Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

söndag 10 februari 2019

Februaridikten

Så är det februari och ni ska få en dikt av mig. 

Någon gång ska vi dö

Någon gång ska vi dö
du och jag
Alla människor ska dö
och alla djur
och alla träd ska dö
och blommorna på marken
men
inte allihop på samma gång
utan då och då
så att det knappast märks

-Barbro Lindgren-
           ur
Gröngölingen är på väg
        1974

Bildresultat för clip art blommor

lördag 9 februari 2019

Och så var det söndag...

Igår var en sådan där effektiv dag då jag fick ett antal ärenden utförda och jag kände mig mycket nöjd efteråt. På eftermiddagen hade vi bjudit hem ett antal kusiner på film och lördagsmys. Vi såg den gamla klassikern "Mary Poppins" från 1964 med Julie Andrews. Planen är att vi sedan ska se den nya "Mary Poppins kommer tillbaka". Nu har det visat sig att den redan slutat visas i Uppsala så vi får försöka komma åt den på annat sätt men det ska väl ordna sig. Fyra glada kusiner dök upp och det var mycket mycket mysigt! Filmen var, i ärlighetens namn, fruktansvärt tråkig, tyckte jag och min syster som mindes den på ett något annat sätt från vår barndom. Men barnen fnissade och tyckte att det var kul. De hade nog inga direkta förväntningar och räknade in upplevelsen av att trängas i soffan, umgås och äta godis och pizza i det hela.
Mitt eget barn skulle nog kunna ha det här gänget i soffan varje lördagskväll. Han somnade sedan med ett leende på läpparna.

Jag har läst en riktigt bra bok! En sådan där som gör ont, men man kan inte sluta läsa. Språket är vackert, på dialekt, som poesi.
"Jag for ner till bror" av Karin Smirnoff är hennes debut. Jana kommer hem till den lilla byn som jag utifrån dialekten gissar ligger i Västerbotten. Hon kommer hem till sin tvillingbror, föräldrahemmet med alla hemska minnen och människorna från förr. Den här boken hade kunnat vara outhärdligt plågsam men är det inte. Jag funderar på vad som gör den så bra och uthärdlig. Språket är en del i det hela. Det är något med Västerbotten och språket där som jag är väldigt förtjust i. En annan del tror jag är att trots allt det hemska som hänt och på ett sätt fortfarande finns kvar så lyser något hoppfullt igenom. Jana är en överlevare och när jag avslutat sista sidan så var det med känslan att det nog kommer att gå bra. Hon kommer att se till att det går bra.

Bildresultat för jag for ner till bror

fredag 8 februari 2019

Det är fredag och takdroppet hörs ända in. Tänk, i förrgår var det -14 grader och idag +2. Kylan och snön har hållt i sig i ett par, tre veckor vilket känns rätt länge i de här trakterna ändå.
Vi är inne i "vabbruari" Igår var T hemma och idag får bokbussen klara sig utan mig. Idag är vi mest hemma för att undvika smittorisken och H är rätt pigg.
Jag har haft en bra vecka med teater för förskolebarn igår. Spännande på flera sätt. En liten flicka rös förväntansfullt när hon gick in i biblioteket, såg mig i ögonen och sa; Jag vet inte om jag vågar det här med teater riktigt...
Och så kan det ju vara. Det visade sig också vara en spännande teater med en brand, försvunna barn och en elak gubbe. Pjäsen hette "Kotten och stormen" med teater Tropos.
En termostatknapp till ett element råkade ramla av när barnen stod på led och väntade. Ingen vet hur det gick till och ingen hade rört den när personalen frågade.
Som avslutning på föreställningen frågade skådespelaren om någon ville fråga något. Den första pojken som räckte upp handen ville berätta att han aldrig varit i biblioteket förut för när han och hans mamma skulle gå dit så var det låst. Och ja, genast åkte fem händer upp och alla hade varit till biblioteket när det var stängt. Där kände jag att jag antingen skulle börja fnissa eller få lite ont i huvudet..Det går inte att inte gilla det här jobbet även om man ibland får höra både det ena och det andra, eller kanske just därför.

Jag har läst den sista delen i triologin om Louisa Clark, skriven av Jojo Moyes. Den var bra och jag konstaterar återigen att det finns många bra böcker men att vissa faktiskt är bättre. Och "En andra chans" hör till dem!

Bildresultat för en andra chans