag 12 november 2012

Jonas Gardell

Jag har alldeles glömt bort att skriva om Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar". Gardell har verkligen lyckats beskriva livet för homosexuella killar på 80-talet med ömhet och klarsynthet. Han lyckas berätta om hur fruktansvärt grymt det var, utan att bli sentimental. Det borde vara obligatoriskt för alla att se serien, dels för att förstå hur svårt det kan vara att sticka ut och vara annorlunda, dels för att vi inte får glömma bort att akta oss för HIV. Direkt efter att jag hade sett den tredje delen ställde jag mig i kö på biblioteket för att få boken. Fick köplats 114, Nu, efter en månad är jag på plats 99. Så, nu står boken på min julklappsönskelista, för jag vill ju läsa den före nästa årskifte.

torsdag 8 november 2012

Godnatt finaste

Efter en period då jag känt mig låg och deppig så kan man lugnt säga att jag fick utlopp för mina känslor igår kväll när jag läste de sista kapitlen i "Godnatt finaste" av Dorothy Koomson. Jag grät och jag snörvlade. Min T som låg bredvid mig i sängen och jobbade undrade om det verkligen var en hälsosam bok det där för mig? Ja, naturligtvis var det det. Det är ett riktigt lyckokast tycker jag att få gråta ut ordentligt till en sorglig bok någon gång emellanåt.
Så, vad handlar den om? Jo, huvudpersonen, Nova, har gått med på att bli surrogatmamma och föda ett barn till sin allra bästa vän Mal och hans fru. När det närmar sig förlossningen blir dock Stephanie, Mals fru, rädd och svartsjuk och ångrar sig. Hon vill inte ha barnet. Nova förlorar kontakten med Mal och Stephanie och uppfostrar barnet själv. Efter åtta år blir sonen svårt sjuk och hamnar i koma .
Naturligtvis finns det en massa dramatik, kärlek, svek och tragik inblandat i det hela, vilket, som sagt var, fick mig att gråta så att kudden var helt blöt. Koomsons böcker är sorgliga och man kan inte räkna med de uppenbara och självklara upplösningarna vilket jag tycker är bra. Samtidigt som de är sorgliga så skickar de ändå också budskapet att livet går vidare och att det alltid går att börja om på nytt. Den här boken är nog hennes bästa tycker jag. Tidigare har jag läst (och bloggat om ) "Min bästa väns dotter" och "Marschmallows till frukost".




lördag 27 oktober 2012

Svenska höstlovskompisar


Till veckan väntar ett välbehövligt höstlov. Så, för dem som kan njuta av lite ledigt kommer här några tips att förgylla dagarna med...Alla böckerna har svenska författare.
  • Silversnöret (Peter Lucas Erixon)  En sann berättelse om ett mord i Jämtland på fyrtiotalet. En skrämmande historia om hur en dålig uppväxt och total brist på självkänsla, i kombination med avsaknad av empati, kan skapa en mördare.
  • Frälst Förmögen Förskingrad (Ewonne Winblad) Hanna Lindmark, en fattig piga och fosterbarn från det att hon var nio år, som lyckades skapa ett imperium med sin hushållskola Margaretaflickorna. Med en vilja av stål och ett makalöst självförtroende byggde hon upp en förmögenhet. Men på grund av giriga och svekfulla människor så försvann förmögenheten i en grisblink. Detta är också en sann historia, oerhört fascinerande, både som biografi och tidsdokument.
  • Norrlands svårmod (Therese Söderlind) En spännande historia om Anna som upplevde den totala katastrofen som barn. Hennes älskade storebror mördades och den andra storebrodern försvann oförklarligt en dag vilket fick fruktansvärda följder och  splittrade hela familjen och gav henne sår som aldrig läkt. En dag bestämmer hon sig för att ta reda på vad som egentligen hände...
  • Felicia försvann (Felicia Feldt) Ytterligare en uppgörelse mellan ett kändisbarn och hennes mamma. Anna Wahlgren, känd för sina böcker och uttalanden om barnuppfostran, var en helt annan mamma när inte media var med. Det var alkohol, svek och bestraffningar. Om man har det minsta intresse för kändisskvaller så är det här en bok att läsa. Intressant också att se en annan bild av Anna Wahlgren, jag menar, även idag behöver man bara slå upp en föräldratidning så dyker hennes barnuppfostranstips upp.
  • Sommarhuset (Anna Fredriksson) Den drygt fyrtioåriga Eva förlorar sin mamma. Eva har hela tiden tagit för givet att hon ska ärva mammans sommarhus. Hon är osams med sina syskon men plötsligt måste hon konfronteras med dem i sommarhuset och lära känna dem igen. Det självklara husarvet visar sig inte alls vara självklart och i slutet av sommaren ställs allt på sin spets.
  • Sågverksungen (Vibeke Olsson) Det är slutet av 1800-talet och vi får lära känna flickan Bricken, elva år. Hon bor med sina föräldrar i Svartvik, ett sågverk vid kusten nära Sundsvall. Pappan och Bricken jobbar på sågverket. De lever ett hårt och fattigt liv. Men familjen har det ändå förhållandevis bra eftersom de inte har många barn och pappan inte super eller spelar. Så en dag går sågverksarbetarna i strejk och livet blir ännu hårdare samtidigt som hoppet väcks om en drägligare tillvaro.
  • Bricken på Svartvik (Vibeke Olsson) Fortsättningen på "Sågverksungen". Bricken har hunnit fylla fjorton år. Hon är på väg att bli vuxen och ser saker med andra ögon.
  • Mitt första liv (Bodil Malmsten) Jag gillar verklligen Bodil Malmstens berättarstil. Det är sakligt och samtidigt personligt när hon skriver om sin barndom och ungdom, som verkligen inte var någon dans på rosor. Hon växte upp i en liten by i Jämtland med mamma, lillasyster, morfar och mormor. Länge skämdes hon för sitt ursprung och genom olyckliga omständigheter tappade hon kontakten med sina rötter.
  • Alla lyckliga familjer liknar varandra (Claes de Faire) En bok i samma anda som "Sprickan i kristallen" av Cecilia von Crusenstierna. Det handlar om den rika överklassfamiljen där ytan betyder allt och inga sprickor får synas, vad som än händer. De tre familjemedlemmarna lever parallella, destruktiva liv utan riktig kontakt med varandra.
  • Spinnsidan (Marianne Cedervall) Den tredje boken om de två väninnorna Miriam och Hervor med övernaturliga förmågor som de använder till att göra världen till ett bättre ställe. En lättläst bladvändare som ändå tar upp allvarliga ämnen.

fredag 26 oktober 2012

Bloggjerka

Betygsätter du böcker? Varför/Varför inte?

Jag betygsätter alltid mina böcker enligt en stenhård tregradig skala, -, 3, +. Hm, varför...? Tja av två olika anledningar tror jag. Det är ytterst sällan jag läser om böcker och om jag gör det är det endast +böckerna som kommer i fråga och det är ytterst få böcker som hamnar i den kategorin. Jag skriver upp allt jag läser och ibland någon gång när jag inte hittar något som inspirerar mig till läsning så kan jag faktiskt leta åt något gammalt i mina anteckningar som jag vet håller för omläsning. Det andra skälet till att jag betygsätter är att jag ibland får frågor från andra om boktips och då letar jag bland mina bästa titlar.
Sedan har jag väl en viss faiblesse för att göra listor och sortera också, men det är ingen sida av mig som jag framhäver direkt...

tisdag 23 oktober 2012

I barnböckernas härliga värld

Efter ett par tuffa dagar då jag varit sängliggande så börjar jag sakta återfå lite energi och orkar sätta mig vid datorn. Tur att det snart är novemberlov. Då ska vi åka med kusinerna till mormor och morfar och leka i snön, basta och ha det bra.

Vi botaniserar vidare i kapitelböcker som man orkar lyssna på när man är tre och ett halvt och kräver bilder. "Lillebror och Karlsson på taket" får ligga till sig ett tag i bokhyllan för nu har vi hittat en riktig höjdare som både H och vi föräldrar gillar skarpt! Det är "Ville och Vilda Kanin" av Lennart och Ylva-Li Gustafsson, som vi fick låna av kusinerna i helgen. Kaninen Ville bor på en bondgård, i  bur. Han har det ganska bra, får sin smaskiga morot varje dag och är kompis med de andra djuren. Men en dag råkar burdörren gå upp och plötsligt är Ville fri. Han tänker att det vore trevligt att göra en liten utflykt till skogen där han har hört att det ska finnas vildkaniner, men sedan ska han skutta hem till sin trygga bur igen. I skogen träffar han på den glada och rådiga vildkaninen Vilda och plötsligt är det inte riktigt lika lockande att återvända hem till gården. Det blir det ena äventyret efter det andra. Ibland är det så spännande att H drar täcker över huvudet och tycker att vi ska läsa en annan sida. Men det ordnar sig alltid förstås. Det enda problemet med boken är att det är så svårt att sluta på kvällarna. Bara ett kapitel till tycker både den som läser och den som lyssnar...

söndag 21 oktober 2012

Från manlig chic lit till Jämtlandsbarndom

Under vilken genre ska jag stoppa in Jonathan Troppers "Konsten att tala med en änkling" ?  Kanske kan man kalla det en chic lit för män? Hm, svårt...Tropper lyckas i alla fall med konststycket att göra en lättsam bok om ett extremt sorgligt ämne. Jag har svårt att ta till mig Dougs smärta och sorg, kanske för att han är en man, beskriven av en man, eller så beror det just på att det är beskrivet i samma tonfall som en amerikansk romantisk komedi. Missförstå mig inte, jag tyckte om boken som ren tidsförströelse trots alla tunga ämnen som dök upp men den lämnade inga djupare spår. I samma ögonblick som jag stängt igen boken så slutade jag tänka på den.

Nu har jag gett mig på "Mitt första liv" av Bodil Malmsten. Den handlar om hennes uppväxt, först i en liten by i södra Jämtland hos mamma, morfar och mormor och sedan i Stockholm dit hon kom som fosterbarn i elva-tolvårsåldern. Hennes uppväxt var kanske inte helt lätt med mamman, morföräldrarna och systern Åsa, men det var trots allt tryggt och hemvant. När hon kom till Stockholm blev det dock katastrof och hon drabbades av en depression som höll i sig i flera år.
Det finns mycket mer att skriva om den här boken men samtidigt går det inte att fånga Bodil Malmstens språk och stil, allt det som gör hennes berättelsa bra, så jag kan bara rekomendera er att läsa den.

fredag 19 oktober 2012

Jahapp, så var det fredag igen. Jag har inte ens hunnit kommentera årets Nobelpristagare i litteratur. Mo Yan är en ny bekanskap för mig så jag har inte så mycket att säga annat än att jag så småningom, om jag någonsin lyckats beta av den gigantiska att läsa-listan som jag har, ska försöka få låna en av hans böcker som jag har hört ryktas att min syster äger.
Desto mer frågande ställer jag mig till fredspriset som gått till EU? Jag menar, vad har de gjort det senaste året som är värt ett fredspris?Det har ju varit en hel del kriser  i de olika EU-länderna och jag kan verkligen inte erinra mig att jag hört om något speciellt fredsbefrämjande arbete just i år från deras sida? Eller har jag missat något här?

onsdag 17 oktober 2012

Vi har nått ett nytt stadie i bokläsningen hemma. H har börjat tycka att det är okej med kapitelböcker, eller ja, det krävs fortfarande bilder, helst på varje sida, men det är ändå ett stort steg. Det är en helt ny värld som öppnat sig. Vår allra första bok var  "Sockerbullen på Kruskakullen" av Carin Wirsén, men den var för svår i språket. H tyckte om alla roliga ord, men hängde inte med i handlingen så den gav vi upp efter några försök.

Men sedan fick han låna "Kalle Stropp och Grodan Boll" ,skriven av Thomas Funck, av sin mormor och den var riktigt bra. Vi inte bara läste klart den, vi har dessutom läst de bästa kapitlen flera gånger. Det är ju ändå en bok som kom ut på 60-talet, men håller än!

Nu har vi gett oss på "Lillebror och Karlsson på taket", den gamla klassikern av Astrid Lindgren. Den är bra men i bland kan det vara fyra sidor utan en endaste liten bild och då går det för lång enligt treåringen...

söndag 7 oktober 2012

söndagsmorgon i oktober

Jag tycker verkligen att det är skönt med höst. I två dagar har det varit solsken, krispig och klar luft och utanför fönstret är världen röd-gul-brun. Vi har inte så mycket planerat utan kan unna oss mysmorgnar och lugna dagar. Igår var vi  flera timmar i lekparken och när vi kom hem kände jag mig glad och genomvädrad av solen och den friska luften.
I fredags kväll var vi på bio och såg den nya filmen "Palme" av Kristina Lindström och Maud Nycander.Den var riktigt bra! Jag är uppvuxen med Palme som partiledare och trots att jag bara var tolv år när han mördades så var jag mycket medveten om vem han var. Filmen gav mig en bild och förståelse för hur viktig han var för svensk politik och hur mycket han betydde för Sverige och omvärlden. Plötsligt förstår jag också varför de vuxna runt omkring mig sa att Sverige aldrig skulle bli sig likt igen, inte bara för att vi var lyckligt förskonade från mord innan utan också för att Palme var så unik som person och politiker. Det var också fascinerande att se hur annorlunda världen faktiskt såg ut då. Idag skulle aldrig en partiledare kunna ta så personlliga beslut och lägga sig i världshändelserna på samma sätt tror jag. Jag kan också känna en önskan tillbaka till ett samhälle där vägen är så tydligt framåt och tron på att allt ska bli bättre bara man kämpar. Fast samtidigt så vet jag ju att det inte kan fungera i all evighet. Dagens utmaning är ju att hitta framtidstron på ett annat sätt.

torsdag 4 oktober 2012

Jag kan inte koncentrera mig på att läsa! Varje kväll kryper jag ner i sängen med glad förväntan och boken i handen. Men, fem minuter senare ligger jag där och tittar på något tradigt tv-program. Häromkvällen sjönk jag så lågt att jag såg ett avsnitt av "Svenska Hollywoodfruar". Det tar emot att erkänna det. Jag vet inte vad det beror på. Jag kan liksom inte samla ihop tankarna och koncentrera mig på en bok. Ikväll ska jag göra ett nytt försök! "Konsten att prata med en änkling" av Jonathan Tropper ÄR trots allt en bra bok...

onsdag 26 september 2012

Imorgon startar bokmässan och jag är inte där i år heller. I stället läser jag bokbloggarna från de som är på plats och hoppas på bra reportage på tv. Temat Norden känns spännande och jag hoppas på lite nya lästips.Det slog mig också att jag ju har en utmaning på gång. Mitt mål under detta år är att läsa tre Strindbergare. Än så länge har jag läst två; "Fröken Julie" och "Hemsöborna". Kanske är det dags att läsa den tredje. Min plan är att få tag i "Röda Rummet".
Ikväll jobbar T sent och H och jag får besök av två kompisar. Det ska bli mysigt och H blev uppåt imorse när han förstod att han skulle vara vaken när de kom. Nu låter det som att vi aldrig tar hem folk när han är vaken vilket INTE är fallet!

tisdag 25 september 2012

Tulpanskröna

I flera veckor var jag så duktig och cyklade de sju kilometrarna till jobbet åtminstone tre dagar i veckan. Nu tänker jag varje morgon att jag ska cykla men när jag närmar mig parkeringen och busshållsplatsen så är det som att cykeln får eget liv och saktar in av sig själv. Och vips, utan att jag förstår hur det gått till så är hojjen parkerad, låst och mina ben har styrt stegen mot bussen.
Jag har inte berättat om mottagandet av tioårspresenten jag gav bort, brevpapperet och frimärkena... Det visade sig att födelsedagsbarnet brukar skriva brev ibland, men inte hade något snyggt brevpapper. Så presenten blev lyckad trots allt!
Boken på mitt nattygsbord heter just nu "Svarta tulpaner" och är en skröna skriven av Per Orvegård. Min faster har lånat ut den till mig eftersom författaren är en profil på Radio Jämtland (om jag nu minns rätt), en uppskattad kanal i mina hemtrakter. Han skriver också i LT(Länstidningen) . Nåväl, en skröna kan man lugnt säga att det är, lite i samma galna stil som "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann".

Handlingen utspelar sig på en tulpanresa till Holland. Man får följa de olika deltagarna, boende i Östersund tror jag,och deras problematiska liv. Jag har nu tagit mig igenom två tredjedelar av historien och de har inte kommit längre än till värdshuset i Tönnebro, ett värdshus där jag själv lunchat på ett antal semesterresor på väg norrut. Problemet är att allt elände som kan hända händer och allt tuggas om i minst ett par varv. Det blir för mycket helt enkelt och jag blir lika trött på de här karaktärerna som jag blir när jag råkar se buskis-tv, till exempel "´Stefan och Christer"... Trots det finns några intressanta karaktärer. Ett av paren, Bertil och Berit, tror jag inte är helt tagna ur luften. Det har nämligen funnits ett välkänt par i Östersund som påminde väldigt mycket om de här. Kul för oss som känner igen dem. Busschauffören Bo är en änkling som helst skulle jobba dygnet om för att slippa minnas förlusten av frun som dog i cancer. Ruth och hennes dotter Gertrud åker med för att den 40-åriga oskulden Gertud ska få chansen att träffa en karl, vilket kan bli svårt eftersom hon har en något orealistiskt romantisk bild av kärleken. Om Orvegård hade nöjt sig med hälften av alla problemrelationer som passagerarna brottas med och istället utvecklat de han tagit med så tror jag att berättelsen hade fängslat mig betydligt mer. Jag läser klart boken, men den kommer inte att finnas kvar i medvetandet speciellt länge.

söndag 23 september 2012

När höstmörkret smyger sig på är det skönt med en lagom lättsam bok att pigga upp sig med. Jag har plöjt igenom Marianne Cedervalls roman "Spinnsidan", den tredje delen i serien om de två något speciella väninnorna Hervor och Mirjam. När de stöter på orättvisor och elaka människor har de sitt eget sätt att skipa rättvisa.Genom affirmation (en sorts tankeöverföring) har de lyckats ta död på ett flertal personer som inte är värda att leva. Hervor tycker att det är i helt i sin ordning medan Mirjam har lite mer moraliska betänkligheter över tillvägagångssättet. I den här boken är de på Gotland i det sommarställe som de har köpt och naturligtvis dyker det upp saker som kräver en insats. Mirjam vill helst utveckla sin förmåga att se auror eftersom det verkar lagom oskyldigt, men riktigt så enkelt blir det inte. Samtidigt som det är humoristiskt på ett svart sätt så finns det en allvarlig vinkel också, ett barn som missköts får de två kvinnorna att ta i med hårdhandskarna.

fredag 14 september 2012

veckans jerka

Vad är det som lockar dig att läsa den genre/de genrer som du föredrar?

Jag är en allätare på de flesta områden, vare sig det gäller mat, musik, filmer eller böcker. När jag väljer en bok som jag vill läsa så beror det oerhört mycket på sinnestämningen jag är i. Men en bra historia är alltid det som lockar mig mest. Jag vill sugas in i en bok, helst inte kunna lägga ifrån mig den för att jag bara måste få veta vad som ska hända härnäst. Böcker där formen och språket är det framträdande har jag svårt att fastna för. Däremot, om det är en fängslande historia, skriven med ett intelligent och vackert språk så förhöjer det absolut upplevelsen. Och, en riktigt bra historia kan förstöras helt av ett taffligt hantverk.

onsdag 12 september 2012

Höstens föräldramöte är avklarat, man börjar få koll på läget på jobbet och hemma känns det som att vi är inne i de vanliga rutinerna. Jag läste klart den sista delen av "Hungerspelen",nämligen "Revolt" idag. Jag tyckte att den första boken var jättebra, den andra var bra men grep inte riktigt tag i mig. Den tredje har jag läst och nyfiket undrat; hur ska författaren lyckas avsluta det här på ett bra sätt? När jag läste det sista kapitlet, på en buss dessutom, kunde jag inte låta bli att gråta en skvätt. Jag gillade slutet, inget sentimentalt knåpande, utan lite sorgligt men ändå positivt.

Nu har jag tagit tag i min andra bok som jag har på gång, "Döden på en blek häst" av Amanda Hellberg. Det är en deckare som handlar om den unga kvinnan Maja vars mamma försvann när hon var tio år. Så plötsligt en dag får hon beskedet att mamman mördats i Brighton. Maja försöker att gå vidare med sitt liv men det visar sig lättare sagt än gjort då hon har en förmåga att se saker som andra inte ser. Mamman hemsöker henne och det är uppenbart att hon vill sin dotter något. Jag har inte hunnit speciellt långt ännu men tycker att det är riktigt spännande.

onsdag 5 september 2012

brevskrivandets ädla konst



Lyrisk efter att ha läst "Hungerspelen" så sa jag till min syster, som är lärare för tonåringar och unga vuxna, att det borde vara den perfekta boken att jobba med. Dels är det en spännande fantasy men sedan finns det så många olika vinklar att diskutera utifrån. Som av en händelse skulle hon häromdagen välja en bok att använda i undervisningen och då tog hon den. Jag har inte hunnit prata med henne mer än att jag förstått att det var ett lyckat val! När jag lyckas tipsa någon om en bok och det går hem så blir jag så förskräckligt nöjd.

På lördag ska vi på tioårskalas och jag har inhandlat present idag. Alltså, jag vet att jag har en närmast fanatiskt intresse för brevskrivning. Under min uppväxt och långt upp i vuxen ålder brevväxlade jag med ett antal personer. Jag har sparat varenda brev sedan jag var liten och jag tar fram dem ibland och myser av att läsa dem.  Fortfarande skriver jag ibland  till gamla vänner men det är sällan jag får svar. Oftast ringer de i stället. Det är så sorgligt att brevskrivning nästan har försvunnit. Visst är det praktiskt med sms och mejl, men det har inte alls samma känsla! Och jag kan inte riktigt se framför mig att jag kommer att ta fram gamla mejl om tjugo år och läsa. För att inte tala om all värdefull information om livet under andra tider än ens egen som man kan få när man läser gamla brevromaner. Ibland tar jag fram breven från min farmor, mormor och morfar och det känns som om de pratar med mig. Ingen av dem lever längre men i breven finns de kvar. Eftersom jag inte är den som ger upp i första taget så blev det brevpapper och frimärken i paketet idag. Jag är långt ifrån säker på att födelsdagsbarnet kommer att uppskatta det och använda brevpapperen, men man kan ju hoppas.

Är det bara jag som saknar brevskrivandet???

fredag 31 augusti 2012

Bloggjerka

Vad är det som gör en svensk kriminalroman typiskt svensk för dig. En italiensk kriminalroman typisk italiensk. Amerikansk? Välj ett land och tala om för mig vad du tycker kännetecknar just det landets kriminalromaner.


Japp, det är dags igen...Efter ett halvårs jerkatorka så känner jag mig nu manad att hoppa på tåget igen.
Som vanligt är det en klurig fråga som kräver en del tankearbete. Jag väljer nog faktiskt Island som exempel. Även om jag inte läst så jättemånga deckare från Island, mest Arnaldur Indridason, så är det ett intressant land eftersom jag tycker att isländska författare har ett eget språk, åtminstone i de böcker jag har läst. Karaktärerna och handlingen är nära knutna till  naturen. Det är ett kargt landskap som präglar människorna. Författaren beskriver rätt ofta sina karaktärer med hjälp av miljön och naturen vilket gör att det blir språket blir poetiskt och vackert.
Regnet öser ner. Helst vill jag bara ligga under ett mysigt täcke med en god bok. "Hungerspelen" var riktigt bra och jag ville genast sätta igång med del två. Min nye kurir på skolan, en kusin-ettagluttare,levererade den andra delen "Fatta eld". Böckerna kommer från min syster. Så fort jag satte mig på bussen hem letade jag fram boken med höga förväntningar. Men, då hände det som jag råkar ut för ibland. Det är så svårt att toppa den första delen i en riktigt bra serie. Visst, det är spännande och jag vill självklart veta hur det ska sluta. Men det är inte riktigt lika fängslande som i den förra boken.Plötsligt så orkar jag inte engagera mig på samma sätt. Fast, jag har läst ut halva och jag kommer att plöja igenom del tre direkt efter för, som sagt var, läsvärt och spännande är det trots allt. Jag gissar att vi kommer att få läsa fler böcker i framtiden på det här temat. Galenskapen med vårt samhälle, konsumtionen, värderingarna som bara handlar om yta och människor som blundar och inte orkar engagera sig i omvärldens händelser är ett tacksamt ämne att skriva om. det är helt klart.

söndag 26 augusti 2012

Hungerspelen

"Hungerspelen" av Suzanne Collins är utan jämförelse höjdpunkten på årets läsning så här långt. Lättläst, spännande och obehagligt då man faktiskt känner att så här skulle det kunna se ut i en framtid inte alltför långt bort. Författaren beskriver en värld där invånarna hålls i ett järngrepp, ingen får någonsin glömma vilka som bestämmer. Hungerspelen påminner läskigt mycket om de dokusåpor som visas i mängder redan idag. Spelen är ett effektivt sätt att påminna människorna om reglerna. Det absurda faktumet är att spelreglerna gör att 23 ungdomar dör varje år men det bäddas in i en glamorös och spännande förpackning utan att folk egentligen förstår allvaret, utom de som måste delta förstås. Segregation mellan de olika distrikten gör också att folk inte kan samla ihop sig och protestera mot regimen. Fattigdom, en ständig kamp för att överleva, konkurrens och dödstraff bidrar också till att folket hålls på mattan. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna beskriva den här boken så att ni förstår hur bra den verkligen är. Eftersom jag inte vill förstöra spänningen så vill jag inte berätta för mycket. Den innehåller i alla fall en mycket spännande historia, känslor, och samhällskritik.

Jag började läsa boken fredags, men fick inte riktigt den tid som jag behövde, som vanligt. Idag var jag i desperat läsnöd och krävde till mig lästid, under högljudda protester från diverse håll. Har smugit mig undan till olika undangömda platser, läst tills familjemedlemmarna börjat klättra på mig, i snitt fem minuter efter att jag gömt  mig, Till sist, när det var tio sidor kvar, låste jag in mig på toaletten så att jag fick läsa färdigt. H kunde verkligen inte förstå varför jag skulle behöva låsa...
- Vad GÖR du där inne mamma?
- Jag läser
- Men ,varför då mamma?

Tja, puh, det är trevligt att vara populär, men ändå...


fredag 24 augusti 2012

Efter en intensiv, men rolig vecka så har vi fredagsmyskväll här. Smaskig middag med glass till efterrätt (-mamma, jag tror det är en glassdag idag...?!) och nu är det godnattsaga som gäller för killarna och jag ska strax  försjunka mig i "Hungerspelen" av Suzanne Collins. Det känns inte som att det finns så mycket att säga om den efter allt som redan skrivits och sagts. Men jag konstaterar att den är precis så bra som alla redan påpekat. Den utspelar sig i framtiden, i det land som tidigare var Nordamerika. Efter alla naturkatastrofer så bildades 13 olika distrikt. Det trettonde distriktet gjorde dock uppror och utplånades så nu finns tolv kvar. För att hålla folket i schack så hålls varje år en stor tävling, Hungerspelen, där en pojke och en flicka från varje distrikt ska tävla mot varandra. Tävlingen pågår tills det bara finns en kvar, vinnaren.  Mer tänker jag inte avslöja men det är hemskt och bra och jag kunde inte lägga ifrån mig den igår kväll utan läste mycket längre än jag borde ha gjort med tanke på att det var arbetsdag idag.

onsdag 22 augusti 2012

träningsvärk i rumpan

Nu är vi igång i full fart på skolan. På något lustigt sätt har det blivit så att jag har min arbetshörna på tredje våningen, personalrum samt två klassrum där jag har engelska på andra våningen, ett klassrum där jag är en hel del på första våningen och så längst ner i källaren finns biblioteket dit jag också springer en del. Detta gör att jag kommer hem med träningsvärk i rumpan på kvällarna. Som om inte det vore nog så försöker jag cykla de sju kilometrarna till jobbet åtminstone några dagar i veckan. Fortsätter jag på det här viset kommer jag att vara slimmad till jul, med granitrumpa. Det här året kommer att bli strålande, på flera sätt...

Jag har läst ut "De tre Miss Margarets" av Lousie Schaffer. Den var klart läsvärd även om jag tyckte att slutet blev lite hastigt och lustigt. Jag kände mig inte riktigt färdig med de frågor jag fått under läsningen. Den utspelar sig i den amerikanska södern, lite i samma miljö som "Niceville" av Cathryn Stockett. Skillnaden är att den fokuserade på femtiotalet och rasfrågan medan den här startar på trettiotalet och avslutas i nutid. Här är det de tre kvinnorna som är i fokus och deras utanförskap som gör att de blir vänner. Det finns också en speciell händelse som påverkar deras liv för all framtid.

lördag 18 augusti 2012

Det går sakta, sakta med mín engelska romantiska historia. Jag sticker just nu emellan med Louise Schaffers roman "De tre miss Margarets" som är betydligt mer fängslande. De tre kvinnorna Peggy, Lillan och doktor Maggie bor i den lilla staden Georgia i den amerikanska södern..De bär på en gemensam hemlighet om vad som hände för trettio år sedan. Ett plötsligt dödsfall sätter stenen i rullning och den unga kvinnan Laurel, vars alkoholiserade mamma hatade de tre miss Margarets, kommer hemligheten på spåren. Det är spännande och lättläst.

onsdag 15 augusti 2012

Vardagen rusar på, inget lunk just nu direkt. Jag har varken läst böcker, skrivit i bloggen eller ens orkat läsa andras bloggar senaste veckan. Imorgon kommer barnen. Det har varit givande arbetsdagar så här långt men det ska bli spännande att träffa alla elever också. Jag är supertaggad att börja undervisa fyrorna i engelska, vilket kommer att bli mitt huvudämne i år. Dessutom kommer jag att få jobba en del som speciallärare och det ska också bli roligt. Det brukar ge det där lilla extra att få tid att sitta och jobba med små grupper och koncentrera sig på enskilda elever.


tisdag 7 augusti 2012

Imorgon börjar allvaret. Vi startar terminen med två dagars  kick off med två nätters övernattning. Trevligt och länge sedan man fick åka iväg med jobbet. Fast gruvsamt att vara hemifrån i två nätter samtidigt. Jag tar med en bra bok och hoppas på att kunna få lite lästid. Dessutom har jag, sedan jag investerade i ny telefon, fastnat totalt i Wordfeud vilket gör att man aldrig har långtråkigt. Det finns alltid ord att fnula över.

H ville gärna lyssna på "Sockerbullen på Kruskakullen" ikväll också. Det började dock lite tveksamt för det fanns ingen bild på sidan där vi skulle börja och det har han aldrig varit med om förut. Han tyckte att vi gott kunde hoppa över det. Efter lite övertalning fick jag trots allt läsa, fast ganska snabbt.

måndag 6 augusti 2012

Efter ytterligare en varm dag så öser regnet nu ner. Det smattrar och skvalar hemtrevligt och jag börjar plötsligt tänka att det kanske är lite mysigt att hösten är i antågande i alla fall. Vi har gjort en blixtvisit på dagis idag, bara för att kolla att allt är som det ska och att alla ser ut som vanligt när vi kommer dit imorgon. H ska få mjukstarta lite då och han är mycket uppihejsan över att det är dags.

Ikväll började vi på vår första kapitelbok (ett stort tillfälle) nämligen "Sockerbullen på Kruskakullen" av Carin Wirsén och Stina Wirsén. Stina Wirsén har ju gjort alla "Vem-böckerna" som vi läst tusen gånger här i huset. Den är lite svår i språket. Det vimlar av baktermer, kaksorter och bageribeskrivningar men än så länge är H helt med och tycker att det är spännande ord. Vi gillar intressanta ord i vår familj...Den lilla tanten och hennes två barn Näpen och Häpen driver ett bageri i den lilla staden. Deras bakverk är berömda för att de är så smaskiga men något är inte helt bra. Trots att de säljer fler och fler kakor så får de inte in mer pengar. Är det någon som knycker? Tja, det får vi veta så småningom. H har inte alls snappat upp problemen utan tycker än så länge bara att det är roliga ord, söta barn och fina bilder.

söndag 5 augusti 2012

Nedräkningen har börjat

Temat för den här sommaren har varit torp. Jag konstaterade häromdagen att vi semestrat i fyra olika sommarstugor samt tittat till den femte. Inte konstigt att H förvirrat började härom morgonen med att undra vems land vi skulle till idag då? Efter att ha kuskat runt i Jämtland och Lappland större delen av sommaren så tog vi en sista tripp till Skåne förra veckan, Tomelilla för att vara exakt. Det blev en kort men härlig visit med havsbad, ett par loppisar och trevligt sällskap. Sommarens loppismål var att hitta en kaffetermos och vi råkade komma hem med tre. Så kan det bli när man inte kan bestämma sig för vilken som är bäst och de kostar en tjuga styck.
Idag har vi tittat till vårt eget lilla torp tillsammans med ett gäng kusiner. Men nu är vi hemma i vår lägenhet igen. Resväskorna är urpackade och uppburna på vinden, sanden är skakad ur sandalerna och vi har börjat tänka på viktiga saker, som till exempel vilka som kommer att vara på dagis när vi kommer dit. Det kändes hårt ikväll när T suckade och packade sin matlåda. Jag börjar på onsdag så jag kan låtsas att det är sommarlov ett par dagar till.

Det har inte blivit  så mycket läst under veckan. Men jag håller just nu på med en äkta romantisk dravelhistoria. "How to lose a Husband and gain a Life" av Bernadette Strachan.Tänk er hur en Harlequin-roman slutar, efter alla turer där den unga vackra kvinnan kämpat emot den äldre karismatiske, rike sexige dominante mannen och till sist insett att han ÄR den stora kärleken (jodå, jag har tagit igenom mig min beskärda del av Harlequinromaner så jag vet turerna). Tänk er om man hade fått dimpa ner hos det förälskade paret nio år senare och sett hur den nu lite äldre kvinnan insett att hon varit sin mans leksak, en vacker docka i alla år. Hon är trött på att få allt hon vill men aldrig få vara med och bestämma. Dessutom visar det sig att alla pengarna kom från affärer som inte var rumsrena, mannen har i smyg fått en son med en av sina anställda samtidigt som han vägrat skaffa barn med sin fru. Japp, där har ni historien. Jag fick låna den av syster yster som hittat den på sitt jobb och hade hört att jag ville läsa på engelska. En passande strandbok tänkte jag och läser den nu. Om man gillar den här genren så är den helt okej. Vissa dagar gillar jag den här genren, fast nu, när jag har hundrafemtio sidor kvar så börjar jag tröttna ganska rejält. Jag kommer naturligtvis att läsa ut den, men...

söndag 29 juli 2012

Tanter, tanter och tanter...



Nu när jag har läst "Ladies" så funderar jag på vad det är som skapat min faiblesse för tanter? Det är något med det där att en äkta tant inte bryr sig om vad andra tycker om henne, tror jag.  I Hakelius bok får man ju följa dessa damer genom hela deras liv, men på något sätt är det när de blir tanter som de kommer till sin rätt. Igår, på hemväg genom Sverige, läste jag om Lady Diana Cooper. Liksom så många andra av Englands överklassdamer så skakade hon av sig sorger och besvär utan att låta dem få henne på knä. Det roligaste med just henne var hennes bilkörning tyckte jag. Hon var tydligen en usel bilförare som parkerade överallt där det passade henne, samt kom med kreativa ursäkter när hon fick böter och hamnade inför rätta. Det bekom henne inte det minsta om hon råkade köra mot enkelriktat (vilket tydligen hände rätt ofta). Hon var alltid omsvärmad av karlar för att hon var så vacker och hon hade absolut inga problem med att ta emot dyra presenter och tjänster.
Att vara tant är mer ett tillstånd än en ålder känns det som och jag hoppas att jag en dag blir en riktigt kul tant själv.

onsdag 25 juli 2012

Two Fat Ladies och andra galna tanter

Nu har vi ätit surströmming tre gånger i sommar och det har varit strålande gott, men nu vill jag ha sushi resten av året! Jag känner mig som i någon slags semesterdimma. Ettårsminnet av Utöja, massakern på Batmanpremiären och andra hemska rapporter går liksom inte in. Kanske att jag kommer att tänka på det lite senare när man är inne i vardagen igen.

Jag umgås just nu med ett gäng engelska överklassdamer. Genom Johan Hakelius gör jag bekanskap med dem i "Ladies". Mina favoriter är utan tvekan Jennifer Paterson och Clarissa Dickson Wright, mest kända för matlagningserien "Two Fat Ladies". Deras personligheter och livsöden gör att jag inte vet om jag ska fnissa eller tycka synd om dem. Liksom de övriga damerna i boken så verkar de ha klampat omkring i tillvaron utan någon som helst brist på självförtroende. Det verkar som att de uppfostrats till att totalt sakna ödmjukhet och aldrig frågat sig vad andra skulle tycka om dem,vilket gör att de odlat en hel del exentriska sidor. Ett kapitel handlar om Deborah Devonshire, en av Mitfordsystrarna. Jag har tidigare läst om dem och fascinerats och nu fick jag ytterligare en inblick i deras liv. Denna syster verkar ha varit en av de mer normala i familjen men inte mindre intressant.

måndag 23 juli 2012

Sågverksungen

                                                                                        
Imorgon far den andra systern hem med sin familj. Den förra åkte förra veckan. Trots att det är två veckors semester kvar så känns det redan som om det går mot slutet av sommaren. Nu är det inte så illa. Vi har tänkt hinna med en Skåneresa också på sluttampen. Vi åt surströmming igår. Ikväll har vi bastat i regnet och nu sover H. Jag är fortfarande gräsänka eftersom T med bror inte kan slita sig från Vilhelmina. Min förhoppning är att de ska komma till lördagsbastun...

En av sommarens mer givande läsupplevelser är "Sågverksungen" av Vibeke Olsson. Egentligen hade jag inte tänkt läsa den för jag hade fått för mig att den inte var för mig. Men så kom faster med den och tyckte att jag skulle läsa och då var jag ju tvungen.Den visade sig vara riktigt, riktigt bra.Huvudpersonen är den tioåriga Bricken som bor vid sågverket i Svartvik, nära Sudsvall. Året är 1879 och Bricken arbetar, liksom sin pappa, på sågverket. Då lönerna sänks blir arbetarna ännu fattigare än tidigare och svälten hotar. Det blir strejk och man får följa Bricken, hennes familj och de andra abetarna under denna period. Det är välskrivet och man får sig en hel del historia till livs, samtidigt som det hela tiden är genom Brickens ögon.

söndag 22 juli 2012

"Sommarhuset" är Anna Fredrikssons debut och handlar om den drygt fyrtioåriga Eva vars mamma dör. Chocken är stor och hon har ingen tröst av sina två yngre syskon eftersom de har varit osams och inte haft kontakt på många år. Evas familj har bestått av mamman och sonen Elias. När mammans begravning är över kommer det fram att de båda syskonen vill sälja mammans sommarhus i skärgården. Eva som har räknat med att hon ska ärva det, eftersom hon är den av barnen som har spenderat mest tid där och tagit hand om huset, slår bakut och bestämmer sig för att åka dit som vanligt över sommaren. Syskonen kommer efter med sina familjer och plötsligt ska alla bo under samma tak och komma överens vilket inte är så lätt minsann.

Till att börja med hade jag väldigt svårt för Eva. Jag tyckte att hon framstod som en stelbent, rigid person med tunnelseende. Men ju mer jag lärde känna henne desto mer började jag tycka om henne och när sista sidan var avslutad så kände jag att hon var en helt annan personlighet än vad jag först trodde. Boken handlar om arv, familjerelationer, sorg och ansvar. Jag tyckte den var läsvärd även om den inte är den bästa jag läst under året.

fredag 20 juli 2012

Resa genom tre landskap


Under en vecka har vi varit i Vilhelmina, slagits mot mygg, badat, fiskat och träffat släkt till T. Lustigt nog har vi hört på nyheterna om mygginvasionen i Sverige. Men vi tycker att det har varit ovanligt lite mygg av någon outgrundlig anledning. Igår åkte jag Inlandsbanan med treåringarna tillbaka till pappa och mamma. På två timmar passerade vi tre landskap, Lappland, Ångermanland och Jämtland. Tåget fick stanna på grund av en renflock som stod och hängde på spåret. Det är alltid lika gemytlig stämning på Inlandsbanan vilket är tur eftersom en treåring blev tvungen att väckas när vi skulle kliva av och den andra smittades av sin kusins usla humör och plötsligt inte kunde gå. På grund av detta fick tåget stå stilla en extra stund, tågvärden mutade med presentpennor och  de övriga tågresenärerna vinkade när vi äntligen kommit av.

Jag har läst rätt mycket under veckan. "Doft av rosor", den andra delen i Bröllopsserien, som handlade om Emma, den romantiska floristen som drömmer om den stora kärleken. I mitt förra inlägg skrev jag att det är en triologi, men eftersom de är fyra väninnor så inser jag nu att det naturligtvis kommer att bli fyra böcker. Annars vore det ju inte Nora Roberts.

tisdag 10 juli 2012

Varje dag läser vi om det dåliga vädret runtom  i Sverige. I Småland är det katastroföversvämning. Här har vi haft flera härliga sommardagar med bad och båtturer. Så vi kan verkligen inte klaga.  Igår lyckades jag bränna mig på ryggen till och med.

Just nu har jag en Nora Roberts på gång, "Som en drömbild". Det är den första delen av en "Bröllopstriologi" (jag inser att det  låter oerhört oseriöst och det är det också.) Gränsen mellan denna bok och en Harlequin är hårfin, men när man ska ligga på bryggan, titta på sju plaskande barn och försöka få ett sammanhang i det man läser så krävs det något lättsmält. Jag visste precis vad jag skulle få när plockade den här i pockethyllan på den lokala bokhandeln så jag är nöjd.

Mac är bröllopsfotograf och har en firma tillsammans med sina tre väninnor. Företaget går ut på att arrangera bröllop, från början till slut. Mac har en galen mamma som bara utnyttjar sin dotter och försöker lura henne på pengar. Hela hennes barndom har kantats av mammans kärleksaffärer och äktenskap. Detta har gjort henne misstänksam mot relationer i allmänhet och karlar. Så dyker en man upp, Carter. Han har varit kär i Mac sedan han gick i skolan och blir naturligtvis bedårad även nu efter tolv år när de möts igen.
Ja, ni förstår konceptet...Nästa del i serien ska tydligen handla om väninnan Emma.

måndag 9 juli 2012

Semesterdagarna droppar förbi och vi är helt inne i semesterlunken. I veckan gjorde vi en mycket trevlig utflykt till Namsskogarna, i närheten av Grong, i Norge. Där bodde vi på camping en natt och sedan besökte vi deras familjepark där vi tittade på alpackor, vargar, björnar och en massa andra djur. Barnen red, vaskade guld, åkte linbana, körde eltraktorer och racerbåtar och allt möjligt kul. Vi åkte hem över fjället och det var himmelskt vackert. Renarna höll sig undan men vi mötte en skock får som låg och sov på vägen. Å andra sidan har vi en flock renar som vi möter då och då när vi far och handlar här hemma.

Jag har läst "Vad är så skört att det brister om du säger dess namn?" av Björn Sortland. Den handlar om den 19-åriga Markus som blir kär i Ingrid. Ingrid är sjuk i cancer och förhållandet blir bittert vackerljuvt. Markus vill helst inte tänka på vad som kommer att hända, men det är svårt att blunda. Boken är kort och skriven med ett poetiskt språk. Jag läste den på en kväll och tyckte att den var bra, men det gick så fort att ta sig igenom den att jag inte riktigt hann fångas av historien.

söndag 1 juli 2012

Rosor, bomull och romantik



"Rosornas arv" av Leila Meacham är en äkta romantisk hängmatteroman. Mary Toliver är en sydstatsflicka som ärver hela familjens bomullsplantage när fadern dör. Trots att hon bara är 16 år anser hennes far att hon är mer lämpad att ta över företaget än både den äldre brodern och modern. Mary är mycket vacker och det saknas inte friare. Men, hon är beredd att offra allt för att rädda plantagen. Året är 1916 och det är en brytningstid på många sätt.Jag har kommit ungefär en tredjedel och har en ganska tydlig bild av vad som kommer att hända. Det är ingen bok jag kommer att minnas speciellt länge efter att jag avslutat den. Men som avkoppling på bryggan och i sängen innan man slocknar så passar den bra.
Idag är för övrigt den första dagen sedan vi kommit hit som det har varit bryggväder. Alla barnen plaskade och lekte medan vi föräldrar slappade och läste samtidigt som vi höll ett öga på dem. Jag badade också en stund, men det var väl inte överdrivet varmt direkt...

torsdag 28 juni 2012

adhd på 1500-talet?

På min tågresa igår hade jag inte bara sällskap av VI-Läser. Med mig hade jag också en mycket speciell dam, klädd i praktisk men ack så oelegant ylleklänning, en hållning som påminde om en fågels och en skrikig och gäll röst. Hon var klumpig och totalt omedveten om det sociala samspelet mellan människor. Hennes högsta önskan var att tillbringa sitt liv i ett bibliotek med sina vänner, böckerna. Men, eftersom hon föddes i slutet av 1500-talet så var det helt otänkbart. Hon var ju kvinna och målet med hennes liv borde vara, enligt alla andra, att antingen bli gift eller gå i kloster. Kvinnans namn var Marie de Gournay och Jenny Diski berättar om henne i "Till den skrivande kvinnans försvar". Marie de Gournay ägnade sin barndom åt att gömma sig i faderns bibliotek där hon, på egen hand, lärde sig att läsa, både franska och latin. Så en dag kom hennes farbror, den ende som förstod sig på henne och tyckte om henne, med två böcker: Essayer, skrivna av Montaignes. Gournay blev så fängslad att hon fick ett nervöst sammanbrott och därefter såg hon som sin livsuppgift att möta Montaigne och bli hans själfrände. Eftersom Marie var en sådan totalt omöjlig person på alla sätt så blev hon hånad och utskrattad av alla och dessutom lyckades hon göra sig till ovän med folk eftersom hon inte förstod sig på artighet och umgängesregler. Romanen är fiktiv men Marie de Gournay var en verklig person. Jag tycker kanske inte att Jenny Diski är världens mest inspirerande författare men jag tycker att Marie de Gournay är en tillräckligt fascinerande karaktär för att boken ska bli klart läsvärd.
 Jag fängslades av 1500-talskvinnan som vågade skapa sitt eget liv och vägrade anpassa sig efter samhällets normer. Även om hon blev en tragisk person så gjorde hon inte avkall på sin personlighet.

onsdag 27 juni 2012

Äntligen framme efter en resa med tåg, buss och bil. Nu har vi badat badkar, ätit middag och tittat på söta små ekorrungar. H och hans pappa nattar varandra just nu, man vet aldrig vem som somnar först, och jag njuter av att semestern har börjat på riktigt.

På resan har jag haft sällskap av senaste numret av "VI läser" (juni/juli-numret). Att läsa den tidningen tar tid för det går inte att hoppa över en enda artikel. Denna gång kan man bland annat läsa om biografin som följer i August Strindbergs fotspår, med 500 kända och okända bilder "Strindbergs världar" av Björn Meidal heter den. Det är en bok jag blir väldigt nyfiken på, kanske ett skäl att besöka biblioteket... En annan intressant artikel är intervjun med den ryske författaren Vladimir Georgievitj Sorokin. Jag har läst ytterst lite rysk litteratur men blev lite sugen faktiskt. Sorokins nyaste bok har titeln "I det heliga Rysslands tjänst" och enligt artikeln ska man läsa den om man vill få en beskrivning av Rysslands utveckling. Jag, som läst ytterst lite rysk litteratur, blir faktiskt lite inspirerad. En bok att skriva upp på "att läsa-listan".

 I mars 2013 arrangerar VI en bokkryssning för att fira att de fyller 100 år. Det blir man ju ganska sugen på att hänga med på. 23 timmar på Tallink Silja med bokmalar och författare. Problemet är bara att det känns en aning djärvt att boka en kryssning en tisdag-torsdag mitt under skolterminen. Men nog låter det kul!

tisdag 26 juni 2012

solglasögon och handväskor

Imorgon sätter vi oss på tåget och far norrut. Semesterböckerna är packade och vi har shoppat diverse viktiga attiraljer som krävs för en lyckad semester. H har köpt gummistövlar och Hello Kitty-solglasögon samt en Pelle Svanslös-bok till tåget. Jag är nu nöjd ägare till en ny handväska eftersom den gamla var så trasig i fodret att allting man la ner riskerade att försvinna för evigt i villervallan. För varje gång jag skaffar ny väska blir den större och större av någon outgrundlig anledning. T som känner mig lite FÖR bra ibland muttrade
-jaha, nu räcker det inte att släpa med sig en pocket längre...Ska det vara inbundna folianter eller...?

"Näckrosdammen" av Lulu Wang slutade grymt och dramatiskt. Jag frågade mig verkligen hur författaren skulle lösa problemet med Kim, den fattiga bondeflickan som kämpar och kämpar för att få ett bättre liv men som bara misslyckas hela tiden. Som sagt var, det blev långt mer dramatiskt än jag någonsin kunnat ana. Boken har väckt min nyfikenhet om Kina och dess  historia. "Näckrosdammen" utspelar sig under åren 1971-1973 och ger en ny vinkel på Kinas otroliga historia. Det ska bli spännande att ge sig på fortsättningen, "Syrendrömmar", för att få veta hur det går för Liuan. Även idag är Kina ett kontrasternas land och det känns helt ofattbart vilka svängningar folket fått vara med om.

tisdag 19 juni 2012

Kinas historia


När jag studerar mina listor över vad jag har läst under åren, så är det väldigt mycket engelskt, amerikanskt och svenskt. Trots att jag verkligen vill vidga min läsning och hitta författare från andra delar av världen så blir det inte så mycket som jag skulle vilja.  Boken på mitt nattduksbord just nu är dock ett undantag. Lulu Wang kom som flykting från Kina till Holland 1984 och hennes bok "Näckrosteatern", som kom ut 1997, handlar om den så kallade Kulturrevolutionen i Kina. När jag började läsa visste jag ingenting om den här perioden i Kinas historia annat än att jag känner till Mao och jag är fascinerad, om än smått chockad över grymheten och brutaliteten.  Lian är en tonårsflicka, dotter till lärare på universitetet. Hon bor i ett fångläger tillsammans med sin mor och 200 andra intellektuella kineser. Trots armodet trivs hon ganska bra eftersom hon får undervisning av flera kloka och välutbildade lärare. Hon försöker förstå politiken och hitta ett förhållningssätt till allt som händer men även till Kinas historia. Namnet Lian betyder för övrigt näckros på kinesiska. Jag läser och lär mig något nytt på varje sida. Fascinerande är det också att de lyckades driva igenom en sådan total samhällförändring som de gjorde. Skulle det ha lyckats någon annanstans i världen och vad gjorde att det lyckades här? Ja, jag läser vidare och hoppas att jag ska förstå mer.

måndag 18 juni 2012

Sommarmåndag

Semesterns första måndag har H och jag firat med mysmorgon i sällskap med Mamma Mu och Kråkan, besök i Knivsta och som final nu ikväll har jag rensat ett läbbigt avlopp. Ingen vacker syn när jag tog isär röret under handfatet men oh, så tillfredställande när jag satte ihop det hela igen och vattnet slurpade iväg. Vi har lufsat runt på landet i regnet den här helgen. Jag har blivit dödsfiende med ett gäng trädgårdsinvånare som envisas med att äta upp blåklintskotten som just kommit upp i rabatten. Först förstod jag inte varför det blev färre och färre blad för varje gång jag tittade. Sedan började jag ana oråd när jag tyckte att jag såg ett bitmärke och sedan ertappade jag skurken på bar gärning (se bilden...) Nu är det krig och ingen pardon. Jag brukar vara noga med att lära H att man ska vara snäll mot djur och kasta sniglarna i diket när de är på fel ställe, men nu är det ingen nåd. Så fort H tittar bort visar jag med hela handen vem som bestämmer.


Ikväll ska jag mysa med att titta på tredje avsnittet av min nya favoritserie på svt-play, "Barnmorskan i East End". Chummy är min självklara favorit, rolig, klumpig och klok, allt i en karaktär. Jag blir på bra humör varje gång hon dyker upp i rutan. Intressant är också att se miljön och vilken insats barnmorskorna gör där de cyklar omkring i London.

tisdag 12 juni 2012

Sommarlov!

Glad och lite vemodig har jag kramat om mina femmor för sista gången idag. Nu är det sommarlov för dem och jag ska städa klassrummet, börja fundera på hur hösten ska läggas upp och pyssla med allt det där som man aldrig hinner under terminerna. Här är det rätt mycket fotboll för tillfället, fast inte för mig då som passar på att läsa och blogga i stället. Funderar på att skriva ett brev till och med, det var ett tag sedan sist.
Den här smaskiga boken fick jag av klassen idag. Perfekt present så här års.
 





måndag 11 juni 2012

Högläsning

Idag har vi haft sista dagen i skolan. Imorgon är det avslutning och min klass lämnar mig och skolan för nya äventyr. Två år går fort och ändå känns det som om vi camperat ihop i evigheter. Det är helt makalöst vad de har växt på de här åren. Jag kommer att tänka på dem och undra hur det går framöver.
Nu på slutet har jag läst Magda Eggens bok "Jag måste berätta." Det är hennes självbiografiska berättelse om hur hon överlevde andra världskriget och Auschwitz. Hon berättar rakt på sak och utan försköningar om hur hon och hennes familj tvingades upp på godstågen på väg till koncentrationsläger och hur de skiljdes åt. Hennes föräldrar och lillasyster dödades medan Magda och hennes syster Eva överlevde mot alla odds. Man får läsa om lukterna, svälten, de döda människorna som ingen plockar bort och vanmakten. Berättelsen blir ännu starkare av att man också får se foton på familjen, från koncentrationslägret och på judarna med sina davidstjärnor på kläderna. Klassen har lyssnat koncentrerat och upprört. De kan bara inte förstå hur det kan bli så här. En sak som Magda Eggens förmedlar är att lidandet inte tar slut bara för att man överlever. Hon lyckas verkligen förmedla hålet i hjärtat som aldrig läker, känslan av att man alltid är ensam, även med ny familj.

söndag 10 juni 2012

Nu har nedräkningen börjat och snart börjar sommaren på riktigt. Vi fick lov att vara hemma hela förra veckan för att H var sjuk, men nu är vi med på banan igen. När han blivit så pass pigg att vi behövde hitta på något så gick vi till biblioteket. Där frossade vi loss bland hyllorna och kom hem med tre Pettsson och Findus-böcker. Just nu älskar vi dem. Eller som H uttryckte det härom dagen när vi just avslutat "Tuppens minut"
-Mamma, jag tycker väldigt mycket om gubbar...
Vi gillar Sven Nordqvists fantastiska illustrationer, där man hittar något nytt varje gång man tittar, underfundigheten hos gubben Pettson och hans Findus. I filmen "Tomtemaskinen" säger Pettson stolt att
-Du är en katt som heter duga du...
-Neej, svarar Findus, jag heter ju Findus!
Och vem vill inte ha några mucklor som vimsar runt?