Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

onsdag 27 november 2013


Förresten... Jag deltar i en utlottning av "Nyckeln" av Sara Bergmark och Mats Strandberg. Du finner utlottningen i Annas bokhörna


Jag läser just nu "Nattsagor för sömnlösa", en debutroman av Johanna Wester.  Det handlar om den 19-åriga Olivia, en Stockholmstjej precis på gränsen till att bli vuxen. Hon har två bästa kompisar, Chris och Pascal och så Josef som hon älskar, fast han är upptagen. Olivia rör sig i Stockholm, längtar bort och längtar till. Olivia vill ha mer av livet, men vet inte riktigt vad.

Jag tycker om boken och känner igen känslan av att inte riktigt veta vart man är på väg och hur starka alla känslor är när man är tonåring. Allt är svart eller vitt och man nöjer sig inte med mindre.
 
 

fredag 22 november 2013

En mellanbok i mitt liv...

Oh, så ljuvligt  med lördag! Den är hett efterlängtad här. Nu vaknade H klockan fem, pigg som en mört, inte kul. Men det gjorde att vid sju satt jag i sängen, drack morgonkaffe, stickade och lyssnade på P1-dokumentär vilket var rätt mysigt. Om en timme ska jag bege mig mot tåget för en heldag i Stockholm med mina systrar. Det ska bli jättekul. Lite dålig planering insåg jag dock att det var när jag kollade finanserna imorse. Lönehelgen om en vecka hade kanske varit bättre.

"Mannen som glömde sin fru" av John O`Farell gav mig blandade känslor. Jag tyckte att författaren staplade roligheter på varandra så att det blev för mycket. Å andra sidan kom jag på mig själv att skratta så att jag blev tårögd när jag läste ett avsnitt om hur huvudpersonen, som ju glömt precis allt om sitt tidigare liv, ska ha sex för första gången efter minnesförlusten. På slutet förstår man att boken har ett filosofiskt syfte och att det är meningen att man ska fundera på betydelsen av arv och miljö och hur våra erfarenheter påverkar vår personlighet. Jag tycker att ämnet är intressant, men kunde ha varit smidigare presenterat. Jag önskar att O`Farell hade struntat i att försöka göra det så roligt så hade det kanske blivit mer kul.

onsdag 20 november 2013

November rullar på. Det är mörkt och regnigt ena dagen och mörkt och kallt den andra. Men man vet i alla fall att mörkt är det. Idag skulle Selma Lagerlöf ha fyllt 155 år, det är ju något att fira. Jag har roat mig med att rätta engelskläxor ikväll och känner mig helt uppåt för att mina elever har gjort så bra ifrån sig. De har fått en skrivuppgift där jag uppmanade dem att utmana sig själva och skriva så mycket de bara kunde. Och, jisses, de tog mig på orden. Sådant värmer ett frökenhjärta!
 
 
 

söndag 17 november 2013

I  "Mannen som glömde sin fru" känns det som att syftet är att visa hur det går när man stagnerar i sitt liv, sitt äktenskap, ja överhuvudtaget går vilse i sina relationer. Vad händer om man plötsligt får upp ögonen och ser sitt liv i ett nytt ljus? För en massa år sedan deltog jag i ett jämställdhetsprojekt där ett av vår lärares favorituttryck var "att byta glasögon", lite samma sak. Jag förstår och uppskattar syftet med boken. Vem skulle inte behöva öppna ögonen på vid gavel och se sitt liv i ett nytt ljus någon gång emellanåt?! Men, jag irriterar mig alltid när författaren har ansträngt sig för att vara rolig och här får jag den känslan ibland. Inte hela tiden vill jag dock påpeka. Det är klart att det kan uppstå komiska situationer när en person glömt allt, till och med vem han själv är. Och ibland blir det kul, till exempel i början när huvudpersonen ligger på sjukhus och tvingas dela rum med en oerhört irriterande och komisk man, men ibland blir det bara krystat. Eller, jag vet inte, kanske är jag ovanligt kritisk efter att ha läst en väldigt bra bok i en helt annan genre alldeles nyss. Eller så har jag bara svårt att identifiera mig med en medelålders halvalkoholiserad drummel till karl. Fast jag brukar kunna identifiera mig med nästan vem som helst i en bok, så jag vet inte. Läser vidare med en kluven känsla.

lördag 16 november 2013

Lördagsmys

Mer lördagsmys än vad det är här i soffan just nu kan det inte bli. Vi har lånat en kusin på övernattning och nu sitter vi här med pyjamasar, lördagsgodis, mystäcken, tänt ljus och "Doktor Snuggles" på tv:n. Det gäspas ganska högljutt men ingen är trött, precis som det ska vara en lördagskväll.
Jag har införskaffat årets första julklapp idag, en bok såklart. Eftersom jag vet med bestämdhet att mottagaren av gåvan inte läser den här bloggen kan jag avslöja att det är

Det är en fantastisk kartbok som inte bara visar kartor utan också en massa spännande fakta om vad som finns under marken, t ex diamanter, var det finns pirater, dinosauriefynd och sådant.

fredag 15 november 2013

Jag ska verkligen inte tråka ut er med mig och mina tänder...Men, följetongen fortsätter...Igår kom jag på fel tid, har ingen aning om det var jag som hörde fel eller om de sa fel till mig, men nu har jag fortfarande rotfyllningen kvar att göra och kommer att få åka dit två gånger i december. Är inte så glad.

Det värsta när man har läst en riktigt välskriven och bra bok är att det som kommer efter ofta känns så blekt. Just nu är det exakt det jag har råkat ut för. Igår, efter att "Tio saker jag lärt mig om kärlek" av Sarah Butler var avslutad så började jag med "Mannen som glömde sin fru" av John O´Farell, en något glättig historia om en man som drabbas av total minnesförlust. Han upptäcker så småningom att han är mitt i en skilsmässa men när han träffar sin exfru så blir han blixtförälskad, igen. Den är inte dålig, men den går inte att jämföra med Sarah Butlers bok som är en av de bättre jag har läst i år.


onsdag 13 november 2013

tandvärk och debutant

Jag har en ond tand och jag har väntat i veckor på att få gå till tandläkaren. Efter en hemsk natt med tandvärk så fick jag, för rätt länge sedan, komma till "Uppsalas chef över rotfyllningar". Det kändes mycket bra och lugnande och tandläkaren i fråga var mycket trevlig och proffsig. Jag fick två nya tider då han skulle fixa tanden. Men, när det var dags så var han sjuk och det blev ombokat. Sådant händer ju och även om jag hade haft känningar så var det ingen katastrof. Efter ytterligare tre veckors väntan så var det så äntligen dags, hade tagit ledigt från jobbet och laddat. På bussen dit ringde de och ombokade igen, nu var det salivsugarna som kapsejsat och de fick ge återbud till alla patienter. Då blev jag riktigt arg, dels för att jag börjat få mer ont, dels för att kvinnan som ringde var så otrevlig. Imorgon är det dags för tredje gången. Jag har känt mig lite orolig men tänkt att det kan ju inte misslyckas tre gånger. Ha! trodde jag...På bussen idag ringde de igen och sa att tandläkaren var sjuk, igen. Men nu har jag fått nog och sa att de får skaka fram en annan tandläkare för jag tänker komma ändå. Kanske tänkte receptionisten att det skulle bli lite jobbigt att ha mig där i väntrummet som ett ilsket bi så nu har jag tack och lov fått en ny tid imorgon med en ny tandläkare. Men surt är det eftersom jag måste ta ledigt två timmar mer än vad jag planerat.Pust, nu har ni fått genomlida mina tandbekymmer så nu pratar vi om något roligare (som min mamma brukar säga).

Jag läser just nu en riktigt bra debutant, nämligen Sarah Butler. Hon har skrivit boken "Tio saker jag lärt mig om kärlek". Det handlar om globetrottern Alice som hastigt får åka hem till London eftersom hennes pappa är döende. Man förstår att Alice är en sådan som flyr från det som är jobbigt. Hon vill känna sig fri, men pappans död tvingar henne att stanna upp ett tag. Samtidigt som vi får följa Alice så får vi också lära känna uteliggaren Daniel som har en oväntad koppling till Alice. Berättelsen känns överraskande och oförutsägbar och jag får en varm känsla inombords av den, men jag kan inte säga att det är en feelgoodhistoria. Man får lära känna Alice och Daniel genom olika listor vilket känns som ett fräscht grepp. Jag vill gärna läsa mer av Sarah Butler.

lördag 9 november 2013

Josefine Sundström är ingen ny person för mig. Jag har sett henne på tv och visste att hon är författare. Men "Vinteräpplen" är det första hon har skrivit som jag har läst. Det är hennes debut och utspelar sig på den lilla ön Kaskö i Österbotten. Vi får följa Mari och hennes dotter Tova genom deras fattiga liv, fyllt av förtryck. Mari anses redan som liten som slö och dum. Hennes mamma, Susanna, ville egentligen inte ha henne och Mari får i stort sett ingen kärlek och omsorg under sin uppväxt.När hon är tonåring blir hon själv mamma till Tova som blir hennes ljus i livet. De svåra mönstren är svåra att bryta och Tova gifter sig med en alkoholiserad kvinnomisshandlare.
Jag blev väldigt tagen och upprörd över berättelsen, över hur nära i historien det ändå är, inte ens hundra år bort, och att det finns sådant här förtryck även idag, Det är om sin egen släkt Sundström skriver, även om det är en roman och inte allt är exakt sant. Jag blir också tagen över hur stark livsvilja de här kvinnorna ändå har.
En mycket bra bok!

Veckans bloggjerka

Vad önskar du dig mest av allt just nu som är relaterat till böckernas värld?

Svaret på det är helt klart att få jobba med böcker. I hela mitt liv har jag drömt om det och just nu gör jag det mer än någonsin. Det skulle kunna vara att jobba på bibliotek eller i bokaffär. En annan bokjobbardröm är förstås att skriva böcker, eller jobba på bokförlag. De senaste veckorna har jag engagerat mig i vårt biblioteksprojekt på skolan. Vi har dels genrebestämt böckerna, dels bytt lokal och omorganiserat hela biblioteket. Varje stund där nere i skolbiblioteket har varit som en ren energikick. Jag drömmer också om att involvera barnen i olika läsprojekt, att inspirera eleverna till läsning. Tja, ni förstår säkert hur tankarna går...

torsdag 7 november 2013

Vi älskar verkligen vårt dagis! Nu är det ju så att vi älskade vårt förra dagis också i och för sig, men på ett helt annat sätt. När H började i höstas så jobbade personalen stenhårt på att lära känna honom och ta reda på vad han gillar att göra.Trots att det är 23 barn på drygt tre vuxna så lyckas de vara lyhörda och entusiastiska. När barnen får idéer, vilket i alla fall vår fyraåring inte lider brist på, så hakar personalen på. För någon vecka sedan hittade de en död fågel när de var på utflykt. Vips så blev det begravning på gården och H har visat den lilla stenen i rabatten med skriften
                                HÅR LIGGER FÅGELN, DÖD OCH BEGRAVD
och berättat med allvarlig stämma hur det hela gick till.
Imorse vid frukosten fick jag veta historien om den lilla grisen Lindbom som undersökte skeppet Vasa. Jag förstod att det här var något riktigt spännande de hade läst och pratat om på dagis. När jag avslöjade att skeppet Vasa finns på riktigt och att man kan åka till ett museum och titta på det så blev H våldsamt imponerad och nu har vi bestämt att vi ska göra ett muséebesök så fort vi kan. lite besviken blev han kanske över informationen att grisen Lindbom inte kommer att vara där, men å andra sidan kan man ju inte få allt.

måndag 4 november 2013

Fredagens bokjerka var en fråga om boktrailers och jag har kollat runt på de andra bloggarnas inlägg men eftersom fenomenet är helt nytt och okänt för mig så hade jag svårt att komma med en åsikt. Personligen fastnar jag sällan för reklam när det gäller böcker. En sak är att läsa andras synpunkter och sammanfattningar, men reklam säger inte så mycket tycker jag.

 "Andra liv än mitt eget" av Emmanuel Carrére är en högst personlig bok som inleds med hur författaren och hans familj hamnar mitt i Tsunamikatastrofen. De klarar sig men påverkas naturligtvis av omgivningens förluster. Kort efter att de kommit hem råkar de ut för en annan katastrof. Carréres svägerska dör i cancer. Det blir mycket tankar om livet och döden. Carrére bestämmer sig för att skriva en bok om händelserna och personerna det drabbat. När han berättar om sin svägerska som varit domare så handlar det plötsligt om Frankrikes rättsystem, klassamhället och rättvisa. Då blir det en annan typ av bok på något sätt. Inledningen med dödsoffer, försvunna anhöriga och den stora chock alla hamnade i efter Tsunamin gjorde mig ledsen och jag mindes plötsligt mycket tydligt hur det var, även om jag inte drabbades personligen.
Jag tycker det är intressant att läsa om hur samhället fungerar i andra länder och Frankrike är ett land som jag har ganska många förutfattade meningar om och det känns bra att läsa lite om hur det är från en som lever mitt i det, även om det naturligtvis endast är en persons syn på det hela.