Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

lördag 28 december 2019

Tänka sig, tre dagar kvar på året och jag har just avslutat en av årets bästa böcker.
Jag har alltid varit väldigt svag för Jojo Moyes, men jag kan utan att tveka säga att den här senaste,  "Bergens stjärnor", är hennes bästa någonsin! Den innehåller kärlek, vänskap, spänning, historia, böcker, bibliotek, ja allt man behöver i en bra bok. Jag har fnissat och gråtit omväxlande.

Året är 1937. Alice Wright, en ung engelska, känner sig som en fånge. Hon bor hemma hos sina föräldrar som tycker att allt hon gör är fel. Hon känner hela tiden att hon inte passar in. När den stilige och spännande amerikanen Bennett kommer på besök och friar till henne så ser hon sin chans. Hon följer med Bennett och hans far till Kentucky. Ingenting blir dock som hon tänkt sig. Hennes fängelse byts bara ut mot ett annat. Men så startar president Roosevelts fru Eleanor, ett projekt som ska hjälpa befolkningen under depressionen. Genom att skicka ut ridande bibliotekarier till fattiga människor som bor avsides i bergen så vill man ge dem möjlighet till en ljusare framtid. Alice blir en av dem, fullständigt mot sin mans och svärfars vilja.
Alice och de andra kvinnorna som antar uppdraget får kämpa mot väder och oländig terräng, aggressiva hembrännare och andra män som känner sig extremt hotade av starka kvinnor som styr över sina egna liv. De svetsas samman och blir vänner för livet.
Jag blev totalt fast i boken från första sidan till sista! Det gick inte att sluta läsa och det var en ren plåga att gå på jobbet igår och veta att det var trettiofem sidor kvar som jag inte kunde läsa på hela dagen och därför inte fick veta hur det skulle sluta.
När boken väl avslutats på kvällen så kände jag mig tom! Det kändes som att jag förlorat en nära vän.  Idag har jag klappat den några gånger och Alice och hennes vänner finns hela tiden i mina tankar.
Lyckost dig som inte har hunnit läsa den än!


Bildresultat för bergens stjärnor

fredag 20 december 2019

Så var det jullov....För en del...

Stämningen är på topp! Jullov för skolbarnet och hans farbror. Daniele Lama i julkalendern är äntligen avslöjad. H spelar något dataspel på tv:n. Kaninen lördagsmyser förnöjd på vardagsrumsmattan och jag laddar för att åka på jobbet om en timme.
Att jobba på lördagar ger en tudelad känsla. Det känns jobbigt att ställa sig i ordning, hoppa på cykeln och ta sig till bussen. Men när jag väl är där så brukar det gå bra och till och  med vara mysigt. De låntagare som kommer in på lördagarna har sällan bråttom vilket ger en gemytlig känsla.
Efter jobbet, i eftermiddag, ska vi på glöggfika hos min syster. Barnen ska byta julklappar eftersom vi inte firar julafton tillsammans i år.
Resten av helgen lär nog gå åt till julmatsförberedelser, julkortsskrivande och julklappsförberedelser. I år slår jag alla rekord i att vara oförberedd inför julen. Det har aldrig hänt förut att jag inte fått iväg julkorten i tid till exempel. Nu ligger de på mitt skrivbord och skäms. Men vi har jobbat så mycket i december och det har varit så mycket som hänt på helgerna att vi helt enkelt inte hunnit.
Men, jul kommer det att bli vilket som och det är skönt att veta.
När julaftonen är avklarad ska vi bara lulla runt och slappa; läsa böcker och spela spel. Jag längtar!

Apropå lulla runt så läser jag för tillfället Rebecka Åhlunds biografi "Jag som var så rolig att dricka vin med". Det är en extremt sorglig historia, men samtidigt hoppfull, om hur hon som 40-åring till sist erkänner för sig själv och andra att hon är alkoholist. Då har hon varit full i stort sett varje dag i flera år. Hon tvingas inse att hon skadat sina barn känslomässigt, att hon gjort en massa saker hon inte ens vetat att hon gjort och hon tvingas att ta itu med all den ångest och alla andra känslor hon förträngt genom att dricka. Rebecka Åhlund skriver också om hur genomsyrat hela samhället är av drickande. Nu bor hon i London och där verkar det som att i vissa kretsar, åtminstone, dricks det vid alla tillfällen, till och med på barnkalas. Men visst känner jag igen det där. Ska man fira eller ha trevligt så ingår ofta alkohol på något sätt. Boken väcker många tankar och lite ångest också över hur lätt det är att halka iväg på fel väg. Och så här inför jul och nyår kan man ju inte låta bli att tänka på alla barn och ungdomar som påverkas av föräldrarnas drickande.

Bildresultat för rebecka åhlund bok

torsdag 19 december 2019

En skoldag kvar!

Den här veckan har det varit fullt i biblioteket i stort sett hela dagarna. Eleverna har tydligen fått lite extraraster, som de har spenderat med mig.
Jag tycker att det är roligt att ha många som hänger med mig och att de trivs. Ibland måste jag ta fram den stränga frökenblicken när det blir för livat och då blir det lugnare. Den blir också väldigt effektiv när eleverna vet att de kan bli utkörda.
Hemma är vi vuxna fullständigt slutkörda efter den långa hösten och vill bara ta det lugnt medan tioåringen plötsligt, den här veckan, blivit full med energi och glädje. Tanken på jullov piggar uppenbarligen upp.

Jag läser den sista delen om Bricken; "Som ett träd i skogen" av Vibeke Olsson.
Nu är året 1920 och den gamla tiden krockar med den nya. Bricken oroar sig för sina barn och barnbarn som har sina egna idéer om hur livet ska vara och de lyssnar inte alltid på sin mamma.
Boken får mig att tänka på alla de situationer jag själv befunnit mig i livet, både när jag varit den yngre generationen som har känt att de äldre inte förstått mig och världen jag lever i, men också nu när jag plötsligt är medelålders och muttrar över de som är yngre än mig.


Som ett träd i skogen (inbunden)

lördag 14 december 2019

Ett Sverige från förr och i framtiden

Inte ens två veckor kvar till jul. Igår firades det lucia och hon behövs verkligen i mörkret just nu. Jag tittar ut genom fönstret och konstaterar att idag kommer det aldrig att bli riktigt ljust.
I veckan fick vi veta att fem bibliotek i Göteborg hotas av stängning.Läs artikel från DN
Det gör ont i hjärtat att tänka på hur vi monterar ned alla de viktiga funktioner i samhället som  så länge känts självklara. Jag läser just nu "Glödens färger" av Vibeke Olsson som ju handlar om Bricken som växer upp lever i Svartvik, i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det handlar om ett fattigt Sverige där hungern aldrig är långt borta och där arbetarna kämpar för drägliga livsvillkor. Bricken lever i en tid av oro och strejker, men där världen ändå blivit bättre på det stora hela. Kampen har lönat sig och framtiden ser, trots allt, ljus ut.

Jag läser och tänker att det borde finnas inskrivet i läroplanen att alla skulle få läsa böcker om hur det var att leva för bara 100 år sedan.

En annan bok, som mitt barn för övrigt kommer att få i julklapp är Kalle Linds och Jimmy Wallins
seriebok "Statarna och deras (inte fullt) så underbara äventyr".

Bildresultat för statarna och deras (inte fullt så) underbara äventyr

Den borde också vara obligatorisk läsning för alla! Som Kalle Lind själv påpekar i boken så är det en humoristisk historia, men det kanske får en att vilja veta mer och att åtminstone lära sig att det funnits en tid, inte mer än en blinkning bort då många svenskar faktiskt var livegna.

Jag försöker att undvika att ge mig in i diskussioner på Facebook. Det är inget bra forum då det så lätt urartar och man hamnar i hetsiga situationer med människor man kanske aldrig ens mött. Jag vet dessutom att det som regel inte går att omvända någon eftersom alla ser sanningen från sin utkiksplats och tolkar allt utifrån det. Men så ibland känner jag plötsligt att någon (jag då) måste visa att det finns andra synpunkter och åtminstone tvinga folk att tänka ett varv till, ett varv som tyvärr oftast slutar där de började. Inlägget som jag var tvungen att kommentera handlade om SD som ska rädda Sverige från muslimer, Stefan Löfvén och alla andra terrorister och maktmissbrukare.
Efter att ha försökt nyansera bilden i ett par dagar insåg jag att det som vanligt var hopplöst och avbröt det hela. Personen jag började diskutera med, och som jag känt för länge sedan, fick snabbt hjälp av likasinnade, som jag aldrig träffat och då kände jag att det inte fanns någon öppning i samtalet. Åh, vad jag hade velat ge dem några bra böcker...
Men, jag känner ändå att det är viktigt att stå för sina åsikter någon gång emellanåt. En otroligt sorglig sak som jag stött på några gånger under hösten är att man pratar med någon man inte känner och märker att samtalet cirklar lite nervöst och otydligt innan personen man pratar med förstått att vi tycker samma sak om SD och de åsikter som de har. Var ska det sluta om vi inte vågar stå för våra åsikter eftersom det kan straffa sig?

måndag 9 december 2019

Snön är åter ett minne blott. Men, vem vet, den kanske hinner komma tillbaka till jul.
I lördagskväll gick jag på julkonsert. Mina två systrar är med i en kör och jag går alltid på deras konserter om jag har möjlighet. Det var stämningsfullt och fint.
Söndagen gick åt till pepparkaksbak. Först monterades det ett pepparkakshus som jag redan samma kväll lyckades rasera genom alltför yvig armföring. Har fått be om ursäkt för det ett antal gånger... Sedan bakade vi vanliga pepparkakor. Jag fick kavla och grädda och den andre mästarbagaren skötte pepparkaksformarna samtidigt som han under två timmar skrålade julsånger. Det hör ju till att man ska lyssna på julsånger vid julbak. Jag skötte musiken men hade problem att hitta den ultimata låtlistan. Man vill ju att det ska vara stämningsfullt och vackert men samtidigt fanns det önskemål om lite coolare musik än vad jag lyckades hitta. Nåja, mysigt hade vi i alla fall.
Kaninen, som en gång i sin ungdom, lyckades tugga lite på ett pepparkakshus i smyg, skuttade i cirklar runt bordet där huset står, under kvällen, sniffade entusiastiskt och letade uppenbart efter ett sätt att komma upp på bordet. Nuförtiden är vi betydligt mer uppmärksam på hans kreativitet så han har inte lyckats komma åt det, än så länge i alla fall.

Jag tänkte att jag en gång för alla ska läsa klart Vibeke Olssons serie om Bricken. Bricken som växer upp och lever i Sundsvall, vid sågverket. Eftersom det var länge sedan jag läste serien så kommer jag inte riktigt ihåg vilken del som står på tur. Nu har jag börjat på "Glödens färger", del 5. Jag känner igen åtminstone början så det kan vara så att jag redan läst den. Men, jag läser ändå så kommer jag in i berättelsen igen. Jag tycker att det här är en historia som alla borde läsa. Den känns lika viktig som arbetarförfattarna som räknas till klassikerna. Bricken är en viktig röst ur vår historia, en pusselbit i den värld vi lever i nu.

lördag 7 december 2019

En lördag närmare jul..

Vi har haft en lugn och skön lördagsmorgon. Jag har suttit och tittat på en dokumentärserie på Svt-play; Countrymusikens historia.
Jag är inget gigantiskt countryfan, men älskar dokumentärer och blir alltid intresserad och vill veta mer. Livet för de fattiga amerikanerna och hur musiken genomsyrade deras liv är väldigt fascinerande. Den här serien består av nio delar så den är verkligen grundlig. Vissa delar har  jag fått se två gånger eftersom jag har en tendens att slumra till lite emelllanåt.
Vi hade ett bra författarbesök i torsdags med Magnus Nordin. Eleverna var intresserade och hade bra frågor vilket nog gjorde att han blev lite inspirerad också. Det ena ger ju alltid det andra.
Nu väntar vi med spänning på en ny bokserie vars första del kommer ut i mars.
Den första delen kommer att heta "Röd zon".

Jag laddar inför julen med att läsa lite julböcker. Förra helgen var vi på biblioteket och jag ramlade på en novellsamling med julmysterier av P.D. James; "Mistlar och mord". Boken består av fyra noveller med lite småputtriga intriger. Agatha Christie nämns i två av historierna och om man gillar henne så gillar man den här boken också.Jag har inte läst P.D. James förut, men nu blir jag lite sugen. Hennes karaktär Adam Dalgliesh är med i två av novellerna och han skulle jag kunna tänka mig att träffa på flera gånger.



Bildresultat för mistlar och mord
Något helt annat som också råkade slinka med hem från biblioteket var något så spännande som en seriebok, baserad på Gustaf Frödings dikter. Malin Biller har illustrerat dikterna efter att ha levt med dem i åratal. Jag tycker att det blev ett spännande resultat och roligt att läsa även om jag inte har någon nära relation med Fröding. H råkade se boken och blev lite intresserad. Han gilllar serier... Så nu har han också lärt sig lite om Fröding. En rolig bieffekt...Boken heter "I varje droppe är en ädelsten". Titeln kommer från dikten "En ghasel"

Bildresultat för i varje droppe är en ädelsten

söndag 1 december 2019

Första advent!

Bildresultat för första advent

Tänka sig. Det är första advent och utanför fönstret är världen vit och glittrig. Grannarnas fönster är fulla av adventsstakar och ljusslingor. Det är ungefär -6 grader kallt (gissar jag utan att ha kollat någon termometer). Plötsligt är alla lite gladare och H och hans kompis har varit och lekt i snöhögar i helgen. Just nu är de hemma hos kompisen och åker madrass.  Kaninen vill bara vara ute i snön.
Tyvärr ska det visst bli plusgrader redan på tisdag igen, så det gäller att njuta så länge man kan.
Vi har bakat lite idag, tittat på julkalendern på tv och ikväll blir det glöggfika. Jag är väl inte överdrivet imponerad efter det första kalenderavsnittet, men det kan ju ta sig.
På torsdag gör det inte så mycket om det är aningens varmare för då ska jag ut och köra en författare igen. Denna gång är det årskurs 8 som ska få besök av Magnus Nordin. Magnus Nordin har skrivit många böcker. Eleverna har fått läsa olika av hans böcker och han är mycket lämplig att jobba med eftersom han gjort både lättlästa serier och ganska krävande böcker. Jag började läsa en av de lättlästa serierna "Varelserna" som handlar om två syskon; Elias och Emma, som är på semester på Gotland med sin familj när det bryter ut en zombieepidemi. När någon blir biten så dör personen först, för att sedan, efter några minuter vakna upp igen som zombie. Föräldrarna förvandlas och Elias och Emma måste fly för att rädda sig. Zombiesarna tål inte solljus vilket gör att de två syskonen kan röra sig under dagtid. Man kan tycka vad man vill om zombiehistorier, men serien är välskriven och ganska läskigt illustrerad vilket får även fjortonåriga läsovilliga killar att kunna tänka sig att ta sig an berättelsen. Serien består av sex böcker och det är spännande hela vägen.

Bildresultat för varelserna  Bildresultat för varelserna Bildresultat för varelserna

tisdag 26 november 2019

Viktigt!

Just nu läser jag en bok som mamma tipsade om när vi var hemma på höstlov.
Om du tänker dig de allra skvallrigaste kvällstidningarna så kan man säga att det här är motsatsen.
Jag minns den där julidagen 2011 när jag stod och diskade i Per Albintorpet, ett par mil utanför Vilhelmina och lyssnade på radionyheterna och fick höra om dödsskjutningarna på Utöja i Norge, där så många ungdomar dog. Det gick inte att förstå vad som hade hänt! Det var alltför hemskt.
Boken jag läser är skriven av Geir Lippestad; Anders Behring Breiviks försvarsadvokat och heter "Det vi kan stå för".
Det som får mig att vilja rekommendera hans berättelse är att han lyckats skriva om demokrati, värderingar på ett sätt som gör att trots att det är så hemskt och ofattbart så blir jag lite hoppfull när jag läser. Boken innehåller inget snask, som jag skrev inledningsvis. Det är ett inlägg i samhällsdebatten, om vikten av att alla människor har samma rättigheter i en demokrati och att när en galning som Breivik utfört ett sådant här dåd så är det extremt viktigt att rättegången blir rättvis eftersom det blir ett försvar av de värden som Breivik ville förstöra.
Jag känner ofta att vi är dåliga på att diskutera viktiga saker på ett sakligt och sunt sätt. Det blir så ofta pajkastning och förtal i vårt samhälle och då är det en sådan glädje att läsa en sådan här bok!

Bildresultat för det vi kan stå för

måndag 25 november 2019

Advent är i antågande

Varken i Uppsala eller i Enköping har de lyckats hålla sig, julböckerna har plockats fram på biblioteken. Jag tänker inte plocka fram några förrän till nästa helg när det närmar sig första advent. Det är som med semlorna, finns de tillgängliga för långt i förväg hinner man ju tröttna på dem. Däremot tog jag fram alla kalenderböcker vi har, redan förra måndagen, eftersom det ju är något man måste ha fixat den första december om det ska bli rätt.
I år har jag investerat i alla kalenderböcker jag kunnat hitta vilket är en hög. Trots det har jag bara en enda kvar nu att låna ut. Det är väldigt populärt.
Jag tänkte ge er en liten lista med tips ifall ni själva är sugna på att läsa ett kapitel om dagen fram till jul.

Lågstadiet

  • God jul, lilla Lök (Frida Nilsson, Maria Nilsson)
  • Jul i stora skogen (Ulf Stark, Eva Eriksson)
  • En klurig jul (Ingelin Angerborn, Per Gustavsson)
  • Skorstensjul (Mårten Sandén, Lina Bodén)
Mellanstadiet
  • Decemberäventyret. En resa genom Sveriges alla landskap (Karin Linderoth)
  • Tomtespelet (Arne Norlin)

Och OM ni läser "Skorstensjul" och gillar den, vilket vi gjorde fastän H var nio år när vi läste och egentligen tyckte själv att han var för gammal, så finns det två böcker till, lika spännande och med lika vackra illustrationer.
"Älvsommar" och "Sjörövarhöst"

 Relaterad bild Sjörövarhöst

söndag 10 november 2019

Uppsalas första snö

Imorse, precis när jag grattade min far på farsdag och samtidigt tittade ut genom fönstret så började årets första snöflingor singĺa ned utanför. Det kändes mysigt i ungefär fem sekunder innan jag kom på att jag ska ut och skjutsa en författare imorgon... Nu hoppas jag att det inte blir så förskräckligt halt i alla fall.Förskoleklasserna ska få besök av Siri Ahmed Backström. Hon har skrivit och illustrerat några bilderböcker, bland annat en som heter "Kattfesten".





Kattfesten
Det ska bli roligt att få vara med henne och barnen. Det blir högläsning, kattpyssel och annat roligt.

Idag har vi varit på stan och shoppat vinterskor och kläder till det snabbväxande barnet i familjen samt besökt stadsbiblioteket.
Det tog en stund innan vi hittade något bra men sedan drabbades både jag och H av feeling och det blev tungt att bära hem. Jag är mycket fäst vid vårt lilla stadsdelsbibliotek, men ibland är det lyxigt att ha massor av böcker att välja mellan. Det blir tungt, och svårt att hinna läsa allt men det är det värt!

Min bok jag läser just nu är "Öppnas i händelse av min död", skriven av Lianne Moriarty. Hon är en sådan där författare som är ständigt utlånad på biblioteket och som jag aldrig kommit till skott med att läsa. Men jag tänker alltid, när jag ser hennes böcker, att det kommer att bli en härlig upplevelse när jag väl kommer igång. Och nu när jag snart läst den så får jag säga att min känsla stämde. Den är lite mindre feel good än jag trott. Jag tycker att stilen påminner mycket om Jojo Moyes. Kvinnor som hamnar i livssituationer som de inte har bett om och som får inse den hårda vägen att livet sällan går rakt fram enligt plan. John Paul är den man som skrivit brevet som bara får öppnas den dagen han är död. Det är inte meningen att någon ska hitta det ens. Men hans fru Cecilia hittar det på vinden, i en hög med gamla deklarationer. Om det inte vore för att John Paul blir så fruktansvärt rädd när han inser att hon hittat brevet så hade hon inte tänkt tanken att öppna det...Men det handlar också om Tess som blir sviken av sin man och kusin på det mest gruvliga sätt och om Rachel som aldrig återhämtat sig efter att hennes dotter mördades som tonåring.

Bildresultat för öppnas i händelse av min död

söndag 3 november 2019

Den sista lovdagen...

Så är det söndag, sista dagen på höstlovet och vi har en lugn och slapp dag. Igår var vi hem till min syster på halloweenmiddag. Det var väldigt mysigt.
Vi har hunnit en sväng hem till mina föräldrar några dagar, H har följt med först mig och sedan sin pappa på jobbet och i fredags avslutade H och T veckan med att gå på bio.
I går kom H plötsligt på att han skulle pigga upp Speedy och gick ut i förrådet och hämtade sin gamla kryptunnel. Och jisses vilken succé!
Speedy har sprungit fram och tilllbaka i tunneln med flaxande öron, undersökt alla vrår och har sedan suttit och sovit längst in.

Jag har läst " Nora eller Brinn Oslo brinn!" av Johanna Frid.

Det var en bra bok på det sätt att den fick mig att tänka mycket, bli irriterad på huvudkaraktären och samtidigt känna att den hade något viktigt att förmedla.
Johanna är ihop med Emil. Tidigare var Emil ihop med den norska Nora. Johanna lider av två svåra åkommor, dels endomitros och dels en fruktansvärd svartsjuka. Nora blir nästan viktigare än Emil. Johanna stalkar Noras och hennes mammas instagramkonton och kan inte tänka på något annat. Det finns ingen gräns för hur mycket hon tänker på Nora, till skillnad från Emil som verkar ha gått vidare för länge sedan. Jag vet inte, jag blev bara så oerhört irriterad och trött på all dramatik från ingenstans. Samtidigt vet jag ju att svartsjuka ofta inte är en logisk känsla utan att det kommer inifrån den som är svartsjuk. Beskrivningen av hur det är att leva med svår endomitros känns viktig och  jag tycker att det är bra att det får ta plats i skönlitteraturen. Jag har förstått att det är något som väldigt många kvinnor lider av och ändå har sjukdomen varit osynlig så länge.
Bildresultat för nora eller brinn oslo brinn

Jag har lyssnat på den historiska romanen "Uppkomlingen" av Tomas Blom.
Hans Lasseson bor i Stockholm samtidigt som den unge Gustav Vasa. Han är kär i Margareta Henriksdotter Strobuck.men hon har bara ögon för Gustav Vasa. Vi får följa deras öden genom åren. Det är inte lätt att leva under den här tiden och den som är din vän ena dagen kan vara din fiende den andra. Det är inte alltid någon fördel att leva i samma miljöer som de mäktiga män som styr.

Bildresultat för uppkomlingen tomas blom


Sedan har jag också lyssnat på min första Henning Mankell-bok, nämligen "Italienska skor". Jag har länge tänkt att det tillhör allmänbildningen att ha läst Mankell och nu tog jag tag i saken. Den var bra. Jag hade inga förväntningar på den och väldigt dålig koll på intrigen.  Fredrik är en 68-årig före detta läkare, en enstöring som bott i tolv år på en liten ö, i det hus han ärvt av sina morföräldrar. Hans enda sällskap är en gammal döv hund och en gammal katt.
En kall vinterdag ser han en människa komma på isen med en rullator. Kvinnan, som han inser är hans gamla fästmö Harriet, svimmar plötlsigt på isen och Fredrik inser att han måste hjälpa henne, trots att han verkligen inte vill. Harriets besök förändrar Fredriks tillvaro på ont och gott och utan att han egentligen vill det så är han plötsligt en del av världen igen. Andra figurer dyker upp i hans tillvaro och han tvingas se på sig själv och sitt liv. Boken handlar om ensamhet och relationer, om hur olika beslut påverkar våra liv i olika riktningar.

Bildresultat för italienska skor mankell


Jag har insett att jag oftast läser kvinnliga författare och tänker att jag ska klämma in lite mer manliga eftersom de skriver på ett annat sätt. Funderar på om det kanske ska bli en målsättning inför nästa år?

söndag 20 oktober 2019

Så sorglig historia!

Bildresultat för du kan klättra hur högt du vill

Trots det strilande regnet så har vi varit ute på en liten cykeltur så här på söndagseftermiddagen. Jag hade fått ett paket som Postnord tyckte att jag skulle hämta på ett helt annat ställe än jag brukar. Så efter en viss övertalning från T som påminde om att jag vid något tillfälle påstått att jag vill cykla mer så for vi hela familjen. Det visade sig vara en riktigt mysig väg som vi aldrig testat förut.
Men nu är vi hemma igen. Jag är inne på sluttampen av en stickning; tröja till H, som jag verkligen behöver göra klar innan han växt ur den.

Igår, innan jag åkte till jobbet, läste jag en fruktansvärt sorglig bok. Jag var tvungen att ta sats och läsa snabbt för om jag stannat upp och börjat tänka så hade jag nog inte orkat läsa klart. I "Klättra så högt du kan för du är ju ändå redan död" av Lina Schollin Ask berättar författaren om när hennes äldsta dotter Ingrid dör i sömnen, ett och ett halvt år gammal. Ingen kan förklara varför hon dör och ingen har sett några tecken innan. Boken tar avstamp när Ingrid dör och sedan får man följa familjen under flera år. Det är varje förälders värsta mardröm och jag vill inte tänka på hur det skulle vara att uppleva det själv. Boken väjer inte för hur fruktansvärt det är, men vi får också följa med i processen att hitta tillbaka till livet efter.

onsdag 16 oktober 2019

Och det regnar...

Den här hösten kan man sammanfatta med ett ord; blött! Åtminstone lite regn kommer det så gott som varje dag. För oss som är inomhus och jobbar gör det kanske inte så mycket. Men, H har haft utegympa ända tills den här veckan och Speedys bur är blöt och sunkig en kvart efter att man städat. Och då har jag inte ens nämnt de påstridiga sniglarna vi hittar då och då i både hans mat- och vattenkopp.
Men, kanske att grundvattennivån blir normal igen efter ett par års torka.

Imorgon drar jag på mig häxhatten och manteln för då är det Harry Potter-klubb på biblioteket! Numera har jag ett gäng på cirka fremton mellanstadielever som hänger hos mig varje rast som de får chansen. Och de är mycket förväntansfulla inför morgondagens aktiviteter så jag tror det blir många, och roligt. Planen är att de ska få göra sina egna trollstavar och kanske ta reda på vilket elevhem på Hogwarts de tillhör. På nätet finns det flera ställen där man kan göra tester för att se var man hamnar.

På drygt två dagar har jag sträckläst boken om Cece, den fjärde av de sju systrarna i Lucinda Rileys serie. Ceces bok heter "Pärlsystern". Jag blir bara mer och mer förtjust i den här serien och jag längtar redan efter del fem; "Månsystern". Cece har levt väldigt nära systern Star i alla år och när Star bryter sig fri för att hitta sin egen väg så blir Cece helt vilse. Hon är dyslektisk och känner sig handikappad av att inte kunna formulera sig i skrift eller kunna ta del av det andra skriver. Hon har alltid känt sig som den misslyckade systern. Liksom i de andra böckerna finns det en nutida handling parallellt med en historisk som berättar systrarnas ursprung. Den här gången hamnar vi i Australien i början på 1900-talet och vi får veta en hel del om de vita nybyggarna och aboriginerna. Jag är imponerad över hur Lucinda Riley lyckas skriva något som på ett sätt är feel good men samtidigt på ett fullständigt naturligt sätt får med ett lands mindre vackra historia.
Om du inte har läst serien om de sju systrarna så är du att gratulera! Då har du ett antal timmars njutning framför dig!



Bildresultat för pärlsystern

Som om detta inte vore nog så har jag också läst en annan, fristående bok, av Lucinda Riley, nämligen "Midnattsrosen". Den påminde lite i stilen om systrarna-serien, men här handlar det om den kloka och speciella indiska kvinnan Jahanita. När hon dör, efter ett långt och mycket händelserikt liv, så ber hon sitt barnbarn Ari att leta efter den son Anahita förlorade för länge sedan. Sökandet tar honom till England och en herrgård där det för tillfället pågår en filminspelning med den vackra och berömda skådespelerskan Rebecca. Rebecca blir involverad i sökandet och en otroligt spännande och dramatisk historia  rullas upp.
Jag tyckte mycket om den här boken också och sträckläste den med följden att jag varit lite tröttare än vanlig på jobbet eftersom det har varit omöjligt att släcka lampan under några kvällar.

Midnattsrosen