Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

söndag 30 juni 2013

På liv och död


Min syster nobbade den här boken i sin semesterpackning med motiveringen att det verkade vara en chic lit. Jag kommer nu att förklara varför jag tycker att hon skulle ha tagit den i alla fall. Det handlar om Lou som bor med sina föräldrar, morfar, syster och systerson i ettt trångt litet hus. När hon får sparken från cafét som hon jobbat på i åratal så blir det stor oro i familjen eftersom hennes lön hjälpt familjen att hålla sig flytande. Lou provar på det ena hemska jobbet efter det andra och får till sist jobbet som personlig assistent åt Will som är ryggmärgsskadad efter att ha blivit påkörd av en motorcykel. Lou har inga speciella drömmar utan är nöjd med sitt liv i den lilla hålan, tillsammans med pojkvännen Pat. Innan Will råkade ut för sin olycka var han chef, rik och snygg och avverkade äventyr och snygga tjejer på löpande band. Han kan absolut inte förstå sig på Lous ovilja att ta tag i sitt liv. Lou tycker att Will är bitter, arrogant och översittarmänniska som inte vill ha henne där och inte försöker ta vara på det liv han ändå har. Lou är anställd av Wills mamma och det visar sig snart att det stora uppdraget är att få Will att vilja leva efter ett självmordsförsök.
Jag har läst boken i pauserna i det verkliga livet under helgen vilket har varit ansträngande eftersom jag omväxlande fnissat och gråtit under läsningen (och alla känsloväxlingarna tog på krafterna).
Man kan se boken som ett inlägg i debatten om dödshjälp och huruvida man har rätt att bestämma över sitt eget liv, om man ska ha rätt att ta sitt liv om man är så skadad att livet känns meningslöst. Eller så läser man den som en vacker kärlekshistoria. I mitt överhettade tillstånd som jag just nu befinner mig, mitt i packning, flytt och semester så är en snyftig kärlekshistoria exakt det som behövs men jag konstaterar också att det inte är någon enkel liten fråga som författaren tar upp..

lördag 29 juni 2013

Sonja Lindgren ur Jag är nyfiken - blå

Kunde inte låta bli att ge er det här ocså, inspelat i mina hemtrakter...


Olof Palme om jämlikhet i "Jag är nyfiken gul" 1967

Och här ett smakprov ur Nyfiken Gul...



Jag vill ju vara fri!

Lena Nyman har egentligen aldrig väckt mitt intresse speciellt mycket. Jag minns henne som en i gänget runt Hasse och Tage, men som på senare år inte åstadkom mycket. Men, jag har hört mycket gott om den nya biografin "Jag vill ju vara fri!" av Annika Persson och blev nyfiken.
Jag tycker om att lära känna människor, förstå varför deras liv blev som de blev. Lena Nymans liv visade sig innehålla så mycket mer än Hasse och Tage-revyer och alkohol. I början av sin karriär var hon ett av Sveriges stora stjärnskott, begåvad och ambitiös.Hon siktade högt och ville förändra världen. Men, redan från början drack hon alldeles för mycket och kände sig tjock. I stället för att recensera hennes skådespelarinsatser valde flera kritiker att kommentera hennes kropp, på ett negativt sätt vilket spädde på den dåliga självkänslan. I stället för att se hennes intelligenta sidor tyckte man att hon var söt och klämkäck.
Boken är intressant som ett tidsdokument också. Jag fascineras av att läsa om det Sverige som fanns på 60- och 70-talet. Jag blir också nyfiken på att se "Nyfiken, den gula och blå filmen".


måndag 24 juni 2013

Midsommarhelgen har passerat, med strålande sol, sill, grillat, små grodor och rosévin, precis som det ska vara. Just nu är vi evinnerligt glada att ha det lilla torpet dit  man kan rymma från alla kartonger och stök. Jag har hetsläst, kände mig som en uttorkad kamel i öknen.

"The House at Riverton" gjorde mig inte besviken. Spännande och oförsägbar från första början och den där härliga känslan man får när man läser om Englands överklass på tjugotalet. En mer tacksam period att grotta ner sig i som författare kan jag inte tänka mig, vackra kläder, hemligheter, överflöd på alla sätt. Kate Morton är ett riktigt hängmattetips om man vill försjunka i en annan värld i timmar på semestern.

Ett annat hängmattetips är "Rosengädda nästa!" av Emma Hamberg. Det är en lättläst bladvändare om att våga se sitt liv i vitögat och ändra på det som inte är bra. Det handlar om Bror, tretton år, som låtsas åka på seglarläger på sommarlovet för att hans föräldrar ska få lugn och ro och bli sams, Tessan, 29, som aldrig varit utanför sin förort och steker hamburgare hela dagarna i stilettklackar, samtidigt som hon drömmer om att laga riktig mat och slutligen Jane, där alla till slut hamnar. Jane tar hand om skadade djur och har en makalös förmåga att se rakt igenom folk. Läs den här boken och du kommer garanterat att känna dig glad och lätt om hjärtat.
Fortsättningen "Larma, släcka, rädda i Rosengädda" kommer ut i höst.

måndag 17 juni 2013

Sommarlov!

Vädret pendlar mellan solgass och häftiga regnskurar. En fågel var in i vardagsrummet och vände mitt i den värsta åskskuren nu på eftermiddagen och jag som känner mig helt urlakad på energi, orkade bara säga
-schas på dig, du har kommit fel!
.Förmodligen är utmattningen en kombination av vädret, semesteravslappning och synen av allt runt omkring mig som ska ner i kartonger. Har just hämtat H från sin sista dag på dagis, fast vi ska dit och grilla i morgoneftermiddag och säga hej då på riktigt. Det här med att byta dagis är nog mer traumatiskt för oss föräldrar har jag en känsla av. H, själv, tycker bara att det ska bli härligt med sommarlov. Nu kommer snart en mycket efterlängtad storkusin på film- och myskväll med övernattning. Det blir en perfekt start på sommaren.
Läser på i "The house at Riverton". Det går inte fort men framåt. Har inte ro att sitta mer än fem minuter i taget, sedan ser jag något som ska plockas med.

torsdag 13 juni 2013

Sitter på jobbet och tittar ut på regnet. Det kändes onödigt att åka hem idag, om en timme är det personalfest. Dagen har gått åt till att bära kartonger, nästan alla lärare ska byta klassrum så det har varit Hela havet stormar, hela dagen. Som belöning för allt slit har jag nu suttit i massagestolen i källaren en halvtimme vilket inte var dumt alls men lite jobbigt att kliva ur den. Hade lätt kunnat ta en tupplur.
Imorse på bussen ramlade en ny bokidé i skallen som jag har sugit på sedan dess. Undrar om jag kommer ihåg den ikväll när jag kan skriva ner den?

Så här inför semestern har jag utvärderat mig själv och mitt år, som jag alltid gör. Just nu nuddar näsan den berömda väggen och jag funderar på varför? Eleverna har varit bra, Schemat har varit okej. Inga traumatiska upplevelser har inträffat det här året (vilket det gjorde förra året, både det ena och det andra).
Min slutsats är att jag aldrig känner mig nöjd med det jag gör. Efter drygt arton år som lärare är jag mycket medveten om mina styrkor och svagheter. När jag tänker tillbaka på de år som jag mådde som bäst i det här yrket så slår det mig att jag kände mig bra på det jag gjorde. Kollegorna, eleverna och deras föräldrar såg och uppskattade mig för det jag var bra på. Nu i skolan är det så mycket prat om måluppfyllelse, utvecklingsgrupper och att vara bäst. Nu ska vi utmärka oss för att bli förstelärare och få tiotusen mer i lön. I stället för att känna sig som en del av en gemenskap som hjälps åt för att alla ska lyckas så ska vi framhäva oss själva. Jag mår inte bra av det. För mig har det allra viktigaste uppdraget alltid varit att alla barn ska trivas i skolan, känna sig trygga och få utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Jag vill att människor runt omkring mig ska må bra och känna sig värdefulla. Tänk om alla kunde få lika lön för lika jobb, tänk om vi kunde få en klapp på axeln då och då av omgivningen och få höra att vi gör ett bra jobb? När jag tänker det känner jag mig helt omodern. Det sorgliga är att det inte längre räcker med att vara en bra människa som vill andras bästa.
Men nu har jag gett mig själv ett löfte! Nästa år ska jag vara stolt över det jag är bra på, inte sörja över det jag inte är bäst på, inte gnälla utan glädja mig åt allt som är bra i mitt liv och tala om för andra att de är bra.
Så det så!

tisdag 11 juni 2013

Imorgon är det skolavslutning! Plötsligt känns det som om året har gått så fort.Skönt ska det bli i alla fall, att få ledigt, kunna flytta ordentligt och läsa lite böcker. Jag tror att jag ska fira det annalkande sommarlovet med att gå och köpa mig någon liten semesterbok.
Det bli inte mycket läst i "The house at Riverton", men det är spännande när jag väl tar mig tid. Grace, 99 år, minns sitt liv som tjänsteflicka i överklassfamiljen. Första världskriget rasar och livet är sig inte likt för någon, varken fattig eller rik. Grace, som är uppvuxen med sin ensamstående mamma, dras till de unga flickorna Hannah och Emmeline och deras tillvaro som är så annorlunda och ouppnåelig mot hennes.
Det finns många obesvarade frågor; varför lämnade Grace mamma sin tjänst i huset när Grace föddes? Hur kan det komma sig att hon absolut vill att dottern ska jobba som tjänsteflicka i huset Riverton? Vad är det för hemlighet som Grace ruvat på i hela sitt liv, så oerhörd att hon aldrig nämnt den för någon? Vad är det för hemskt som hänt hennes sonson och fått honom att bege sig hemifrån? Efter att ha läst Kate Mortons "Den gömda trädgården" känner jag mig förväntansfull inför svaren på alla frågor.

torsdag 6 juni 2013

Nu är det en aning hetsigt här...Vårruset gick superbra, jag orkade jogga hela vägen, fast fort gick det inte.
På jobbet är det städning, brännboll, utelekar, göra klart och annat kul och om tre skoldagar är det avslutning, totalt overkligt. Här hemma packar vi kartonger så det står härliga till och fixar alla de tusen saker som ska fixas innan man kan flytta. Men, den här helgen har vi finbesök av mina föräldrar så idag släpper vi allt, packar badkläder, simpuffar och böcker och åker till Fjällnora och badar!