Efter en lugn helg så tar jag nya tag inför veckan. Plötsligt, i fredags, så kändes mitt onda knä mycket mindre ont och det kändes som att jag började se livet i färg igen! Det är fortfarande inte helt bra men som det känns nu så kommer jag att vara i stort sett återställd nästa helg vilket jag verkligen ser fram emot!

Min familj åkte och sov över på landet så jag var ensam hemma på lördag kväll. Då passade jag på att gå och lägga mig tidigt och sedan läsa till halv ett på natten. Det är inte ofta nuförtiden som jag orkar hålla mig vaken så länge och verkligen försvinna in i en bok men nu kände jag hur lyxigt det var. 

Boken var "Konsten att hälla sig flytande" av Libby Page.

Jag är lite osäker på var jag fått tag i den, men gissar att den vid något tillfälle köpts av någon i familjen på loppis.

Den handlar om simning och vänskap. Rosemary är 85 år, har bott i samma lägenhet i hela sitt vuxna liv. Genom livet så har hon alltid älskat att simma och hon och maken George har flitigt använt den kommunala bassängen som ligger nära deras lägenhet. Men nu har kommunen bestämt sig för att sälja anläggningen. Den unga journalisten Kate har fått i uppdrag att göra ett reportage om försäljningen och intervjuar därför Rosemary. Kate mår inte alls bra. Hon känner sig ensam och olycklig, ja deprimerad helt enkelt. Hon vill inte berätta för någon om hur otroligt dåligt hon mår utan kämpar på utan att se någon ljusning.

En annorlunda feelgood som gjorde mig glad att läsa. Och den hamnar på min Damma av-lista!

Min andra bok handlar om svenska drottningar genom historien.

"Svenska drottningar I blickfånget från Vasatiden till idag" av Karin Tegenborg Falkdalen går igenom alla drottningarna utifrån olika teman vilket känns som ett nytt och intressant grepp. En bok som lärde mig en hel del.

Påskläsningen

 Påsken har varit mycket bra om än lite kort. Fast det kan man kanske ändå inte säga. Vi var i Jämtland i en hel vecka. Isen var det inte mycket bevänt med så det blev uteliv på land för ovanlighetens skull. Solen sken de flesta dagarna. Varje morgon vaknade vi till orrspel ute på näset. Orrar är mycket entusiastiska när det kommer till sitt spel. Fåglar var det verkligen gott om. Vi har sett domherrar, blåmesar, hackspettar, en uggla, kråkor och skator, stenfalkar och till på köpet har vi hört trumpetande tranor.

På påskafton hade vi födelsedagsmiddag för tre födelsedagsbarn, en 75-åring, en 16-åring samt en 12-åring. Vi har bastat och umgåtts. 

Jag har väldigt mycket i mitt huvud just nu. I höst blir det stora förändringar i vårt liv. Jag kommer att berätta mer när det närmar sig eftersom allt är väldigt nytt och ofärdigt än.

Tågresan hem gick bra för oss men sämre för min svåger som skulle hem till sig i Upplands Väsby. Vi klev av tåget i Uppsala som vanligt men därifrån var det totalt stopp för de som skulle längre eftersom det varit en olycka på spåret.

Efter att ha väntat i ett par timmar på stationen så kom svågern hem till oss och sov över eftersom han insåg att han nog ändå inte skulle komma hem i rimlig tid.

Jag har läst mycket och stickat mycket under lovet. 

"Aldrig färdig En obotlig omläsares menoarer" av Vivian Gornick är en slags biografi där författaren reflekterar över sitt liv genom böcker som betytt mycket för henne och som hon läst flera gånger under livet. Hon funderar över hur hon uppfattat texterna väldigt olika beroende när hon läst och i vilken fas hon varit i vid tillfället. Jag visste ingenting om Vivian Gornick så det var mycket intressant. Hon verkar vara en viktig röst i den amerikanska debatten.

Som jag tidigare nämnt i den här bloggen så är jag lite svag för Herman Lindqvist. Och nu har det kommit en ny bok; "Axel von Fersen". Jag tänker inte skriva så mycket om den men jag måste säga att Fersen var en fascinerande och otroligt intressant person. Hans liv överträffade alla påhittade sagor...

Min sista bok för idag är faktiskt ett inköp som jag gjorde precis före påsk. Det är förra årets julklapp från jobbet...Vi får, som många andra, presentkort som man kan använda på många ställen och jag hamnar alltid på Akademibokhandeln.

Rebecca Yarros är stor på BookTok har jag förstått. Jag har inte läst henne förut men som jag förstår det är det kanske inom fantasy hon är mest populär, eller åtminstone har varit. Detta är en tvättäkta feelgood-historia. "Allt vi aldrig avslutade" handlar om ödet, val man måste göra i livet och tillit. Jag skriver inte mycket mer än så men rekommenderar den väldigt varmt. Det tog mig endast ett par dagar att läsa den trots att den är ganska tjock. Nu satt jag förvisso en dag på tåg vilket gav mig en hel del extra lästid förstås men ändå...

 Det är onsdag och jag pustar ut efter ytterligare en hektisk dag. Har varit på huvudbiblioteket idag och yrat runt. Är trött nu vilket nog beror på att påsklovet närmar sig sakta men säkert och hela min kropp har börjat förbereda sig. På måndag sätter vi oss på tåget norrut. Jisses vad det ska bli härligt! I år är det mycket sen påsk och påskpimpelarrangörerna har redan meddelat att det inte blir någon pimpeltävling på sjön i år på påskdagen eftersom isen redan nu är tveksam. 

Mig veterligt har det hänt en gång förut under senare år och då blev det fiskdamm och andra trevliga aktiviteter på land. Vi missade det mesta eftersom vi skulle till tåget tillbaka till Uppsala precis den dagen.

Efter månaders väntan på biblioteket så har jag äntligen fått läsa den nya biografin om Natanael och Elsa Beskow. 

 

"Elsa och Natanael Beskow En kärlekshistoria" av Annika Persson var exakt så bra som jag hade hoppats. Innan jag började läsa var jag lite nervös för att den inte skulle nå upp till mina förväntningar men det gjorde den, med råge!

Aldrig hade jag kunnat föreställa mig vilka spännande och intressanta människor de var. Jag visste ytterst lite om Elsa, mest att hon skrev och illustrerade sina böcker. och om Natanael visste jag om möjligt ännu mindre. Det visade sig att båda två var framsynta och kloka människor som brann för att göra världen bättre under hela sina liv. De levde i ett för tiden ganska modernt äktenskap där det var självklart att Elsa skulle få ägna sig åt sitt jobb och hon hade lika mycket att säga till om som sin man. I dagens ögon var det kanske inte riktigt lika modernt men man får ändå betänka att de levde för hundra år sedan. 

Ska du läsa en enda biografi i år så är min rekommendation den här.

Den var också snabbläst.

"Familjereceptet" av Veronica Henry är nog den enda av henne som jag inte hade läst tidigare och det beror på att jag helt enkelt hade missat den. Hennes böcker är aningens luriga eftersom de ser ungefär likadana ut allihopa så man kan inbilla sig att man läst.

Den här var jättebra. Jag gillar ju alla hennes böcker. Laura är gift med Dom, bor i släktens hus i Bath och har två döttrar. När den yngsta dottern Willow ska flytta för att plugga så är Laura i upplösningstillstånd. Hur ska hon överleva det? Men hon tänker ändå att hon måste vända det och göra något nytt med sitt liv. Och nog blir det ett nytt liv minsann! Men inte alls som hon föreställt sig.

Jag tänker inte avslöja vad som händer men inte är det kul.

Lauras mamma dog när Laura var bara fyra år och hon har växt upp med sin mormor Jilly. Jilly lever fortfarande och är en klippa i familjen. Parallellt med nutidshistorien får vi följa med Jilly under andra världskriget. Hon upplever också både fruktansvärda och underbara saker som färgar hela hennes liv.

Mycket bra bok. Jag hoppas att Veronica Henry tänker komma med fler böcker snart...

 Ojoj, nu var det länge sedan sist...

Det är väldigt mycket på gång just nu, både stort och litet och bloggen har fått stå tillbaka.

På jobbet är det full fart. Denna vecka har jag till exempel en prao. Förra veckan hade vi personaldag och på tisdag kommer författaren Lena Ollmark till årskurs 5. 

Och inte är det långt till påsklov. Jag längtar sjukt mycket efter det just nu!

Jag har tre böcker att redovisa idag.

"Relationsboken för unga Om kärlek, svartsjuka och kontroll" av Zandra Kanakaris är en ny bok som handlar om relationer som går snett och om hur svårt det kan vara när man är ung att veta vad som är ett sunt förhållande och hur man kan dra sig ur när det inte är bra.

"Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok" del 4 är också utläst. 

"Jakten på Venus" av Andrea Wulf är en historieskildring om de astronomer som kämpade 1761 för att se och studera när planeten Venus passerade solen, en händelse som inträffade den 6 juni 1761 och sedan den 3 juni 1769. Därefter skulle det ta över 100 år tills nästa gång. Matematikern James Gregory hade kommit fram till att om man mätte hur lång tid det tog för Venus att passeras solen från så många platser som möjligt i världen så skulle man kunna beräkna universums storlek. 

Det var verkligen inget litet och enkelt projekt men astronomer över hela världen gick in för det med stor entusiasm.

En otroligt intressant, och förvånande lättläst, historia om ett ämne jag inte visste det minsta om. 

En spännande sak var när jag läste om den engelska astronomen Charles Mason och lantmätaren Jeremiah Dixon som fick i uppdrag att bege sig till Godahoppsudden. Det gick väl sådär men när jag läse deras namn så kom jag på mig själv att nynna på en låt med Mark Knopfler som jag lyssnat mycket på, nämligen "Sailing to Philadelpia" . Först trodde jag att det var resan de gjorde för att studera Venus som låten handlar om men när jag läste vidare i boken så förstod jag att det var det uppdrag de fick på hemvägen som givit upphov till låten. De blev nämligen skickade till Amerika för att reda ut den snåriga och infekterade gränsdragningen mellan nord- och sydstaterna, mellan provinserna Pennsylvania och Maryland.

Läs mer här nedanför

Mason Dixon-linjen 

En bok från sängkanten

 Min andra "dammiga" bok från högen bredvid sängen är "Giftmakerskan" av Sarah Penner. Bokomslaget är mycket vackert och tilltalande, exakt en sådan bok som jag brukar lägga märke till i bokhandelhyllorna.

Att den hamnat i min bokhög beror nog snarare på min faster då jag misstänker att den kommer från henne.

Läsningen har dock varit trög. Jag fastnade inte riktigt någon gång även om jag tyckte att den sista tredjedelen var rätt spännande. Det kan bero på boken eller mitt eget huvud. Humöret och berättelsen matchade kanske inte helt. 

Som så ofta är det två parallellhistorier.

Caroline och hennes man ska åka till London och fira sitt tennbröllop (tioårig bröllopsdag). Men precis före resan får Caroline veta att maken James varit otrogen och hon åker ensam. Väl i London vet hon inte vad hon ska hitta på. Allt hon och James planerat känns fel. Av en slump träffar hon på en guide som övertalar henne att testa mudlarking vilket innebär att man kliver ner i Themsen och letar efter historiska fynd. Hon hittar något som gör att hennes Londonvistelse tar en helt annan väg. 

Den andra historien utspelar sig 1791 och vi träffar Nella, en kvinna som säljer medikamenter, en verksamhet hon ärvt efter sin mor. Men på grund av ett svek tio år tidigare så säljer hon inte bara saker som hjälper och helar folk. Hon säljer också gift till kvinnor som av någon anledning vill ta död på närstående karlar.

De två historierna vävs förstås ihop på ett oväntat sätt.

 Så är det tisdag kväll och jag har gjort ytterligare en dag. Igår kväll när jag kom hem så var jag så trött att jag sov en timme före middagen, sov ett par timmar efter middagen och klev upp bara för att borsta tänderna och ta på mig nattlinne och sedan somnade jag igen och vaknade halv sju i morse. H har varit hemma, jätteförkyld några dagar och jag misstänker att jag har samma åkomma som inte brutit ut ordentligt och att det är därför jag är så in i själen trött. 

Det är också mycket som händer i livet just nu och den inre stressen gör nog sitt till också även om det är roliga saker som händer.

Idag ville ettornas tjejer ha böcker om kärlek och med mycket hångel! Hm, inte helt lätt. Till slut gav de upp lite för mina förslag var alldeles för mjäkiga tyckte de. Så kan det vara. För ett par år sedan ville ett gäng sjuåringar ha böcker med så mycket död och blod som möjligt. I flera veckor tyckte de att jag levererade ytterst undermåligt. 

 

Apropå kärlek så lyssnar jag för tillfället på Ebba Kleberg von Sydow på Storytel som läser sin egen serie "Kungliga kärlekssagor". Första delen "Victoria och Albert" handlar uppenbarligen om drottning Victoria i England och hennes äktenskap med prins Albert. I boken förtydligar Ebba att hon fantiserat lite och fyllt i luckor där man inte vet exakt hur det var. Och det innebär nog att hon romantiserat en del. Som den historienörd jag är så har jag förstås läst och sett ett antal dokumentärer om drottning Victoria och kan historien ganska bra. 

Jag har faktiskt en favorithistoria som inte har med hennes äktenskap att göra. Det är när hon är tonåring och precis har blivit drottning. Äntligen får hon säga emot sin mamma och bestämmer den allra första kvällen att hon ska äta middag ensam och sova själv utan mamma i sängen. Varje gång jag stöter på den anekdoten och tänker på det så känner jag en sådan sympati för henne och man förstår verkligen hur hårt hållen hon var.

Den andra delen i serien som jag lyssnar på just nu handlar om Grace Kelly och Rainier Grimaldi. "Rainier III & Grace Kelly". Den är också intressant men trots att jag kan mycket mindre om den kärlekssagan så fängslar den mig inte lika mycket eftersom jag läst förut att de inte alls var särskilt lyckliga ens i början av äktenskapet. Men i Ebbas version är även denna historia högst romantisk och rosenskimrande och då blir det svårt att ta det seriöst. Däremot har jag kollat bilder och internetsidor för att få veta mer om hur det verkligen var.

Nästa del handlar om Charles och Camilla. Jag väntar med spänning på att höra hur hon ska ta sig an den berättelsen...

 Det är onsdag och jag har varit på mitt lilla bibliotek idag. Har ont i halsen och huvudvärk men har kämpat på under veckan. Har liksom inte nått den där punkten när det är dags att krypa ner under täcket och vägra kliva upp. Det är mycket som händer för tillfället så jag har inte tid att vara sjuk. Å andra sidan så är det ju aldrig rätt tillfälle. 

På torsdag nästa vecka ska jag och en kollega få åka till Gävle på kursdag, om källkritik. Jag ser fram emot det och tror att det kommer att bli lärorikt. 

Annars så ser jag fram emot helgen då ingenting händer. Vi ska ta det lugnt, städa lite, äta semlor och bara göra det vi känner för. 

Jag har just läst ut "Väninnorna på Nordiska Kompaniet", andra delen i serien "Stockholmspärlor" av Ruth Kvarnström-Jones. Läsningen blev lite hetsig på slutet eftersom den måste lämnas tillbaka på biblioteket idag. Reservationskön är enormt lång både på mitt eget bibliotek och i Uppsala.

I alla fall...

Allt börjar 1912 när Josef Sachs sätter igång med det gigantiska projektet att bygga Europas mest fantastiska varuhus: Nordiska Kompaniet.

Precis som i den första delen av serien så får vi följa ett gäng kvinnor, de flesta av dem lärde vi känna redan i den första boken, som jobbar på varuhuset eller i kretsen runt det. Vi får följa med i sorg och glädje, första världskriget, ransoneringar och lyx. 

Dessutom får vi vara med i uppbyggnaden av varuhuset, hänga med Josef Sachs och hans planer och tankar. Jag gillade första boken och jag gillar den här. Kombinationen av fakta och roman gör allt levande och intressant. 

Och alldeles i slutet dyker den unga Greta Gustavsson upp...

 Familjen är på minisemester i Jämtland och meddelade igår kväll att de gått ut och lyssnat på en pärluggla. Det gav mig en fruktansvärd hemlängtan! Jag tror inte att jag hört en uggla på femton år och det är en sådan känsla av barn- och ungdomsnostalgi. Men jag är väldigt glad att min egen femtonåring nu får uppleva det en mörk och kall februarikväll. Jag tror bestämt att det kallas livskvalité.

Själv är jag ledig idag som kompensation för att jag jobbar imorgon. Städar, virkar och stickar och har haft en lång mysmorgon i sängen med deckaren "Jakob", tredje delen i den isländska serien om Hildur av Satu Rämö. Den är lika bra som de två första delarna och svår att lägga bort.

Vi har en vecka kvar av februari och jag har faktiskt uppnått månadens mål att läsa två av mina egna böcker.

Dels har jag läst "Hoppet Bara du kan rädda världen!" av Johan Ehrenberg. Min enda invändning av den är att den kom 2018 och mycket av det som Johan ser framför sig inom en tioårsperiod var realitet då men att världsordningen ju gjort en total kullerbytta sedan dess, med vår svenska nuvarande regering som struntar i all logik och håller sig fast med en dåres envishet vid kapitalismen, fossila bränslen och kärnkraft och Trump och Elon Musk som genomför fullständiga galenskaper varenda vecka som kommer att påverka hela världen för en mycket lång tid framåt.

Boken består i alla fall av tjugo kapitel som berör olika miljö- och samhällsområden som får oss som bryr oss att känna uppgivenhet, sorg och ilska. Hans budskap är att vi inte kan vänta på politiker och de där diffusa "andra" som ska ta rätt beslut och se till att världen blir bättre. Han påvisar med siffror och fakta att det inte är några problem att rädda världen, om viljan bara finns. Och hans övertygelse är att den dagen kommer eftersom även de som kämpar emot mest kommer att få ge sig när tillräckligt många gör rätt val och man inte längre tjänar ekonomiskt på att göra fel.

Trots att jag känner mig ledsen och arg och tänker varje vecka att nu måste botten vara nådd så fylls jag ändå av ett litet jäkla anamma och tänker att om jag och min familj gör rätt så är hoppet inte ute. Jag vet ju att vi inte är ensamma!

Min nästa bok är bland det bästa jag läst på flera år känns det som.

"Hjortronmyren" av Ulrika Lagerlöf är första delen av en serie som kommer att heta "Timmerfolk".

Det är som så ofta just nu två parallella historier, en i slutet av 30-talet och en i nutid.

Siv är 18 år, drömmer om att få bli lärarinna och älskar att läsa böcker. Allt förändras dock när hennes pappa som arbetar i skogen skadar sig och familjen får svårt att försörja sig. Siv måste ge upp sina egna drömmar och hjälpa till att försörja familjen. Först städar hon hos en rik familj i byn men sedan bestämmer hennes far att hon ska jobba som kocka åt ett huggarlag i en skogskoja under tre månader. Siv är inte glad minst sagt och arg för att hon inte fått säga vad hon själv vill. 

I nutid får vi följa med Eva, Sivs barnbarn, som bor i Uppsala och jobbar inom skogsbranschen. Under barn-och ungdomen tillbringade hon mycket tid hos sin farmor och farfar i den lilla byn och när det uppstår en konflikt mellan skogsbolaget och klimataktivister samt samer så tycker hennes chef att hon är den perfekta representanten att åka tillbaka och ta itu med saken. 

Det finns så mycket som jag fastnade för i den här boken. Dels så är det en spännande historia med många bottnar. Sedan är den både sorglig och innehåller kärlek. Jag bryr mig om personerna och ville så otroligt gärna att det skulle gå bra för dem alla.

Sedan är det en historia som är välbekant för mig och samtidigt inte. Min egen faster jobbade en vinter på 50-talet som kocka när hon var ung och jag har hört om många andra i hennes generation som också gjorde det. Samtidigt så har jag aldrig hört hur det egentligen var. Nu är min faster död och jag kan inte fråga henne om hur det var. Kanske att min pappa eller min andra faster vet något, ska fråga vid tillfälle. 

Att det inte alltid var så lätt förstår jag när jag läst boken och tänker på vilka förhållanden som gällde. Det är något som jag aldrig läst om kanske inte tänkt så mycket på direkt och nu vill jag veta mer!

Hej då oktober!

 Biblioteket har varit lugnt den här lovveckan. Men ändå träffar man en hel del folk tack vare Meröppet. Utanför fönstret har det varit full aktivitet. De nya barackerna är uppsmällda och skolans grejer har fraktats dit. På måndag ska vissa klasser, och majoriteten av fritids, flytta in. På skolgården är de i full gång att riva, gräva och greja. Jag tycker att det är spännande och ser fram emot den nya skolan och det nya biblioteket som skymtar långt borta i framtiden.

Igår var det legobyggande för hela slanten. Åtta entusiastiska barn kom och byggde med stor frenesi i en och en halv timme. Lego är verkligen en fantastisk uppfinning. Mina syskon och jag har ägnat en mycket stor del av vår barndom åt lego och det fanns ju långt innan dess. Min son har älskat att bygga även om vi gjorde ett stort misstag med honom.  Han fick olika satser, ni vet drakar, borgar, rymdskepp...Problemet var att när han byggt de där sakerna så var han färdig. Vi fick absolut inte riva eftersom han var mycket nöjd men hela poängen är ju att kunna riva och bygga nytt. Nästa gång jag ska ge bort lego till ett barn så ska det vara de där gamla standardbitarna som man kan använda till vad som helst.

Legot igår var mycket blandat men mest de vanliga rektangulära och fantasin flödade.

För ett tag sedan lyssnade jag med stor behållning på podden P3-klassikern

som i detta avsnitt handlade om Gertrude Stein och Alice B Toklas. Programledaren Emelie Rosenqvist och författaren Emma Hamberg pratade om boken "Alice B Toklas självbiografi", skriven av Gertude Stein.

Jag kände till Gertrude Stein även om det var ytterst lite men nu blev jag galet intresserad och direkt efter att jag lyssnat klart så beställde jag boken på biblioteket. Och jag är inte besviken! Boken handlar absolut inte om Alice B Toklas utan om Gertude Stein som konsekvent genom boken framställer sig själv som ett geni och en betydelsefull person för konst- och kulturvärlden på 20- och 30-talet i Paris främst. Det får man ändå säga att hon gör med all rätt. I de båda damernas hem möttes tidens blivande kulturella storheter; Picasso, Matisse, Hemingway och många fler. Jag har svårt att beskriva boken och deras liv men jag har fnissat och fascinerats hela vägen. På mitt skrivbord ligger nu en annan bok som jag längtar efter att sätta igång med, nämligen "Alice B Toklas kokbok". Den skrev hon faktiskt själv 1953 när Stein dött och hon låg sjuk. Efter att ha läst Emma Hambergs förord och bläddrat lite i den så vågar jag mig på att förutspå att jag kommer att gilla även denna bok. Ja, det är en kokbok men lika mycket en dagbok.

Vill ni veta mer så lyssna på poddavsnittet (se länken ovanför). Ni kommer inte att bli besvikna!

 Så har vi en ny vecka. Jag har tagit mig igenom två hektiska men roliga veckor med praos, Sy- och hantverksfestival och en massa annat tjohej.

Att ha två entusiastiska och glada praos piggade upp mig. Båda två jobbade på och gjorde sitt allra bästa. De yngre eleverna blev mycket imponerade av dessa stora tjejer som visade sig vara superbra på att hitta rätt böcker och att läsa högt!

I lördags satte jag mig på pendeltåget och drog till Älvsjö och Sy- och hantverksmässan. Lite tråkigt att inte ha någon att prata med men samtidigt väldigt skönt att bara knata runt, kolla och köpa det garn jag behövde. Mest blev det entrådigt lingarn som är det allra bästa när man ska sticka disktrasor. 

Hemvägen blev lite av en prövning eftersom vagnen blev proppfull med Hammarbyfans som skulle på match i Uppsala. Under ganska många timmar var jag övertygad om att de tillhörde GAIS eftersom jag tyckte att de ropade det. Men T och P himlade med ögonen när jag berättade om det hela och ville påskina att jag har noll koll, vilket kan vara lite lite sant när det gäller fotboll (eller bandy? nu blev jag lite osäker).

I alla fall så drack de öl, brölade och sjöng. Jag kan inte med ord beskriva hur utmattad jag blev...Dels ljudnivån, dels tanken på alla dessa karlar i olika åldrar som betedde sig som om de inte hade mer än två små fungerande hjärnceller och sedan kom lågvattenmärket... 

Vid Arlanda blev två av karlarna (någonstans i 40-årsåldern) kissnödiga så de gick iväg på perrongen, jag vill inte ens veta var de tyckte att det var lämpligt att kissa, medan deras kompis stod och höll upp tågdörren så att det inte gick att stänga och vi inte kunde åka vidare. En ur tågpersonalen påpekade oerhört trött och sarkastiskt att det inte var okej att låta alla andra passagerare vänta på att de skulle bli färdiga men de kunde inte ha brytt sig mindre. 

Väl i Uppsala brölade alla supportrarna sig vidare till olika pubar gissar jag.  På vägen såg jag flera som satte upp klistermärken, klottrade med sprayburkar och betedde sig. På nyheterna kunde man se i söndags att det varit misshandel på någon pub efter matchen plus att någon supporter kastat in glas på planen. 

Nu kan det tyckas som att jag lägger orimligt mycket tid på det här i stället för att skriva om mina böcker men jag känner mig fortfarande aningens upprörd över hur vuxna människor kan uppföra sig!

Puh, nu har jag fått ur mig eländet och kan tänka på roligare saker.

Jag har inte läst så många japanska böcker men varje gång jag tar mig an en så blir jag glatt överraskad.

"Innan kaffet kallnar" av Toshikazu Kawaguchi  är ett boktips från en vloggare på Youtube som jag följer. Just exakt nu kommer jag inte ihåg vem det är eftersom jag följer flera.

På ett litet café sägs det att man kan resa i tiden. Om man sitter på en speciell stol ska man kunna få en kopp kaffe och sedan resa till ett valfritt tillfälle i tiden. Men det finns många regler. Man får inte flytta sig från stolen och man måste vara tillbaka innan kaffet kallnat.

Från början var historien en teaterpjäs och det kan jag mycket väl tänka mig. När jag började läsa hade jag först svårt att fastna och undrade lite varför det här är en så populär bok? Men, som så ofta, så vände det och i slutänden tyckte jag mycket om den.

Jag håller fortfarande på med hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok, del 3. Igår kväll kom jag till mars 1792 och Gustav den tredje mördades. Ett kapitel jag väntat länge på eftersom jag var mycket nyfiken på vad hertiginnan och hennes omgivning hade att säga om mordet. På grund av allt som hände åren före mordet så var det nog ingen större överraskning. Till och med kungen själv misstänkte att folk ville honom illa. Och Hedvig Elisabeth Charlotta skriver flera gånger månaderna före att kungen gjorde sig hatad av många och att det nog skulle sluta illa en vacker dag. Och hon fick ju onekligen rätt.

Ja, det är mycket intressant och väl värt att läsa trots det ålderdomliga språket och de mycket långa redogörelserna för kungens krigande och politiska handlande som jag plågat mig igenom innan jag kom fram till den här godbiten.

 Idag är det en riktig kojdag. snön som kom igår har övergått i ett strilande regn. Det är mycket varmare och jag lyckades elda i vävstugan så att det nästan blev för varmt. Mina projekt går framåt. Jag har varit där ett par timmar varje dag den här veckan och det är mycket mysigt. 

I eftermiddag ska jag trotsa vädret och gå och se om jag hittar några kantareller. Men det känns aningens gruvsamt. Efter lunch la jag mig under en filt på soffan och lyssnade klart på dagens ljudbok,den norska serien "Bara Maja". "Spökgården" är del 3 i serien som jag började lyssna på i somras. Maja är den vackra men ack så fattiga flickan som blir kär i en rik bryggarson, naturligtvis blir gravid och inte vet hur hon ska klara sig. Nu har hon fått ett pigjobb på en stor gård. Hon trivs där och alla är nöjda med henne utom frun i huset som är en riktig ragata. När det kommer fram att Maja är gravid riskerar hon att bli bortkörd mot husbondens vilja men saker och ting händer och än så länge är hon kvar.

En annan bok som jag avslutat idag är "Den försvunna bruden" av Felicity York. Den dök upp som ett tips på bibliotekets hemsida och jag blev intresserad. Nu när jag läst den har det visat sig att jag inte hade en aning om vad den handlade om. På ett sätt var den bättre men samtidigt inte riktigt så bra som jag förväntat mig. Den visade sig baseras på en sann historia vilket gjorde den spännande. Året är 1868 och vi är i England. Ellen Turner, dotter till en mycket rik parlamentsledamot, befinner sig i flickskolan när hon får ett brev att hennes mor är svårt sjuk och att Ellen genast måste åka hem. Naturligtvis lyder hon men det visar sig snart att det är en lögn. I stället kidnappas hon av två bröder vars mål är att röva bort henne och genom utpressning lägga vantarna på familjens förmögenhet. De gör det på ett mycket slipat och uttänkt sätt. Edward, brodern som planerat alltihop tillsammans med sin styvmor, anstränger sig hela tiden för att lura Ellen så att det i efterhand ska se ut som att hon följt med honom frivilligt.

En fascinerande historia även om jag, som sagt var, inte fastnade helt.

Efter att ha läst klart så googlade jag, min vana trogen på Ellen Turner och läste om verklighetens drama. Rätt så intressant må jag säga.

 Idag kom första snön. Det har singlat ner hela dagen i stort sett och det är ett vitt puder som ligger på backen. Men jag antar att det inte kommer att ligga kvar så länge. I morse struttade fyra orrtuppar runt ute på näset och nu ikväll är gräsmattan full av trastar som verkar väldigt ivriga. När jag och pappa var ute och åkte idag så såg vi en räv på vägen. Den hade en mycket vacker och yvig svans vilket jag alltid kollar. Om en räv har skabb så är svansen som en naken pinne.

Jag har suttit i vävstugan både igår och idag. Tror att jag har kommit fram till hur jag ska tänka med min yllehalsduk så nu testar jag olika färgkombinationer och hur hårt jag ska trycka ihop garnet, inte så hårt skulle jag säga.

Jag har hunnit lyssna på en kort (två timmars) ljudbok. Den var sådär men eftersom den var så kort så gick det bra. "Fyra historiska mysterier" av Clas Svahn handlar om Kapten Kidds skatt, som jag aldrig hört talas om förut, Rosettastenens hemlighet, Edgar Allan Poes hemligheter samt Faraonernas förbannelser. Lite kul ändå att höra om de olika myterna och sedan få veta hur det förmodligen var i verkligheten.

Så är det lördag och jag har suttit på tåget norrut hela dagen. Äntligen är det dags för en semestervecka i de Jämtländska skogarna. 

Jag har ägnat resan åt min vantstickning, den med ett så komplicerat mönster att jag nästan aldrig orkar sticka på den hemma  utan mest blir det när hjärnan varvat ner och jag är ledig flera dagar i sträck. Sedan har jag förstås läst, dels det senaste numret av tidningen "Vi läser" och sedan också i tredje delen av Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok. De två första finns att låna på Uppsalas stadsbibliotek men den här tredje var jag tvungen att låna från Carolina Rediviva. Så nu har jag gjort mitt första fjärrlån sedan jag började jobba som bibliotekarie, en otroligt smidig service som jag rekomenderar till alla med smala och nördiga bokintressen.

Det handlar fortfarande mycket om Gustav III och hans galna krigande. Året jag läser om just nu är 1790 och kungen är inte så populär, minst sagt. Plötsligt känns mordet på honom 1792 som nästan oundvikligt. Han lyckades göra sig ovän med en hel del människor. Jag tycker det ska bli mycket intressant att läsa om mordet och dess följder i Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok för att få veta hur hon såg på det hela.

 

Medan jag stickat har jag lyssnat klart på en ljudbok, nämligen "Vårkänslor på Lyckans gård" av Carole Matthews. Det är en trevlig feelgoodhistoria med ett lite originellt tema. Molly Baker är snart 40 år, lite folkskygg och bor i en otroligt gammal och sliten husvagn som hon ärvt efter sin moster. Molly ärvde inte bara en husvagn utan också en massa djur med specialbehov. Till gården kommer varje vecka ett antal barn och ungdomar som inte platsar någon annanstans. De får hjälpa till att sköta djuren och Molly är mycket bra på det hon gör. En dag kommer den supersnygge och populära skådespelaren Shelby med sin problematiske son Lucas. 

Jag gillade att det var så mycket djur, att Molly var så självständig och att det förekom en hel del humor.

Storytel har en fortsättning som jag kommer att lyssna på härnäst.

 Skolan är igång och igår troppade det första gänget elever in på rasten, samma som hängde här i våras. Vi får se om de växt på sig under sommaren eller om de fortfarande är lite busiga. Två av tjejerna blev i alla fall överlyckliga när de upptäckte att jag investerat i två böcker om Taylor Swift. Så då kände jag mig lite nöjd.

På två dagar har de också lyckats smälla upp ett antal skolbaracker precis utanför fönstret i biblioteket. Det är det första steget i byggnaden av den nya skolan tror jag och barackerna ska tjäna som klassrum under byggets gång. Lite trist är det att nu stirrar jag in i de där barackerna och kan inte se något annat. Vi lär också få det mörkare i lokalen eftersom de skymmer solen.

Idag kommer första årskursen. Det är femmorna jag ska träffa och jag känner mig glad och lite förväntansfull. Imorgon blir det träff med de nya sexåringarna. Jag har suttit och gjort lånekort i ett par dagar åt dem och insåg hur oerhört små de är, man glömmer det varje år. Några fyller inte sex förrän i slutet av december. 

När jag åkte hem efter semestern släpade jag med mig ett gäng böcker som ingår i bokcirkeln som jag, min syster , pappa och faster kör med. När vi köpt och läst böcker så skickar vi vidare dem till varandra. Ibland blir det rundgång och samma böcker cirkulerar flera gånger vilket har fått mig att rensa lite i sommar och nu funderar jag på var dessa böcker ska hamna...

I alla fall...

Mitt höstprojekt är att plöja igenom så många av de där böckerna som möjligt så att de inte bara blir liggande. Hittills har det blivit fem stycken vilket jag är nöjd med.

"Smultrontjuven" av Joanne Harris är en fortsättning på "Chocolat", ni minns den som filmatiserades av Lasse Hallström.

Vienne är en häxa med två döttrar Anouk och Rosette. Hon har slagit sig ner i den franska byn Lansquenet-sous-Tannes där hon har en aningens magisk chokladbutik. Anouk har flyttat med sin pojkvän (till Viennes stora sorg) och Rosette är en mycket speciell person. 

När den gamle blomsterhandlaren Narcisse dör så låter han Rosette ärva hans skog vilket väcker mycket upprörda känslor i byn.

Först trodde jag att jag inte skulle gilla boken alls och jag hade inte heller förstått från början att det var en fortsättning på "Chocolat" som jag inte läst utan bara sett filmen. Men sedan kom jag igång och blev fast. Bokens språk är vackert, rikt och med magi.

Nästa bok innehåller sagor om de nordiska gudarna. Det är Katarina Harrison Lindbergh, fru till historieprofessorn Dick Harrison för övrigt, som skrivit "Nordiska gudasagor".

 

Det är fascinerande då jag ju läst de där myterna i olika versioner, senast av Neil Gaiman, och någonstans borde jag bli trött på dem? Men nej, varje författare som tar sig an dem gör det med sin egen vinkling och vips blir det intressant. 

Jag har dessutom fastnat för en podd som Katarina Harrison Lindbergh och Dick Harrison driver tillsammans som heter "Harrisons dramatiska historia" där de går igenom viktiga historiska företeelser och skeenden. Dick är aningens påfrestande ibland med långa förklaringar och utläggningar och låter väl kanske inte alltid sin fru komma till tals men de gör ändå podden på ett spännande och intressant sätt.

Så till något helt annat.

"Allt vi aldrig kom över" är en feelgood som jag sett snurra ganska mycket på BookTok. Den är skriven av Lucy Score och innehåller kärlek, dramatik, humor och ett överraskande rått språk när det kommer till sex, för sex innehåller den verkligen också. 

Jag läser väldigt mycket och reagerar sällan på råa uttryck men i den här så kände jag mig ibland som en pryd tant. Med det sagt så fnissade jag olämpligt högt några gånger på bussen och jag kommer att läsa mer av henne.

"Semesterbokhandeln" av Kiley Dunbar är en feelgod som jag faktiskt köpt själv. Titeln kändes klockren när jag travade in på bokhandeln första veckan på semestern.

Nu kanske handlingen inte var riktigt, riktigt lika klockren som titeln men den passade ändå mycket bra i hängmattan.

Jude svarar på en annons där man får driva en bokhandel under två veckor, bo ovanpå affären och sköta ett café. Tanken är förstås att hennes pojkvän ska följa med men så blir det inte. 

När Jude kommer fram, redo att sköta bokhandeln ensam, så dyker det upp en stor luns till karl som säger att han minsann också fått uppdraget samma veckor. Inte bra! Eller...?

Min sista bok så här långt är en biografi om Björn Afzelius. Jag är uppväxt med musik av Björn Afzelius och Mikael Wihe, min mamma lyssnade väldigt mycket på dem och jag gissar att det är därför boken hamnat hemma i mina föräldrars bokhög.

"Björn Afzelius En god man (och bara en människa)" är skriven av vännen Gunnar Wesslén. Intressant men kanske inget stilistiskt mästerverk. Man får veta en hel del om Afzelius liv och jag kan bara konstatera att han var en väldigt trasig människa med många bottnar.

 Familjen är hemma igen och ordningen är återställd.

Redan morgonen efter hemkomsten insåg jag att just det... Om jag har ett gott mellanmål som jag förberett och tänkt ta med mig till jobbet så måste jag markera tydligt att det är MITT! Annars försvinner det under natten.

Helgen var lugn. Jag kände mig lite krasslig, det har fortfarande inte riktigt släppt men jag har inte behövt vara hemma från jobbet tack och lov.

Denna vecka har det börjat röra sig på skolgården och jag har sett små parvlar hålla hårt i sina föräldrar när de korsat skolgården på väg mot fritids. Är lite osäker på när skolan börjar men jag tror att det kanske är om två veckor. Om jag inte minns helt fel så börjar de mitt i veckan vilket är smart tycker jag. Chocken att kliva upp och sätta igång vardagen kan vara nog så plågsam även om det är en tredagarsvecka första veckan.

"Moden självhushållning" av Anders Rydell och Alva Herdevall innehåller faktiskt nästan allt man kan vilja veta. 

Jag har läst om odling, hur man tillverkar olika viktiga produkter till hemmet, vad man ska tänka på när man skaffar djur och så vidare. Så pass bra är den att jag har fått T att läsa odlingskapitlet samt beställt den på AdLibris. Vi utökar våra odlingar för varje år och i boken har de lyckats pricka in nästan allt vi håller på med. Och där vi har funderat på varför vissa saker inte lyckats så bra så har vi nu fått tips och förklaringar.

Under sommaren har jag lyssnat en hel del på ljudböcker, främst när jag suttit och vävt. Vissa böcker var bra och vissa mindre bra.

"Det ockultas historia" av Bokasin lät spännande när jag laddade ner den men i ärlighetetens namn så var den rätt tråkig. Den beskriver olika viktiga personer och företeelser i historien som haft med det ockulta att göra. Kanske var det bara sättet att berätta som gjorde det torrt och ganska ointressant?

En annan bok som också lät spännande men som visade sig göra mig besviken var "Familjen Medici, Det vackra folket i Florens"  av Ulla Britta Ramklint. Man kan sammanfatta det med att familjen var väldigt intressant men framställningen i boken var så där. En massa namn rapades upp och många i familjen hette ungefär lika dessutom så det var hopplöst att hålla rätt på dem. Njae, får jag säga...

Sedan började jag på en långserie som heter "Bara Maja" av Liv Almendingen. Jag lyssnade på del 1, "Förbjuden kärlek" samt del 2, "Lögnens pris". Böckerna var väl inga kioskvältare precis men där hade jag ganska låga förväntningar och därför köper jag kvaliteten. Maja är en ytterst fattig flicka som bor med sin syster sedan mamma dött. Hon är vacker och systern är lungsjuk. De hyr ett rum hos en otrevlig man som inte drar sig för att utnyttja de två systrarna. Maja är så gott som förlovad med grannpojken när hon av en slump träffar på en tjusig och rik ung man. Glömde nämna att Maja har en enastående sångröst också vilket får henne att väcka uppmärksamhet. Naturligtvis blir det missförstånd och svårigheter som jag hoppas ska lösa sig i del 3, när jag nu kommer mig för att lyssna på den. Fast, jag misstänker att författaren kommer att dra ut på det i ett antal böcker till. Det är ju trots allt en långserie.

Min sista serie som jag lyssnat på och fortfarande håller på med heter "Glendale Hall" och författaren heter Victoria Walters.

Första boken var bra! Den heter "Hem till Glendale Hall" och handlar om Beth. Historien börjar med att Beth och dottern Isabelle kommer hem till den stora och tjusiga hemgården. Hon har inte varit hemma på femton år. Beth var bara sexton år när hon blev gravid och eftersom familjen var helt emot att hon skulle behålla barnet så rymde hon till London där hon bott sedan dess. Hon har haft kontakt med familjen men vägrat återvända. Men nu har hon blivit ombedd att komma hem eftersom hennes mormor ligger för döden. 

Väl hemma visar det sig att allt kanske inte var som hon trott och trots att hon bara ska vara hemma några veckor så njuter både hon och dottern. 

När så hennes ungdomskärlek Drew dyker upp så blir tillvaron komplicerad men inte helt fel.

Den andra delen; "Nya tider på Glendale Hall" handlar om Beths vän Emily som också bor i London men härstammar från Glendale Hall. Beth bodde hos Emily den första tiden i London. Emily är bagare och älskar det. Hon bor med Greg, en snygg och karismatisk brandman. Hon ser mycket fram emot att åka hem till Glendale Hall och få visa sin hemtrakt för Greg. men när det är dags så ställer Greg till det på mer än ett sätt och Emily får åka ensam. 

Del 2 var inte lika bra som ettan även om jag tyckte att den var helt okej.

Just nu håller jag på med del 3 som heter "Juletid på Glendale Hall" och tyvärr är den inte i närheten så bra som de första två. Nu får vi följa ytterligare en av Beths vänner, Heather, sambo med Drews bror Rory. 

Ett problem med alla tre böckerna har varit att författaren upprepar sig och kan berätta samma sak fem gånger. I första och andra boken så stod jag ut med det eftersom intrigen ändå kändes spännande. Men i den har tredje så är intrigen tunn och då blir de där upprepningarna ytterst plågsamma.

Det finns en fjärde del och jag kommer att lyssna på den och hoppas att författaren rycker upp sig!

 

 

Helgen har varit lugn och trevlig. I lördags var jag hem till min syster på god lunch. Söndagen inledde jag med att putsa ett fönster! Var imponerad själv. Grejen med våra fönster är att det är en spärr på vädringshaken och för att kunna öppna fönstret helt och putsa på utsidan så måste man skruva bort hela den där spärren. Ett evigt meckande är det. Men nu är det gjort och vem vet, det kanske blir fler innan vintern...

Nu längtar jag väldigt mycket efter min familj och ser fram emot att de ska komma hem snart, kanske i slutet av denna vecka.

Annars så finns det inte så mycket att berätta. Jag jobbar, åker hem, läser, stickar och om stjärnorna står rätt och vinden blåser mot östan (eller ja, ni fattar) så tar jag en liten joggingtur. Det går trögt med utvecklingen men jag kämpar på. Värmen gör att jag har svårt att springa för långt och länge i taget. Min erfarenhet från förra hösten är att det blir mycket lättare när höstluften infinner sig så jag tröstar mig med det.

Nu har jag snart läst alla Anna Laestadius Larssons böcker, har endast en kvar.

Igår kväll blev jag färdig med "Törnrosens triumf" som handlar om den spännande Sophie Sager, den första kvinna i Sverige som anmälde en våldtäkt. Året var 1848 och kampen för att bli tagen på allvar med sin anmälan gjorde att hon blev bespottad och hånad av både män och kvinnor. men hon gav sig inte utan stod på sig och åkte dessutom runt i Sverige och föreläste om kvinnans frigörelse och rätt till att bli tagen på allvar.

Som vanligt är boken en roman baserad på verkligheten och jag vet inte riktigt vad som är sant eller inte. Men jag har ytterligare en bok hemma om Sophie Sager som jag tänker läsa. Den är mer biografisk. Återkommer när jag kommit igenom den.

 Som alla Laestadius Larssons böcker så är den bra, men kanske inte min favorit.

 Just nu är semestern som när den är som bäst. 

Pappa och jag lunkar omkring, han jobbar på med olika projekt och jag med mina. Vi umgås med en faster, ser olika serier och filmer på kvällarna. Jag läser en massa och grejar i vävstugan. Min första traslöpare är färdig men i stället för att börja på en ny så har jag satt upp en väv i den andra vävstolen. Det ska bli en yllehalsduk i Rauma finull. Min T hjälpte mig med själva vävstolen innan han åkte och sedan har jag ägnat ett antal timmar åt att sätta upp väven. I morse fick  jag ordning på det hela och kunde börja väva. Det blir verkligen inte perfekt men jag är sjukt nöjd med att ha klarat av det. 

H klarade sitt moppekort i måndags och har dessutom hunnit köpa en moped som han svischar runt på. Han är mycket, mycket nöjd!

Igår var det ganska kallt och grått och jag ägnade större delen av dagen åt städning. På tisdag kommer familjen och då vill man att det ska vara fint.

Jag har inte testat badtemperaturen i sjön än, det har inte varit tillräckligt varmt för att jag ska bli sugen men det kommer väl. 

Varje morgon ungefär halv fem vaknar jag av tranparet som bor i skogen här ovanför. De trumpetar alltid glatt när de susar bort över sjön. Vi misstänker att de hälsar på byns pärlann (potatisland). Till pappas förtjusning verkar de inte ha upptäckt var han har sitt land i år. Han har bytt ställe och jag är van att kunna spana på dem där de stått i det gamla, smaskat och trumpetat, men i år flyger de bara förbi.

En bok som det varit kö på sedan den kom på vårt bibliotek är "De fenomenala fruntimren på Grand Hotell" av Ruth Kvarnström-Jones. 

När jag kom till biblioteket här så stod den bland sommarskyltningen och då passade jag på. Den handlar om kvinnorna i början av 1900-talet som byggde upp Stockholms Grand Hotell och gjorde det berömt. Wilhelmina Skogh, som blev hotelldirektör och genom sina nyskapande visioner skapade något allra extra samt de kvinnor i olika befattningar som hjälpte henne. Jag vet inte om de övriga kvinnliga karaktärerna fanns på riktigt men Wilhelmina gjorde det absolut. Det är en fascinerande bok som beskriver hotellet, Stockholmsmiljön och feminismen. Tydligen ska det bli en serie som heter "Stockholms pärlor" och där den här är första delen. Jag ser fram emot fler historiska böcker som utspelar sig i Stockholmsmiljö

 Igår skjutsade jag min familj till tåget. De ska vara en vecka i Uppsala, jobba, försöka ta moppekortet (testet är i eftermiddag) samt hänga lite hemma.

Jag är kvar här med pappa. Tydligen ska sommarvärmen och solen komma under denna vecka. Än så länge har det mest varit grått med regnskurar även om det är ganska varmt.

Det är väldigt lugnt. Idag är det post så då blir det postfika (i väntan på posten hälsar vi på min faster). Jag jobbar en del i min vävstuga. Har ett litet experiment på gång. Jag rapporterar när jag vet hur utfallet blir.

Annars så stickar jag och läser. 

"Dagar på Drottningholm" är prinsessan Christina, Magnusons, personliga bok om Drottningholms slott där hon spenderat mycket tid i sitt liv. Hon berättar slottets historia utifrån de människor som bott där. Många bilder och anekdoter. Jag gillar boken, precis som jag gjort med hennes andra böcker.

Och apropå kungligheter så läser jag just nu den andra dagboken av Elisabeth Hedvig Charlotta. Året är 1788 och Gustav den tredje är mest i Finland och krigar. Passande nog efter vår semesterhelg i Helsingfors eftersom Sveaborg figurerar flitigt och vi ju gjorde en mycket trevlig båtutflykt dit. Lite tröttsamt är det med allt krigande och alla brev som stoppas in  i texten. Det tar en evinnerlig tid att läsa när man ska hoppa mellan dagboksanteckningar och brev. Och kungen själv är aningens tröttsam också, det förstår man att det inte bara är jag som läsare som tycker. I texten skiner det igenom att det nog fanns rätt många i hans samtid som kände lite lika. Och vi vet ju hur det gick...

Jag tycker trots allt att det är intressant läsning och jag kommer att fortsätta med nästa del i höst. Men, det får bli en paus innan dess.

Lugnet efter stormen

 Just nu känner jag mig som en urvriden disktrasa. Idag var sommarens stora event på vårt lilla bibliotek, nämligen Sommarboken. Vi har haft tipsrunda, hemliga böcker och boktips, popcorn och festis samt höjdpunkten; gör din egen hemliga kompis med 3D-penna.

3D-pennorna var det som var populärast utan tvekan.

Dagens höjdpunkt för mig var att jag fick en present! En flicka som har hängt med mig på biblioteket hela vårterminen, alla raster hon fått och jag har varit på plats.

Idag kom hon med en egenmålad mugg. Faktiskt väldigt likt mig om jag får säga det själv. Jag blev så orimligt glad. Det är en mycket stor ära att betyda något för ett barn som behöver det!

I morgon är det sista arbetsdagen före semestern och jag är så sjukt trött. Det enda jag orkar göra på kvällarna är att titta på serier på Netflix. Orkar knappt läsa eller sticka. Då och då måste jag gå ut och umgås med grannkatten, hon blir extremt sur annars.

På tisdag är planen att fara norröver. Resten av familjen kommer troligtvis lite efter men jag orkar inte vänta i år. 

 

"Alla dessa djäfla qvinnor" av Anna Laestadius Larsson handlar om tre av historiens 1700-talsfeminister;  den svenska Hedvig Charlotta Nordenflycht, Olympe de Gouge samt Mary Wollstenecraft. Jag fick en helt ny bild av 1700-talet efter att ha läst, en fantastisk bok. De här tre kvinnorna vägrade hållas tillbaka och överbevisade männen om sin intelligens och kompetens, gång på gång. Inte för att det hjälpte alla gånger. Männen kämpade hårt för att de inte skulle lyckas. Inte förrän efter åtminstone sisådär hundra år har de fått sin rättmätiga uppmärksamhet.

 Nu är det två veckor kvar till semester! Nästa vecka är det studentfirande , vi är lediga på onsdag för att kunna titta på studenten när hon och kompisarna "springer ut". Jisses hur lycklig man var när man gjorde det. Just då förträngde man allt jobbigt som händelsevis skulle dyka upp i vuxenlivet...

På lördag blir det studentfest för den lyckliga studentflickan med alla familjemedlemmar. 

På torsdag är de Sveriges nationaldag så då är man också ledig.

Sedan är det en veckas jobb och efter det ledigt!

Vår sällskapliga kattgranne fortsätter att besöka oss. Härom kvällen höll hon oss sällskap i flera timmar innan vi gick in från trädgården. En stund senare när jag skulle gå och lägga mig så tittade jag ut och där stod hon vid vår altan och jamade uppfordrande, ungefär som att nu vill jag komma in och lägga mig, klockan är mycket!

Så då fick jag helt enkelt klä på mig (hade hunnit ta på nattlinne), och följa henne hem, ringa på dörren så att hon fick komma in i rätt hus.

Efter det så tror jag att de jobbat på att lära henne var hon egentligen bor för hon kommer fortfarande, men inte riktigt lika ofta. Det är inte så lätt att flytta till ett nytt ställe när man är gammal.

Jag har läst Mikael Niemis bok "Sten i siden". En bok jag rekommenderar mycket varmt! Trots att den var över 500 sidor så tog det knappt tre dagar att läsa den. Det gick inte att sluta när jag satte mig då jag ville veta hur det skulle sluta. Den handlar om Tornedalen på 30-talet. Fattigdomen var svår för många och de med resurser och pengar utnyttjade samvetslöst de som inte hade något. Vi får följa Eino som blir utslängd från föräldrahemmet när föräldrarna dött. Den äldste brodern får ärva allt. Det enda bra i Einos liv är att han vinner Saaras kärlek, trots att den rike brodern också försöker få henne. Men det är ändå en förändringens tid, socialismen är på frammarsch och folk runt om i Sverige börjar protestera mot de orättvisor som finns i samhället. När det ska byggas vägar i Tornedalen och torparna ännu en gång utnyttjas så blir det strejk.

Parallellt med 30-talets händelseutveckling så får vi följa Siw som växer upp på 70-talet och som har ärvt en övernaturlig förmåga att känna när någon ska dö, och sådant som hänt i det förflutna.

Alltihop vävs ihop på ett fascinerande sätt och allt får sin förklaring. Som alltid när jag läser något riktigt bra så blev jag uppslukad av historien, människorna och miljön samtidigt som jag lärde mig saker om hur det var då.

Jag kommer att tänka på den här boken länge!