Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

tisdag 31 mars 2015

fågelkvitter och snödropp

Påsklov är inte dumt!
Att sitta ute på en snödriva, känna solen värma ansiktet och höra snön som droppar, fågelkvittret och vingburret från en talgoxe är som balsam för hela ens kropp. Många gånger har jag försökt beskriva tystnaden som inte är tystnad utan full av vårvinterljud och solsken för folk som kommer söderifrån men man måste nog ha suttit på en trapp, blundat och lyssnat för att förstå.
Jag har inte pluggat en sekund på en vecka nu. Det dåliga samvetet gnager, men jag har helt enkel inte orkat. Imorgon kanske...
I stället har jag läst en bok som jag läste om i "Vi läser", vilket nummer kommer jag alls inte ihåg. Den heter "Vid Grand Central station där satt jag och grät" av Elizabeth Smart. Den kom ut första gången 1945 och handlar om den sorgliga och utplånande kärlekshistorien mellan Smart och poeten George Baker. De gifte sig aldrig och han var gift med en annan men trots det fick de fyra barn ihop. Boken blev intressant att läsa eftersom historien bakom var så fängslande och dramatisk.  Elizabeth Smart vigde sitt liv åt kärleken till Baker och  man känner  hur hon riktigt gottar sig i smärtan och det omöjliga i alltihop.

lördag 28 mars 2015

Väskorna är packade, blommorna vattnade och sexårspresenterna inslagna. Ja, och påsklovsböckerna är förstås utvalda. Imorgon bitti går tåget norrut, riktigt skönt. Vi är också glada att vi inte ska söderut med alla tågförseningar som råder.
Jag läser Vibeke Olssons senaste bok om Bricken. Den heter "Glödens färger" och den Bricken man möter här är 40 år med halvvuxna barn och änka. Livet har blivit enklare sedan det blev 1900-tal men det är fortfarande en kamp att få ihop det. Blir man gammal och sjuk, som Brickens pappa, ja då finns det inte mycket kvar att hoppas på.

onsdag 25 mars 2015

Så var en kurs avslutad och två tentor gjorda. Nåja, en omtenta gör att jag inte riktigt kan släppa resursbeskrivningen och katalogiseringen och jag vet ju förstås inte hur de två senaste tentorna gick, men blicken är nu riktad framåt mot det nya ämnet statistik. Vad ska man säga...? Jag saknar förtvivlat de där kurserna som ska få mig att känna inspiration inför mitt kommande yrke. Vi är inte riktigt där än, om man säger så.Men, det är alltid trevligt att komma till Borås och träffa de andra tappra studenterna.
"Den hemliga trädgården" av Donna Tartt handlar om vad som händer när moralen och de etiska gränserna försvinner, när människor tappar sin inre kompass och de glömmer att allt man gör får konsekvenser på ett eller annat sätt. Donna Tartt har ett intelligent språk och en förmåga att krypa in i människans mörkaste vrår.
I påsk ska jag läsa mycket, och det ska vara ljust, varmt och läkande för själen. Fast kanske blir det en liten påskdeckare om andan faller på.
Idag kom en mycket efterlängtat "Vi läser", full av godbitar inför påsken.

lördag 21 mars 2015

Bloggjerkan om hur man hittar läsare

Veckans fråga kommer från Carola:
Jag skulle vilja veta hur andra bokbloggare interagerar med sina läsare, lockar till sig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta besöka bloggen. Jag skulle gärna vilja läsa mer om vad  som driver bokbloggarna till att blogga och hur mycket de tänker på sina läsare när de bloggar.

När jag började skriva så räknade jag med att det var mamma, pappa, mina systrar och ett par kompisar som skulle läsa. Mest skrev jag för min egen skull, för att jag har skrivklåda i fingrarna och inte orkade skriva längre projekt . Jag diskuterar då och då böcker och läsning med olika människor och då brukar jag berätta att jag bloggar och ibland händer det att folk blir intresserade. Med jämna mellanrum tänker jag att jag borde skriva mer strukturerat och allmänt för att locka till mig läsare som inte är så intresserade av mig och min familj, men samtidigt så skriver jag för att jag tycker det är kul och för att det ska vara kul för mig så vill jag berätta lite om sådant som dyker upp i huvudet. Jag tror också att jag har familjemedlemmar som läser för att ha lite koll på vad som händer hos oss. Ibland när jag är extra nöjd med något jag skrivit så har jag länkat det till facebook och då är det alltid ett gäng extraläsare. Bloggen fungerar rätt mycket som en dagbok för mig. Förr skrev jag alltid dagbok, men nuförtiden har jag blivit sämre på det. Att skriva är nödvändigt för mig och innerst inne drömmer jag om att bli författare. Men eftersom jag lider av prestationsångest och tidsbrist så blir det här ett lättsamt substitut. Ibland blir inläggen inte så bra och genomtänkta och då tycker jag att det känns jobbigt, men jag har i alla fall skrivit av mig.
Glömde säga att jerkan är ett mycket effektivt sätt att få läsare och ett bra sätt att själv hitta bra bloggar.
Efter en hetsig arbetsdag när allt gick i ett så satte jag mig vid datorn, med ett glas vin bredvid mig, och skulle surfa lite, bloggjerka och känna att det var helg. Upptäckte då att resultatet på inlämningstentan kommit, den tenta jag gjorde två dagar innan jag blev sjuk och hamnade i sängläge i ett par veckor. Tentaresultatet förstörde resten av den kvällen kan man lugnt säga. Det var underkänt, vilket bara har hänt på en enda tenta i mitt liv förut. Jag bröt ihop och fick en fruktansvärd ångest eftersom jag började tänka att om jag inte klarade den här tentan, som jag ändå tyckte gick okej, ja hur ska jag då någonsin ha en chans att fixa de två tentorna om resursbeskrivning som jag har på måndag????!!!! T påpekade att folk faktiskt får göra omtentor då och då och att världen inte går under, man får bara bita ihop och ta nya tag. Så nu försöker jag lyssna på honom, sikta framåt och inte grotta ner mig i självömkan, inte helt lätt men det är ju inte så mycket annat att göra.
Idag har jag pluggat i stort sett hela dagen och nu tycker jag att jag förtjänat en liten bloggjerka och myskväll.
Imorgon drar jag till Borås och sedan på måndag är det knivskarpt läge igen. Som alltid tröstar jag mig med liknelsen att jag är som ett grässtrå; jag kan bli platt, nedtrampad och helt knövlig. Men jag går aldrig av utan segar mig sakta upp igen, lite mera naggad i kanterna för varje gång men vid liv. Faktum är att det är så jag fungerar.

lördag 14 mars 2015

En strålande solig lördagsmorgon. Vi har bjudit hem ett gäng glada grillgäster i kväll men innan dess måste jag hinna plugga en stund, handla och städa det sista.
I min klass läser jag just nu "Katitzi" (Katarina Taikon). Jag blev inspirerad när jag hörde Lundströms bokradio där de pratade om Katitzi och intervjuade Rosa Taikon. Det känns helt rätt i tiden att introducera Katitzi för de som växer upp nu. Dels för att första boken getts ut igen, dels för att barnen nästan varje dag möter de fattiga romer som tvingas tigga. Jag kan inte tala om för mina elever vad de ska tycka och vilka värderingar de ska ha. Men böcker ger ett fantastiskt tillfälle att låta barn och ungdomar tänka och skapa sina egna värderingar. Jag undrade lite vad de skulle tycka om boken, som ju skrevs på 60-talet, med tanke på att de helst bara vill ha fantasy eller spökhistorier, i alla fall på vår skola. Men som vanligt har de inte gjort mig besviken utan frågar om och kommenterar det vi läser med kloka och sympatiska tankar. De ser det viktiga i berättelsen och kopplar det till sin egen verklighet. Det är då det är som bäst att vara fröken!

fredag 13 mars 2015

Veckans bloggjerka

Dagens bokbloggsjerkafråga lyder: HUR HINNER DU LÄSA SÅ MYCKET BÖCKER?

Nja... Just nu läser jag i princip ingenting. Min hjärna är totalt inställd på att överleva den pågående kursen i min bibliotekarieutbildning (som just nu innebär en hårresande komplicerad och ointressant kurs om katalogiseringsregler) och när hjärnan kopplar bort

så orkar jag just inget annat än dåliga tv-serier. Jag längtar efter den där vanliga känslan som infinner sig när jag försvinner i en bra bok.
Hm, hoppsan, ska kanske försöka komma tillbaka till veckans fråga. I mitt normala tillstånd läser jag ett par, tre böcker i veckan. Jag hinner det eftersom jag alltid har en bok i väskan och läser på varje ledig stund; på bussen, i lärarrummet på rasten, på gågatan när jag  väntar på familjen, i badet och i sängen på kvällarna. När jag är ledig längre perioder kan jag läsa i timmar, om jag lyckas smita ifrån mina förpliktelser förstås, men till vardags handlar det om att snika sig till de små stunderna och det gör jag eftersom jag inte mår bra om jag inte får läsa. Nu när jag tänker på saken så kanske det är bristen på läsning som gör att jag inte riktigt är i form just nu...
Det är fredag. Tandläkaren avklarades igår och kanske klarar jag mig ifrån rotfyllning och behöver bara skölja med fluor i två veckor. Gissa om det känns som högsta vinsten! Tandläkaren reserverade sig dock med att det kanske inte hjälper och då blir det rotfyllning lik förbaskat, men, den dagen den sorgen... Min tandläkarmottagning har tandläkare med en imponerande förmåga att förutspå det värsta och de tre tandläkare jag har stött på har varje gång, med dramatisk och uppfordrande stämma varnat för att plågsamma och kostbara behandlingar väntar. Inte en enda gång har det blivit så hemskt som de utlovat så nu börjar jag känna mig luttrad. Intressant är också att alla tre tandläkare har varit minst tio år yngre kvinnor än jag och har fått ordet rotfyllning att låta som en förbannelse. På min förra tandläkarmottagning hamnade jag hos "kungen på rotfyllningar" (hans egna ord). Jaja...jag säger då det...

H har på egen begäran fått en ny bok; "Minecraft" . Vad är det som gör att pojkar i en viss ålder älskar att höra torra fakta, gärna med komplicerade namn och ogreppbara siffror, upplästa för sig kväll efter kväll? Mitt barn gillar det och jag känner andra pojkar som är lagda åt samma håll. I åratal har jag drömt om att vi ska komma förbi Mamma Mu och få börja läsa kapitelböcker (trots att jag är mycket förtjust i Mamma Mu), men H måste alltid övertalas. Han tycker fortfarande att det ska vara bilderböcker eller fakta. Det är bara för att vara snäll mot mig som han går med på en kapitelbok emellanåt. Att grotta ner sig i hur man bygger ett tvåvåningshus i ett dataspel är inte riktigt min idé om en mysig läsupplevelse. Ändå finner jag mig själv där varje kväll. Tja, vem sa att det var lätt att vara mamma?!




onsdag 11 mars 2015

Vi har varit en ytterst ynklig familj i veckan. T har varit sjuk, H har varit krasslig och jag har fått tandvärk. Men i söndags var det strålande vårsol, åtta grader varmt och vårblommor i rabatten. Jag klippte ner vår häck och kände mig extremt duktig efteråt. Studierna går extremt sakta framåt. Aldrig att jag har läst något så svårt och ointressant. Det finns en anledning till att jag vill bli bibliotekarie och inte dataingenjör.
Nöjesläsningen är också trög. Om jag så mycket som sneglar mot min bokhög så får jag dåligt samvete och tar fram min bok om katalogisering.
Nu vill jag må bra, vara ledig och ha vår!!!!!

onsdag 4 mars 2015

Lyssnar just på nyheterna på tv och hör hur de pratar om vårtecken. Jag funderar på om det är så bra, hur härligt det än är. Allt nuförtiden är så tveeggat. Vårkänslorna blandas med klimatångest. Ett vårtecken kan jag bidra med. Idag flög två gäss över huset. Lite glad blev jag i alla fall av det.
Jag hann precis komma till jobbet i morse när de ringde från dagis och sa att H klagade på ont i magen. Så jag hann skriva den snabbaste planeringen i historien, heja på kollegorna för att sedan åka igen. Imorgon får han vara hemma med sin pappa om det behövs.
Så, H har kollat på Nicke Nyfiken. Vi har läst "Paddington" av Michael Bond och Bamse. Jag har också hunnit plugga en del, skönt. Till helgen funderar vi på att se Paddington på bio. Den tror jag kan vara bra.
Speedy tyckte att det var supermysigt med oss båda hemma.

söndag 1 mars 2015

Jag känner mig lite nedstämd efter att ha avslutat "Beckomberga". Varför ska världen behöva vara så sorglig för en del människor? Alla borde få må bra, ge och få kärlek och vara trygga.Det känns så grymt med alla de trasiga själar som fladdrar förbi i Jackies liv, inte minst hennes egen. Att växa upp med en sjuk pappa påverkar hennes innersta väsen och hennes relationer med andra. Boken var i alla fall väldigt vackert skriven, mitt i allt det sorgliga. Hur ska man handskas med att vilja leva samtidigt som man vill slippa? Vad gör man med all den ensamhet som ryms i ett människohjärta? Hur ska man hantera att den man älskar allra mest i världen inte riktigt orkar älska en tillbaka?
Ja, nu skulle jag behöva något lyckligt och ljust, men har "Den hemliga historien" på nattygsbordet, också den väldigt bra men inte så ljus direkt.