Söndag i september

 Helgen har bjudit på en fantastisk brittsommarvärme och stålande sol. Speedy och jag har gjort en tur till parken nu på förmiddagen och vi somnade nästan i solen, båda två.

Vi har haft det lugnt. Jag var hos min syster på middag i fredags, väldigt trevligt. Men jag kom inte hem förrän strax efter midnatt och det är långt efter min läggningstid i vanliga fall. Det plus att sitta och sippa på rödvin efter klockan 10 på kvällen gjorde att jag var något trött igår. Egentligen skulle H på fotbollscup men han är förkyld IGEN för tredje gången denna höst så han fick stanna hemma till sin besvikelse. Han coronatestade sig i fredags och fick svar redan igårkväll så imorgon kan han gå till skolan vilket är skönt trots allt.

Idag ska jag gå på bio! Helt själv dessutom eftersom alla runt mig antingen är upptagna eller inte så intresserade av Lena Nyman. Det är nämligen filmen Lena jag ska se. Jag är väldigt intresserad av Lena Nyman, som jag påpekat förr i den här bloggen, och har väntat på filmen sedan jag hörde om den i våras. Så det ska bli väldigt intressant.

Till veckan blir det full fart. Imorgon kväll ska jag ut och äta med två kompisar som jag inte har träffat på evigheters evighet. På tisdag morgon ska jag till doktorn före jobbet och äntligen kolla upp mitt extremt onda knä och på lördag morgon sätter jag mig på tåget för att åka hem till mamma och pappa.

Min son sa missnöjt idag när jag påminde om att jag ska iväg imorgonkväll att

-du är ju ALDRIG hemma!

Hm, njae jag skulle vilja påstå att jag är hemma de flesta kvällar och helger det råkade bara köra ihop sig lite just nu.

Tomatplantorna levererar fortfarande. Senast idag har jag plockat en hel skål med röda tomater. Gurkorna har inte heller gett upp helt. Det är en som kämpar och vill växa ungefär en centimeter i veckan men den är fortfarande långt ifrån redo att skördas och jag har inga större förhoppningar om att den ska hinna i mål. Sedan är det två minigurkor som nog aldrig blir ens i närheten av att vara på gång.

Jag kämpar med min läsning just nu. Dels vill jag koncentrera mig på annat än feel good, dels vill jag läsa ikapp från min egen bokhög och inte bara låna på biblioteket.  Problemet är att jag för länge sedan, typ i somras, ställde mig på kö på några feel good-böcker och nu har de ramlat in.  

Jag har fått och läst del fyra i Nora Roberts serie "Familjen vid Chesapeake bay". Det är den sista i serien och heter "Vid horisonten".

 

Just nu läser jag "En evighet från dig" av Jenny Colgan

 

och sedan ska jag ge mig "Sommar i strandhuset" av Veronica Henry.

 

 

 

Efter det tror jag att det bara är en bok till som jag har beställt och jag har gett mig själv biblioteksstopp ett tag. Får se hur länge det håller.

 

 

 I år kom hösten verkligen snabbt och brutalt. Jag tänkte att jag kanske håller lite på sommargarderoben ett tag. Det brukar ju kunna bli varma brittsommardagar då man kan hålla fast lite extra vid sommarkänslan men jag insåg snabbt att det bara var att plocka fram höstkläderna. I ärlighetens namn är jag ganska nöjd. Våren och hösten är nog mina favoritårstider. Jag gillar regn och blåst, känslan av att blir helt genomblåst när man går ut. 

Efter vårens trauma med stängt bibliotek, hot om försämringar och allt möjligt elände så njuter jag extra mycket av att det är så bra just nu. Det är uppenbart att folk har saknat sitt bibliotek och det är full fart. Förra veckan jobbade jag den första lördagen på över ett år. Lite jobbigt var det, men också skönt att allt är som vanligt igen. Det kom inte så många besökare dock. Vi har väldigt många Meröppetlåntagare och jag märker att det är en hel del folk när jag inte är där.

Här hemma är H förkyld för andra gången sedan skolan började. Lite bekymmersamt är det att han måste vara hemma flera dagar i sträck. Han missar mycket men man får trösta sig med att det är många elever i samma situation och han hänger med bra ändå. Ganska nöjd är han över att ha börjat både med spanska och hemkunskap. Det är mycket "Hola!" här hemma.

Om två veckor åker jag hem till mamma och pappa på en veckas semester. Det ska bli härligt. De har det lite kämpigt och jag hoppas kunna muntra upp dem, om jag nu inte kan göra så mycket annat.  Jag längtar efter att få andas höstluften där. Man kan nu tycka att det är ungefär samma luft som här men det känns inte riktigt så alla dagar.

Jag har träffat de nya sexåringarna och de är lika fantastiska som vanligt! Om världens sexåringar hade lite mer att säga till om så skulle världen vara en ljusare plats. Det är jag fullständigt övertygad om.

Men, jag har träffat alla de andra eleverna också och det är ju inte så att de är mindre fantastiska, de är bara på ett annat sätt. Man fnissar inte riktigt lika ofta i smyg när man hänger med dem.

Jag är ju väldigt svag för Jojo Moyes och nu har jag läst en av hennes äldre böcker som kommit ut på svenska först nu, nämligen "Under Londons broar". Det är en sådan där bok som jag nästan önskar att jag inte hade läst bara för att få upplevelsen kvar. Jag tyckte mycket om den!

Sarah, 14 år, bor med sin morfar i ett ganska ruffigt område i London. Hon ägnar all sin tid och energi åt sin häst, Boo. 

Under sin ungdom var morfar Henri med i en fransk elittrupp som ägnade sig åt dressyr. Han gav upp drömmen för att ta hand om sin familj men har överfört drömmen till Sarah. När Henri hamnar på sjukhus så faller tillvaron ihop för Sarah. Hur ska hon klara sig och kunna behålla Boo på egen hand?!

Samtidigt får vi lära känna advokaten Natascha som kämpar för barn och ungdomar i sitt jobb. Privat är hon mitt i en separation från sin man och livet är inte lätt för henne. 

Av en slump möts Sarahs och Nataschas vägar och trots att Natascha verkligen varken har tid eller lust att blandas in i Sarahs problem så hamnar hon där.

I oktober ska jag vara med på en bokcirkelträff på jobbet. Den här gången blir det en fysisk träff på biblioteket. Jag har just läst boken vi ska prata om, "Clara" av Jens Lönnaeus.Om jag inte blivit involverad i bokcirkeln så hade jag nog kanske inte läst den då det inte alls är min typ av bok. Men när jag nu började läsa så blev jag förstås intresserad av hur det skulle gå. Om jag ska sammanfatta känslan av den så är det med ordet obehaglig!

Vilhelm svarar på en lägenhetsannons. Han vill byta liv och tar chansen att hyra ett rum av Clara som skrivit annonsen. När han ska flytta i rummet i Malmö så ställer Clara villkoren att han inte ska prata om sitt förflutna och att han ska låtsas att han och Clara är ett par.  Vilhelm går glatt med på villkoren och redan där, på typ tredje sidan, kände jag att han var en idiot, det osade dåligt lång väg!

Livet med Clara är minst sagt speciellt och komplicerat men ju mer man läser desto mer inser man att Vilhelm inte är direkt enkel han heller och att det finns saker i hans liv som gör en lite konfunderad. Utan att avslöja för mycket så måste jag ändå säga att perspektiven ändras genom boken och när jag läst färdigt så kände jag nog inte nödvändigtvis att offret var samma person som jag trodde i början. En helt okej psykologisk spänningsroman och bladvändare.

 

 

                              

 Vardagen rullar på. Saker börjar bli lite mer som vanligt efter den långa pandemin. Samtidigt så verkar det ju som att den där läskiga deltavarianten inte tänker släppa sitt grepp. Jag har förundrats i sommar över att människor har semestrat trots alla varningar. Men jag förundras ofta över folk överlag å andra sidan. Förkylningarna verkar ha tagit fart i samband med skolstarten men enligt nyheterna igår verkar det mest vara vanliga snuvor tack och lov. 

Jag har grejat på mitt bibliotek. Idag öppnade vi för allmänheten och det var en härlig känsla! Och fåtöljerna har inga plastband på sig utan man får sitta ned bara en sådan sak.

Den "rätta" svenskaläraren på högstadiet är på plats igen efter föräldraledighet och vips började det hända saker. I slutet av förra veckan kom hon med alla högstadieklasserna och lånade böcker. De har stor frånvaro på grund av snuvor så alla har inte varit här. Men ändå.

Så vad har jag läst då den senaste tiden?

Jag har läst "Bokbussen kommer vid midnatt" av Sofie Axelzon. När jag lånade den på biblioteket trodde jag att det var en feelgood. Jag menar, se på omslaget och titeln, den passar precis in i genren och de böcker som kommer där just nu. Och den säljs in som en feelgood men jag tycker ändå inte riktigt att den passar in där. Den bygger på en verklig händelse; ett bibliotek i Ramsberg som lades ned. Personalen tog saken i egna händer och gömde böckerna. En fascinerande historia som jag rekommenderar att läsa mer om ifall man är intresserad.

För övrigt har jag snart, efter en och en halv veckas intensivt läsande avslutat den fjärde och avslutande boken i fantasyserien "Månkrönikan" av Marissa Meyer. De tre första; "Cinder", "Scarlet" och "Criss" har jag läst på svenska men den fjärde "Winter" finns bara på engelska. Då den är på över 800 sidor så tänkte jag att det skulle bli en utmaning men det har gått över förväntan. Boken är oerhört spännande och jag vill bara läsa mer och få veta hur det ska gå! Det är nog en av de bästa ungdomsfantasy-serierna jag har läst på länge. Rekommenderas varmt