Nu när jag har läst "Ladies" så funderar jag på vad det är som skapat min faiblesse för tanter? Det är något med det där att en äkta tant inte bryr sig om vad andra tycker om henne, tror jag. I Hakelius bok får man ju följa dessa damer genom hela deras liv, men på något sätt är det när de blir tanter som de kommer till sin rätt. Igår, på hemväg genom Sverige, läste jag om Lady Diana Cooper. Liksom så många andra av Englands överklassdamer så skakade hon av sig sorger och besvär utan att låta dem få henne på knä. Det roligaste med just henne var hennes bilkörning tyckte jag. Hon var tydligen en usel bilförare som parkerade överallt där det passade henne, samt kom med kreativa ursäkter när hon fick böter och hamnade inför rätta. Det bekom henne inte det minsta om hon råkade köra mot enkelriktat (vilket tydligen hände rätt ofta). Hon var alltid omsvärmad av karlar för att hon var så vacker och hon hade absolut inga problem med att ta emot dyra presenter och tjänster.
Att vara tant är mer ett tillstånd än en ålder känns det som och jag hoppas att jag en dag blir en riktigt kul tant själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar