söndagsmorgon i oktober

Jag tycker verkligen att det är skönt med höst. I två dagar har det varit solsken, krispig och klar luft och utanför fönstret är världen röd-gul-brun. Vi har inte så mycket planerat utan kan unna oss mysmorgnar och lugna dagar. Igår var vi  flera timmar i lekparken och när vi kom hem kände jag mig glad och genomvädrad av solen och den friska luften.
I fredags kväll var vi på bio och såg den nya filmen "Palme" av Kristina Lindström och Maud Nycander.Den var riktigt bra! Jag är uppvuxen med Palme som partiledare och trots att jag bara var tolv år när han mördades så var jag mycket medveten om vem han var. Filmen gav mig en bild och förståelse för hur viktig han var för svensk politik och hur mycket han betydde för Sverige och omvärlden. Plötsligt förstår jag också varför de vuxna runt omkring mig sa att Sverige aldrig skulle bli sig likt igen, inte bara för att vi var lyckligt förskonade från mord innan utan också för att Palme var så unik som person och politiker. Det var också fascinerande att se hur annorlunda världen faktiskt såg ut då. Idag skulle aldrig en partiledare kunna ta så personlliga beslut och lägga sig i världshändelserna på samma sätt tror jag. Jag kan också känna en önskan tillbaka till ett samhälle där vägen är så tydligt framåt och tron på att allt ska bli bättre bara man kämpar. Fast samtidigt så vet jag ju att det inte kan fungera i all evighet. Dagens utmaning är ju att hitta framtidstron på ett annat sätt.