Nu är jag inne på min tredje arbetsdag. Allt är fortfarande luddigt men min hjärna jobbar stenhårt dygnet runt med att försöka få ordning på kaoset. I natt vaknade jag plötsligt med en idé om vad jag skulle satsa på idag och det har jag tagit tag i. Jag har fortfarande inte fått några direkt instruktioner om mitt kommande arbete och så länge ramarna inte finns så är det inte så mycket jag kan göra.

Under sommaren har jag skrivit ner saker som kan vara bra att komma ihåg i en anteckningsbok. Jag har en ganska tydlig bild av vad jag vill uppnå i mitt arbete men jag behöver, som sagt var, stämma av det hela med cheferna.

Igår blev jag intervjuad av lokalnyheterna. Det var också lite känslan av att gå på gungfly eftersom jag vet så lite än så länge. Men det är en stor sak med en helt ny profession i kommunen och jag är väldigt glad att de uppmärksammar det. Inslaget kommer i morgon. Jag kommer förmodligen att lyssna med aningens panik och kanske inte berättar för så många att det kommer...

Jag har som sagt var skrivit ner viktiga saker under sommaren och på tåget norrut härom veckan så läste jag en bok som heter "Struktur men hur? Handbok för skolbibliotekssamordnare" av Sofia Malmberg. Den är mycket matnyttig och jag blev ganska nöjd när jag insåg att faktiskt allt jag skrivit i min anteckningsbok fanns med som bra saker att göra i början när man ska bygga upp en skolbiblioteksverksamhet. Jag tycker själv att det pekar på en viss insikt i behoven som finns i min kommande profession och erfarenhet av hur man behöver tänka.

 Efter den här dagen är jag helt utmattad av så många känslor (och kanske lite för att jag hetsstädade i morse innan jag åkte till jobbet). Dels har det varit ett otroligt sorgligt dödsfall på skolan i helgen, dels har lärarna fått veta att jag ska sluta och jag har fått höra så fina saker att jag nästan blir lite tårögd när jag tänker på det. Och de elever som snappat upp att jag ska sluta har blivit lite lagom upprörda vilket också är väldigt rörande. Och förutom all separationsångest som jag just nu lider av så har datasystemet var extremt segt under dagen så allt har tagit tre gånger så lång tid som vanligt.

Förra helgen gick jag till biblioteket och botaniserade. Jag har ju min utmaning som innebär att jag ska försöka läsa författare på hela alfabetet under året. Målet med det är att vidga mina vyer, hitta författare jag inte skulle ha läst annars och den här gången lyckades jag verkligen!

Författare med efternamn på I är av någon anledning alltid en stor utmaning. Förra året lyckades jag inte ens. Men nu var jag mycket beslutsam och ramlade över en bok av Kajsa Ingemarsson; "Att landa som en trana"

Jag känner förstås till Kajsa Ingemarsson men aldrig läst något av henne och den här boken har gått helt under min radar. 

Den visade sig vara ett riktigt guldkorn! 

Berättaren är "Greven" som levt många liv och i boken berättar om sina erfarenheter, sin livsvisdom och misstag. Det är väldigt svårt att beskriva handlingen men man kanske kan säga att det är en filosofisk instruktionsbok inbäddad i skönlitterära kläder. 

För mig blev det den andra boken på en vecka som gjorde mig lite glad och hoppfull. Jag är som en törstig kamel i öknen när det kommer till optimistiska budskap.

Om du är det minsta intresserad av stora frågor som varför vi finns till, varför det är så mycket elände i världen och liknade funderingar så kan jag verkligen rekommendera den!

Och när vi ändå är inne på optimistiska och hoppfulla budskap så lyssnar jag ofta på Sveriges radios podd 

Vetenskapsradion

Naturligtvis kan du lyssna direkt på radion också men jag brukar köra flera avsnitt på en gång. Varje inslag är sisådär 6 minuter långt och kan handla om lite vad som helst inom forskning och vetenskap. Ganska ofta handlar det om framsteg, positiva nyheter och förklaringar till sådant som sker i världen.

Jag tror inte att jag är ensam om att behöva väcka hoppet med jämna mellanrum.

 Tänk, nu är det den sista skolveckan! På torsdag är det slut på grundskolan för vår del. Då börjar nästa äventyr. 

I torsdags firade vi en glad student som redan har siktet inställt på folkhögskola i höst. Hans kusin, som tog studenten förra året, kunde tyvärr inte vara med på utspringet eftersom hon jobbade. Sådant är livet. 

Förutom student och 20-årskalas i helgen så har vi också gått introduktionskursen för körkortet. Nu väntar vi bara på Transportstyrelsens intyg så kan vi börja träna. 16-åringen därhemma är sjukt taggad, hans far lite mindre entusiastisk men inställd på att göra ett tappert försök att ta körkort.

Igår tog jag mig i kragen och skördade all vår rabarber. Vi har en gigantisk tuva som egentligen borde skördats för flera veckor sedan. Men nu blev det av i alla fall. Jag har ett favoritrecept på Rabarberdryck som jag av misstag hittade i "Vår kokbok" för ett antal år sedan. Det har hänt mer än en gång att jag hittat ett mycket bra och användbart recept i just den kokboken när jag planerat att tillaga något, i detta fall rabarbersaft, tittat lite snabbt och råkat använda receptet bredvid det planerade och efteråt insett att det jag gjorde av misstag är mycket godare än det jag tänkt från början. Skillnaden på de olika dryckerna är att saften görs koncentrerad och blandas ut när man ska dricka medan rabarberdrycken blir färdig att dricka direkt. Den blir då betydligt rödare i färgen och starkare i smaken. Nackdelen kan möjligtvis vara att det går åt mer rabarber men i vårt fall är det inget problem då vi har oömt av det, både i Uppsala och i Jämtland. 7 kilo rabarber skördade jag så nu kan vi unna oss rabarberdryck i några veckor.

 

Jag är alltid på jakt efter litteratur som ska lära mig nya intressanta saker, som förhoppningsvis kan trösta mig när livet känns hårt och som kan ge hopp inför framtiden.

"Äventyrlig evolution" av Hanna Nyborg Stöstad är en bok som platsar på den listan. Författaren är forskare och skriver om evolutionens magi och fantastiska riktningar. Dels berättar hon om olika djur och växter som nischat sig under årmiljonerna för att nyttja resurserna på bästa sätt, äta det som nästan ingen annan äter, ibland genom att samarbeta med andra arter, ibland som parasiter och på många andra sätt. Hon skriver också om växter och djurs anpassningsförmåga, inte bara över lång tid utan också arter som på bara några år och generationer kan överleva med nya levnadsförhållanden. En mycket inspirerande och hoppfull bok också eftersom man får läsa om all forskning som pågår om miljöpåverkan, hållbarhet och hur vi kan hjälpa olika ekologiska system att överleva i framtiden.

Nästa bok är en tidig novell av Jane Austen; "Tre systrar". Det är en ganska humoristisk och sarkastisk historia där en av tre systrar har fått mottaga ett frieri. Hon tycker verkligen inte om mannen i fråga men det finns skäl till att hon trots sin antipati överväger att svara ja. Jag blev väldigt sugen på att läsa mer av Austen, det var länge sedan sist.

Dagens sista bok har jag hittat i högen bredvid sängen. Det är en äkta klassiker som jag läst förut och förmodligen kommer att läsa igen någon gång.

"Muminpappans memoarer" av Tove Jansson är lika fantastisk som alla Muminböckerna. När jag läser dem så känner jag mig lugn, glad och trygg. Det är som att svepa in sig i den där mysfilten ni vet.

Tisdag igen...

 Så har en vecka passerat och semestern är över för den här gången. Nu är det två veckor utan en enda ledig dag, min son och jag är överens om att det blir svårt att klara av nu när vi vant oss med någon ledig dag här och där. Han har sitt sista nationella prov i veckan, matte, och efter det tror jag att hans humör kommer att stiga som vårsav. Bara sex veckor kvar av grundskolan. Det är helt omöjligt att fatta för de gamla föräldrarna.

Besöket hos pappa var bra. Det kändes lite speciellt för jag ska nämligen flytta hem! Ja, inte till pappa då men till mitt lilla samhälle i Jämtland. Detta är, som ni förstår, den stora nyheten som jag burit på ett tag. Jag har fått jobb som kommunens första skolbibliotekarie och ska börja i mitten av augusti. Fortfarande känns det helt overkligt. 

Min familj skulle följa med men det visade sig att gymnasielinjen som H vill gå inte finns i höst på grund av att de har för få elever som sökt. Ja, så är verkligheten om man ska bo i en liten inlandskommun, hade lite glömt det...

Så nu blir det så att jag flyttar, de andra stannar i Uppsala. Vi kommer att försöka pendla lite och träffas så mycket vi kan. Framtiden får utvisa om det fungerar.

Ni kommer förstås att få höra mycket om det här framöver. Allt är fortfarande mycket luddigt, var jag ska bo, hur jobbet ska läggas upp, hur vi ska få ihop vardagen. Min nya chef har i alla fall stor förståelse för situationen och har redan lovat att jag ska få jobba på distans vid behov, samt fördela arbetet så att jag kan jobba lite mindre vissa veckor och mer andra för att kunna åka någon extradag till Uppsala.

Allt det här får min hjärna att spinna på högvarv och jag har svårt för att fokusera på annat, som att blogga till exempel.

Men här kommer de senaste böckerna i alla fall.

Boken "Flerstämmigt" med redaktören Gunnel Furuland består av texter som handlar om människor i Uppland som betytt mycket för kulturen genom åren. Det är allt från folkskollärare till Gösta Knutsson, kvinnor som sökt och bevarat textilier och konst och man får förstås inte glömma porträttet av Elsie Johansson. Min favorit är nog ändå texten om Gösta Knutsson som visade sig vara en betydligt intressantare person än vad jag visste innan.

Min kollega Joakim Persson har kommit ut med en barn- och ungdomsbok som heter "The challenge". Boken innehåller noveller med det gemensamma temat att det utspelar sig på spelplattformen Arena. För ett par år sedan fick jag korrekturläsa manuset (och jag är sjukt mallig över att jag är en de som nämns och tackas i slutordet). Sedan min läsning så har boken utvecklats och hittat sin form. Jag tycker att den är helt okej, spännande och lite obehaglig. Jag skulle verkligen inte vilja spela på Arena. 

Boken passar också in på min Damma av-lista , böckerna från sängkanten som jag sakta men säkert försöker ta mig igenom. I april nådde jag inte målet med två böcker per månad så i maj ska jag försöka kompensera med tre. Nu har snart två veckor av månaden passerat och jag har fortfarande bara läst en så vi får se hur det går.

 Ojoj, nu var det länge sedan sist...

Det är väldigt mycket på gång just nu, både stort och litet och bloggen har fått stå tillbaka.

På jobbet är det full fart. Denna vecka har jag till exempel en prao. Förra veckan hade vi personaldag och på tisdag kommer författaren Lena Ollmark till årskurs 5. 

Och inte är det långt till påsklov. Jag längtar sjukt mycket efter det just nu!

Jag har tre böcker att redovisa idag.

"Relationsboken för unga Om kärlek, svartsjuka och kontroll" av Zandra Kanakaris är en ny bok som handlar om relationer som går snett och om hur svårt det kan vara när man är ung att veta vad som är ett sunt förhållande och hur man kan dra sig ur när det inte är bra.

"Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok" del 4 är också utläst. 

"Jakten på Venus" av Andrea Wulf är en historieskildring om de astronomer som kämpade 1761 för att se och studera när planeten Venus passerade solen, en händelse som inträffade den 6 juni 1761 och sedan den 3 juni 1769. Därefter skulle det ta över 100 år tills nästa gång. Matematikern James Gregory hade kommit fram till att om man mätte hur lång tid det tog för Venus att passeras solen från så många platser som möjligt i världen så skulle man kunna beräkna universums storlek. 

Det var verkligen inget litet och enkelt projekt men astronomer över hela världen gick in för det med stor entusiasm.

En otroligt intressant, och förvånande lättläst, historia om ett ämne jag inte visste det minsta om. 

En spännande sak var när jag läste om den engelska astronomen Charles Mason och lantmätaren Jeremiah Dixon som fick i uppdrag att bege sig till Godahoppsudden. Det gick väl sådär men när jag läse deras namn så kom jag på mig själv att nynna på en låt med Mark Knopfler som jag lyssnat mycket på, nämligen "Sailing to Philadelpia" . Först trodde jag att det var resan de gjorde för att studera Venus som låten handlar om men när jag läste vidare i boken så förstod jag att det var det uppdrag de fick på hemvägen som givit upphov till låten. De blev nämligen skickade till Amerika för att reda ut den snåriga och infekterade gränsdragningen mellan nord- och sydstaterna, mellan provinserna Pennsylvania och Maryland.

Läs mer här nedanför

Mason Dixon-linjen 

 

Nu har jag ramlat på en sådan där bok igen. En sådan där bok som fått mig att strunta i en massa annat som städning, tv, umgås med familjen och att somna i tid.

"Omöjliga varelser" av Katherine Rundell är egentligen en ungdomsfantasy men jag skulle kanske hellre vilja kategorisera den som en ung vuxen eller vuxenbok. En helt egen historia som inte liknar något annat, på det bästa sättet. 

Christopher har alltid haft en mycket speciell egenskap. Alla slags djur dras till honom och samlas runt honom. Det är sommarlov och han ska tillbringa sommaren med sin morfar i de skottska högländerna, en morfar han knappt träffat förut. Redan första dagen hamnar Christopher i ett hisnande äventyr då han träffar på Mal, en ung flicka på rymmen från en mördare. Mal kommer från den parallella världen Arkepelagen där man fortfarande kan hitta alla möjliga slags mytiska djur. Mal till exempel har en grip, kanske den sista som finns.

Problemet med Arkepelagen är att det verkar som att "glimret" det magiska stoft som skyddar allt och gör att världen mår bra håller på att försvinna. Christopher och Mal inser att de måste göra vad de kan för att rädda magin. 

Jag tyckte att den var sjukt bra! Spännande, egen, tänkvärd, kärleksfull och sorglig och jag önskar att alla fick chansen att läsa den.

Lundströms bokradio hade en bokcirkel om den i februari som jag inte har lyssnat på än men som jag ändå vågar rekommendera.

Lundströms bokradio Omöjliga varelser

Ett annat boktips idag är faktaboken "Skolbibliotek nu!" av Linnea Lindqvist och Jonna Bruce. Linnea Lindqvist är en välkänd person i skolbiblioteksdebatten. Hon är rektor på en Göteborgsskola och arbetar hårt för att sprida vikten av skolbibliotek och utbildade skolbibliotekarier på alla skolor. När vi läser boken får vi praktiska tips om hur man kan jobba på ett bra sätt, vad som är viktigt att fokusera på och hur rektorer och skolledare kan jobba för att finansiera och motivera sina bibliotek. En jättebra och inspirerande bok för oss som jobbar skolbibliotek men också för den som är intresserad rent allmänt, kanske föräldrar som vill knuffa sina skolor i rätt riktning?

 

"The Afterlife of Data" av Uppsalaforskaren Carl Öhman handlar om de otroliga mängder spår vi hela tiden lämnar efter oss digitalt. Och frågan författaren ställer är då vad som händer med all denna information den dagen vi dör. Vilka rättigheter finns, vem äger det som finns digitalt från den som dött? Vem/vilka har intresse av allt det som finns och så vidare? Många frågor och de flesta har inga svar än så länge och Carl Öhman skriver också att hans mening inte är att ge svar utan att väcka frågorna samt få oss ta medvetna val. 

Hela första kapitlet handlade om hur olika civilisationer sett på döden och det som de döda lämnat efter sig genom tiderna. Oh så intressant tänkte jag, mycket mer än vad jag inbillat mig innan jag började läsa, men så insåg jag att han inte ens kommit in på digitaliseringen än... Men men, även om det kanske inte är det mest spännande området för sådana som mig så är det ändå viktiga och intressanta frågor. Idag är det de stora Techbolagen som äger all information och de sparar och använder den utifrån sina egna vinstintressen förstås och inte utifrån mänsklighetens bästa. Vissa saker har ett värde och bör sparas till framtidens forskare och arkeologer. Folk idag använder sociala medier till att titta på och minnas sina döda anhöriga vilket kan var positivt för sorgeprocessen och tillgången till minnen men samtidigt negativt eftersom det kan vara ett sätt för  Techbolagen att profitera på människors känslor. 

Detta är förstås bara en liten del av bokens innehåll. Huvudbudskapet är att vi

alla bör ta ställning och fundera på hur man vill att ens egen digitala person ska hanteras efter att man dött. Tydligen kan man välja inställningar till exempel på Facebook som avgör vad som händer med ens konto. 

Trots att boken är på engelska så var den ganska lättläst och jag kommer att fundera en hel del på de frågor som väcktes.

 Efter en extremt lugn helg alldeles för mig själv då den enda utflykten egentligen var att jag åkte och jobbade några timmar på lördagen så känner jag mig ovanligt utvilad och pigg. Inte för att jag tycker om att ha min familj på vift men det gjorde gott att bara följa sina egna inre önskningar. Jag bakade semmelbullar som tyvärr inte jäste som de skulle så vi får se hur de smakar. De ligger i frysen i väntan på ett lämpligt fikatillfälle. På lördag är vi bjudna till min kusin i Stockholm på kamskalas och enligt vår familjs tradition så kommer det nog att bli semlor till efterrätt, för övrigt en ganska usel kombination eftersom man är sjukt mätt efter att ha ätit kams. I alla fall, tillbaka till mina egna semlor, jag spar på dem för att vi ska vara riktigt sugna när vi kommer till min kusin utifall han nu som jag misstänker kommer att bjuda på det. Och om vi smaskar semlor i veckan så blir det ju inte riktigt lika efterlängtat på lördag.

Sedan ägnade jag ett antal timmar åt att virka ihop mormorsrutor på den där gamla barnvagnsfilten jag så optimistiskt började på när jag var gravid för 16 år sedan. Där kan man prata om UFO (UnFinishedObject)!

Nu är det i alla fall bara cirka 60 rutor kvar och sedan så har jag en fullstor, enormt tung filt stickad i bomullsgarn. Jag tror att tyngden kommer att göra den härlig att bre över sig i soffan, eller om den får hamna i vävstugan. Det är också en plan.

Slutligen så blev det ganska mycket läst. Jag avslutade "Jakob", tredje delen i den isländska deckarserien av Satu Rämö och höll på att få ett sammanbrott efter sista kapitlet! Jag tänker inte säga mer än att jag VERKLIGEN vill läsa nästa del för det där slutet var inte okej! Inget fel på det egentligen men jag måste få veta hur det ska gå!

Deckarserien är jättebra och jag rekommenderar den varmt. Hoppas man får chansen att följa Hildur och Jakob ett bra tag.

Jag har också lyssnat på en bok av och med Ann Söderlund och Fi Lindfors som heter "Handbok för kvinnor med (eller utan) ADHD". Båda författarna har ADHD och här ger de en blandning av personliga erfarenheter och mer allmänna tips från experter. Jag är alltid intresserad av att krypa in i andra människors hjärnor och liv vilket jag inser kanske låter aningens suspekt men det är väldigt lärorikt och jag anser att det gör mig till en bättre medmänniska om jag kan förstå hur andra har det.

Boken var helt okej men kanske lite väl lång med mycket prat. Men jag kanske inte tillhör den ultimata målgruppen. 

 Familjen är på minisemester i Jämtland och meddelade igår kväll att de gått ut och lyssnat på en pärluggla. Det gav mig en fruktansvärd hemlängtan! Jag tror inte att jag hört en uggla på femton år och det är en sådan känsla av barn- och ungdomsnostalgi. Men jag är väldigt glad att min egen femtonåring nu får uppleva det en mörk och kall februarikväll. Jag tror bestämt att det kallas livskvalité.

Själv är jag ledig idag som kompensation för att jag jobbar imorgon. Städar, virkar och stickar och har haft en lång mysmorgon i sängen med deckaren "Jakob", tredje delen i den isländska serien om Hildur av Satu Rämö. Den är lika bra som de två första delarna och svår att lägga bort.

Vi har en vecka kvar av februari och jag har faktiskt uppnått månadens mål att läsa två av mina egna böcker.

Dels har jag läst "Hoppet Bara du kan rädda världen!" av Johan Ehrenberg. Min enda invändning av den är att den kom 2018 och mycket av det som Johan ser framför sig inom en tioårsperiod var realitet då men att världsordningen ju gjort en total kullerbytta sedan dess, med vår svenska nuvarande regering som struntar i all logik och håller sig fast med en dåres envishet vid kapitalismen, fossila bränslen och kärnkraft och Trump och Elon Musk som genomför fullständiga galenskaper varenda vecka som kommer att påverka hela världen för en mycket lång tid framåt.

Boken består i alla fall av tjugo kapitel som berör olika miljö- och samhällsområden som får oss som bryr oss att känna uppgivenhet, sorg och ilska. Hans budskap är att vi inte kan vänta på politiker och de där diffusa "andra" som ska ta rätt beslut och se till att världen blir bättre. Han påvisar med siffror och fakta att det inte är några problem att rädda världen, om viljan bara finns. Och hans övertygelse är att den dagen kommer eftersom även de som kämpar emot mest kommer att få ge sig när tillräckligt många gör rätt val och man inte längre tjänar ekonomiskt på att göra fel.

Trots att jag känner mig ledsen och arg och tänker varje vecka att nu måste botten vara nådd så fylls jag ändå av ett litet jäkla anamma och tänker att om jag och min familj gör rätt så är hoppet inte ute. Jag vet ju att vi inte är ensamma!

Min nästa bok är bland det bästa jag läst på flera år känns det som.

"Hjortronmyren" av Ulrika Lagerlöf är första delen av en serie som kommer att heta "Timmerfolk".

Det är som så ofta just nu två parallella historier, en i slutet av 30-talet och en i nutid.

Siv är 18 år, drömmer om att få bli lärarinna och älskar att läsa böcker. Allt förändras dock när hennes pappa som arbetar i skogen skadar sig och familjen får svårt att försörja sig. Siv måste ge upp sina egna drömmar och hjälpa till att försörja familjen. Först städar hon hos en rik familj i byn men sedan bestämmer hennes far att hon ska jobba som kocka åt ett huggarlag i en skogskoja under tre månader. Siv är inte glad minst sagt och arg för att hon inte fått säga vad hon själv vill. 

I nutid får vi följa med Eva, Sivs barnbarn, som bor i Uppsala och jobbar inom skogsbranschen. Under barn-och ungdomen tillbringade hon mycket tid hos sin farmor och farfar i den lilla byn och när det uppstår en konflikt mellan skogsbolaget och klimataktivister samt samer så tycker hennes chef att hon är den perfekta representanten att åka tillbaka och ta itu med saken. 

Det finns så mycket som jag fastnade för i den här boken. Dels så är det en spännande historia med många bottnar. Sedan är den både sorglig och innehåller kärlek. Jag bryr mig om personerna och ville så otroligt gärna att det skulle gå bra för dem alla.

Sedan är det en historia som är välbekant för mig och samtidigt inte. Min egen faster jobbade en vinter på 50-talet som kocka när hon var ung och jag har hört om många andra i hennes generation som också gjorde det. Samtidigt så har jag aldrig hört hur det egentligen var. Nu är min faster död och jag kan inte fråga henne om hur det var. Kanske att min pappa eller min andra faster vet något, ska fråga vid tillfälle. 

Att det inte alltid var så lätt förstår jag när jag läst boken och tänker på vilka förhållanden som gällde. Det är något som jag aldrig läst om kanske inte tänkt så mycket på direkt och nu vill jag veta mer!

Idag är en stor dag i mitt bibliotekarieliv! Vi har ÄNTLIGEN fått börja köpa in böcker igen. Nu är tydligen systemen i synk, som man säger. 

För övrigt har dagen varit lugn. Jag har grejat med böckerna, förberett lovaktiviteten som vi ska ha på torsdag samt kollat lite på Förlagsdagarna, min absoluta favoritfortbildning. Det är som Bokmässan i miniatyr. På nätet får man lyssna och titta på en hel drös med olika förlag som presenterar årets nya böcker. Jag blir alltid extremt taggad och inspirerad så det passade förstås mycket bra att få gå in på Adlibris och skicka iväg min köplista. De flesta förlagen pratar om hur man ska få barn och ungdomar att vilja läsa. En ny trend, som jag inte hunnit verifiera, är att man försöker möta Booktok-läsarna genom att översätta populära böcker till svenska men behålla den engelska titeln. Det ska bli spännande att se om strategin lyckas. Att läsa Booktok-böcker är mycket en identitet och om man är med på banan så vill man bara läsa på engelska eftersom allt annat är ocoolt. Men som bibliotekarie vet jag förstås att ens image och förmåga inte alltid följs åt och att många inte är så bra läsare på svenska så då kan man bara tänka sig hur lätt det är med engelskan. Så kanske, kanske kan det här vara ett sätt att se ut som att man läser på engelska men komma undan med svenskan. Vi får se...

Ingen har nog missat vad jag tycker om Donald Trump. Och om någon undrar så tycker jag INTE!!! Men en sak får jag ge honom, han har väckt mitt intresse för Grönland. Först läste jag en mycket intressant artikel i tidningen ETC som jag försökte delge en kollega som läste den mycket motvilligt eftersom hen lever i föreställningen att det är farligt att läsa tidningar med en röd botten. Och den tråden ska jag undvika för jag blir så uppretad eftersom man trots allt inte blir smittad och automatiskt omvandlas till socialist genom att läsa och de flesta tidningar oavsett partitillhörighet kan skriva om intressanta ämnen. 

Nåja, artikeln gav en kulturell och politisk bakgrund till hur och  varför Grönland ser ut som det gör och hur grönländarna själva ser på allt som händer. Jag blev ännu mer nyfiken som jag så ofta blir och lånade en bok på biblioteket "Qaanaaq" av Martina Holmberg. Boken berättar om en liten by, några familjer och deras liv. Det är inte så mycket text men många bilder som visar den karga miljön, kylan och ett visst armod. Jag läste ut den på en kväll och ska fortsätta leta efter böcker på temat.

Dagens andra bok är en feelgood får man väl ändå säga även om den innehåller en hel del svärta.

Först hade jag det lite kämpigt med "Boksamlaren" av Camilla Davidsson. Huvudpersonen Jossan jobbar på en restaurang, avslutade gymnasiet med urusla betyg och hatar böcker och läsning. Hon är ihop med en kontrollerande och aggressiv kille som hon egentligen vill komma ifrån men hon vet inte riktigt hur. Till  restaurangen där hon jobbar brukar det komma en äldre man som sitter och studerar Jossan och hennes arbetskamrat är övertygad om att han är en slusk och borde anmälas för trakasserier. När han inte dykt upp på ett tag så dimper det ner ett brev till Jossan där det visar sig att han dött och  hon ärvt hans lägenhet och ett litet sommarställe. Hon fattar förstås ingenting.

Alltså, det var inget fel på boken, en ganska egen handling och Jossan blir förstås lite mer sympatisk ju mer man lär känna henne. Mitt problem i början var nog att hon kändes väldigt främmande för mig. Det fanns inte mycket hos henne som jag kunde relatera till och trots att det inte brukar vara ett problem så kände jag mig lite irriterad. Summa summarum så var boken helt okej men inte uppseendeväckande bra.

 Om en vecka är vi på jullov. Det känns så otroligt härligt och lite overkligt. 

Igår var jag på konsert, Nötknäpparen, med Kungliga Akademiska kapellet. Vacker musik, lite julstämning och mycket publik. Sedan kokade H och jag knäck när jag kom hem. Den blev perfekt om jag får säga det själv!

På fredag morgon vinkar vi adjö till våra nya kaninvänner, sätter oss i bilen och åker norrut. Jag oroar mig som alltid för bilföret men vi tar det försiktigt så det ska väl gå bra. 

Jag läser inte så mycket just nu för jag har satt igång med ett nytt stickprojekt och kan inte låta bli att sticka hela kvällarna. T har önskat sig en huvtröja och jag känner mig lite nervös just för huvan, men jag har ju många stickexperter runt mig som jag kan rådfråga om jag skulle köra fast.

Dessutom ska jag sticka en reflexmössa till en kollega. Det kommer att gå fort men det tar tid från läsningen.

Jag filar lite på läsutmaningar 2025 men det får ni höra om när nyår närmar sig. En liten utvärdering brukar jag ju också hinna med.

Idag kan jag rekommendera boken "USA:s alla presidenter" av Karin Henriksson, en bok som kom redan 2017 tror jag (men tydligen har det kommit en ny reviderad upplaga i år. Gissar att Joe Biden finns med där).

Boken skriver ganska kort, cirka tre, fyra sidor, om varje president. Man får lite olika anekdoter, kuriosa och lite mer allmänna politiska fakta. 

Karin Henriksson skriver på ett väldigt fängslande sätt och jag har lärt mig mycket. En sak som är intressant är att jag ofta funderat på hur USA kan var så splittrat, varför det är så viktigt för så många att varje delstat ska sköta sig själv? När jag läser om starten och de första presidenterna så inser jag att det aldrig någonsin funnits någon enighet. Varje ny stat som anslutits har krumbuktat sig och kämpat för sina egna regler och idéer.

Min bild av de olika presidenterna har nyanserats och jag har fått veta saker, både bra och dåliga som de åstadkommit. Och som alltid, fruarna har gjort olika typer av insatser också som haft stor påverkan på politiken och landet.

Jag tänker mig att boken kan läsas från pärm till pärm, som jag gjort, eller mer som en uppslagsbok där man kan kolla upp det man är intresserad av.

Jag blir sugen på att läsa mer av Karin Henriksson, som jag för övrigt alltid uppskattar att höra på USA-podden när hon gästar.

 Idag kom första snön. Det har singlat ner hela dagen i stort sett och det är ett vitt puder som ligger på backen. Men jag antar att det inte kommer att ligga kvar så länge. I morse struttade fyra orrtuppar runt ute på näset och nu ikväll är gräsmattan full av trastar som verkar väldigt ivriga. När jag och pappa var ute och åkte idag så såg vi en räv på vägen. Den hade en mycket vacker och yvig svans vilket jag alltid kollar. Om en räv har skabb så är svansen som en naken pinne.

Jag har suttit i vävstugan både igår och idag. Tror att jag har kommit fram till hur jag ska tänka med min yllehalsduk så nu testar jag olika färgkombinationer och hur hårt jag ska trycka ihop garnet, inte så hårt skulle jag säga.

Jag har hunnit lyssna på en kort (två timmars) ljudbok. Den var sådär men eftersom den var så kort så gick det bra. "Fyra historiska mysterier" av Clas Svahn handlar om Kapten Kidds skatt, som jag aldrig hört talas om förut, Rosettastenens hemlighet, Edgar Allan Poes hemligheter samt Faraonernas förbannelser. Lite kul ändå att höra om de olika myterna och sedan få veta hur det förmodligen var i verkligheten.

Autism

 Jag har ju alldeles nyss läst boken "Konsten att fejka arabiska" av Lina Liman, en bok om hennes liv och kamp innan hon fick sin autismdiagnos.

Det har inspirerat mig till en liten kort lista med böcker om autism. Det är en salig blandning med både faktaböcker och romaner. Min övertygelse är att alla människor skulle behöva läsa några böcker på det här temat eftersom det gör att vi utvecklas, får förståelse och empati för att alla människor är unika och att andra kanske inte tänker och fungerar exakt som jag.

• Konsten att fejka arabiska (Lina Liman)
• En ung naturälskares dagbok (Dara McAnalty)
• Autisterna. Om kvinnorna på spektrat (Clara Törnvall)
• Hur mår fröken Furukura? (Sayaka Murata)
• Vanliga människor: Autistens guide till galaxen (Clara Törnvall)
• Projekt Rosie (Graeme Simsion)
• Autistens överlevnadsguide till skolan (Alexander Skytte, Jian Millington) UNGDOMSBOK

 Familjen är hemma igen och ordningen är återställd.

Redan morgonen efter hemkomsten insåg jag att just det... Om jag har ett gott mellanmål som jag förberett och tänkt ta med mig till jobbet så måste jag markera tydligt att det är MITT! Annars försvinner det under natten.

Helgen var lugn. Jag kände mig lite krasslig, det har fortfarande inte riktigt släppt men jag har inte behövt vara hemma från jobbet tack och lov.

Denna vecka har det börjat röra sig på skolgården och jag har sett små parvlar hålla hårt i sina föräldrar när de korsat skolgården på väg mot fritids. Är lite osäker på när skolan börjar men jag tror att det kanske är om två veckor. Om jag inte minns helt fel så börjar de mitt i veckan vilket är smart tycker jag. Chocken att kliva upp och sätta igång vardagen kan vara nog så plågsam även om det är en tredagarsvecka första veckan.

"Moden självhushållning" av Anders Rydell och Alva Herdevall innehåller faktiskt nästan allt man kan vilja veta. 

Jag har läst om odling, hur man tillverkar olika viktiga produkter till hemmet, vad man ska tänka på när man skaffar djur och så vidare. Så pass bra är den att jag har fått T att läsa odlingskapitlet samt beställt den på AdLibris. Vi utökar våra odlingar för varje år och i boken har de lyckats pricka in nästan allt vi håller på med. Och där vi har funderat på varför vissa saker inte lyckats så bra så har vi nu fått tips och förklaringar.

Under sommaren har jag lyssnat en hel del på ljudböcker, främst när jag suttit och vävt. Vissa böcker var bra och vissa mindre bra.

"Det ockultas historia" av Bokasin lät spännande när jag laddade ner den men i ärlighetetens namn så var den rätt tråkig. Den beskriver olika viktiga personer och företeelser i historien som haft med det ockulta att göra. Kanske var det bara sättet att berätta som gjorde det torrt och ganska ointressant?

En annan bok som också lät spännande men som visade sig göra mig besviken var "Familjen Medici, Det vackra folket i Florens"  av Ulla Britta Ramklint. Man kan sammanfatta det med att familjen var väldigt intressant men framställningen i boken var så där. En massa namn rapades upp och många i familjen hette ungefär lika dessutom så det var hopplöst att hålla rätt på dem. Njae, får jag säga...

Sedan började jag på en långserie som heter "Bara Maja" av Liv Almendingen. Jag lyssnade på del 1, "Förbjuden kärlek" samt del 2, "Lögnens pris". Böckerna var väl inga kioskvältare precis men där hade jag ganska låga förväntningar och därför köper jag kvaliteten. Maja är en ytterst fattig flicka som bor med sin syster sedan mamma dött. Hon är vacker och systern är lungsjuk. De hyr ett rum hos en otrevlig man som inte drar sig för att utnyttja de två systrarna. Maja är så gott som förlovad med grannpojken när hon av en slump träffar på en tjusig och rik ung man. Glömde nämna att Maja har en enastående sångröst också vilket får henne att väcka uppmärksamhet. Naturligtvis blir det missförstånd och svårigheter som jag hoppas ska lösa sig i del 3, när jag nu kommer mig för att lyssna på den. Fast, jag misstänker att författaren kommer att dra ut på det i ett antal böcker till. Det är ju trots allt en långserie.

Min sista serie som jag lyssnat på och fortfarande håller på med heter "Glendale Hall" och författaren heter Victoria Walters.

Första boken var bra! Den heter "Hem till Glendale Hall" och handlar om Beth. Historien börjar med att Beth och dottern Isabelle kommer hem till den stora och tjusiga hemgården. Hon har inte varit hemma på femton år. Beth var bara sexton år när hon blev gravid och eftersom familjen var helt emot att hon skulle behålla barnet så rymde hon till London där hon bott sedan dess. Hon har haft kontakt med familjen men vägrat återvända. Men nu har hon blivit ombedd att komma hem eftersom hennes mormor ligger för döden. 

Väl hemma visar det sig att allt kanske inte var som hon trott och trots att hon bara ska vara hemma några veckor så njuter både hon och dottern. 

När så hennes ungdomskärlek Drew dyker upp så blir tillvaron komplicerad men inte helt fel.

Den andra delen; "Nya tider på Glendale Hall" handlar om Beths vän Emily som också bor i London men härstammar från Glendale Hall. Beth bodde hos Emily den första tiden i London. Emily är bagare och älskar det. Hon bor med Greg, en snygg och karismatisk brandman. Hon ser mycket fram emot att åka hem till Glendale Hall och få visa sin hemtrakt för Greg. men när det är dags så ställer Greg till det på mer än ett sätt och Emily får åka ensam. 

Del 2 var inte lika bra som ettan även om jag tyckte att den var helt okej.

Just nu håller jag på med del 3 som heter "Juletid på Glendale Hall" och tyvärr är den inte i närheten så bra som de första två. Nu får vi följa ytterligare en av Beths vänner, Heather, sambo med Drews bror Rory. 

Ett problem med alla tre böckerna har varit att författaren upprepar sig och kan berätta samma sak fem gånger. I första och andra boken så stod jag ut med det eftersom intrigen ändå kändes spännande. Men i den har tredje så är intrigen tunn och då blir de där upprepningarna ytterst plågsamma.

Det finns en fjärde del och jag kommer att lyssna på den och hoppas att författaren rycker upp sig!

 

 

 Igår var jag mycket nära ett psykbryt. Under veckan har jag påbörjat en ny tröja; Lägdan, ett mönster från Yarns and Barns. Det har gått så bra och blivit så snyggt, ända tills jag plötsligt upptäckte igår kväll, efter 16 varv mönsterbård, att jag snott stickningen i ihoptagningen på första varvet. 

Efter att ha djupandats i ungefär en kvart så repade jag och började om. Men det var som om det gått troll i alltihop för det tog mig fyra försök och ungefär lika många timmar innan det blev rätt. Och då var det bara att lägga bort det och gå och lägga sig. Jag var så arg! När jag vaknade i morse så vågade jag knappt kolla om det fortfarande såg rätt ut, men turligt nog så tror jag att det blev bra. Tur för familjen att de inte var hemma för jag hade troligtvis domderat en del på ett högljutt sätt.

"Monstrets dotter" av Kristin Cashore är del två i ungdomsfantasyserien "De utvalda". I förra boken fick vi följa Katsa vars förmåga var att kunna döda vem som helst. Denna gång är det Flamma som är huvudpersonen. Hennes förmåga är att kunna förföra och kontrollera vem som helst. Precis som för Katsa så är det lika mycket en gåva som förbannelse. Men som tur är finns det människor som kan se bortom den magiska förmågan och tycker om Flamma för den hon verkligen är. Mina systerdöttrar tipsade mig om den här serien förra sommaren och jag förstår verkligen varför de gillar den. Huvudpersonerna är starka och smarta men samtidigt mänskliga och trovärdiga. Böckerna är fulla av dramatiska äventyr där inte alla överlever.

För några år sedan när det, plötsligt, dök upp ett antal stickpoddar som jag hängivet lyssnade på så följde jag en podd som hette "Rätt avigt". En av deltagarna, Julia Skott, kom under den här perioden ut med en stickbok som heter "Håll käften jag räknar!" Min plan då var att läsa den men som så ofta i livet kom det andra böcker emellan och det blev aldrig av. Men så i våras när jag botaniserade på biblioteket så dök den upp och jag lånade den. Det är en ganska trevlig och smårolig bok som jag skulle kunna kategorisera som kåserier, även om beskrivningen inte är helt på pricken. Problemet för mig är bara att jag vandrat vidare i livet, lyssnar inte på så många stickpoddar längre och tyckte att boken kändes lite dammig. Det är ju också så att jag läst en hel del andra jättebra  böcker på temat de senaste åren som fått mig att bli rätt kräsen.

Dagens sista bok får bli "Odla från kärnor" av Holly Farrell. En lättläst men samtidigt omfattande bok om allt man kan behöva veta om kärnor, vilka behov de har, sjukdomar som kan drabba dem, hur man tar sticklingar och an massa annat matnyttigt. Jag har en citron på köksbänken vars kärnor jag ska testa att plantera nu när jag har läst vad just citrusfrukter behöver för att växa och må bra. När jag läst den här boken har jag fått en känsla av att man kan odla nästan vad som helst bara man vill och är beredd att lägga ner lite tid.

 Igår skjutsade jag min familj till tåget. De ska vara en vecka i Uppsala, jobba, försöka ta moppekortet (testet är i eftermiddag) samt hänga lite hemma.

Jag är kvar här med pappa. Tydligen ska sommarvärmen och solen komma under denna vecka. Än så länge har det mest varit grått med regnskurar även om det är ganska varmt.

Det är väldigt lugnt. Idag är det post så då blir det postfika (i väntan på posten hälsar vi på min faster). Jag jobbar en del i min vävstuga. Har ett litet experiment på gång. Jag rapporterar när jag vet hur utfallet blir.

Annars så stickar jag och läser. 

"Dagar på Drottningholm" är prinsessan Christina, Magnusons, personliga bok om Drottningholms slott där hon spenderat mycket tid i sitt liv. Hon berättar slottets historia utifrån de människor som bott där. Många bilder och anekdoter. Jag gillar boken, precis som jag gjort med hennes andra böcker.

Och apropå kungligheter så läser jag just nu den andra dagboken av Elisabeth Hedvig Charlotta. Året är 1788 och Gustav den tredje är mest i Finland och krigar. Passande nog efter vår semesterhelg i Helsingfors eftersom Sveaborg figurerar flitigt och vi ju gjorde en mycket trevlig båtutflykt dit. Lite tröttsamt är det med allt krigande och alla brev som stoppas in  i texten. Det tar en evinnerlig tid att läsa när man ska hoppa mellan dagboksanteckningar och brev. Och kungen själv är aningens tröttsam också, det förstår man att det inte bara är jag som läsare som tycker. I texten skiner det igenom att det nog fanns rätt många i hans samtid som kände lite lika. Och vi vet ju hur det gick...

Jag tycker trots allt att det är intressant läsning och jag kommer att fortsätta med nästa del i höst. Men, det får bli en paus innan dess.

 Nu är det inte många skoldagar kvar och i biblioteket stormar det av alla elever som, av olika skäl, inte riktigt klarar av det här med sommarlov. För så är det, vissa orkar knappt vänta en timme till på att få ledigt, vissa kanske innerst inne inte vill ha sommarlov och blir som förbytta av det. Så, klockan nio i morse hade jag hunnit gömma kvittorullen, utlåningsdatorn hade hängt sig tre gånger och jag hade fått starta om den en gång. En och en halv timme senare gick jag in i tidningsrummet och hittade omslaget till en KP-tidning sönderriven och utan innehåll. Vart det tagit vägen återstår att se. 

Vid lunch var jag mycket nära att stänga in mig i mitt lilla arbetsrum och låtsas som att jag inte var på biblioteket alls. 

Jag blev inte direkt på bättre humör av att det varit fruktansvärt kvavt hela dagen, så där så att det nästan inte går att andas. När sista klassen gått satte jag mig vid skrivbordet, körde igång bordsfläkten på högsta nivå och bara andades. Jag vill verkligen inte vara den arga bibliotekarien med rynkiga ögonbryn som väser åt eleverna men ibland är det en nästan omöjlig insats att var den glada, lugna och hjälpsamma personen som jag vill vara. Och jag vet ju att de där struliga eleverna som far omkring som furier bland hyllorna just nu förmodligen inte riktigt kan rå för det, så många känslor flyger runt så här under de sista veckorna av läsåret.

Nåja, imorgon är en annan dag då jag får ta nya tag!

Ett sätt för mig att bearbeta ångesten och maktlösheten jag känner inför klimatförändringarna och den nonchalans jag tycker att många människor uppvisar inför problemen är att läsa faktaböcker som berättar om världen, de problem som finns men också visar på vägar hur vi kan reda upp saker och ting.

"Skogen Om träd, människor och 25 000 andra arter" av Anne Sverdrup-Thygeson är en bok som lärt mig mycket och ger mig tröst. Hon är en norsk biologiprofessor med en passion och ett mycket stort engagemang för skogen. I hennes bok får man inte bara lära sig allt man behöver veta om träden och allt annat som lever i skogen. Hon pekar på det faktum att det inte är bara träden som gör skogen utan att alla växter, svampar och djur har olika roller och är viktiga för miljön. Vi kan inte kalavverka, plantera nya träd och tro att vi då återskapat det vi tagit bort. 

Dessutom knyter hon ihop sin kunskap med kultur, geografi, historia, språk, ja, allt man kan tänka sig.

En otroligt intressant bok som förutom att den visar sakernas tillstånd också ger förslag på hur vi ska komma vidare och rädda de skogsmiljöer som finns kvar. Återigen en sådan där bok som man önskar att alla skulle läsa för att den berikar ens värld så att man ser den på ett annat sätt.

Oh, det är varmt...

 Jag börjar äntligen känna mig som folk igen efter förkylningarna, eller om det var samma förkylning som höll mig i sitt grepp två gånger.

I helgen firade vi en nittonåring samt var på en systers vårkonsert i Botaniska, en mycket trevlig helg.

Vi har plötsligt blivit med husdjur, eller, i ärlighetens namn så bor hon inte riktigt hos oss men spenderar mycket tid med oss i trädgården. Det är grannarna som har ärvt en kattdam på 15 år. I hennes riktiga familj finns två barn och en yngre katthanne så vi misstänker att hon tycker att det är lugnt och skönt hemma hos oss. Hon är väldigt bestämd när hon kommer smygande. Vi ska klappa henne på magen och hon pratar. T är allergisk och påstår att han inte gillar katter överhuvudtaget. Men nu är det ju bara så att vi är stora djurvänner i familjen, allihopa, och kan inte motstå att gosa när det dyker upp någon som vill. 

Jag läser i en rasande takt just nu för att hinna klart med bibliotekshögen vid sängen. Det kommer nog inte att bli färdigläst före semestern misstänker jag så några böcker lär få åka med norrut.

"Högerhumor" av Kalle Lind är en genomgång av svensk högerhumor genom tiderna. Jag är väldigt svag för Kalle Lind och brukar läsa hans böcker med förtjusning men den här var lite seg får jag erkänna. Anledningen tror jag är att mycket av den där humorn har blivit aningens daterad och dammig och därför ganska ointressant. Men nu har jag läst den och kan konstatera att mycket av det vi skrattade åt i min barndom dök upp i boken.

Nästa bok är den andra delen i Julia Quinn-serien "Familjen Rokesby". Den heter "Tack vare Cecilia Harcourt" och var väl inget mästerverk direkt. När hennes pappa dött beger sig Cecilia Harcourt från England till New York för att leta efter sin bror som rapporterats saknad i de amerikanska kolonierna.  Man kan säga att hon rymmer eftersom hennes otrevlige kusin har dykt upp och vill gifta sig med henne för att kunna lägga beslag på godset. Det är inte okej för en ung, ogift kvinna att ge sig iväg utan förkläde men hon lyckas ändå. 

När hon kommer fram så hittar hon inte sin bror Thomas utan i stället hans bäste vän Edward som ligger medvetslös på ett fältsjukhus. För att få tillstånd att ta hand om honom och samtidigt leta efter Thomas så drar hon till med en lögn. Hon säger att hon är gift med broderns vän. Ni förstår ju att det blir komplicerat och inte blir det enklare när Edward vaknar upp med en minnesförlust. Han är lite frågande inför det faktum att han har en fru, men samtidigt inte helt misnöjd.

      

     

Jag har avslutat fantasyserien "Caraval" av Stephanie Garber. Den tredje och sista boken, "Finale", finns bara på engelska så det fick det bli. Den var spännande och jag undrade mer än en gång hur det skulle gå. Klart läsvärt.

 

 

För ett tag sedan skrev jag att jag var färdig med Jonas Moströms deckarserie om Johan Axberg och Natalie Svensson. Det visade sig snart att det inte var helt sant. Jag hade tre böcker jag inte lyssnat på. Men nu är jag i mål och har lyssnat på alla.

De tre sista var "Stryparen", "Rovdjur" samt del två i

serien "Den unga Natalie Svensson; "Den du inte ser".

 

Så är tisdagen snart slut. Dagen har varit bra, ganska lugn och jag har fått gjort lite saker som legat på hög. Snart är det dags för skolbio igen, varje år får förskoleklasserna och lågstadiet se film i bygdens egen biograf. En trevlig tradition där min uppgift är att rodda med allt från boka datum till att boka film och vara spindeln i nätet i alla mejlkonversationer som krävs för att det ska fungera.

Även om det är aprilkallt så har vi haft solsken under dagen så det känns ändå som vår. I fredags när vi åkte bokbussen var det lite som att befinna sig i en djurpark. Vi såg två älgar, tranor, fasaner, en hare, någon rovfågel som kan ha varit en hök, svanar och så förstås alla höns, hästar och kor som bor i byarna runt Enköping.

I lördags var det städdag i kvarteret och fy jämarns vad kallt det var! Kanske det kallaste av alla år vi varit med. Jag saknade kaninen! Han och jag brukade vara ett bra städteam. Jag städade och han hejade på, gärna tuggandes på det jag krattat och klippt

.

"Hemligheternas bibliotek" av Janet Skeslien Charles var helt klart en bra bok. Den innehåller två parallellhistorier. Dels får vi följa den unga kvinnan Odile som är nyutbildad bibliotekarie och får jobb på det amerikanska biblioteket i Paris. Hon älskar sitt jobb men det påverkas redan från början av andra världskriget som just brutit ut. Hon och hennes kollegor kämpar för sitt bibliotek och vägrar ge upp och stänga trots tyskarnas påtryckningar.

I den andra historien befinner vi oss i Montana, USA. Det är 80-tal och tonåringen Lily har det tufft. Hennes mamma blir sjuk och dör och efter endast ett år gifter pappan om sig. Lily lär känna Odile, som nu bor i granne med Lily i Montana och är något av en enstöring. Lily älskar allt franskt och hon och Odile blir vänner. Odile är mycket hemlighetsfull med vissa delar av sitt förflutna och Lily vill väldigt gärna veta Odiles historia.

Egentligen borde jag ha älskat den här boken. Den innehåller allt jag som jag uppskattar. Men trots det var det som att jag inte riktigt fastnade även om jag tyckte den var bra. Mycket svårt att förklara varför. 

En helt annan bok blev det till att läsa sedan. Anette Haaland har kommit med den femte boken om Pastor Viveka i Enskede. Hon som ägnar sig så mycket åt sin familj och sin församling att hon ständigt är på gränsen till utmattning. Så är det också i denna bok som heter "Pastor Viveka och solkattens leende". Faktum är att Viveka har blivit sjukskriven på halvtid och hennes läkare råder henne att testa något annat än församlingsarbete. Passande nog är det dags för Enskedeborna att sätta upp det traditionsenliga Enskedespelet och den här gången ska man spela "Alice i underlandet". Teater är kanske en bra ide, tänker Viveka. Men naturligtvis inträffar ett mord och tja, ni förstår ju hur utvilad den stackars pastorn blir...

Slutligen så lyssnar för tillfället på en ljudbok som jag inte direkt gillar. "Lev livet fullt ut. Din väg till andligt uppvaknande" av Eckhart Tolle.

 Den är så galet tråkig och ger mig i princip ingenting. Jag kommer förstås att lyssna klart eftersom det är ett tvångsmässigt beteende jag har, alltid läsa och lyssna klart... Men jisses...

En enda sak kommer jag dock att ta med mig som jag tycker är klokt; lev i nuet. Du kan inte påverka det förflutna och framtiden vet du inget om.

Igår hade jag en väldigt rolig, om än något intensiv, dag. Först på morgonen kom ett gäng 3-4 åringar, 29 stycken för att vara exakt. De har temat närområdet på förskolan just nu och ville därför besöka biblioteket. Jag berättade lite, visade några böcker och sedan fick de botanisera bland hyllorna. Ett enormt entusiastiskt och glatt gäng, lite svårt att sitta still ens en minut. När de satt på golvet framför mig på små sittdynor så tänkte jag osökt på poppande popcorn. 

På kvällen var det dags för bokcirkel. 

Vi pratade om Björn Wimans bok "I en sal på lasarettet" som handlar om hans mamma som fick tbc som liten och bodde en längre tid på sanatorium. Boken är katalogiserad som biografi men vi var rörande överens om att det var mer en faktabok. 

När jag läste den så fick jag många insikter om varför samhället ser ut som det gör, hur vi påverkas idag av den politiska agendan förr med mera tack vare Björn Wimans ambitiösa redogörelse för epidemier och deras ursprung. Några i bokcirkeln tyckte att det var för rörigt och för mycket information men jag tyckte att det var bra. Ibland behövs mycket information för att helhetsbilden ska bli klar.

Kvällens höjdpunkt var nog ändå en av deltagarna, helt ny för oss, som berättade att han var årsbarn med Björn Wimans mamma och att han också legat på sanatorium i sju månader som femåring. Han kunde berätta mycket och kommenterade och bekräftade en hel del av innehållet.

Som en liten motvikt till det allvarliga ämnet tbc så har jag också klämt Jenny Colgans senaste. Hon har satt igång med en ny serie. "Under en rosa himmel" heter boken och handlar om Morag som är pilot, en i raden av flera generationer. Hon blir hemkallad från sitt jobb av sin farfar som är sjuk. Hon behöver hjälpa till att flyga det lilla familjeplanet som kör runt till olika öar, fraktar folk och annat. Morag går motvilligt med på det, motvilligt eftersom hon ska på jobbintervju och dessutom helst vill hänga med nya pojkvännen.

Hemma händer det förstås saker som gör att allt ställs på ända och livet tar en ny vändning. Bra som alltid med Jenny Colgans böcker och kul med en huvudperson som inte bakar eller säljer böcker som i hennes andra serier.