Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

torsdag 29 augusti 2013

Den här veckan har inte riktigt artat sig som jag tänkt. Det började på måndag kväll med att jag fick tandvärk, rejäl tandvärk. Efter en lång natt, då jag kunnat konstatera att den enda jourtandläkaren i den här stan har semester just nu, så lyckades jag efter ett antal telefonsamtal hitta en tandläkare som hade tid för mig. Till min stora lycka visade det sig att han var expert på rotfyllningar! Igår var dagis stängt så då var jag hemma med H. Han vaknade med skrällhosta och snuva och mitt i dagen slog febern till. Så idag är vi också hemma. Imorgon hoppas jag att vi är tillbaka på banan i alla fall.
En sak kan jag i alla fall konstatera. Att vara hemma och vara sjuk är roligare i hus än en liten lägenhet!

söndag 25 augusti 2013

"Dagarna med farmor" av Frédérique Deghelt, handlar om den 30-åriga Jade som får veta att hennes fastrar tänker placera den älskade farmodern på ett hem för äldre. Utan att egentligen tänka sig för beslutar Jade sig för att rädda sin farmor. Hon hämtar den åttioåriga Mamoune och tar med henne till sin Parislägenhet. De trivs ihop och berikar varandras liv. Jade har skrivit ett romanmanus som hon har skickat till olika förlag men ingen har nappat. Mamoune tar på sig att läsa och hjälpa Jade för att få manuset utgivet. Det visar sig nämligen att Mamoune, eller Jeanne som hon heter, alltid har läst böcker, i smyg eftersom det inte ansågs okej att läsa i hennes familj. Jade upptäcker att hon egentligen inte känner sin farmor så väl som hon trodde.
Den här boken är ingen bladvändare, mer en filosofisk tankeställare. Jag tycker den är bra, men jag kan reta mig på språket ibland. Det flyter inte riktigt tycker jag, Men jag vet inte om det är originalspråket eller översättningen som rår för det. Eller så är det bara berättarstilen som inte riktigt passar mig.

onsdag 21 augusti 2013

dags för en liten novell

Så är vardagen igång igen. Varje morgon klockan sex stapplar jag upp och tänker att jag kommer att dö om jag inte får sova minst en timme till. Den känslan håller i sig ända tills jag sugit i mig en rejäl mugg kaffe på jobbet. Då tittar jag upp, kollar vilka som är där och kan börja tänka på dagens sysslor. Som tur är vet jag ju att den här känslan kommer att ge sig, det är alltid första veckan som är värst. Och nu är det två dagar tills det blir sovmorgon!

Förra veckan läste jag ytterligare en novell, det var ett tag sedan sist. Den här gången blev det "De blå skorna" av Linda Olsson, en vacker historia, helt i stil med hennes andra böcker. Det handlar om hemligheter och om att hitta sig själv, som jag tolkade den.
Huvudpersonen (hm, inget bra ord) åker till Paris för att ta hand om sin pappas begravning. Men vem var pappan egentligen? Varför valde han det liv han gjorde? Om man tycker om Linda Olssons böcker ska man absolut ge sig på den här novellen, lagom att plocka upp på bussen eller någon annan gång när man har en stund över.

lördag 17 augusti 2013

Vi har varit på två dagars kick of och blivit påminda om vad som är viktigt i vårt jobb. Det är lätt att vi  tappar bort det som är lärarens uppdrag emellanåt. Det är möten, omdömen och annat som gör att man inte alltid hinner med barnen ordentligt. Nu hade vi en jättebra föreläsare; Lars Gustavsson, som påminde oss om att det faktiskt är barnen som är i centrum. Varje gång vi gör något ska vi tänka på hur det gynnar våra elever. Rätt självklart kan man tycka, men ändå ganska bra att bli lite påmind.
Idag har vi fullt av kusiner som är här och leker och imorgon ska vi till Stockholm på treårskalas. Och sedan börjar det på riktigt. Jag fick, i måndags, veta att jag ska göra något helt annat än vad jag tänkt mig på måndag, ha helt andra elever i ett helt annat arbetslag och känner mig helstressad över det, men sådant är livet jämt och ständigt. Det är bara att bita ihop, svära lite tyst för sig själv, köra på och tacka gudarna för att man har arton års första skoldag-rutin att luta sig på.

måndag 12 augusti 2013

En ny dag...

Bjurälven rekomenderas varmt! Under sju timmar travade vi drygt en mil med guide. Fokuset låg på växter de tre första kilometrarna. Vi kände igen de flesta eftersom det är våra hemtrakter, men usla som vi är både T och jag på blomnamn så var det kul att bli påmind. Dessutom fick vi berättat för oss om användningsområdena för olika växteroch sådant tycker jag är riktigt kul. Den andra delen av vandringen handlade om den mycket speciella natur som är runt Bjurälven (se länken i mitt förra inlägg) När vi kom hem var jag stel som en pinne. Först gick vi i sju timmar, i ganska sakta mak men ändå, och sedan körde jag tillbaka till mina föräldrar, vilket tog två och en halv timme. Jag drabbades svårt av det jag brukar kalla "pedalfot" som jag får när jag kört långt och spänt gaspedalfoten. Men se det var det värt.

Idag har H varit på sitt nya dagis för första gången. Jag  var med och vi tycker båda att det verkar mycket lovande. En superfin gård, utedag varje vecka, snickarbod, bra personal och snälla barn...H kan tänka sig att gå dit imorgon också vilket ju känns positivt.

Dagen efter Bjurälven var det dags för tågresa söderut igen. På tågen läste jag "Baddaren" av Emma Hamberg, en lagom lättsmält historia om konstnären Emma som lever med sin 30 år äldre man Pelle i ett slott  på Hjortholmen. Hon är missnöjd och trivs inte med sitt liv. Hon känner sig i skuggan av sin mer berömde man och kreativiteten är på noll. Så bestämmer hon sig för att starta en simskola för vuxna. Under två veckor ska eleverna bo i slottet, få äta god mat och lära sig simma, Det dyker upp tre elever men ingenting blir naturligtvis som någon har tänkt sig. När kursen är slut har världen vänts upp och ner för alla inblandade. Det var en småtrevlig historia om än inte lika bra som "Rosengädda nästa!".

onsdag 7 augusti 2013

Imorgon är det en spännande dag. Jag och T ska gå den guidade turen längs Bjurälven, fyrtioårspresenten till T från svärföräldrarna. Enligt väderprognosen kan vi förvänta oss lite mulet och svalt väder men inget regn.

Jag uppskattar mycket den nya typen av fantasy. Är det månne J.K Rowlings förtjänst att det numera är parallella världar där trollkarlar, häxor och vampyrer lever mitt ibland vanliga människor i stället för att man ska hamna i en medeltidsinpirerad sagovärld? I "Stad av skuggor" märker Clary plötsligt att New York där hon bor är fullt av figurer som är osynliga för den vanliga mondänen (människa utan magiska egenskaper). Det är en historia full av spänning, vänskap, kärlek och humor. Eftersom jag just läst en annan fantasyserie ligger det nära tillhands att jämföra och jag tycker  att Becca Fitzpatrick kunde hade ansträngt sig lite mer och inte bara flirtat med Twilightfansen, men kanske hade jag tänkt annorlunda om jag vore fjorton(förmodligen är det så). Jag kommer absolut att läsa uppföljaren till "Stad av skuggor" som lär ska komma ut i höst och heter "Stad av aska".

måndag 5 augusti 2013

Hallon och lite mer fantasy

Vilket fantastiskt hallonår det är i år! Jag plockade två liter bara här runt husen och H smyger runt på dagarna och smaskar. Det har blivit sylt, en supergod hallonglass som H och hans morfar gjorde på eftermiddagen och när vi hälsade på min faster idag serverades vi hallonpaj.
Förutom hallon och jordgubbar som smakar sommar så är det fortfarande härlig badtemperatur, soliga dagar och tranor som tjoar i gryningen. Det kommer att kännas hårt att  fara söderut igen på fredag. Sedan börjar det andra livet, dagisinskolning, jobb, nya huset och stadsliv i största allmänhet.

Efter tips från min snart elvaåriga systerdotter så har jag satt igång med en ny fantasy. "Stad av skuggor" av Cassandra Clare tilltalar mig betydligt mer än "Fallen ängel". Min systerdotter läste ut hela boken på en dag, 526 sidor, och började sedan om direkt, så bra tyckte hon den var. Jag känner igen konceptet och tycker nog inte att den är uppseendeväckande bra, men absolut spännande. Även här möter man fallna ängar och demoner, men på ett mer uttänkt sätt kan jag tycka.

Clary Fray är med sin kompis Simon på en klubb. Där blir hon vittne till ett bråk där en person dör. Grejen är dock att det bara är Clary som kan se de inblandade. Nästa kväll försvinner hennes mamma mystiskt och Clary förstår ingenting,
Innan hon vet ordet av är hon inblandad i en kamp mellan det onda och det goda, Hemligheter uppdagas och Clary inser att det finns mycket hon inte visste om sin mamma och sitt förflutna.
Tydligen är det första delen i en serie och jag kommer att läsa del två, som kommer i höst, med spänning.

fredag 2 augusti 2013

Okej, jag erkänner att "Förlorad ängel" blev lite spännande på slutet. Allra värst är att det slutade med en cliff hanger som får mig en aning lite sugen på att få veta hur det ska gå, inte bra. Ikväll funderar jag på vad jag ska ge mig på för projekt nu. En deckare kanske? Eller ytterligare en fantasy, fast en helt annan? Hm, det finns många böcker att hugga in på. Idag köpte vi en kapitelbok åt H också, men han är svårövertalad när det gäller böcker med många bokstäver och vita bilder (som han själv uttrycker det)

torsdag 1 augusti 2013

Änglar


Plötsligt har lugnet lagt sig. Igår åkte alla våra kusiner och lämnade ett stort tomrum efter sig. Tur att vi ses om en vecka igen i Uppsala. Häromdagen lånade vi tre kajaker och barnen, även H, har paddlat omkring här i viken. Man anar frihetskänslan som infinner sig när man får manövrera ett fordon helt själv. Det är kanske inte konstigt att det tjoade
-Jag är en superhjälte! från sexårige N när han kryssade runt i vassen.

Efter tiopoängaren "Jellicoe Road" har jag nu harvat igenom en något mindre bra fantasy. Om man gillar Twilight- serien och känner att man inte fått nog av den så ska man absolut ge sig på "Fallen ängel" av Becca Fitzpatrick. Jag kanske har missuppfattat det hela men det känns som ett plagiat av Twilight. För sådana som mig, som har läst den serien och tycker att det var mer än nog efter tre böcker så känns det här som slöseri av tid.
Nora är sexton år och bor med sin mamma. I skolan har det dykt upp en ny mystisk kille vid namn Patch. Nora gillar honom inte eftersom han verkar dölja något. Patch dyker upp överallt och vägrar låta Nora vara i fred. Ganska snart visar det sig att han är en ängel som blivit av med vingarna. Naturligtvis blir det kärlek, kamp mellan det onda och det goda och naturligtvis måste Nora dölja sanningen om Patch för alla runt omkring. Min snart elvaåriga systerdotter, som slukar all fantasy hon kommer över hade förstås läst den och hon sammanfattade boken och uppföljaren "Förlorad ängel" med att
-den första boken handlar om att de ska bli ihop och den andra om att de bråkar.
Japp, exakt så är det, skulle inte kunna sammanfatta det bättre själv. Tyvärr lider jag av åkomman att inte kunna strunta i böcker jag börjat på och nu råkade jag köpa de två första böckerna och följaktligen läser jag nu "Förlorad ängel" trots att jag tycker att det är ganska tråkigt...