Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

söndag 29 juni 2014

Äntligen är vi på vår sommarsemester. Kom igår kväll till ett grönt och lummigt. om än ganska kyligt Jämtland. Vi var inte länge här innan barnen hade hunnit bada i sjön (mycket kallt) och rusat runt gården som ystra kalvar. Plötsligt kom ett skyfall med en enorm regnbåge som bakgrund. Jag drabbades av barndomsnostalgi och rusade ut och dansade i regnet iklädd bikini. Efter två minuters chock från barnen, som trodde att det slagit slint totalt så kom de också skuttandes. Inget är så uppiggande som att vara ute i ett sommarregn. det vet man ju.

Med nöd och näppe hann jag avsluta "Analfabeten som kunde räkna". Är glad att kunna lägga den till handlingarna. Jag var inte alls på humör för en speedad humoristisk historia med instoppad samhällskritik.
Nu har jag börjat på en engelsk bok som jag lånat av min syster. Just exakt nu kommer jag inte ihåg titeln så den får ni nästa gång. Att läsa på engelska innebär ett motstånd för mig trots att jag inte har problem att förstå. Men, eftersom jag tjatar på mina elever om hur bra det är att plöja en bok på engelska emellanåt så måste jag förstås föregå med gott exempel.

Är just nu ganska avundsjuk på min syster som just bokat biljetter till bokmässan i september. Jag vill också åka dit!

tisdag 24 juni 2014

Efter en veckas semester så kunde jag inte riktigt hålla mig idag. H fick så lov att följa med mig till skolans bibliotek och städa klart det som jag inte hann sista arbetsdagen. Han muttrade en del om barnarbete och jag fick kompensera genom att låta honom åka linbana några gånger på skolgården.I slutet av terminen kom vi på den strålande idén att vi skulle byta plats på alla böckerna och det tog naturligtvis lite längre tid än planerat. Inte för att det är färdigt och perfekt nu heller men grovarbetet är avklarat.
Annars försöker jag sätta in kort, packa inför semestern och städa. På lördag far vi norrut, äntligen. Det händer inte så mycket trots det något ostadiga vädret. Jag orkar inte ens läsa ordentligt. Tidigare i våras lånade jag "Analfabeten som kunde räkna" av Jonas Jonasson. Då hann jag bara läsa en bit innan det var dags att lämna tillbaka den. Nu har jag fått tag i den igen, men det är svårt att komma in i den. Tempot är halsbrytande och den dramatiska och ironiska tonen gör mig smått andfådd. Det ryms en del tänkvärd politik och levnadsvisdom mellan alla tokigheter men jag blir mest trött av det hela just nu. Naturligtvis kommer jag att läsa ut den, men det går lite trögt.

söndag 15 juni 2014

Två dagar är allt som är kvar innan semestern tar vid. På tisdag blir det avslutningsmingel med mat, trevligt. Enda missen i planeringen är att T måste jobba kväll så jag får hyra ut min son. På tv är det fotbolls vm. Jag gjorde bort mig häromdagen när jag frågade en kollega när Sverige har sin första match...? Hm, så insatt är jag i fotboll och efter det säger jag inget. H vet mer. Han kommer hem från dagis då och då och kommenterar hur det har gått för Barcelona. Det är ju inte så att han någonsin sett dem spela, men det är som med Starwarsfilmerna, vissa saker VET man bara.
Ikväll avslutade jag äntligen "Vägen mot Bålberget". Som jag sade förut; den är för lång. Om Therese Söderlind hade skippat den sista delen som är Olofs berättelse så hade det varit perfekt. Den hade kunnat bli en egen bok för det är spännande och intressant men det passar inte riktigt in i boken tycker jag.

onsdag 11 juni 2014

Therese Söderlind berättar först Jackes historia på 70-talet. Den medelålders Jacke som sitter vid sin mammas dödsbädd, vantrivs i sitt äktenskap, inte når  fram till tonårsdottern och  inte riktigt vet vem som är hans pappa. Därefter är det Malins tur. Malin som lever på 1600-talet, som lever ett liv i armod och blir anklagad för att vara häxa. Hela sitt liv har hon blivit utsatt för männens vrede och godtycklighet. Så hoppar det fram till nutid och vi får möta den nu medelålders Veronica, dotter till Jacke. Redan som tonåring fascinerades Veronica av historien om alla de kvinnor i byn som blev utpekade som häxor för trehundra år sedan och nu börjar hon forska i vad som egentligen hände. Slutligen möter vi Olof, ett av de barn som var med och pekade ut kvinnorna, bland annat sin egen mamma. Honom möter vi som en gammal man där han ser tillbaka på sin barndom. Det är många trådar Söderlind väver ihop och hon gör det bra. Men någonstans på vägen så tröttnade jag lite. När Veronica börjar berätta om sitt liv så hade jag hellre velat höra mer av Jacke. Jag var liksom inte riktigt färdig med honom. Nu är det inte så mycket kvar av Olofs kapitel och jag förstår att vissa frågor i nutiden inte kommer att redas ut, lite synd tycker jag. Andra spår i boken hade kunnat hoppas över.

tisdag 10 juni 2014

Utanför fönstret tränas det sommarsånger. Om fem minuter ska jag också ut och sjunga med de äldre eleverna. Imorgon  är det skolavslutning. Tänk att, bortsett från kanske i fyra år, så har jag varit med på skolavslutning varje år sedan jag var sex. Rätt galet när man funderar på det. För övrigt är det städning idag och brännbollsmatch. För mig är det en mycket lugn dag (till och med så att jag bloggar på jobbet, hemska värld). Igår var vi hemma eftersom H hade feber. Värmen gjorde honom inte svalare direkt. Idag är han på benen igen.
Nej, nu är det dags!

måndag 9 juni 2014

Nu är det verkligen inte mycket kvar av det här läsåret. Jag har just varit i skolbiblioteket och sorterat. Drömmer om den dagen när det är mitt riktiga jobb och inte bara något jag pysslar med på lediga stunder. Kan inte riktigt släppa uppsatsen jag skickat in. Det dyker hela tiden upp kommentarer från lärare och kurskamrater som ger mig ont i magen eftersom det är saker som jag inte vet om jag gjort rätt.
Men, jag kämpar för att ta sommarlov och tänka att det inte är så mycket att göra just nu åt saken!
Läser Therese Söderlinds "Vägen mot Bålberget". Jag funderar på varför hon hamnar i sjuttiotalet, både i sin första bok "Norrlands svårmod" och den här? Inte för att det stör mig men jag blir nyfiken hur hon har tänkt.

torsdag 5 juni 2014

Ett gigantiskt stenblock borta från axlarna!

Idag är en lättnadens dag! Nu är det långhelg igen. Igår skrev jag det sista på min bibliotekskursuppsats. Sedan, i ren segeryra, sydde jag ett överdrag till kökssoffan på landet. För fem minuter sedan klickade jag på skickaknappen så nu är min uppsats inlämnad och det finns inget mer att göra. Blir det kompletteringar så är det ett senare problem. Nu väntar en härlig helg med landet, middag med mina kompisar, middag med släkten och Monika Zetterlund.

Jag läser nämligen biografin, skriven av Klas Gustafson. Efter första kapitlet tänkte jag att; njae, var ska det här sluta? Det kändes smörigt och underdånigt. Han skriver om hur fantastisk hon var och hur svårt hon hade att se sin egen storhet och så håller det på. Men redan i andra kapitlet blev det lite mer sansat och nu har jag snart avverkat halva boken och tycker att det är intressant. Vi befinner oss fortfarande på 50-talet och hon är fortfarande ett nytt stjärnskott. Dottern Eva-Lena är tre år och bor hos morfar och mormor när Monika är ute i världen och sjunger. Lite jobbigt är det, precis som när jag läste "Jag vill ju vara fri" om Lena Nyman, av Annika Persson (se biografier), att veta att trots alla framgångar så kommer det att bli sorgligt då man vet att hon drack, försummade sitt barn emellanåt och var ledsen ibland. Men det är samtidigt spännande att läsa om den stora begåvning hon ju faktiskt var och det fascinerande liv hon levde.