Nedräkningen har börjat

Temat för den här sommaren har varit torp. Jag konstaterade häromdagen att vi semestrat i fyra olika sommarstugor samt tittat till den femte. Inte konstigt att H förvirrat började härom morgonen med att undra vems land vi skulle till idag då? Efter att ha kuskat runt i Jämtland och Lappland större delen av sommaren så tog vi en sista tripp till Skåne förra veckan, Tomelilla för att vara exakt. Det blev en kort men härlig visit med havsbad, ett par loppisar och trevligt sällskap. Sommarens loppismål var att hitta en kaffetermos och vi råkade komma hem med tre. Så kan det bli när man inte kan bestämma sig för vilken som är bäst och de kostar en tjuga styck.
Idag har vi tittat till vårt eget lilla torp tillsammans med ett gäng kusiner. Men nu är vi hemma i vår lägenhet igen. Resväskorna är urpackade och uppburna på vinden, sanden är skakad ur sandalerna och vi har börjat tänka på viktiga saker, som till exempel vilka som kommer att vara på dagis när vi kommer dit. Det kändes hårt ikväll när T suckade och packade sin matlåda. Jag börjar på onsdag så jag kan låtsas att det är sommarlov ett par dagar till.

Det har inte blivit  så mycket läst under veckan. Men jag håller just nu på med en äkta romantisk dravelhistoria. "How to lose a Husband and gain a Life" av Bernadette Strachan.Tänk er hur en Harlequin-roman slutar, efter alla turer där den unga vackra kvinnan kämpat emot den äldre karismatiske, rike sexige dominante mannen och till sist insett att han ÄR den stora kärleken (jodå, jag har tagit igenom mig min beskärda del av Harlequinromaner så jag vet turerna). Tänk er om man hade fått dimpa ner hos det förälskade paret nio år senare och sett hur den nu lite äldre kvinnan insett att hon varit sin mans leksak, en vacker docka i alla år. Hon är trött på att få allt hon vill men aldrig få vara med och bestämma. Dessutom visar det sig att alla pengarna kom från affärer som inte var rumsrena, mannen har i smyg fått en son med en av sina anställda samtidigt som han vägrat skaffa barn med sin fru. Japp, där har ni historien. Jag fick låna den av syster yster som hittat den på sitt jobb och hade hört att jag ville läsa på engelska. En passande strandbok tänkte jag och läser den nu. Om man gillar den här genren så är den helt okej. Vissa dagar gillar jag den här genren, fast nu, när jag har hundrafemtio sidor kvar så börjar jag tröttna ganska rejält. Jag kommer naturligtvis att läsa ut den, men...