Förra veckan var äventyrlig och strapatsrik på både det ena och det andra sättet. Snön kom och det snöade och det snöade och det snöade. Jag åkte hem tidigt från jobbet för att vara säker på att komma hem och det var tur, för bussarna slutade att gå på eftermiddagen. H hämtades på dagis med pulka, det var spännande och äventyrligt tyckte han (plus att ett annat barn såg när vi gick och grät för att hans mamma inte skjutsade hem honom i pulka vilket förhöjde upplevelsen ännu lite mer). Halvvägs hem var H övertygad om att vi var vilse och föreslog med stor entusiasm att vi skulle stanna så att han kunde gräva en grotta åt oss tills stormen lagt sig! Till saken hör att det är tio minuters promenad i vanliga fall, nu tog det väl dubbla tiden ungefär.
Förutom allt bestyr med snön så har vi ägnat varje ledig sekund åt att städa lägenheten. I fredags hade vi en fotograf här som tog bilder till Hemnet. Vi hoppas att en vacker dag hitta ett hus och då känns det rätt att förbereda lite. Nu, när det är gjort, känns det bra men det har krävts all energi vi kunnat uppbringa de senaste två veckorna och lite till för att få till det.I torsdags natt drömde jag att vi flyttade, till och med, med alla de komlicerade förvecklingar som är så typiska för nattliga äventyr.
Eftersom min hjärna är något överhettad just nu så har jag varvat ned med en seriebok om en annan överhettad hjärna, "August Strindbergs inferno" av Fabian Göransson. Det är berättelsen om den förvirrade och ångestladdade Strindbergs period i Paris där han knappt skrev någonting utan i stället ägnade sig åt olika mystiska experiment och ockultism. Om man nu, som jag, inte kommer att hinna läsa den sista boken i Strindbergsutmaningen så känns det här som ett alternativ som är rätt okej.