Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

torsdag 27 juli 2017

Och sommaren går...

Snart har jag klarat av halva semestern och jag är helt inne i semesterlunken. Vi har hunnit mycket de här två veckorna. Vädret är aningens ostadigt, men tillräckligt fint och varmt för att vi ska hunnit bada, fjällvandra, åkt på bryggturer och sådant.
Alla kusinerna har hunnit åka hem igen, deppigt men vi har tremänningarna kvar. Igår badade vi med dem och då visade mig den kluriga femåringen hur man fjärilssimmar. Hon satte händerna i kors i vattnet och viftade med dem så där som man gör när man ska härma en fjäril. Jag tyckte det var oerhört logiskt och finurligt. Jag menar, vad skulle annars fjärilssim vara?
Vi fjällvandrade i Marsfjällen. Det var vackra, ganska höga fjäll. Fina och torra leder och väldigt mycket folk. Min syster och jag blev omedelbart sugna på att läsa om Bernard Nordhs serie "I Marsfjällets skugga". Som tur är finns böckerna i mammas och pappas bokhylla sedan farfars tid. De är nog inte helt lätta att hitta på ett bibliotek. Vi tältade vid den här lilla sjön. På morgonen klättrade mina killar uppför berget ni ser. De kom ända ovanför grässluttningen.

Jag har läst tredje delen i Melina Marchettas fantasyserie om landet Lumatere.

I "Quintana of Charyn" knyts historien ihop.Drottningen Isaboe och hennes Finniken försöker styra sitt land och skapa fred. Froi är på jakt efter sin Quintana, prinsessan  som anses vara galen och som är förutspådd att föda det barn som ska bryta hennes rikes förbannelse. Som ni förstår är det helt omöjligt att sammanfatta den här boken, eller bokserien. Den måste läsas. Jag älskar Melina Marchetta och har läst allt av henne, om hon nu inte har hunnit släppa något nytt jag har missat. Hon beskriver människor och relationer så att man inte kan låta bli att tycka om dem. Det är spännande och oförutsägbart, men man känner igen hennes stil ändå . Den är så pass bra att jag en bit in i den hade glömt att den är på engelska.

Just nu läser jag
Det är en feelgood som är kul och lättsmält, men förvånad konstaterar jag att jag inte är så fängslad som jag trodde att jag skulle vara...


söndag 16 juli 2017

Nästan sju timmar i bil, ensam, var på inget sätt jobbigt eller ensamt när jag hade Marie Rickardsson i öronen när hon läste Jonas Moströms "Trogen intill döden", tydligen den fjärde boken om Nathalie Svensson och Johan Axberg och de övriga i Rikskriminalens gärningsmannagrupp. För mig var det den första boken av honom men jag tror inte att det gör så mycket om man läser dem i fel ordning. Jonas Moström är en populär och ständigt utlånad författare på biblioteket så jag tänkte att jag måste ge honom en chans. Det var spännande och bra och precis vad man kan förvänta sig av en bra deckare. Som en extra krydda rör sig personerna i Uppsala och Östersund med omnejd och det är ju alltid kul när man kan se miljön framför sig. De stökar också på nere i Skåne, får jag väl säga för ordningens skull. Efter att ha undersökt saken så har det visat sig att författaren är född i Bräcke men bor numera i Stockholm och det förklarar ju saken.
Allt börjar med att en känd fotbollsspelare hittas död i sin säng, men en blå ros på bröstet. Först misstänker gärningsgruppen att ett känt motorcykelgäng är inblandat eftersom fotbollsspelaren dels har blivit ihop med gängledarens före detta flickvän, dels delar manager med gängledarens bror.  Men när fler offer dyker upp, med blå rosor på bröstet, så kompliceras bilden.

torsdag 13 juli 2017

Äntligen!!! Nu är det semester för hela slanten, även om jag inte riktigt har hunnit känna hur det känns än. Imorgon när jag vaknar ska jag sätta mig i bilen och köra norrut. Igår kväll skaffade jag Storytell så jag ska kunna lyssna på någon ljudbok på vägen. Det kommer nog att bli trevligt.

"Endera dan" av Birgitta Stribe är en typ av bok som borde ha en egen genre, om den inte redan har det. En svensk, lättsam, vardaglig roman om en kvinna i medelåldern som har fastnat i vardagen. Hon är vanlig, gift sedan länge med en tråkig karl som lika gärna kunde ha varit en möbel, vuxna barn som lever sitt eget liv. Hennes liv har gått i stå. Ja, nu beskriver jag genren i stort, men om jag petar in lite fler detaljer så handlar det om Britt-Marie. Hon är en frilansjournalist som sällan får jobb. Hon anstränger sig alltid för att hålla sig väl med sina mer dominerande väninnor, chefer och andra . Till på köpet så har hon väldigt mycket problem med sina fötter och oerhörda komplex för desamma. Jag har lite svårt at ryckas med i den här typen av böcker, det erkänner jag. Förhoppningsvis är det för att jag, tack och lov, inte har hunnit fram till den fasen i livet och därför inte riktigt kan identifiera mig med Britt-Marie och de andra tanterna.

onsdag 12 juli 2017

Och så lite sommarpoesi

För att skapa en prärie krävs klöver och ett bi
Och drömmeri.
Blott drömmen räcker också,
Om bina är få.

-Emily Dickinson-


Nu är det bara en ynka arbetsdag kvar! Sedan far jag som blixten till familjen, myggen, sjön, bryggan och allt annat som gör sommaren värd att leva!
Idag har det kommit bilder på hur barnen har bakat tunnbröd. Jag längtade sjukt mycket efter dem när jag såg det. Och som vanligt vid sådana tillfällen så tänker jag på min farmor, som lärde mig baka tunnbröd för länge sedan. Hon skulle ha varit så stolt över alla sina barnbarnsbarn som för traditionen vidare.
Trots allt är det inte så hemskt att jobba. Jag städar, gallrar böcker (har ni förresten hört den upprörde Janne Josefsson om hur biblioteket i Botkyrka bränner Astrid Lindgrens Pippi -böcker? Om inte så kan ni läsa läsa här .)
Botkyrka kommun har svarat med att man måste gallra lika många böcker på biblioteket som man köper in. Annars blir man snart översvämmad plus att man måste byta ut utslitna böcker emellanåt. De påpekar också att de köpt in nya Pippi- böcker men att där är Pippis pappa Söderhavskung och inte negerkung.
Ibland kan jag känna att Janne Josefsson är som en parodi på sig själv... Han har avslöjat många saker som behöver avslöjas, men ibland blir man bara utmattad.



Wisti


måndag 10 juli 2017

Idag ska jag ge er två riktigt bra tips på faktaböcker. Den första kommer från en låntagare på biblioteket. Jag brukar ha veckans boktips där jag (oftast) och andra låntagare ger olika tips. När jag läste om den här boken blev jag genast sugen på att läsa och att jag gjorde det ångrar jag inte.

Dave Goulson är en hängiven humlefantast. Redan som barn var han fascinerad av insekter och andra djur. Han ägnade timmar och timmar åt att samla in och undersöka alla sorter han kunde hitta. Nu är han forskare och professor och älskar fortfarande sina humlor lika mycket.Med humor och självironi berättar han om humlornas värld, deras miljöpåverkan varvat med personliga erfarenheter och små anekdoter i sin bok "Galen i humlor". En sådan här bok borde inte vara spännande, rolig och fängslande, men överraskande nog så är den det!
Om någon skulle fråga mig så skulle jag inte säga att insekter är ett av mina större intressen. Men efter att ha läst det här så måste jag nog ändå säga att humlor numera är ett favoritdjur och ett intresse!


"Häxans trädgård" av Hella Nathorst-Böös
   är läsvärd för den som är intresserad av ätliga växter, naturmedicin  historia och då kanske främst kvinnohistoria. Lite religionshistoria och folktro får man sig också till livs. Varje växt presenteras med bild, hur den använts historiskt sett, vad man har trott att den varit bra för och vilka nyttiga ämnen växten innehåller och vad den kan användas till. Jag gillar verkligen att få en översikt och helhetsbild över växterna.


söndag 9 juli 2017

Regnet smattrar mot altanfönstren och jag har snart läst ut en fantastisk "regnig dag på altanen-bok".
Det börjar med att Tess och hennes kompis Doll är ute och tågluffar i Italien. De är arton år och hela livet ligger framför dem. Tess ska börja universitetet efter sommaren, bo i studentrum och leva livet. Sista dagen på resan ber hon en kille ta ett  kort på sig och Doll som ett minne. Det gör han och det är inte mer med det. Killen heter Angus och är i Italien med sina föräldrar. Han tycker att Tess är söt, men han är alldeles för blyg för att ta kontakt.
De åker hem, på varsitt håll, och tänker inte mer på varandra. Boken följer sedan Tess och Gus (som han kallas) under flera år. Deras vägar korsas med jämna mellanrum, men de möter aldrig varandra.
Jag rekomenderar varmt boken. Den ger mig en varm och glad känsla i kroppen, trots att de båda huvudpersonerna inte alltid har det så lätt. Jag gillar mycket att det inte är de stora dramatiska händelserna i livet som alltid får ta plats utan att livet rullar på och det är vardagssakerna som styr personerna i olika riktningar. Boken är fortfarande inte färdigläst, men jag tror nog att det ska gå bra på slutet.




torsdag 6 juli 2017

Av någon anledning har jag tidigare bara läst en enda Jojo Moyes-bok, nämligen "Livet efter dig", som jag gillade.
Nu har jag laddat inför semestern med en hel hög Moyes-böcker. Förra året körde jag MajGull Axelsson-maraton, i år är det Jojo Moyes tur...
Första bok ut är "Sophies värld". Sophie bor i en liten fransk by. Året är 1916 och första världskriget styr livet för byns invånare. Konstnären Eduard, Sophies man, är borta och kämpar vid fronten. Sophie har flyttat hem till sin syster vars man också är i kriget och tillsammans driver systrarna familjens hotell. Hotellet tas över av tyskarna och en kommendant får syn på ett porträtt som Eduard målat av Sophie när de var nygifta. Han blir smått besatt av porträttet vilket så småningom får stora konsekvenser.
Nästan hundra år senare hänger samma porträtt hemma hos den engelska Liv. Hon fick det i bröllopspresent av sin man. Nu är målningen hennes käraste ägodel då hennes man dött. Men, Sophies ättlingar har fått veta att målningen finns och vill ha tillbaka den. En plågsam process sätter igång som nästan får Liv att krossas.
Nu har jag inte nämnt ett ord om kärlek och romantik, men det finns naturligtvis med i boken också. En bra bryggbok på semestern! Lättsamt med en allvarlig underton.

Dagens boktips

Hannah Richell har skrivit en bladvändare som inte går att sluta läsa när man har börjat! "Skuggan av ett år" heter boken och det utspelar sig i nutid parallellt med 1980. Lila är olycklig och i kris. Hon och hennes man har förlorat sitt nyfödda barn i en tragisk olycka och Lila kan inte se någon mening med livet. Så kommer det ett brev på posten, ett brev utan avsändare, med en nyckel i. Nyckeln leder till en liten förfallen stuga, avsides, långt från närmaste granne. Lila bestämmer sig för att åka dit, för att slippa allt som påminner om det som hänt. Direkt känner hon att huset bär på hemligheter och att något har hänt där, något som fortfarande sitter i väggarna.
Samtidigt får vi följa Kat, som 1980 just avslutat sina studier och tillsammans med sina vänner hittar samma stuga och bestämmer sig för att bo där ett år och försöka klara sig på det naturen ger. Livet i den lilla stugan blir inte som någon tänkt sig och man anar att det inte kommer att bli något idylliskt slut på året.
Spänningen höll i sig ända till sista sidan och jag rekomenderar den varmt!



Nedräkningen har börjat...


Fyra arbetsdagar kvar. Sedan är det semester! Imorgon far alla mina killar norrut och jag blir gräsänka, en underlig känsla. Till och med kaninen åker på semester utan mig.
Arbetsveckan har annars varit bra. En riktigt bra dag var när de skaffade en ny avlarmningsplatta i disken. Jag har inte varit kompis med den gamla och mer än en gång har det känts ungefär som att jag har kört Qui gon-pass eller fjärilssimmat eller så när jag har stått där och viftat med böcker och filmer utan resultat.
Att vara på biblioteket i semestertider är roligt för plötsligt dyker det upp helt nya människor som man aldrig sett förut, glada avslappnade semesterfirare som strosar runt och botaniserar mellan hyllorna.


Julidikten

Månadens dikt snubblade jag över häromdagen. Jag tycker den säger väldigt mycket om livet, i en mening.

Förlåt mig, jag är så ung
och jag har inte skapat mig själv!

Elsa Kniber
1903
(ur hennes dagbok)


måndag 3 juli 2017

Allt som hänt och mer därtill...

Jag lider just nu av en energiläcka. Varför jag är så trött vet jag inte, men förra veckan var aningens intensiv så kanske är det efterdyningarna av det.  Speedy var hemma i två nätter, hungrig som om han aldrig sett mat förr. Sedan blev han dålig igen och vi fick åka till djursjukhuset vid tre på natten. Det var inte så kul att jobba dagen efter. Det kändes som på den gamla goda tiden när man var ute och slarvade hela nätterna, fast utan den roliga biten...
Nu är kaninen hemma igen, glad, pigg och vääldigt hungrig! Han har ätit medicin i tre dagar och har haft hödiet under tiden. Vi har nästan inte kunnat ta ut honom på gräsmattan för han börjar genast äta hysteriskt på allt grönt han ser. Och, han har försökt äta upp min kruka med persilja, Torkels ärtstänglar och diverse krukväxter. Jag förstår honom fullständigt. Om man har försökt hålla igen på onyttigheter någon gång i livet så vet man precis hur det känns.
I torsdags hade vi "Sommarboken" på biblioteket. Tio entusiastiska barn kom; fikade pratade böcker och målade bokmärken. Tillställningen var mycket lyckad.



"Här ligger jag och blöder"  av Jenny Jägerfeld är boken om Maja som bor med sin pappa, snart har gått ut ettan på gymnasiet och har en mamma som inte är som andra mammor. Inför mammans födelsedag ska Moa göra en bokhylla på skolan. Men hon sågar av sig tummspetsen med cirkelsågen. Kort efter olyckan ska hon åka och hälsa på mamman som bor i en annan stad. När hon kommer dit, med tummen i bandage, så är det ingen där. Det ena leder till det andra och helgen blir inte som hon tänkt sig. Vad har egentligen hänt med hennes mamma? Hon brukar aldrig göra oväntade saker och skulle aldrig strunta i att höra av sig... Och inte blir det lättare när hon väl får veta vad som hänt.
En riktigt bra bok, både sorglig och samtidigt fnissig.