Gott nytt år på er!

 

 

Trevligt att träffas idag, den första januari 2025!

Vår nyårsafton var lugn, mycket god mat och en hel del raketer i området. Jag känner mig mycket kluven till raketer och fyrverkerier. Det är inte bra för miljön och många husdjurs största rädsla. Men samtidigt vackert.

Snön började singla ned på kvällskvisten och det har inte slutat än. En plogbil körde nyss förbi köksfönstret.

Femtonåringen stämde träff med en kompis och travade runt i snön i ett par timmar runt 12-slaget. Vi andra tittade på en konsert med Tommy Körberg på svt. Konserten var inte underbar på något vis men han är ändå en fantastisk sångare och hade många roliga historier att dra från sitt liv.

 Så till dagens skrivuppdrag...

Igår blev det en ganska rörig tillbakablick från året som gått. Men jag tycker att det är svårt att sammanfatta. Så mycket händer hela tiden och jag hinner nästan glömma sådant som hände för bara en månad sedan.

När det gäller läsningen så blir det så många böcker på ett år och långt i från alla böcker sticker ut så mycket att jag kommer ihåg mer än det jag skrivit i bloggen och vissa detaljer och knappt det.

En sak som jag noterar när jag surfar runt bland mina inlägg är att jag läst en hel del halvbra litteratur, att det varit en hel del som jag inte direkt varit imponerad av. Dels beror det nog på mängden litteratur. Om man läser en massa saker i rask takt så kan ju inte allt vara bra, så är det bara. Sedan så har jag läst väldigt mycket feel good och det är en genre som innehåller en hel del verk som känns skrivet utifrån en mall där man efter ett antal böcker suckar och känner att intrigen upprepar sig, dessutom är det inte alltid med finess.

Några saker tänker jag satsa på lite extra på under 2025.

Jag ska försöka slutföra projektet att läsa klart Hedvig Elisabeth Charlottas dagböcker. Vissa delar tar en evinnerlig tid med långa otroligt tråkiga partier om krigsföring och politik . För mig är miljö- och personbeskrivningar, vardagshändelser, känslor och liknande det mest intressanta. Fast det är klart, mordet på Gustav den tredje var förstås mycket spännande att läsa om, att få en samtida bild av vad som hände och hur människorna i kungens närhet upplevde honom, tiden före och efter mordet.

Månadens dikt tänker jag fortsätta med. Kanske betyder det mest för mig själv. Genom att leta efter bra poesi att dela på bloggen så hittar jag pärlor och jag håller mig lite uppdaterad på ny poesi även om det ofta är de gamla klassikerna som väljs i slutänden.

 Jag går tillbaka ibland också och läser i månadens dikt-tråden och ofta blir jag mer och mer förtjust i dikterna ju fler gånger jag läser dem.

Liksom varje år har jag ett mål att läsa lite mer på engelska men det är en utmaning som styrs mycket av huruvida det dyker upp någon bok som inte finns på svenska men som jag ändå blir sugen på. Jag söker aldrig upp de engelska hyllorna i biblioteket eller bokhandeln bara för att...

I mitt sovrum ligger det inte en utan flera gigantiska bokhögar med sådant jag gärna vill läsa och äger, alternativ lånat av familjemedlemmar och vänner.  Min familj brukar säga att jag en dag kommer att hamna underst i en bokhög på grund av ras. Med jämna mellanrum bestämmer jag mig för att satsa på dessa böcker och avhålla mig från bibliotekslån. Det brukar gå sådär... Efter några egenägda lästa exemplar så brukar jag stöta på någon ny bok som jag inte har och då måste jag ju beställa den på biblioteket och när jag ändå hämtar den boken så brukar det komma med flera hem som jag på något mystiskt sätt råkat på och vips har jag tappat fokus och bibliotekshögen växer. Och då måste jag satsa på dessa böcker innan lånetiden tagit slut och.... Ja, ni fattar...

Därför är en utmaning under det kommande året att beta av högen. Målet är att läsa MINST två av mina egna böcker varje månad. På ett år gör det 24 böcker vilket knappt kommer att märkas i högarna men kanske blir jag inspirerad, kommer igång och läser ännu mer? Vem vet...

En utmaning som jag haft i ett par år och som inte riktigt brukar lyckas är att läsa författare på så många bokstäver som möjligt. Anledningen är att jag vill hitta nya författare och att detta är ett sätt att leta mer aktivt efter nya namn. Jag fortsätter med utmaningen  och vet att om jag lyckas gräva fram boken av Ishiguro jag vet ligger långt ner bland mina egna böcker så kommer jag att kunna kryssa flera av mina mål; läsa egna böcker, läsa en författare på bokstaven I samt läsa historier från olika världsdelar och länder. Det vore så bra!

Annars så fortsätter jag att följa lusten och de spår jag dyker på. Läsning ska ju ändå vara roligt och avslappnande. Det ska få en att må bra och känna sig rikare, gladare och klokare.

Jag hoppas att ni vill följa med mig även det här året med åtminstone en viss behållning!

Den allra sista dagen på året

 

 

Nyårsafton!

Nog är det lite konstigt att det alltid känns som att man vill göra en nystart på nyårsaftonen? Jag menar, det skulle man kunna göra vilken dag som helst och i övermorgon är det långt ifrån säkert att jag är lika entusiastisk. 

Detta år har varit både uppåt och nedåt, som alltid. 

Om jag ska börja med de tråkiga sakerna, så har vi det gjort och kan glömma dem, så har jag haft några lässvackor även om de varit få. Min mamma är på väg bort, lite mer för varje dag. Och jag längtar efter något nytt i livet. Det är mycket möjligt att vi snackar 50-årskris men jag har nog också alltid varit lite sådan. Rätt som det är vill jag skaka av mig det gamla samtidigt som jag älskar vissa delar av det. 

Jag har en dröm inför 2025 som jag inte törs uttala högt eftersom det är mycket osäkert om det kommer att bli av, men det kommer att märkas i så fall.

Att vara i min ålder, ha tonårsbarn, familjemedlemmar som förvinner, förändras, nya som kommer, känslan av att livet rullar på utan att det går att hejda. I alla fall jag har en tendens att alltid titta framåt och vänta på det som ska komma samtidigt som jag vet så väl att det här är livet. Jag kommer aldrig att bli yngre, lyckligare och mer tillfreds. Allt förändras hela tiden och det gäller att fånga det som är just nu även om det är så infernaliskt lätt att glömma bort det i vardagsstunden.

Världsläget vet jag inte ens om jag orkar kommentera. Varje gång jag hört om någon ny katastrof och tänkt att; det här måste vara botten, värre kan det inte bli, så kan man ge sig tusan på att; jodå, värre kan det bli, något nytt poppar fram som man inte ens kunnat gissa sig till.

Jag skäms inför mitt och andras barn över min och äldre generationers egoism och kortsiktighet. Det är en ren skandal att så många inte bryr sig om hur världen ser ut i framtiden och hur den ser ut redan idag. Många är nog oroliga men det är alltid någon annan som ska reda ut läget och en själv ska inte behöva offra något för att göra världen bättre.

Så, det var den melankoliska och nedåtstämda reflektionen av året som gått.

Mitt liv är egentligen väldigt bra så uppåt-sakerna borde bli  fler.

Jag har haft ett mycket bra läsår, kanske därför som de få svackorna blivit så mycket synligare. Trots vissa mål och utmaningar i början av året så har min läsning varit mycket luststyrd. Så fort livet har känts en aning motigt så har jag vänt mig till feel-good, historiska romaner och annat där jag inte behövt tvivla på att allt ska bli bra på slutet. 

Jobbet har varit roligt och stimulerande. Vi har haft författarbesök som givit både mig och eleverna mycket.

Nu slår det mig att jag skulle ha nämnt en bok igår som jag läst, men det glömde jag helt bort.

"Världens hemskaste sjukdomar" av Ida Kjellin och Sofia Bergström bygger på den populära tv-serien med samma namn. Sofia Bergström besökte vår skola och berättade för entusiastiska tredjeklassare om sjukdomarna och hur det är att skriva för och spela in tv. Det blev mycket blod, var och annat kroppsligt som fick barnen att göra små glädjefyllda urk-ljud och jag och mina bibliotekariekollegor på kommunens skolbibliotek var överens om att vi ska försöka ta in fler faktaförfattare eftersom vi nådde helt nya elever med vårt val.

 

Om jag vore lärare skulle jag plocka fram den här boken, läsa högt, fundera över historien och nutiden. Tyvärr blir jag aldrig inbjuden till högläsning för de äldre barnen men den här boken bjuder in till så mycket spännande!

På vårt bibliotek har vi ju Meröppet sedan några år och det har varit som en vitamininjektion. Vi får ständigt fler låntagare och utånings- och besökstatistiken ökar hela tiden. I den allmänna diskussionen om biblioteksdöden och minskningen av läsandet så tycker jag att det är viktigt att framhäva att det går att vända trenden och det behöver inte ens vara jättesvårt hela tiden.

Samma sak är det faktiskt med barn och ungdomars läsning. När jag får chansen att  inspirera och jobba med en grupp så kan jag få dem att läsa. Och det är mycket tydligt på skolan vilka lärare som inser vikten av läsning och litteratur. Deras elever är intresserade och har ett sug efter bra böcker.

Problemet är just det där, att många vuxna (till exempel lärare) inte tycker att litteratur och läsning är så viktigt, eller att det är deras ansvar att eleverna får det i skolan. De ojar sig gärna om bristen på läsförmåga men ser inte sin egen roll, liksom många föräldrar.

Så jag ser mig som lite av en missionär med ett kall. Alla jag träffar ska få chansen till läslust och om ingen annan pratar böcker med tonåringarna så gör jag det. Jag ser inte alltid något resultat men kanske sår jag ett frö som gror någon gång framöver. Om inte annat när de där tonåringarna blir vuxna och får egna barn.

Mitt eget barn går nu i nionde klass och funderar mycket på framtiden. Plötsligt har några nya synapser kopplats ihop och han ser sambandet mellan betyg, läsning och att plugga. Lite sent kan man tycka men bättre sent än aldrig.

Under året har jag gjort  bokbekantskaper som berikat mitt liv och som kommer att finnas med mig som ett stöd när jag behöver. 

Främst tänker jag förstås på Gertude Stein och Alice B Toklas. Om jag ska vara helt ärlig så har jag kanske tjatat hål i huvudet på familj och vänner om dessa två damer. Men i en värld med elände och rätt många ryggradslösa människor, om jag nu drar alla över en kam, så törstar min själ efter sådana som går helt sin egen väg, inte böjer sig för något och som inte frågar om lov när de ska leva sitt liv.

Lisa Ridzens bok "Tranorna flyger söderut" tänker jag också på emellanåt. Igenkänningen är stor för mig som kommer från Jämtland och jag känner igen så många av människorna; hemtjänspersonalen, den åldrande Bo som känner att livet rinner ifrån honom och han tappar kontrollen, Bos son som vill sin pappas bästa men som samtidigt måste ta jobbiga beslut som han vet är rätt. Karaktärerna blir väldigt mänskliga och sympatiska eftersom det är som i verkliga livet, ingen är svart eller vit. Man förstår att Bo inte varit en helt kärleksfull och empatisk pappa och även om det har sin förklaring i Bos egen barndom så kan det inte heller vara lätt för sonen att hantera sina känslor för honom. 

Under året har vi haft några bokcirklar på jobbet. Innan så känns det alltid lite jobbigt, man kommer hem sent och man måste ha koll på läsningen. Vi är tre bibliotekarier som turas om att hålla i aktiviteten, två åt gången, men man känner förstås kravet på sig själv att lotsa diskussionerna så att det blir bra och givande. Efter att ha haft det här i några år, vi började med digitala bokcirklar under pandemin, så har jag lärt mig  främst en sak, att våga lita på deltagarna. I början var vi så rädda för att samtalet skulle dö och jag pratade nog lite för mycket själv. Nu lutar jag mig mycket mera tillbaka och märker att samtalet sköter sig själv.

En författare jag vill framhäva vars böcker lärt mig mycket och fängslat mig är Anna Laestadius Larsson. Böckerna om 1700-talets kvinnor får det att kännas som att man är där. Och efter att ha läst dem så har intresset väckts för olika historiska händelser, platser och personer vilkas trådar jag följt och hittat ytterligare kunskap och inspiration. En fantastisk sak med kunskap är ju att ju mer man lär sig ju mer finns att finna.

Nu har jag skrivit en massa om året som gått och jag har ännu inte hunnit in på det kommande. 

För att ni ska orka läsa igenom utan att storkna så kanske jag spar framåtspaningen tills imorgon. 

Det kurrar lite i magen också så jag behöver avsluta och gräva i kylskåpet...

 

 

 

119 böcker 2023!

Nu har jag räknat hur många böcker jag plöjde 2023 och den siffran får jag vara nöjd med. 119 böcker blev lästa vilket är 5 böcker färre än 2022 då det blev 124 stycken.

Det faktum att jag har börjat att lyssna på böcker som komplement till pappersvarianten har ökat statistiken rejält. 

Som vanligt är det en salig blandning vilket ju beror på att jag till största del utgår från lust och humör när jag väljer och bara ibland blir jag litterär och väljer sådant som jag tycker tillhör allmänbildningen att ha tagit sig igenom. Marcel Proust är ett typiskt exempel på en författare som kanske inte är lättsmält och något som får mig att drömma mig bort från verkligheten men vars språk och klassikerstatus ändå gör den värd att ha läst. Jag har dessutom som mål att läsa fler delar i serien "På spaning efter den tid som flytt", förhoppningsvis blir det under detta år.

Jag har några listor av olika slag som jag försöker beta av lite på ibland, men det går sorgligt sakta, återigen för att det är lusten som styr.

Som vanligt blir det väldigt lite på engelska, ett utvecklingsområde för mig, men det har nästan blivit lite av en protesthandling att i första hand läsa på svenska i dessa tider när så många föredrar engelska. Jag är mycket för det där med små protesthandlingar i det tysta. Skulle nog min kollega kunna intyga är jag rädd.

En författare som jag är väldigt glad över att jag börjat läsa är Anna Laestadius Larsson. Hennes serie om 1700-talets kungligheter var otroligt fängslande och hennes böcker kommer helt klart att följa med mig 2024 också. Har några på nattduksbordet som väntar.

Tja, vad mer kan man säga? Jag fortsätter egentligen bara på mitt spår och går dit näsan pekar i bokhyllorna.

Min pappa och faster ger mig många boktips numera vilket jag tycker är väldigt roligt. Överhuvudtaget är det kul när folk i ens närhet läser samma böcker som en själv och man kan diskutera sina intryck. Mina systerdöttrar tipsar också och det får mig att känna mig lyckligt lottad!

Om jag kommer på något mer att skriva om förra året så får det bli ytterligare ett inlägg men just nu känner jag mig klar.