Som vanligt när jag lunkar omkring på min barndoms hemgård så infinner sig en känsla av lugn. Här är verkligen höst. Utomhus sprakar det av gult och orange och varje morgon när jag vaknat har dimman svävat över sjön. Jag hade planerat att jobba med min väv men det verkar inte som att jag kommer att göra det den här gången. Vi har haft så mycket annat att ta tag i. Det är inte heller så inspirerande att sitta där ännu eftersom jag varken har fått ordning på elen eller kaminen så kanske blir det först till våren.

Jag har stickat en hel del på min vante och kunde snabbt konstatera att jag gjort en miss igen. Det är en tumkil  och jag har glatt stickat på utan att sätta tummaskorna på tråd så formen är som en liten puffkjol. Eftersom jag mest repar mina stickningar för tillfället så tittade jag på och provade vanten och konstaterade sedan att nu skiter jag i det. Det får bli som det blir och jag kommer att kunna använda mina vantar.

Den stora skrällen under detta besök har varit den nya telemasten som de smällt upp. Plötsligt har min syster kunnat sitta i Teamsmöten utan problem här och jag kunde delta i mitt barns utvecklingssamtal i morse via Teams. Annars är internet det stora abret när man är här och behöver jobba.

Igår var vi på en trevlig föreläsning på biblioteket i Strömsund. Varje vecka har de något som kallas After work där man får ungefär en timmes föreläsning via länk om intressanta historiska fenomen. Aktiviteten är ett initiativ från Föreningsarkivet i Jämtlands län, Riksarkivet i Östersund och Jamtli. Föreläsningarna kommer också i poddform och jag kan verkligen rekommendera att kolla in det. Podden heter Arkivpodden

Idag blir det fika hos en faster och imorgon ska vi bjuda samma faster på pizzamiddag. Och på söndag är det dags att sätta sig på tåget hemåt igen. Dagarna går snabbt må jag säga.

 Idag ska nya talmannen väljas. Det är många poster som ska tillsättas nu och det gör ont att se att SD verkar få alltför mycket att säga till om framöver.

Imorgon är det dags att åka norröver. Jag ser fram emot en dag på tåget, det är svårt att välja vilka böcker och stickningar som ska få följa med. Antingen blir det mina Uppsalavantar som kräver både tid och uppmärksamhet då det är ett lite klurigt men vackert mönster. Eller så blir det sjalen jag håller på från Yarns and Barns, tror att den heter Strömma. Även den kräver fullt fokus, har repat den tre gånger och jag är fortfarande inte övertygad om att det blir rätt. Någon krånglig stickning blir det nog i alla fall samt ett enklare projekt, som någon disktrasa eller enklare sjal. 

På bokfronten blir det förmodligen en serie av Ali McNamara som utspelar sig i St Felix, en liten ort i Cornwall. Japp, det är feelgood och det är engelsk kust med saltvattenstänk och strandpromenader. Jag har läst den första som heter "Den lilla blomsterhandeln vid havet" och nu håller jag på med andra delen; "Daisys gamla folkabuss". Klassisk feelgood och jag gillar dem, bortsett från en sak som håller på att driva mig till vansinne! Det kan vara ett översättningsproblem så jag klandrar inte författaren. Problemet är att det är tempusbyte hela tiden! Ni får ett exempel här nedanför, taget ur boken jag läser just nu, sidan 35-36

I stället för att bara godta min beställning lägger mannen huvudet på sned och tittar misstänksamt på mig. "Är du säker på det?" frågar han.

"Ja..."

"Säker på att det inte är en belgisk bulle du suktar efter?"

Det var det faktiskt, men den senaste tiden hade jag försökt sluta äta socker. Eller åtminstone dra ner på det.

Jag har försökt kolla om det är ett skrivtekniskt drag men det känns faktiskt som att det är en dålig korrekturläsning helt enkelt.

Det är synd eftersom jag, som sagt var, gillar handlingen

   

Sedan har jag läst ytterligare en bok om klimakteriet. Den heter lämpligt nog "Klimakteriet" och består av texter skrivna av olika kända kvinnor som till exempel Åsa Moberg, Annika Lantz och Gudrun Schyman. Min favorit är nog den allra första texten av Agnes Wold där hon skriver om hur klimakteriet gynnat människans som art och dess utveckling.

Så mycket att skriva om...

 Var ska man börja? Valet, författarbesök, lästa böcker, livet...?

Okej, jag börjar med författarbesöket. 

Marie Bengts var mycket bra på att berätta och jag är supernöjd med besöket. Åtta tanter dök upp, alltid dessa trogna och fantastiska kulturtanter. Det är ingen floskel att de bär upp kulturSverige! En gubbe kom också, som när han tackade för sig i slutet av kvällen hälsade författaren att han gifte sig 1954 och var det något hon behövde kolla upp om 50-talet så var det bara att ringa. Stämningen var bra och vi fick lära oss saker, inte bara om Bengts böcker utan om deckargenren och tidsperioden också. Den fjärde boken är under arbete och ska tydligen utspela sig på en hushållsskola. Det ser jag fram emot.

Nästa punkt på dagordningen får bli livets vedermödor. Förkylningarna duggar tätt hemma hos oss även denna höst. Jag känner mig ständigt bekymrad över trettonåringen som tydligen inte klarar en månad i skolan utan sjukfrånvaro. Igår var han hemma och då hade jag brutalt tvingat iväg honom onsdag och torsdag då jag tyckte att han inte uppvisade tillräckligt seriösa symtom. Både jag och T har också känt oss risiga av och till.

Om en och en halv vecka ska jag åka hem till Jämtland. Det ska bli mysigt men samtidigt är det alltid sorgligt nuförtiden eftersom min mamma inte mår så bra. Varför ska man behöva ha tonåringar som ska frigöra sig, skröpliga familjemedlemmar samt sina egna medelåldersproblem samtidigt? Jag förstår att det blir så för många men ändå. Helst skulle jag vilja ligga under en mysig filt och läsa feelgood-romaner hela dagarna.

För att peppa mig själv och försöka förstå livet gör jag som vanligt, läser en bok om saken och nu har jag två böcker om klimakteriet på gång. "Hej klimakteriet Lite vallningar har väl ingen dött av..." av Åsa Albinsson och Maria Fröjdh innehåller både personliga berättelser av kända svenska kvinnor samt fakta. Vare sig man är i klimakteriet eller har det framför sig, lite oklart för egen del, så är det nyttigt tror jag att läsa om det. Bara en sådan sak som att jag under en period varit orolig för att jag kan ha så fruktansvärt ont i kroppen i perioder. Nu har jag plötsligt läst att det kan ha med klimakteriet att göra. Där ser man...

Och så är det valet då... Första nätterna efter att jag insett hur det skulle gå så kunde jag , på riktigt, inte sova ordentligt. Tankarna har malt och jag kan inte fatta hur så många kunde välja att rösta på SD! Jag vet inte vad som känns värst; tanken att det finns så många svenskar som faktiskt tycker att SD har bra idéer och tankar eller att folk inte har kollat upp vad partiet faktiskt står för?

Båda scenarierna gör mig olycklig. Men så blev det som så ofta, efter att grottat i depp i några dagar så insåg jag att det ju inte är mest synd om mig. Jag har det väldigt förspänt på alla sätt och de som  verkligen riskerar att råka illa ut i och med det här resultatet är knappast hjälpta av att jag deppar ihop och ger upp. Så nu tänker jag att det är kamp som gäller! I stället för att inte orka och våga ta diskussionen så ska jag nu göra allt för att prata om värderingar och ideologier framöver. För så här i början kommer de kanske inte att kunna påverka politiken på alla de sätt de vill (kan man hoppas) men om vi lägger locket på och inte tar diskussionen så tror jag att risken finns att saker och ting smyger sig på och vips så är det för sent.

Så vad läser jag då i dessa bistra tider?

Jag har läst Lucy Diamonds senaste bok som heter "Den sista hemligheten". På ett sätt är den som alla hennes böcker. Man känner igen stilen. Men en sak gör den lite speciell och intressant och det är att huvudpersonen är en man, Dan, som just har mist sin bror Patrick. Dan har alltid känt sig lite sämre, lite mindre lyckad och för att hantera sin sorg bestämmer han sig, efter att ha varit fullständigt förlamad av förlusten i några veckor, att så att säga kliva i sin brors skor och hjälpa familjen med sådant som Patrick gjorde. Han umgås med sina syskonbarn, han hjälper till med Patricks arbetsuppgifter och hälsar på sina föräldrar. Men så börjar det dyka upp hemligheter från Patricks förflutna och plötsligt blir det inte så lätt att veta vad som är rätt att göra.

Äntligen höst!

Så är hösten äntligen här och man kan pyssla inomhus med gott samvete. I helgen var vi på 20-årskalas hos en systerdotter. Lite konstigt är det när sådana som man suttit och gosat med när de var små gurglande bäbisar plötsligt fyller 20 och beger sig ut i världen! Vad säger det om en själv menar jag?!

Hemma hos oss bråkar vi just nu om huruvida det ska vara öppet eller stängt fönster på nätterna. Själv skulle jag gärna sova med öppet fram till höstlovet ungefär, men det verkar omöjligt att driva igenom.

Imorgon kväll har vi tjusigt författarbesök på biblioteket. Då kommer Marie Bengts hit och berättar om sina tre pusseldeckare, sin vurm för 50-talet och spänningsgenren. Jag ser mycket fram emot det hela och hoppas verkligen att det kommer folk. Ibland är det väldigt svårt att få folk att komma på sådana här evenemang. Jag läste böckerna i somras och var förtjust. En faster tyckte att första delen var lite långtråkig men jag älskar det lugna tempot som man hittar i just den genren.

Jag har läst del två i feelgoodserien "Sidensystrar" av Sara Medberg. I den här boken "Charlotta" möter vi Charlotta, en fattig men duktig sömmerska som tar jobb som kammarjungfru hos baron Ridderlöws syster. Baronen är en bitter och arg, men ack så stilig man i sina bästa år. Hans syster Nella är en otroligt äventyrlig och flamsig sextonåring som drömmer om äventyr. Boken handlar dessutom om ytterligare en ung kvinna Emmy, som rymt genom Europa och förlorat sin familj. Ja, det är många personer som fladdrar runt och jag kände mig förvirrad under hela läsningen eftersom baron Ridderlöw blivit sviken i det förflutna av en ung mamsell vid namn Arabella, vilket också hjältinnan i bok ett hette. Jag hade inte tillgång till första boken "Arabella" så jag kunde inte kolla upp det hela. Men det känns konstigt att hon som var en sådan fin människa i en bok skulle vara en lycksökerska i den andra. Så någonstans måste jag ha missat något.

Nåväl, författaren berättar en hel del om livet vid tiden, kvinnornas möjligheter och begränsningar i samhället och det är intressant även om det inte alltid passar in i handlingen. Kanske inte min favoritserie men har man börjat så vill man läsa klart. Så är det bara.

Sedan har jag läst en annan feelgood, nämligen "En sång för Hedda" av Annika Estassy. Det visade sig vara del två i en serie men det verkar inte göra något eftersom det handlar om en annan familj men i samma lilla by som den första delen. På årets julfest får Lina veta att hon blivit av med jobbet. För att slippa åka hem och fira jul med sin påfrestande mamma och den övriga familjen så bestämmer hon sig för att fira jul i Spanien. Naturligtvis går planerna i stöpet då mamman stukar foten (om jag inte minns fel). Så Lina åker hem trots allt, men tar med sig sin tangotränare för att han ska få uppleva en äkta svensk jul. Väl hemma blir det exakt så jobbigt som Lina förväntat sig men samtidigt händer saker som påverkar henne och gör att det blir svårare att vara arg. En ganska bra bok och jag ska läsa den första också som heter "Gröna fingrar sökes"

Nästa onsdag ska jag vara med på en bokcirkelträff på stora biblioteket och jag har läst boken. Det är Christina Wahldéns bok "Nämn inte de döda". Deckaren utspelar sig i Australien, i Darwin. En död kvinna flyter i land på stranden. Området är fullt av krokodiler och hennes underkropp är mycket riktigt uppäten. Men när man upptäcker ett sår i hennes huvud så inser man att det inte bara är krokodiler som bråkat med henne. Jobbet hamnar hos den rödhårige och ganska deppige polisen Bluey och hans nya, unga kollega Jess. Det handlar mycket om ursprungsbefolkningen och hur de har förtryckts under lång tid och författaren har ett tydligt budskap. En ganska lättläst bok med mycket att prata om så det känns lovande.