Viktigt!

Just nu läser jag en bok som mamma tipsade om när vi var hemma på höstlov.

Om du tänker dig de allra skvallrigaste kvällstidningarna så kan man säga att det här är motsatsen.

Jag minns den där julidagen 2011 när jag stod och diskade i Per Albintorpet, ett par mil utanför Vilhelmina och lyssnade på radionyheterna och fick höra om dödsskjutningarna på Utöja i Norge, där så många ungdomar dog. Det gick inte att förstå vad som hade hänt! Det var alltför hemskt.

Boken jag läser är skriven av Geir Lippestad; Anders Behring Breiviks försvarsadvokat och heter "Det vi kan stå för".

Det som får mig att vilja rekommendera hans berättelse är att han lyckats skriva om demokrati, värderingar på ett sätt som gör att trots att det är så hemskt och ofattbart så blir jag lite hoppfull när jag läser. Boken innehåller inget snask, som jag skrev inledningsvis. Det är ett inlägg i samhällsdebatten, om vikten av att alla människor har samma rättigheter i en demokrati och att när en galning som Breivik utfört ett sådant här dåd så är det extremt viktigt att rättegången blir rättvis eftersom det blir ett försvar av de värden som Breivik ville förstöra.

Jag känner ofta att vi är dåliga på att diskutera viktiga saker på ett sakligt och sunt sätt. Det blir så ofta pajkastning och förtal i vårt samhälle och då är det en sådan glädje att läsa en sådan här bok!

Advent är i antågande

Varken i Uppsala eller i Enköping har de lyckats hålla sig, julböckerna har plockats fram på biblioteken. Jag tänker inte plocka fram några förrän till nästa helg när det närmar sig första advent. Det är som med semlorna, finns de tillgängliga för långt i förväg hinner man ju tröttna på dem. Däremot tog jag fram alla kalenderböcker vi har, redan förra måndagen, eftersom det ju är något man måste ha fixat den första december om det ska bli rätt.
I år har jag investerat i alla kalenderböcker jag kunnat hitta vilket är en hög. Trots det har jag bara en enda kvar nu att låna ut. Det är väldigt populärt.
Jag tänkte ge er en liten lista med tips ifall ni själva är sugna på att läsa ett kapitel om dagen fram till jul.

Lågstadiet

• God jul, lilla Lök (Frida Nilsson, Maria Nilsson)
• Jul i stora skogen (Ulf Stark, Eva Eriksson)
• En klurig jul (Ingelin Angerborn, Per Gustavsson)
• Skorstensjul (Mårten Sandén, Lina Bodén)

Mellanstadiet

• Decemberäventyret. En resa genom Sveriges alla landskap (Karin Linderoth)
• Tomtespelet (Arne Norlin)

Och OM ni läser "Skorstensjul" och gillar den, vilket vi gjorde fastän H var nio år när vi läste och egentligen tyckte själv att han var för gammal, så finns det två böcker till, lika spännande och med lika vackra illustrationer.

"Älvsommar" och "Sjörövarhöst"

  

Uppsalas första snö

Imorse, precis när jag grattade min far på farsdag och samtidigt tittade ut genom fönstret så började årets första snöflingor singĺa ned utanför. Det kändes mysigt i ungefär fem sekunder innan jag kom på att jag ska ut och skjutsa en författare imorgon... Nu hoppas jag att det inte blir så förskräckligt halt i alla fall.Förskoleklasserna ska få besök av Siri Ahmed Backström. Hon har skrivit och illustrerat några bilderböcker, bland annat en som heter "Kattfesten".






Det ska bli roligt att få vara med henne och barnen. Det blir högläsning, kattpyssel och annat roligt.

Idag har vi varit på stan och shoppat vinterskor och kläder till det snabbväxande barnet i familjen samt besökt stadsbiblioteket.
Det tog en stund innan vi hittade något bra men sedan drabbades både jag och H av feeling och det blev tungt att bära hem. Jag är mycket fäst vid vårt lilla stadsdelsbibliotek, men ibland är det lyxigt att ha massor av böcker att välja mellan. Det blir tungt, och svårt att hinna läsa allt men det är det värt!

Min bok jag läser just nu är "Öppnas i händelse av min död", skriven av Lianne Moriarty. Hon är en sådan där författare som är ständigt utlånad på biblioteket och som jag aldrig kommit till skott med att läsa. Men jag tänker alltid, när jag ser hennes böcker, att det kommer att bli en härlig upplevelse när jag väl kommer igång. Och nu när jag snart läst den så får jag säga att min känsla stämde. Den är lite mindre feel good än jag trott. Jag tycker att stilen påminner mycket om Jojo Moyes. Kvinnor som hamnar i livssituationer som de inte har bett om och som får inse den hårda vägen att livet sällan går rakt fram enligt plan. John Paul är den man som skrivit brevet som bara får öppnas den dagen han är död. Det är inte meningen att någon ska hitta det ens. Men hans fru Cecilia hittar det på vinden, i en hög med gamla deklarationer. Om det inte vore för att John Paul blir så fruktansvärt rädd när han inser att hon hittat brevet så hade hon inte tänkt tanken att öppna det...Men det handlar också om Tess som blir sviken av sin man och kusin på det mest gruvliga sätt och om Rachel som aldrig återhämtat sig efter att hennes dotter mördades som tonåring.

Den sista lovdagen...

Så är det söndag, sista dagen på höstlovet och vi har en lugn och slapp dag. Igår var vi hem till min syster på halloweenmiddag. Det var väldigt mysigt.
Vi har hunnit en sväng hem till mina föräldrar några dagar, H har följt med först mig och sedan sin pappa på jobbet och i fredags avslutade H och T veckan med att gå på bio.
I går kom H plötsligt på att han skulle pigga upp Speedy och gick ut i förrådet och hämtade sin gamla kryptunnel. Och jisses vilken succé!
Speedy har sprungit fram och tilllbaka i tunneln med flaxande öron, undersökt alla vrår och har sedan suttit och sovit längst in.

Jag har läst " Nora eller Brinn Oslo brinn!" av Johanna Frid.

Det var en bra bok på det sätt att den fick mig att tänka mycket, bli irriterad på huvudkaraktären och samtidigt känna att den hade något viktigt att förmedla.
Johanna är ihop med Emil. Tidigare var Emil ihop med den norska Nora. Johanna lider av två svåra åkommor, dels endomitros och dels en fruktansvärd svartsjuka. Nora blir nästan viktigare än Emil. Johanna stalkar Noras och hennes mammas instagramkonton och kan inte tänka på något annat. Det finns ingen gräns för hur mycket hon tänker på Nora, till skillnad från Emil som verkar ha gått vidare för länge sedan. Jag vet inte, jag blev bara så oerhört irriterad och trött på all dramatik från ingenstans. Samtidigt vet jag ju att svartsjuka ofta inte är en logisk känsla utan att det kommer inifrån den som är svartsjuk. Beskrivningen av hur det är att leva med svår endomitros känns viktig och  jag tycker att det är bra att det får ta plats i skönlitteraturen. Jag har förstått att det är något som väldigt många kvinnor lider av och ändå har sjukdomen varit osynlig så länge.


Jag har lyssnat på den historiska romanen "Uppkomlingen" av Tomas Blom.
Hans Lasseson bor i Stockholm samtidigt som den unge Gustav Vasa. Han är kär i Margareta Henriksdotter Strobuck.men hon har bara ögon för Gustav Vasa. Vi får följa deras öden genom åren. Det är inte lätt att leva under den här tiden och den som är din vän ena dagen kan vara din fiende den andra. Det är inte alltid någon fördel att leva i samma miljöer som de mäktiga män som styr.




Sedan har jag också lyssnat på min första Henning Mankell-bok, nämligen "Italienska skor". Jag har länge tänkt att det tillhör allmänbildningen att ha läst Mankell och nu tog jag tag i saken. Den var bra. Jag hade inga förväntningar på den och väldigt dålig koll på intrigen.  Fredrik är en 68-årig före detta läkare, en enstöring som bott i tolv år på en liten ö, i det hus han ärvt av sina morföräldrar. Hans enda sällskap är en gammal döv hund och en gammal katt.
En kall vinterdag ser han en människa komma på isen med en rullator. Kvinnan, som han inser är hans gamla fästmö Harriet, svimmar plötlsigt på isen och Fredrik inser att han måste hjälpa henne, trots att han verkligen inte vill. Harriets besök förändrar Fredriks tillvaro på ont och gott och utan att han egentligen vill det så är han plötsligt en del av världen igen. Andra figurer dyker upp i hans tillvaro och han tvingas se på sig själv och sitt liv. Boken handlar om ensamhet och relationer, om hur olika beslut påverkar våra liv i olika riktningar.




Jag har insett att jag oftast läser kvinnliga författare och tänker att jag ska klämma in lite mer manliga eftersom de skriver på ett annat sätt. Funderar på om det kanske ska bli en målsättning inför nästa år?